Vem sjutton är Victor Nensén?
Jag var tvungen att ställa frågan till Thorengruppens tränare Tomas Hugosson Wallgren.
– Jag förstår att du frågar. I Umeå vet alla vem han är men kanske ingen annan. Det är en utpräglad målskytt, svarade han.
Han har lirat i samarbetsklubben Umeå City men nu när Thorengruppen haft lite skador så har han fått chansen i SSL.
25 år gammal.
Och snacka om att det blivit dundersuccé.
I torsdags sköt han två mål i sin SSL-debut när Thorengruppen sensationellt 9-7-vann mot Falun.
Idag avgjorde han borta mot Warberg med sitt 5-4-mål – ett mål som betydde att Thorengruppen tog höstens första bortaseger.
Hugosson Wallgren satt ord på Nenséns debutmatcher:
– Det är helt sjukt faktiskt, det håller jag med om. En fantastisk prestation, sa han.
Men frågan kvarstår.
Vem sjutton är Victor Nensén?
Jag frågade honom:
– Jag är 25 år. Jag började spela innebandy ganska sent. Jag spelade ishockey till jag var 17 år, då började jag med innebandyn. Jag spelade back i hockey och gjorde det i innebandy också. Sedan köpte jag en curve-klubba och blev forward och började göra poäng. Typ så, sa han.
Snacka om ”late bloomer”.
Han har visat att han kan leverera på SSL-nivå.
Men han sågar sin höst, innan SSL-debuten.
– Det har inte gått så bra för mig i Umeå City, jag har inte kommit igång alls. Nu när jag fick chansen i SSL så sa jag till mig själv att sluta tänka och bara gå ut och köra. Det har funkat ganska bra får man säga, sa han.
Minst sagt.
Han är ju 100 % i Thorengruppen hittills.
Två segrar på två matcher.
Men det satt långt inne mot Warberg. Hallänningarna var det bättre laget och ledde också med 4-2 i sista perioden. Sedan fick Thorengruppen in ett mål, fick ett ton av energi och sedan bara rann det på.
Medan Warberg började fokusera på domaren – ville ju ha en straff när Rikard Eriksson bröt fram till exempel, precis innan det avgörande målet – så fokuserade Thorengruppen på att göra mål.
Hugosson Wallgren var också befriande ärlig när han bedömde första bortatrean i år:
– Man ljuger om man säger att det inte finns bortaspöken. Det är bullshit. Bortaspelet har bekymrat oss, men nu spelade vi smart, sa han.
Warberg väntar fortfarande på sin tränarlösning.
Den behöver man ha på plats snart, känns det som.

***

Det small en hel del mellan Mullsjö och Storvreta.
Inte bara i målnäten, utan i närkamperna. Det var stundtals rejält heta känslor mellan lagen. Ibland kändes det till och med för hett – men ändå skönt med känslor och passion, det har inte vimlat av det under SSL-hösten annars.
Det här doftade lite slutspelsinnebandy.
Det knuffades vilt, faktiskt.
Vi minns inte minst kollisionen (eller tacklingen?) av Johan Nygårdh på Alexander Rudd där den sistnämnde blev liggande på banan efter att ha fått en smäll i sidan (ni kan ju hans historik med revbenen…). Rudd reste sig dock hyfsat snabbt och kunde spela vidare, men det där kändes nog.
Nygårdh var ju het överlag.
Satte två mål, var allmänt oöm i spelet och en av de som gick i bräschen för hemmalaget.
Mullsjö vann till slut med 9-6.
Det efter ett ryck i den andra perioden. Storvreta gick upp till 2-1 och det kändes som man var på väg att ta över tillställningen mot ett något frustrerat Mullsjö, men västgötarna svarade med fyra mål på åtta minuter och gick till sista pausvilan med en 5-2-ledning och den släppte man aldrig ifrån sig.
I början av sista perioden kom både 6-2 och 7-2 och även om Storvreta närmade sig på slutet så var man aldrig riktigt nära poäng.
Bra statistik för Mullsjö mot Storvreta nu.
7-4 borta tidigare i höstas.
9-6 hemma nu.
Det är ju inte alls omöjligt att de här lagen möts i vårens slutspel.

