Oj, snacka om revansch för Johan Nygårdh.
Ni kan storyn: det var ju han som kolliderade – eller tacklade, beroende på vem du frågar – med Alexander Rudd för någon månad sedan, en otäck smäll där Rudd ådrog sig en hjärnskakning vilket gjorde att han missade VM.
En incident som också skapade ett infekterat bråk mellan Mullsjö och Storvreta.
Mullsjö menade att det var en olycka.
Storvreta menade att det var en tackling.
Inte så konstigt, idrotten har en förmåga att stänga av objektiviteten, man ser om sitt eget hus i första hand och ser allt med sina egna lagglasögon. Så ska det vara, det är liksom lite av idrottens tjusning. Den inbitna lojaliteten mot de egna färgerna står över allt annat.
Efterspelet var ju dock onödigt.
Hade domarna anmält händelsen till videogranskaren direkt, så hade vi sluppit pajkastningen i media (eller ja, delar av den i alla fall). Varför den inte anmäldes känns ju konstigt. En smäll där en spelare blir däckad – en sådan situation ska så klart granskas, oavsett.
Speciellt när det handlar om smällar mot huvudet.
Sedan är händelsen svår att värdera.
Oavsett: avstängningen blev två matcher.
Idag var Johan Nygårdh tillbaka på planen igen. Då skapade han nya rubriker. Dock av en helt annan art.
Något som han själv tyckte var bättre.
– Ja, absolut, hellre för att man spelar bra än tråkigheter, sa han.
Nygårdh sköt 1-0 mot Dalen efter bara ett par minuter, spädde på med dubbla assist till 2-0 och 3-0. Lirade fram David Gillek till 4-4 – och styrde sedan in Kasper Hedlunds laserkanon med låret fram till 5-5.
Fem pinnar.
– Jag hade rejäl tändvätska efter avstängningen. Jag var lite orolig över formen, men jag fick en bra start och det var som en liten sten släppte, och sedan var det bara att köra, sa han om poängexplosionen.
Nygårdh har varit riktigt bra i år. Speciellt sedan han fått lira i förstafemman, den där platsen som askungesagan Pelle Tarenius hade från början.
Sedan är han lite ruff, halvelak. Men det är han inte ensam om. David Gillek är likadan. Kim Ganevik en riktig retsticka. Henrik Olofsson toppar utvisningsligan. Mullsjö är liksom inte bekväma att möta.
Det small ju också i den här matchen. Albin Andersson fick en rejäl klocka av Elias Isaksson, bland annat. Det hettade till flera gånger.
6-5 efter övertid borta mot Dalen är ett vasst Mullsjö-besked, även om Umeålaget inte rosat marknaden på hemmaplan i höst. Mullsjö var riktigt bra i första, Dalen riktigt bra i andra, sedan ganska jämnt i sista – så kryss efter 60 minuter var ganska logiskt.
Mullsjö är föresten en formraket.
Poäng i elva raka nu.
– Vi har inte bara tagit trepoängare, men vi är svårslagna just nu. Framförallt så har vi många som bidrar och är starka på alla positioner. Det är kollektivet som gör det, sa Nygårdh.

***

Den där hade Warberg väntat på.
Laget slog tillbaka Sirius med 4-3 och tog sin första trepoängare sedan 9 oktober. 81 dagar sedan.
Tio spelade matcher utan någon trea.
– En oerhörd lättnad, det är främsta känslan, sa Robin Blåberg efteråt.
Jag förstår honom.
De där tio matcherna utan någon trea har ju inte varit nattsvarta. Det har bland annat blivit tre segrar efter övertid. Men marginalerna när det gäller att ta treor har hela tiden tippat ifrån.
Det kändes ju avgjort idag när Daniel Karlander matade in 4-2.
Men icke. Bobby Edberg sköt 4-3 och då återstod det över två minuter. En evighet i innebandy, som ni vet. Sirius fick också sin superchans.
Peter Berlin gjorde en tittfint, skickade iväg en skärande passning genom boxen till Johan Eriksson (Mr Distinkt, ni vet) som fick ett kanonläge att skjuta direkt – men han fick felträff på bollen.
– Det var ett guldläge. Klart man var nervös, sa Blåberg.
Men så sammanfattade han allt:
– Allt har gått emot oss innan, nu studsade det med istället.
Så var det. Robin Blåbergs andra mål studsade via Jarno Ihme och in. Daniel Karlanders 4-2 såg man knappt hur det gick in, men Blåberg uppfattade det som att bollen gick via stolpen, målvaktshjälmen på Ihme och sedan in.
Det studsade med vid målen.
Och vid Johan Erikssons miss (fast ja, han gör ju bara mål i klump och gjorde fyra sist, så kanske inte konstigt att han brände…).
Det där flytet som Warberg saknat innan.
Man har ju dessutom saknat Robin Blåberg. Fjärde matchen sedan comebacken efter sina höft- och ljumskproblem, tredje matchen som tvåmålsskytt. Warberg har haft som tema att sumpa chanser i höst, men Blåberg vet hur man målar.
Han kunde satt ett gäng bollar till. Skottet är sylvasst.
– Målformen är helt okej, sa han.
Bra hemmastart för Ulf Hallstensson i båset också, så klart.
Plus: Per Svedin. Han var strålande i kassen för Warberg.
Fy sjutton vad jämnt det är i tabellen.
Fyra lag på 18 poäng. Från plats tio till tretton. Höllviken skuggar på 14. Och Linköping har sista slutspelsplatsen på 21 pinnar. Galet.
Som jag sagt innan: SSL är en brutal liga. Två lag åker rakt ur, utan livlinor. Det kommer bli en rafflande kamp i år.

