Sverige är i VM-final igen.
För elfte gången på elva turneringar.
Det blev ingen promenadseger mot Schweiz i semin – men när det gällde som mest hade Sverige en växel till att lägga i.
Dessutom visade stjärnorna att när det krävs, så smäller det.
Nico Scalvinonis 1-2-reducering i den andra perioden blev annars en injektionsspruta i Schweiz, man var redan bra men adderade då ”edge” i spelet, och smällde också in 2-2-bollen efter en projektil av Nicola Bischofsberger. Det osade mer dessutom, för Schweiz spelade fyndigt och rakt.
Men i tredje perioden så växlade Sverige upp.
Förbundskapten Jan-Erik Vaara kastade in Henrik Stenberg från bänken och redan i sitt första byte så snodde han bollen och höll på att vinkla in ledningsmålet. Den aktionen satte tonen för Sverige, tycker jag.
Sverige skulle bara vinna.
Stjärnorna visade varför de är stjärnor.
Rasmus Enström snärtade distinkt in 3-2.
Alexander Galante Carlström vinklade vackert in 4-2 i powerplay.
Rasmus Enström var kylig i ett friläge när han skickade in 5-2.
Det är de där spelarna som ska kliva fram när det ska avgöras. Den spetsen hade Schweiz inget svar på.
7-2 till slut, efter att det runnit iväg när Schweiz forcerade.
Men visst ska Schweiz hyllas.
Ett Schweiz som spelade otroligt uppoffrande och effektivt i defensiven, som låg tätt på de svenska lirarna och krympte operationsytorna, och när väl spjutspetsarna Kim Nilsson och Alexander Galante Carlström brottat sig fram till lägen så stod en storspelande Pascal Meier i vägen. Han var ta mig sjutton magisk mellan stolparna, stundtals. Schweiz gav sig själva en bra chans att vinna den här matchen, man gjorde det så bra man kunde egentligen, men man kunde till slut inte matcha Sveriges överlägsna spets.
Nionde raka semifinaluttåget för Schweiz.
Elfte raka finalen för Sverige.
Den lär bli mot Finland. Allt annat vore skräll.
Drömfinalen som vi alla väntat på.
Det blir en smällkaramell.

***

Grattis Kim Nilsson.
En av Sveriges absolut bästa spelare i semifinalen passade på att passera Niklas Jihde som bäste poängplockare i landslaget genom alla tider.
Jihde stannade på 139 poäng, Kim Nilsson är nu uppe på 141.
Och det tickar fortfarande på, så klart.
Jag har sagt det innan och säger det igen: det är astrist att vi inte får se den där artisten på SSL-nivå.

***

Många har tyckt att Sverige varit för mycket mellanmjölk i gruppspelet och i kvartsfinalen, att det finns så mycket mer att hämta.
Jag var inte speciellt förvånad över att det inte glänste då.
Hade någon rapat upp resultaten 7-2, 8-2, 8-4 och 11-0 i SSL så hade det snackats om utskåpningar.
Det är det i VM också.
Det var Sveriges segersiffror fram till semifinalen mot Schweiz.
Det trots att spelet inte gnistrat.
Att det inte vräkts på mer beror på två saker:
Att inte bränna all energi i matcher som man ändå kommer att vinna, eftersom bensinen ska räcka till sex matcher på nio dagar.
Men också motståndet, som skiljer sig markant från det motstånd som spelarna ställs mot till vardags i SSL.
Jag tycker Henrik Stenberg satte bra ord på det:
– Man vill gå för fullt i alla matcher, men det går inte hur du än försöker. Och skulle man gå för fullt så skulle det antagligen bli sämre eftersom motståndarna inte är på den nivån vi brukar möta, utan man får hitta ett spel som fungerar mot dem. Vi vet att vi kommer vinna och det gör vi också, det räcker.