***

Äntligen, Sirius!
Efter sex raka förluster så kunde Uppsalalaget bryta sin negativa trend genom att 6-4-vinna hemma mot Helsingborg.
Laget har ju haft många marginaler som grinat emot ganska länge nu, och man blev nog inte mindre konfunderade i första perioden där man var det bättre laget och spelade sig fram till två superlägen – men där VM-keepern Jonathan Paulsson svarade för två fantomräddningar.
Istället gjorde Helsingborg 1-0 efter att Mika Kohonen hittat Jonathan Nilsson som påpassligt vinklade in bollen framför kassen.
Men det här var Sirius kväll.
Anförda av Jakob Drews som måste ha gjort en av sina bästa matcher för säsongen. Han var en riktig pådrivare.
Efter att Johan Elfving dundrat in 1-1 så spelade Drews fram Peter Berlin till 2-1 och satte sedan 3-1 direkt i sista perioden, ett ryck som grundlade segern.
Det var nog skönt för Sirius att spräcka den negativa sviten just idag, eftersom det nu väntar ett längre uppehåll. Att kliva in i en lång matchledighet med sju raka torsk på kontot hade kunna skapa lite panikkänslor – men nu fick man lite vind i seglen och har något att bygga på.
Daniel ”Magic” Johnsson i Helsingborg orkade inte lasta in något nytt hattrick, men det var ta mig sjutton inte långt borta. Han satte två bollar – och hade ett skott i insidan av stolpen, bland annat. Han bjöd i alla fall på en zorro när han satte sin straff. Det har varit alldeles för lite zorro-konster från honom annars, tycker jag.

***

Vilken pärs.
Det märktes vilka viktiga poäng det var på spel mellan Karlstad och Höllviken, och det var också dramatiskt in i det sista.
Lagen följdes åt målmässigt i princip hela matchen och det stod ju också 6-6 långt in i den sista perioden.
Sedan avgjorde Karlstad.
Anton Vestlund for fram som en murbräcka på kanten och gjorde grovjobbet innan Adam Colling dundrade in 7-6-målet som fick hela Colorama Arena att lyfta.
När jag tippade den här matchen inför omgången så undrade jag om det inte var dags för Adam Colling att vakna nu.
Han har ju så många fler mål i klubban.
Nu satte han tre – varav det tredje var matchvinnande och skapade andrum för Karlstad i bottenstriden.
Annars verkar ju målsviter och dubbelnamn vara grejen i år.
Alexander Galante Carlström, Falun, gjorde mål i åtta raka matcher tidigare i höst. Nu har Erik Nilsson Allansson – som gjorde ett mål mot Höllviken – gjort mål i sju raka matcher, och har således chansen att tangera längsta målsviten i år när SSL återstartar.
Prekärt läge för Höllviken nu.
Karlstad, Sirius och Thorengruppen vann – och nu har Höllviken fyra poäng upp till nedflyttningsstrecket.
Skåningarna har fem raka förluster bakom sig.
Man har en del att klura kring under uppehållet.

***

Tre raka förluster och 27 (!) insläppta mål. Det har varit frågetecken för AIK:s försvarsspel på sistone, minst sagt.
Det började inte speciellt lovande borta mot Linköping heller, utan östgötarna kunde sopa in både 1-0 (AIK-strul gav Linköping läget) och 2-0 (långskott från halva plan) i första perioden.
Men sedan murade AIK igen och släppte inte in några fler mål.
Oskar Hagberg reducerade, Andreas Stefansson utjämnade och sedan kunde Simon Götz – som strulade vid 0-1-målet – övertidsavgöra med ett fint skott efter en ännu finare framspelning av Joakim Olsson.
Två tunga poäng för AIK som hakar sig kvar i slutspelskampen (alltjämt nia) men som framförallt skapar mer andrum nedåt.
Men det viktigaste beskedet från matchen var nog att man kunde täta till sin defensiv som varit ihålig i ett gäng matcher.
Och jodå, Patrik Hagberg noterade en assist och har därmed fortsatt, som ende spelare, gjort poäng i alla SSL-omgångar hittills.
Annars?
Det var inga glada miner på läktaren i slutminuterna av ordinarie tid när AIK bara rullade av matchen för att säkra sin poäng. Det buades. Jag förstår dem. När slutsignalen gick såg det ut som att AIK-skytten Andreas Stefansson vinkade till publiken, typ ”mer, mer”. Kanske lite onödigt provocerande – men jag förstår strategin av AIK, för man ville verkligen, verkligen ha poäng med sig efter den senaste tidens tuffa bakslag.
Linköping?
Hade chansen att skapa utrymme i slutspelsstriden, men tog den inte.