***

39 dagar utan match.
Snacka om speciellt spelschema för AIK, som alltså inte hade lirat seriematch på över fem veckor när man ställdes mot Helsingborg på bortaplan.
Det såg också lite rostigt ut i början, men AIK växte in i matchen som kom att bli en riktigt underhållande fajt mellan två offensiva och spelande lag. Det skapades gott om chanser – och slutade också 5-5 till slut.
Kändes hyfsat rättvist av det jag såg.
Jag måste medge att jag gillar AIK. De bara kör, liksom. Frejdigt, kvickt och roligt spel. Snabba avslut. En pinne nere i Skåne är de säkerligen nöjda med, även om det börjar dra ihop sig i tabellen.
Bara två poäng ner till nedflyttningsplatsen nu.
Vad tar vi med oss?
Ja, jag tänkte på två målskyttar.
De gör båda mål – men är ändå helt olika.
Man börjar ju förstå varför Andreas Stefansson inte valde fotboll eller ishockey i alla fall, för han hade fått stora problem med offsideregeln. Samtidigt går det inte att blunda för att den fiskande AIK-forwarden är sylvass framför motståndarmålet. Han petade in en retur från den positionen – och brände dessutom två superlägen, speciellt det andra där han missade ett tomt mål.
Daniel Johnsson fiskar inte, han skjuter istället på allt som rör sig – och det känns som att allt går in. Nu dunkade han in två bollar igen – har gjort 14 mål på de fem senaste matcherna – och det var kliniska avslut som vanligt. Den andra kassen var dock lite komisk. Det var ett riktigt strulbyte, ingen fick ordning på bollen, varken hos Helsingborg eller AIK, men helt plötsligt så hamnade bollen hos ”Magic” och han bara vände om och sköt – i mål, så klart. Svårare än så var det inte.
De där två fick också varsitt kalasläge i sudden – men båda brände.
Man var lika förvånad varje gång, de där killarna brukar ju ha kylan annars.
Johnsson kom i perfekt läge på kanten och det doftade mål hela vägen, men han brände. Sedan kom Andreas Stefansson fri med bara sekunder kvar, men inte heller han lyckades få in bollen i målmaskorna.
Poängmässigt då:
En assist på Mika Kohonen. Poäng nummer 996 i karriären. Vi närmar oss den där fantastiska milstolpen.
Patrik Hagberg noterade trippla assist, och håller därmed i sin svit. Han har som ende herrspelare i höst lyckats göra poäng i alla omgångar.

***

Matcherna igår:

Höllviken – Storvreta 6-9: Storvretas spets avgjorde – precis som väntat. Stekhete Henrik Stenberg visade julkonserverad form, noterade starka fem poäng och har redan nu tangerat sin poängskörd från förra säsongen. Jimmie Pettersson – som är i sanslös målform – sköt det matchavgörande 7-6-målet i den sista perioden. Storvreta fortsätter således att tugga på. Höllviken? Inget dåligt lag, men här räckte man inte till.

Thorengruppen – Pixbo 5-7: Alltså, nu får väl den här Victor Nensén snart ge sig? Den 25-årige SSL-debutanten, som fått chansen på grund av skador i Thorengruppen, sopade in ett hattrick och har nu gjort sju mål på fyra SSL-fajter. Galet. Men det räckte inte mot Pixbo som vann till slut. Bredden avgjorde: gästerna hade sju olika målskyttar.

Karlstad – Växjö 1-7: André Andersson gjorde efter åtta och en halv månads frånvaro comeback mot Pixbo och gjorde sin blott andra match mot Karlstad. Då klev han in och satte två mål och en assist när Växjö vände 0-1 till 3-1 i mittperioden. Sedan klev han av och fick se lagkamraterna säkra vinsten i sista akten. 22-åringen visar form direkt, alltså. Anmärkningsvärt. Stark seger igen för Växjö, förresten.

***

Gott Nytt År!