Mullsjö maler på.
Efter att ha torskat fyra av de sex första matcherna i SSL, inklusive 4-13-smällen borta mot Falun, så har västgötarna varvat upp ordentligt.
Idag blev det en 5-4-vinst efter övertid mot just Falun, vilket innebär att Mullsjö tagit poäng i tolv (!) raka matcher.
En supersvit.
Kim Ganevik är också imponerad.
Men inte nöjd.
– Vi har kanske inte förtjänat det helt och hållet, det finns mycket kvar att ta spelmässigt, men vi tar poäng och det är bra, sa han efter matchen.
Matcherna mellan just Mullsjö och Falun håller på att växa fram till något extra. Överkörningen i höstas tror jag var en parentes, Mullsjö var inte där då, för det brukar vara hett, tätt och underhållande, något som framförallt började byggas i förra vårens slutspel, då de brakade samman i en underhållande kvart.
Ikväll var det underhållning igen.
Det var en fantastisk match mellan två lag som bjöd upp, ville lira offensiv innebandy och som bjöd på godis. Dessutom var det hett på planen, flera gånger om. Det snackades, tjafsades och gruffades.
Så som man önskar att alla matcher vore.
Det osade slutspel.
Mullsjö hade ju en 4-1-ledning och var nog ganska besvikna över att tappa till 4-4, inte minst för att kvitteringsbollen var omdiskuterad. Var Alexander Galante Carlströms boll inne eller inte?
Falunspelarna tyckte det, inte Mullsjöspelarna, jag vet inte. Domarna tog beslut att det var mål – men vet i sjutton. Men så länge det inte finns målkameror eller andra hjälpmedel så får domarna ta sina ögonblicksbeslut. Ibland blir det bra, ibland dåligt, men det är så det är.
Oavsett:
Mullsjö plockade alltså poäng igen.
Jag tror västgötarna blir livsfarliga i slutspelet. Det bygger jag inte i första hand på supersviten, utan att man har ett slutspelsbyggt lag, spelare som gillar när det hettar till, som vill vara där det händer.
Som David Gillek.
Som Kim Ganevik.
Som Johan Nygårdh.
Som Henrik Olofsson.
Det är en stor styrka – om det hanteras på rätt sätt.
– Så länge vi kan hantera våra känslor så är det en fördel. Ibland kan det bli lite väl mycket onödigt tjafs mot spelare och domare, men jag ser det ändå som en fördel att vi inte kliver undan, att vi vill vara där det händer, sa Ganevik.
Jag tror att Mullsjö lärt sig mycket de senaste åren.
Man har blivit rutinerade, lärt sig spela slutspel och har blivit bättre på att hitta balansen i känslorna.
Som sagt, Mullsjö blir riktigt vassa i slutspelet.
Kim Ganevik, föresten.
Han är stekhet. Han fick det övertidsavgörande målet mot Falun i protokollet, men ville inte ta åt sig äran då han trodde att Gustav Svenssons skott gick via Thomas Holmgrens ben och in. Han fick i alla fall målet, och har därmed gjort nio mål på fem matcher.
Med totalt 20 pinnar så gör han sin bästa SSL-säsong någonsin.
– Så kan det vara. Du jinxade ju det där för några år sedan, ringde och sa att jag var på väg mot rekord, och efter det gick det utför, sa Ganevik och garvade när surrade med honom.
Nåja, nu har han redan slagit det där. Eller ja, han blir väl av med målet på övertid och stannar på 19 pinnar resten av säsongen, vilket bara är tangerad toppnotering, bara för det.
Noterade också att Ganevik gör många mål i tredje perioden.
Han hade koll på det själv.
– Jag har tänkt på det. Jag gillar de lägena. När det ska avgöras. Jag vill inte låta som någon jävla superstjärna, men jag gillar att ha bilden av mig själv som matchhjälte när matcher står och väger. Jag trycker gärna dit en avgörande boll, sa han med glimten i ögat.
Den där mentaliteten blir värdefull för Mullsjö i slutspelet.

