Införsnacket handlade om Mika Kohonen.
Eftersnacket handlade om Jonathan Paulsson.
Landslagskeepern Paulsson – i mitt tycke SSL:s bästa målvakt den här säsongen – var fullkomligt strålande när Helsingborg till slut lyckades 3-2-vinna mot Mullsjö efter övertid.
Han räddade skåningarna gång på gång i matchen, och vi minns ju inte minns pareringen av Gustav Svenssons avslut på nära håll i den tredje perioden, och bollen han vispade bort från mållinjen. Mullsjö malde verkligen på, men Paulsson var omänsklig.
Sedan kom ju det där misstaget (ja, det får vi ändå stämpla det som, även om alternativen var bristfälliga). Det korta utkastet till Mika Kohonen som direkt fick Daniel Gidske i ryggen som snodde bollen – och sedan fick det snabbt från Gidske till Sebastian Palmqvist till Kasper Hedlund på borte stolpen som enkelt vinklade in den poänggivande 2-2-bollen.
Det där utkastet kostade tre poäng, men hade inte Paulsson stått i buren hade det inte blivit några pinnar alls.
Han tog ju också revansch på övertid.
Han svarade för ett lika magiskt som hårt och precist utkast som friställde Daniel ”Magic” Johnsson som ensam med Benjamin Löfdahl inte gjorde något misstag när han lirade hem dubbla poäng till hemmalaget.
Själv menade han att utkastet inte alls var perfekt.
– Det var faktiskt inget perfekt kast. Jag fick inget grepp med ena foten och snubblade till. Jag trodde inte det skulle bli så lyckat. Det var lite tur, sa han.
Nåja.
En målvakt brukar ju säga att de svåraste skotten att rädda är de när det blir en halvträff eller så, de bästa utkasten kanske följer samma logik. Vad vet jag.
Passade också på att fråga om det var givet för Paulsson att stanna i Helsingborg i våras, då hans avtal gick ut och han till slut skrev på ett treårskontrakt.
– Ja, det var det väl, för ingen annan hörde av sig, sa han.
Låter ju absurt.
Ringde verkligen ingen till Jonathan Paulsson?
Tjänstefel, kan man tycka.
Mika Kohonen då?
Ja, han stod ju på 998 poäng inför matchen, alla väntar på att han ska spränga den där 1000-poängsplatån, men ska vi vara ärliga så var det inte speciellt nära den här kvällen. Poängchanserna var tämligen få. Det var i ett powerplay i mittperioden som han passade till ett Daniel Johnsson-skott (passningar till honom kan ju alltid ge poäng…) samt hade ett misslyckat avslut, men så mycket mer var det inte.
Jakten fortsätter på söndag.
Tristast:
Jonathan Nilsson som skadade sig i andra perioden, där han tog sig åt knäet och fick hjälp att lämna planen. Det såg verkligen inte bra ut.
Mullsjö är riktigt jäkla bra just nu. Västgötarna – ikväll utan kaptenen och härföraren David Gillek – borde ju tagit en trea här, men rånades av den där Paulsson. Trots det hittade man en väg att ta poäng igen när man fick in den där 2-2-bollen med mindre än tre minuter kvar att spela, och det innebär att man tagit poäng i tretton raka matcher.
Den sviten har verkligen respekt med sig, även om den ”bara” innehåller sex trepoängare.
Kim Ganevik stod föresten för matchens passning (ja, med klubban då, Paulssons utkast vid 3-2 var snäppet värre) när han friställde Adam Fransson med en direktpassning – men veteranen sköt över.
Den passningen var värd ett bättre öde.

