Mål eller inte?
Omöjligt att bedöma.
Jag snackar så klart om den boll som Andreas Stefansson trodde var inne i slutet mot Thorengruppen, där hela AIK signalerade för mål, ett mål som hade betytt kvittering till 6-6, men som dömdes ej mål och i spelvändningen efter så stängde Thorengruppen matchen med en 7-5-boll i tom bur.
Domarna gick på magkänsla – och det är bara att köpa när det inte finns några tekniska hjälpmedel att tillgå.
Det kan i alla fall konstateras att Thorengruppen hade marginalerna med sig där – men trean var välförtjänt.
Hade någon mitt i andra perioden sagt att det var Thorengruppen som hade tre raka torsk med hemska målskillnaden 10-29 och att AIK var seriens formstarkaste lag med fem raka vinster så hade den oinvigde nog garvat, för det var hemmalaget från Umeå som briljerade i spelet.
3-1- och 4-1-målet var vackra pärlband.
Bollen gick från blad till blad till blad in i mål.
3-1-kassen, där Peter Reinholdt skarvade vid sargen, där Linus Holmgren crossade till Rasmus Andersson som målade.
4-1-målet där Stefan Dellsand-Lindberg vackert la bollen på silverfat till Victor Nensén som enkelt målade.
Innebandypoesi.
Men inte bara det. Thorengruppen hade fem, sex, sju riktiga superchanser till. Nensén prickade både ribba och stolpe i powerplay, Johan Bergstrand hade friläge, Reinholdt var sånär att peta in 5-1, bland annat.
Hade Thorengruppen satt två av de där chanserna så hade man stängt matchen.
Istället iscensatte Simon Götz – som var på otroligt bra spelhumör och som såg ut att trivas som fisken i vattnet att bara lira på två backpar vilket var AIK-fallet – en kontring där han la en passning á la Thorengruppen på läppen hos måltjuven Andreas Stefansson som rullade in reduceringen till 2-4.
En kontakt som gav AIK vittring.
I sista perioden lyfte gästerna och kom ikapp till 5-5.
Men Thorengruppen fick sista ordet.
Mattias Hedlund, petad i början av matchen, klev fram och prickade in 6-5 i powerplay med bara en och en halv minut kvar.
Ett mål som avgjorde.
Thorengruppens under säsongen-tillskott klev verkligen fram. Stefan Dellsand-Lindberg, Peter Reinholdt och Victor Nensén var vassa.
Plus Adam Kimström, som fått luft under vingarna.
Han som presenterades som klar för AIK i somras, men där AIK inte hade löst allt med Tyresö-Trollbäcken, där avtalet bröts och där han sajnade med Thorengruppen istället. Han satte ju 5-3 ikväll och såg ett tag ut att bli hjälte, men det var också hans misstag som bäddade för Simon Götz 5-5-kvittering. Men Kimström fick sista ordet när han stängde matchen i tom bur.
Vilken matchresa: potentiell hjälte, potentiell syndabock – men fick ändå bli en vinnare till slut.
– Det är klart att jag började fundera på vad jag höll på med när jag drog en sådan passning som gav dem 5-5. Vi kunde förlorat på grund av mig, sa han efteråt.
– Det är klart det blev nervöst när de kvitterade, vi har haft svårt att stänga matcher. Men jag fick avgöra istället, det där stärker mig.
Viktig seger för Thorengruppen.
Dels för att bärga tre pinnar i den snortäta bottenstriden, dels för att få ett trendbrott på den hemska formen, dels för att den nya tränarstaben ska få något positivt resultat att bygga kring.
Nu har Thorengruppen 24 poäng – och är fyra pinnar före jagande Höllviken och Warberg under nedflyttningsstrecket.
Ett luftrum som kan bli mycket värt.
Jag frågade inför den här omgången om det fanns någon bensin kvar hos nykomlingen. Att det var upp till bevis mot AIK.
Thorengruppen visade att tanken inte är tom.

***

Linköping brukar omtalas ha en av SSL:s absolut bästa backbesättningar.
Nu är förvisso granitförsvararen Anton Karlsson skadad, men de fyra stora som lirar – Tobias Gustafsson, Martin Hovlund, Eric Björk och Jesper Johansson – visade sannerligen klass i mötet mot nykomlingen Höllviken där man tog en väntad 8-4-vinst.
Det var nämligen backskotten som ledde vägen.
Jesper Johansson dundrade in 1-0.
Tobias Gustafsson bombade in 2-1.
Martin Hovlund hamrade in 4-1.
Det bara small från backplats, helt enkelt.
Ja, vi fick faktiskt ett fjärde backmål också när Gustafsson lirade – inte skottade – in avslutande 8-4.
Hälften av målen från backar alltså.
Totalt gjorde Linköpings backar sju poäng i matchen – att jämföra med forwards som smällde in nio pinnar.
Imponerande.
Annars?
Ja, Linköping är tunga att möta just nu.
Första och andra perioden kändes hyfsat jämna, men Linköping liksom maler på, tror på det man gör, och fick också rejäl utdelning i andra perioden där man seglade iväg till en 5-1-ledning.
Höllviken fick ett ton energi av ett snabbt reduceringsmål i tredje perioden som strax efter följdes av ytterligare en kasse – men Linköping lyckades stoppa den lilla blödningen, samlade styrkorna och kunde till slut ändå rulla av matchen tämligen komfortabelt. Höllviken kom aldrig närmare än ett tvåmålsunderläge och fick aldrig den lilla kontakten.
Det östgötska maskinen rullar.
Det gnistrar inte, det flashas inte, men man får jobbet gjort.
Bara två gånger under de 17 senaste matcherna har man lämnat en match utan någon poäng alls. Det är otroligt starkt.
Laget som var i botten i början, som började ifrågasättas, har nu klättrat upp till en imponerande tredjeplats i tabellen. Låt gå för att tabellen haltar värre än värst, Linköpings resa uppåt är stark.
Höllviken – som saknade succémannen och fyrtornet Christoffer Andersson mot Linköping – blev dubbla förlorare under kvällen.
Dels för sina egna uteblivna poäng, dels för att Thorengruppen sprang och vann mot AIK. Höllviken och Warberg under nedflyttningsstrecket står kvar på 20 poäng (Warberg har dessutom en match mer spelad), och avståndet upp till Karlstad och Thorengruppen är två respektive fyra poäng.
Kampen för nytt kontrakt fortsätter.

***

Mer innebandy imorgon.