Jonas Adriansson gjorde comeback.
Falun hade slagit på stora trumman och annonserat en storsatsning på arenaupplevelsen.
Det var upplagt för fest i JALAS Arena.
Det blev det också.
Men det var fel man som snodde showen.
I alla fall om man tittar med Falun-ögon.
Johan Eriksson var ”man of the match”, sopade in fyra bollar och var en av de stora organisatörerna bakom superskrällen när Sirius vann med 6-4.
Eriksson, ”Mr Distinkt” som han kallades någon gång i höstas, skyfflade in 2-0, 3-0 och 4-0 och satte sedan punkt för sin målfest genom att göra det matchvinnande 5-3-målet. Trots att Falun knaprade närmare, så kom man aldrig ikapp, och Sirius kunde alltså hålla undan.
Eriksson svarade för sin andra fyramålsmatch i höst.
Han har verkligen varit en klumpmålskytt i år.
Han har gjort 18 mål på 15 matcher och snittar alltså över en kasse per match, men har ”bara” gjort mål i åtta av femton matcher. Han har gått mållös i nästan hälften av säsongens matcher, alltså.
Det är trots allt anmärkningsvärt.
– Jag vet inte varför det är så, men jag måste bli jämnare. Det ska inte behöva komma klumpvis på det sättet, sa Eriksson.
Han är ju inte helt kurant heller. Har problem med en baksida.
– Men nu kör jag på, jag får ta tag i problemen efter säsongen, sa han.
Bra besked för Sirius.
Eriksson och hans målskytte behövs.
Sirius som innan VM-uppehållet lyckades vinna mot Helsingborg efter sex raka nederlag, och som nu följde upp den vinsten på bästa sätt genom att ta en ny tung trea som väger tungt i bottenstriden. Nu är man dessutom bara tre pinnar ifrån en sensationell slutspelsplats.
Falun då?
Tredje raka torsken. Det är inte ofta storlaget förlorar så många matcher i rad.

***

Jag skrev inför den här omgången att klockan börjar klämta för Höllviken och att man måste vinna några av nyckelmatcherna framöver.
Då levererade man omgående.
Laget hade fem raka förluster innan VM-uppehållet, men slog till direkt i hemmafajten mot Warberg, och vann med tämligen klara 6-2 till slut.
Tre tunga poäng in på kontot, där man nu gick upp på fjorton poäng, och nu helt plötsligt bara har en pinne upp till Warberg ovanför strecket (men då har Karlstad, som också står på femton poäng, en match mindre spelad).
Jag lyfte ju försvaret som en nyckel.
Bara två insläppta mot Warberg. Båda i första perioden. Sedan höll man tätt i 40 minuter. Det om något var ett viktigt besked för skåningarna.
Warberg?
Laget har nu spelat nio raka matcher utan att ta någon trea.
Någon omedelbar positiv effekt av att plocka bort coachen Oscar Lundin har det inte heller blivit.
Med Lundin (han var dock inte i båset de sista matcherna): poängsnitt på 1,1 poäng per match.
Utan Lundin: poängsnitt på 0,83 poäng per match.
Det känns som Warberg behöver landa sin nya tränarlösning snart.

***

Mullsjö tog revansch för premiärförlusten mot Pixbo och vann returmötet med 8-6.
En match som för övrigt spelades i Partille Arena inför 2052 åskådare.
Okej, det var fritt inträde, men ändå en markant lyft för Pixbo som hemma i Wallenstamhallen har blygsamma publiksnittet 620 personer (vet inte om Partille Arena-siffran är inräknad där eller ej…).
En rejält rafflande match för övrigt.
Mullsjö såg ut att dra ifrån i början av sista perioden och hade 5-2, men på drygt två minuter så sköt Pixbo tre raka mål och kom ikapp. Sedan gjorde Mullsjö ett nytt ryck – och den gången hade Pixbo inget svar.
Annars var ju efterspelet den stora snackisen.
David Gillek var nog inte helt nöjd med TV4 Sport-frågorna i teve-intervjun efteråt. 
David Gillek har alltid känt sig orättvist behandlad, känt att han varit extra jagad så fort det är något som händer, och när han nu fick frågor om varför han alltid hamnar i heta situationer och en specifik benkrok i matchen så bet han ifrån och sa att händelserna diskuteras bara för att det här han som är där.
Han har en poäng.
Saker och ting förstoras för att David Gillek är inblandad.
Samtidigt så är det oundvikligt att bortse att han faktiskt är där det händer.
Men det är David Gilleks spelstil. Han är som bäst när det hettar till lite, när det blir lite närkamper.
Han är föresten i strålande innebandyform just nu.
Något som har stor del i Mullsjös fina form med poäng i nio raka matcher.

***

I vårens slutspel, i kvartsfinalen, så omnämnde jag någon gång Dalen som en mygga som man inte blir av med.
Ni vet när man ska sova och den jäveln surrar överallt, men sedan blir tyst och man tror det är lugnt. Men sedan så hör man surret igen.
Då i kvartsfinalen mot Växjö så kändes Dalen borträknade flera gånger, men lyckades alltid komma tillbaka.
Idag mot Storvreta låg man under med 4-2 i sista perioden, men lyckades komma tillbaka och 4-4-målet satt med bara 28 sekunder kvar att spela.
Patrik Rokka lämnades alldeles för ensam på kanten när han fick bollen och avslutet var kliniskt.
Myggan surrar ännu, uppenbarligen.
Annars?
Jimmie Pettersson matade in tre av fyra mål för hemmalaget och fortsätter att vara stekhet. Han har nu gjort sju mål på de fyra senaste matcherna.
Men jag konstaterar också:
Jag saknar Alexander Rudd.
Han är långt ifrån spelklar efter sin hjärnskakning och har till och med tankar på att lägga ner karriären. Jag förstår honom, han har fått en radda hjärnskakningar och hur mycket man älskar idrotten så är den inte värd hälsan på sikt.
Kastar han in klubban i garderoben vore det en enorm förlust för innebandyn – men samtidigt är det viktigaste att Alexander Rudd mår bra.

***

Så kom den äntligen, Karlstads första bortaseger i höst.
Laget vann ett rejält målkalas mot nykomlingen Warberg med 10-7.
Jessica Eriksson fortsätter att visa vilket succényförvärv hon är. Den förra Kais Mora-spelaren svarade för hela fem poäng för värmländskorna, och fortsätter visa fin kemi med Luize Bilinska som hon spelade fram till dubbla mål.
Karlstad studsade därmed upp som sjua i tabellen, och satte press på bakomvarande Endre och Uppsala i slutspelsstriden.

***

Mycket mer innebandy imorgon.