***

AIK mot Warberg.
Det är ju ett klassiskt möte i innebandy.
Numera handlar det dock inte om medaljmatcher för de gamla stormakterna, utan om överlevnad i SSL.
AIK vann till slut med 4-3 efter övertid, men ledde med 3-1 efter två perioder och spelade väldigt bra.
Istället för tre hemmapoäng gjorde Warberg två snabba mål på en halvminut i början av tredje perioden, vilket räddade en pinne.
Bestående intrycket?
Ja, jag ska inte skriva Andreas Stefansson faktiskt, även om hans målsinne är groteskt bra. Han står där framför buren och får slag på varenda boll som dansar in. Visst, han bränner en del lägen också, men han petar ju alltid in någon boll. Den här gången satte han alla tre under ordinarie tid för AIK.
Nej, jag ska skriva om Joakim Olsson.
Dags att stjärnstämpla honom. Han var bra i Storvreta, men fick gnugga i skymundan av de största, var inte med i de avgörande lägena, var inte en bärande spelare – utan han var den där superreserven som fick hoppa in i toppkedjorna när någon annan var borta, annars fick han finna sig i att harva i tredjekedjan.
I AIK har han fått en helt annan roll, spelar i alla viktiga lägen och överöses med speltid.
I Storvreta var han ynglingen, i kedjan med rookie-duon Axel Larson och Stefansson är han dem som ska vara motorn. Han limmar ihop enheten och den som driver spelet. Han är grymt stark med bollen, gillar att vrida och vända, och kan både skjuta och passa.
Idag var han assistkung: trippla assist, inklusive assisten till Axel Larsons avgörande balja. Warberg stod och sov när Olsson blixtsnabbt slog ett frislag till Larson som sköt direkt.
Påpassligt.
Snyggt.
Noterbart också att Albin Engholm gjorde debut i AIK-kassen.
Warberg?
Ja, eftersom Sirius och Thorengruppen vann så är man nu näst sist i tabellen igen, med två pinnar upp till strecket. Som sagt, du har fått din utmaning Ulf Hallstensson.

***

Sirius hade fått tillbaka Calle Kostov Bredberg, Johan Eriksson och Jacob Drews till hyperviktiga matchen mot Höllviken – och det hade stor del i att det blev seger för Uppsalalaget till slut.
Med de spelarna får Sirius en helt annan bredd och kan mala på med fler spelare.
Då orkade ju tredjekedjan producera två mål, bland annat.
Det var ingen högoktanig underhållning matchen bjöd på – men något annat var inte att vänta mellan två lag som hade otroligt mycket att spela för.
Sirius gled upp i en 3-0-ledning och det var inte alls orättvist, man skapade ett gäng bra chanser till, men Höllviken bet tillbaka och tredje perioden var det lite ställningskrig, men skåningarna kom aldrig kapp utan fick hela tiden jaga.
Bobby Edbergs 5-3-mål med sju minuter kvar stängde faktiskt matchen.
Sirius svarade för en väldigt solid avslutning, höll i bollen i långa stunder, och Höllviken orkade aldrig forcera igenom hemmalaget.
Resultatet innebär att Sirius kliver upp på 21 poäng i tabellen, där man nu har två pinnar ner till Warberg under nedflyttningsstrecket.
Höllviken som spelat bra på slutet och knaprat igenom luckan man hade i botten, har nu halkat efter lite igen. Fyra poäng skiljer upp till fast mark i tabellen.

***

Thorengruppen svarade för en maffig skräll när man snodde alla tre poängen mot Växjö på bortaplan.
Umeågänget har därmed tagit sex av sex möjliga poäng mot smålänningarna den här säsongen.
Växjö rivstartade verkligen matchen, tryckte ner Thorengruppen rejält, och fick också en 2-0-ledning – kolla in 1-0-målet, frislagsvariant som friställer en naken Markus Jonsson – men ju längre perioden led, desto fler spelvändningar fick gästerna och när Mattias Hedlund med knappa marginaler petade in en straff så fick Thorengruppen också med sig en hel del energi.
Thorengruppen vände på matchen i andra perioden, och fick framförallt in det viktiga 4-3-målet bara sekunder efter att Växjö kvitterat.
Ett psykologiskt oerhört viktigt mål.
Thorengruppen lyckades sedan – trots noll Victor Nensén-mål igen (!) – hålla undan och vinna.
Störste matchhjälten?
Keepern Oscar Öberg, som var strålande.
Viktiga pinnar in för Thorengruppen också, som klättrade över nedflyttningsstrecket.
Växjö – som inte hade Filip Kjellsson med – hade innan torsken tre raka vinster, men toppar alltjämt den haltande tabellen.

