Igår noterade Mika Kohonen sin 1000:e poäng i SSL. Den förste att nå den milstolpen – och han kommer vara ensam om det länge, länge.
Men det finns andra milstolpar.
Jag vet att jag har ältat hans mål- och poängform i år, räknat på snitt och snackat om rekord, men det kan inte hjälpas att det måste dras en vända till, för nu kan Alexander Galante Carlström skriva historia.
Målskyttarnas målskytt rusar nämligen mot en milstolpe som förvisso inte är lika imponerande som Mika Kohonens 1000 pinnar, men som ändå är väldigt, väldigt stor.
Han satte två bollar när Falun bortavann mot Karlstad med 7-5 – oväntat tajt och ett vasst Karlstad i en underhållande match, för övrigt – och har därmed skickat in 396 SSL-mål i karriären.
Han är bara fyra bollar från att nå maffiga milstolpen 400 mål.
– Jag visste inte att jag var så nära, men det har blivit många mål de senaste åren och otroligt kul att närma sig 400 mål, sa han när jag pratade med honom för en liten stund sedan.
– Det är klart att jag vill nå dit, det är alltid kul att nå milstolpar och skriva in sig i historieböckerna. Något att blicka tillbaka på sedan.
Fyra mål, det är ju vardagsmat för 27-åringen.
Det kan han pytsa in redan i nästa match.
Han har redan två fyramålsmatcher den här säsongen. Ja, en femmålsmatch och en sexmålsmatch också, föresten.
Bara tre spelare har gjort över 400 mål i SSL:
Hannes Öhman, 476 mål.
Magnus Svensson, 474 mål.
Niklas Jihde 422 mål.
Ja, det har talats om att Hannes Öhman noterade 474 mål – samma som Magnus Svensson – men stämmer siffrorna på innebandyförbundets hemsida och min miniräknare så blir Öhmans skörd 476 mål, och såldes är den finske skarpskytten alltjämt vassast av alla i ensamt majestät.
Men oavsett – Alexander Galante Carlström kommer, förutsatt att han får vara hel och frisk och behåller motivationen, bli den främste målskytten genom alla tider innan han kastar in klubban i garderoben.
Han är 80 mål efter Öhman nu, gör säkert 20 baljor till i år (i den här statistiken räknar vi ju in slutspel också), och säkert 60 nästa säsong – och då är han ikapp. Jag skulle vilja säga att det bara är en tidsfråga faktiskt.
Kör han på två säsonger till efter denna så kan han nå 500 mål.
Mäktigt.
Otroligt mäktigt.
Oavsett.
400 mål lär det bli inom kort.
Det är inte så illa det.

***

Snacka om formbesked, Pixbo.
Det två senaste årens seriesegrare har ju gått kräftgång den senaste tiden och inför matchen mot Linköping så hade laget bara två vinster på åtta matcher, och två raka hemmaförluster mot Höllviken och AIK.
Att då dra till Östergötland och piska upp formstarka Linköping – fyra raka segrar och poäng i tretton av de fjorton senaste matcherna – är inget annat än otroligt bra, och kanske en indikation på att formen ska vända för Pixbo nu.
Sedan tror jag inte man är speciellt oroliga i Per Tjusbergs gäng.
Man har en ganska klar marginal ner till slutspelsstrecket och mår inte alls dåligt av att kliva in i ett slutspel utan den press man haft de två senaste åren, som automatiskt kommer när man vinner serien.
Att för en gång skull kunna smyga lite i bakvattnet har man nog inget emot, även om man så klart vill vinna alla matcher.
Linköping gick upp i en 4-2-ledning i den andra perioden – men sedan gjorde Pixbo sju (!) raka mål, och vann till slut med 9-4.
Det var många marginaler på Pixbos sida i sista perioden.
Jens Milesson bombade in 5-4 – sedan gjorde samma Milesson ett famntag och brottade ner en framstörtande Martin ”Marre” Karlsson, men klarade sig på något sätt undan utvisning, och i anfallet som följde kunde istället Linus Andersson pricka in 6-4.
Strax efteråt åkte Linus Andersson ut, och bara sekunder innan han skulle komma in så fick man en utvisning till på grund av ett missförstånd vid ett byte, där Anton Eriksson hoppade in för tidigt. Han insåg sitt misstag direkt och var ute i båset på en röd sekund, men domarna såg det och plockade en tvåa.
Men utvisningen blev Pixbos lycka.
Göteborgarna satte upp ett grymt boxplay. Först lekte William Lindh skjortan (nåja, tröjan…) av Eric Björk genom att valla bollen i sargen två gånger, och sedan trampade Martin Östholm iväg i en patenterad rush (vi har sett för lite av den där i år…) och frispelade Kasper Hydén som gjorde 7-4.
Som sagt, marginaler med Pixbo.
Inte för att man inte förtjänade dem, men ändå.
Annars?
Max Wahlgren skyfflade in tre bollar för Pixbo, sista i tom bur. Ifrågasatt inför säsongen, men mål kan han sannerligen göra.
Linköping?
Ja, Petter Alm fick sätta ett par bollar, kul eftersom han blev skadad förra försäsongen, gjorde comeback nyligen, och nu fick göra sina första mål på SSL-nivå på 661 dagar (semifinalen för snart två år sedan). Hans kedja med Martin Karlsson och Gustav Fritzell tycker jag var bra.

***

Sirius – vad händer egentligen?
Uppsalagänget är ju kända för att vara en gnetande maskin, ett defensivt lag som lever på spelvändningar, som vill styra matcherna mot tajta och målsnåla historier för att kämpa sig till poäng.
Sirius är inte kända för glimmer och glamour.
Men just nu är det något ditåt vi ser.
Laget slog tillbaka Dalen med 6-3 på hemmaplan, en match där man spelade till sig en 5-1-ledning efter två perioder, och där man sedan kunde låta Dalen få rulla sig trötta i sista perioden samtidigt som man promenerade hem segern.
Sirius har nu poäng i fyra raka matcher.
Tre av dem har blivit segrar.
Men inte bara det, i de matcherna så har laget gjort fem, elva, fem och sex mål. Egentligen inga skrämmande innebandysiffror, men ändock anmärkningsvärda för just Sirius som faktiskt bara gjorde fem eller fler mål i fem av de 17 inledande matcherna.
Det var ju inga dussinmål mot Dalen heller.
Peter Berlin var i högform. Speedkulan hade ju show innan han oerhört vackert satte upp Jacob Drews till 5-1, inte minst. Drews som föresten var en av matchens bästa spelare – och hela den där kedjan med Berlin, Drews och ungtuppen Mattias Jansson var riktigt vass.
Sedan är ju Johan Eriksson inne i ett av sina målstim dessutom. Ni vet han som bara gör mål i klump. Så här ser hans målskytte ut match för match i år:
0, 4, 0, 0, 1, 3, 0, 2, 0, 1, 2, 0, 0, 1, 4, 0, 0, 3, 1, 1.
20 lirade matcher. 23 mål. Men bara målskytt i elva matcher.
Som sagt.
Sirius fina poängskörd de fyra senaste matcherna – tio av tolv poäng – gör att man skapat massor av andrum i bottenstriden, där man nu har hela åtta poäng ner till nedflyttningsstrecket (men då har man en match mer lirad än Höllviken, men två färre än Warberg).
Upp till slutspel skiljer bara en enda poäng.
Där parkerar Dalen.
Formsvaga Dalen.
Laget åkte på tredje raka förlusten, har bara två segrar på de nio senaste, och framförallt offensiven hackar rejält.
Slutspelsplatsen börjar leva farligt.

***

Mer innebandy imorgon.