Linköping har ju totalt sett var något av en besvikelse under SSL-hösten – men sakta men säkert så har det topptippade laget med två raka SM-finaler i bagaget börjat komma igång och leverera.
Efter bara en vinst på de sex första matcherna, och en plats i bottenträsket, så tog östgötarna poäng i nio raka fajter innan man åkte på mellandagssmällen mot Falun, 4-12 borta. Det är aldrig okej att förlora med sådana siffror, men senaste matchen kändes ändå som en parentes i det stora hela.
Linköping är helt klart på gång.
Matchen mot Helsingborg, även om den blev spännande till slut, var ytterligare ett bevis för det. Linköping vann med 5-4 och var under stora delar av matchen det där obekväma, täta och tunga laget som man vill vara. Laget som är svårforcerat, svårt att skapa chanser mot, som det gör ont att möta i duellerna.
Ett kompakt lag, helt enkelt.
Helsingborg kom inte speciellt långt i två perioder. Sedan blev man lite desperata i sista och närmade sig, men var ändå aldrig riktigt nära.
Hade inte Jonathan Paulsson varit så bra i skåningarnas kasse så hade det nog runnit iväg, faktiskt.
En stor anledning till att Linköping börjat lyfta tycker jag är att motorn i laget har börjat mullra igång.
Motorn?
Det är Matej Jendrisak.
Det går att prata om fanbäraren Martin Karlsson, snidaren Christian Mattsson, världsbacken Tobias Gustafsson, granitblocket Anton Karlsson – men det är Matej Jendrisaks motor som driver mycket av laget.
Mot Helsingborg var han matchens bästa lirare med sitt tunga, smarta och resoluta spel.
Kedjan med honom, trollgubben Christian Mattsson och veteranen Marcus Johansson – som kom samman där mitt i första perioden någon gång – var helt klart matchens bästa formation. De låg också bakom alla hemmamålen.
Jendrisak stod inte att känna igen speciellt ofta under hösten, men den senaste tiden, i takt med att Linköping börjat plocka poäng, så har han spelat upp sig. Eller så kan man vända på det: Linköping har börjat spela upp sig i takt med att Matej Jendrisak har varvat upp.
Jag snackade med coachen Johan Astbrant efter matchen och han fyllde i:
– Anton Karlsson är vårt hjärta, Matej Jendrisak är vår ryggrad, sa han.
Ryggraden har börjat räta upp sig, kan man säga.
Mer då.
Vi måste ju nämna Marcus Johansson.
Han har mest harvat i tredjekedjan i år men fick nu chansen i en toppkedja – och låg bakom totalt fyra mål.
Han fick en boll till skänks vid 1-0, avslutade en magnifik upprullning vid 2-0 och förvaltade ett misstag och en Christian Mattsson-passning vid 3-0 innan han la upp en macka på silverfat som Jendrisak kunde stöta in fram till 4-1.
Fyra pinnar på en kväll.
Efter att bara ha gjort två mål och noll assist på 15 matcher innan dess.
30-åringen är ju ingen duvunge. Han spottade in runt 35 pinnar per säsong för några år sedan, men hade sedan en tyngre säsong och valde ifjol att leka stjärna i division ett där han var med och sköt upp Onyx i allsvenskan innan han i år – väldigt överraskande – gjorde en återkomst till Linköping.
Kommer han igång så ökar östgötarnas slagstyrka ytterligare.
Han själv har varit besviken i höst, men hade ett samtal med Johan Astbrant efter jul, och menar att det var viktigt för honom.
– Jag var besviken både på mig själv och hur jag användes. Men vi hade ett bra snack, nu börjar vi hitta varandra mer, sa han.
– I ettan hade jag mer boll och blev mer av en playmaker. Nu börjar jag hitta mig själv igen, jag ska vara jobbig framför mål och skjuta direkt. Jag ska bygga vidare på det.
Ja, det är ju snajper ”29” ska vara i första hand.
Helsingborg?
Led så klart av att Daniel Johnsson – som var sjuk – inte kunde lira. Inte ont om Nicklas Liedholm, men någon ”Magic” är han inte.
Tråkigaste den här kvällen var att se Arvid Fribergs skada i första perioden. Såg ut som en olyckshändelse, men behövde rejäl stöttning för att ta sig av planen med ett omlindat knä. Hoppas det inte är något allvarligt, även det såg allvarligt ut.
Annars:
Jonathan Paulsson. Galet vad bra han är. SSL:s bästa keeper.
Plus:
Mika Kohonen. En assist. 997 poäng.

***

Bloggåterkomst på onsdag.