***

Linnea Wiregård.
SSL:s största knall hittills?
Det känns så.
Jag får lite Jennifer Stålhult-vibbar. Stålhult matade ju in 29 poäng på 21 matcher i division ett med Hässelby innan hon sajnade med Täby – och då exploderade allt. Forwarden svarade för 37 mål och 56 poäng på 26 matcher under sitt år som SSL-rookie, succéstämplades och fick ju sedan, om än något år senare, en VM-biljett. Det var en sensationell askungesaga.
Nu ska vi inte måla upp de förväntningarna på Linnea Wiregård, men visst går det att dra paralleller.
Hon gjorde ”bara” nio mål och 13 poäng på 18 matcher i division ett ifjol.
I år har hon hunnit lasta in elva mål och göra 16 poäng på nio matcher.
Hon är förvisso ett år äldre nu, men hon spelar också en division upp och att springa från ettan till SSL är ett astronomiskt kliv, och att då öka sin poängskörd på det sättet är bara galet. Hon har dessutom levererat pinnarna i TT som är nykomling, vilket är en mer imponerande.
– Att vara så högt i poängligan är inget som jag förväntat mig. Det är ju ett ganska stort steg från ettan till SSL. Jag är lite chockad, sa hon när jag pratade med henne ikväll.
Men det finns en förklaring till målsuccén också.
Wiregård har alltid skjutit mycket och ofta – men haft en förmåga att INTE träffa målet.
Det gör hon nu.
Bland annat efter att coachen Bruno Lundberg påtalat att hon måste hålla ner skotten och inte skjuta så högt.
– Jag har skjutit mycket över tidigare och alla har tjatat på mig om det där. Nu håller jag ner mina skott mer. Bruno (Lundberg, tränare) har varit hård med det där och det gäller hela laget, sa hon.
Det är ingen blyg SSL-rookie.
Jag frågade om hon är topp tio i poängligan i vår också.
– Ja, det har jag som mål, sa hon.
Skönt med självförtroende.
Det brukar ju karakterisera de stora skyttarna.
Wiregård satte en boll idag när Tyresö Trollbäcken överraskade (igen) och plockade en pinne mot Endre efter ett kryss, 3-3.
Något slutspel lär det inte bli, men laget som alla trodde skulle åka ur med buller och bång har skapat en bra plattform med åtta inspelade poäng, och är två före Linköping närmast under nedflyttningsstrecket.
– Det går bättre för oss än vad vi och alla andra trodde. Det är kul att bevisa att kan hävda oss i den här serien, sa Wiregård.

***

Dam idag:

Malmö – Dalen 6-0: Det är inte varje dag det hålls en nolla i innebandy, men det lyckades Malmö med hemma mot Dalen och tog en solid seger. Trion Ellen Rasmussen, Johanna Nilsson och Cecilia Di Nardo hade stor del i det där med totalt nio poäng. Malmö är nu med och slåss om slutspelsplatserna på allvar. Dalen? De börjar bli indragna i bottenstriden…

Iksu – Karlstad 15-5: Oj, vilket målkalas. Hemma är ju Iksu som en slåttermaskin, och det var många som stack ut i poängprotokollet, inte minst Emelie Wibron som stänkte in fyra bollar och dessutom hade två assist, skuggad av Corin Rüttimann med tre mål och två assist. Det var väntat att Umeålaget skulle vinna och att man skulle vinna klart – men 15 mål? Det imponerar.

***

Igår:

Dalen – Pixbo 1-5: Kräftgången på hemmaplan fortsätter för Dalen. Där har tränarstaben något att bita i, för Dalen brukar ju normalt sett vara urstarka hemma, men så har det inte alls varit i höst. Bara en trepoängare på sju hemmafajter är anmärkningsvärt. Nåväl, starkt av Pixbo att dra hem tre pinnar i Umeå, där Patrik Malmström vandrar mot Daniel Johnsson-form med hattrick för andra matchen i rad.

Kalmarsund – Pixbo 4-9: Hemmalaget fick en smakstart på matchen och hade tidigt ledningen med både 2-0 och 3-1, men Pixbo åt sin vana trogen sig in i matchen, kom ikapp och drog ifrån. Noterbart är att Amanda Lööv Miljevic – en av spelarna som fått chansen på sistone – sopade in ett hattrick för mästarna.

Warberg – Linköping 3-5: Nyckelseger för Linköping i bottenstriden så klart, tre pinnar innebär att man är ikapp Warberg i tabellen där båda lagen står på sex pinnar. Mellan dem finns nedflyttningsstrecket, och det är Linköping som ligger under på grund av sämre målskillnad. Stortalangen Amanda Ljunggren satte dubbla bollar för Linköping och var en av matchhjältarna.

Uppsala – Kais Mora 3-9: Är det så att spelet börjar rulla igång på allvar för Kais Mora? Kanske, det var i alla fall inget snack borta mot normalt sett svårforcerade Uppsala, utan dalalaget kunde vinna med stora siffror – och hade 5-0 redan efter första perioden. Både Amanda Wall och Elin Reinestrand noterade hattrick.

Rönnby – Täby 10-7: Lördagens stora skräll, så klart. Rönnby har i höst visat att man är bättre än många trodde inför säsongen, men att man skulle tvåla dit spetsiga och formstarka Täby var knappast väntat. Stortalangen Jonna Sjöberg, 18, hade rejäl show med hela sex poäng (tre mål, tre assist) – extra galet med tanke på att hon stod på noll kassar (men fyra assist) inför matchen.

***

Mer imorgon: Växjö-Falun.