***

Snacka om att vinna rätt matcher.
AIK slog ju Warberg efter övertid senast, och åkte nu till Karlstad och tog en tung, viktig och imponerande 11-5-skalp.
En seger som gör att man nu har hela sex poäng ner till nedflyttningsstrecket.
Två spelare stod ut:
Simon Götz och Joakim Olsson.
Götz, som ju jämförts med Rasmus Sundstedt, skickade in tre mål och en assist, att jämföra med hans tre mål och två assist på hela säsongen innan dess. 19-åringen är ingen Sundstedt ännu, inte ens i närheten, men han är en modern, rörlig och dynamisk back som vuxit i SSL-kostymen allteftersom under säsongen. Nu kom han helt rätt, imponerade med sina rusher och sin förmåga att hitta ytor, och det var ju inga dussinbollar han drog in i nätmaskorna heller.
Han håller på att växa ut till något riktigt bra.
Det gör också Joakim Olsson.
Han är ju en megasuccé för AIK i år. En jackpott. När man ser honom lira nu är det ju ett under att Storvreta inte kunde hitta en mer prominent roll till honom. Eller så var det bara så att han behövde en ny miljö, lite blanka papper, istället för att hela tiden ha utgångspositionen som gnuggare i Vretas tredjelina.
Nu är han överallt hela tiden. Jobbar kopiöst åt båda håll, tar initiativ, vågar bryta fram, både skjuter och passar.
Han är lungorna i AIK just nu.
Matchen då?
Ja, det var verkligen AIK:s match på något sätt. I första perioden bara flöt det på och man fick en 4-0-ledning. 3-0-målet var talande: stark räddning av Albin Engholm, kontring, mål av Simon Götz. Pang, pang, pang. I andra perioden ägde Karlstad massor av boll, nådde så nära som 2-4, men sedan kom 2-5 som en blixt från klar himmel – fint skott av Kevin Lieback Asp – och sedan kändes det klart.
Karlstad är väldigt ihåliga bakåt.
Helt borta på vissa baklängesmål.
Där har man en hel del att grubbla över.
Dessutom: lägg ner det här med förstärkningar i innebandy. Daniel Gonzales Palm såg ut att ramla väldigt tungt, och ha väldigt ont, efter att ha fått en liten knuff av Joakim Olsson. Benen är till för att stå på – då ska de också användas till det.

***

Dalen hade ingen chans mot Falun på bortaplan.
Dalalaget var på rejält spelhumör, sprang ifrån till 7-1 efter halva matchen och vann till slut med klara 8-3.
I första perioden var det mer eller mindre bara ett lag på banan. Det satte liksom tonen för hela matchen, Dalen fick jobba och slita hela tiden, och fick liksom inget med sig.
När Falun rullar boll så här är det en fröjd att skåda.
Vi såg flera fina aktioner.
Inte minst Johannes Larssons Maradona-takter när han fotpassade fram Alexander Hallén till 5-1-målet.
Hallén som gjort 13 mål båda sina två första SSL-säsonger, och som nu står på 13 baljor igen. Han lär göra några till – så de här kommer bli hans bästa säsong någonsin. En av de där riktigt vassa spelarna bakom Faluns förstafemma som det sällan snackas om.
Annars var det ju stjärnorna som gnistrade:
Två nya mål av Alexander Galante Carlström – gjort nio på de fyra senaste – och totalt fyra poäng, och han leder nu skytteligan med tio mål och poängligan med 16 poäng. Snacka om galen dominans.
Rasmus Enström skickade in ett hattrick och gjorde mål för femte matchen i rad. Efter några 40-poängssäsonger så verkar liraren vara på väg mot 60-poängsformen igen. Det är ju där han ska vara.
Dalen då?
Ja, vid vissa av Faluns upprullningar så trodde man knappt själva på att det skulle gå att värja sig. Det såg oväntat passivt ut stundtals, faktiskt.
Dalen är en bra bit ifrån den form man uppvisade i början av säsongen.
Men fortfarande kul att se Fredrik Edholms bössa.
Det är bra löd i den.
Han satte två bollar idag.
För övrigt:
Med tanke på att Billy Nilsson och hans säregna frisyr vajar nere i alperna numera så kanske Edholm ska ha priset för mest udda frisyr i ligan (?) med den där tofsen som guppar mitt på huvudet.

***

Två matcher imorgon.