***

Karlstad, alltså.
Laget går överraskande bra den här säsongen och 6-5-segern borta mot Dalen, där man gjorde en imponerande vändning, var fjärde raka vinsten och nu är värmländskorna något sensationellt femma i tabellen.
Men framförallt: man har hela sju poäng ner till slutspelsstrecket.
Jag snackade med kaptenen Tilda Flodell efter matchen.
Men hon pratade inte om att de där sju poängen nedåt, hon snackade om att man nosar på en fjärdeplats och att man blickar uppåt.
Skön och kaxig inställning.
– Det är jättekul att vi ligger så högt upp. Vårt mål har hela tiden varit slutspel, men nu när vi är så nära och nosar på en fjärdeplats… ja, då vill vi klättra mer, sa hon med en stor självklarhet.
Den där mentaliteten mår Karlstad bra av.
Faktum är att det känns som att värmländskorna har något stort på gång.
Något som har gått ganska snabbt. För två säsonger sedan startade man hösten katastrofalt. Sju raka förluster, en seger på tretton matcher innan jul. Laget såg ut att braka ut SSL. Till slut lyckades man krångla sig kvar, trots att man bara vann fyra matcher på hela säsongen.
Det snackades om ett lag där alla inte drog åt samma håll.
Ifjol började man bygga något nytt, men det var inte oproblematiskt. Det var spelare som hoppade av, skador som störde, men man lyckades ändå krångla sig till sitt första slutspel någonsin, en plats som säkrades först i den sista omgången.
Nu tas nästa steg.
I år är det ett lugnare och tryggare Karlstad, ett Karlstad som hunnit bygga upp en spelidé, som fått in en helt annan bredd.
Ifjol handlade i princip allt offensivt som toppkedjan, i år har man fått in Jessika Eriksson och Luize Bilinska och helt plötsligt har man fler spelare som kan dunka in bollar.
Men framförallt: talangbanken.
Karlstad är unga, det finns otroligt mycket potential, och det kan till och med vara så att vi håller på att se ett medaljlag växa fram. Om nu alla spelarna stannar och man får chansen att bygga vidare på det man påbörja, vill säga.
Stjärnorna man har nu är inte gamla, de är 22-23 år, de håller länge ännu.
Keepern Julia Mossberg (18), Frida Swahn (17), Klara Danielsson (18) och Amanda Berggren (18) – bland annat – är grymt bra redan nu, men kommer vara ännu bättre om ett, två år.
Som sagt, Karlstad har något riktigt bra på gång.
Just det.
Måste återkoppla till den stora SSL-enkäten inför säsongen. Då menade SSL-spelarna att Karlstad var det tråkigaste laget att möta.
Tilda Flodell var inte förvånad:
– Jag tror många har bilden av oss för fyra, fem år sedan kvar. Då var vi ett tråkigt innebandylag och bara backade hem, sa hon.
– I år har vi visat att vi kan ha ett eget spel. Vi kan spela bort topplag också. Det har stor del i vår framgång.
Ja, Karlstad är inte alls tråkiga i år.

***

Damsvep från dagen:

Kais Mora – Iksu 3-4 (ot): Stormöte där Kais Mora såg ut att gå mot tre pinnar med en 4-2-ledning sent i den tredje perioden, men Iksu lyckades komma tillbaka och kvittera tillställningen i slutminuterna, och sedan också avgöra på övertid genom backen Iza Rydfjäll. Stark vändning av Iksu, men Kais Mora visade också att man kan bråka med storfavoriten. Och jo, Anna Wijk gjorde poäng igen – för 111:e seriematchen i rad.

Endre – Kalmarsund 4-1: Nej, det vill sig inte för Kalmarsund som förlorat a-l-l-a matcher hittills. För Endre var det ett viktigt och välbehövligt trendbrott efter fem raka nederlag och gotländskorna studsade också upp i tabellen igen där man återigen är på slutspelsplats med sin sjundeplacering.

Malmö – Warberg 2: Här har vi en av omgångens absolut största knallar – och ett resultat jag inte alls såg framför mig. Warberg sprang ifrån till en överraskande 4-1-ledning efter halva matchen, och Malmö orkade helt enkelt aldrig komma ikapp. Warberg, som läckte som ett såll i slutet av 2016, har därmed fått en fantastisk start på 2017 med två raka segrar och nu har man tre poängs marginal ner till nedflyttningsstrecket.

Pixbo – Linköping 9-3: Väntad seger men kanske oväntat stora siffror, men en skön och viktig lossning för mästarna Pixbo som haft det lite motigt de senaste matcherna, men som nu visade rejäl offensiv kräm. Huddinge-värvningen Linda Andersson sopade in ett hattrick och succétjeckiskan Eliska Krupnova petade in två nya bollar. För Linköping så börjar det bli pressat läge i tabellen där avståndet upp till nedflyttningsstrecket nu vuxit till tre poäng.

Täby – Tyresö-Trollbäcken 12-3: Oj, snacka om kross. Täby körde helt enkelt över TT och vann skotten med hela 43-17. Hemmalaget sprang ifrån till 7-2 redan i den första perioden och där var matchen så klart avgjord. Jennifer Stålhult dammade in sex pinnar (2+4) – men den största sensationen var Elin Wickström som efter fyra poäng på hela säsongen lirade in hela fem assist.

***

Igår:

Dalen – Helsingborg 9-4: Jodå, det blev ett trendbrott på hemmaplan för Dalen som tog sin första trea sedan premiären, och det var dessutom inga poäng man behövde be om ursäkt för. Umeågänget gjorde segerrycket i mitten av den andra perioden där man gjorde tre snabba mål, och sedan behöll man kommandot resten av matchen. Nio mål framåt, sju olika målskyttar – så Dalen visade bredd också. Daniel ”Magic” Johnsson, tillbaka efter sjukdom, satte så klart ett par bollar för skåningarna – det är målgaranti på honom just nu.

***

Mer innebandy i veckan.