Wow.
Linköping gjorde det igen.
För andra matchen i rad vände man ett 2-3-underläge till en 4-3-seger.
Den här gången väntade man dock inte till sista sekunden, utan det var hela två och en halv minut kvar när segermålet kom.
Matej Jendrisak svarade för en grym prestation när han brottade sig fram och vräkte upp 3-3-bollen i nättaket, och sedan lastade Tobias Gustafsson iväg en strumprullare som på något sätt letade sig in bakom Benjamin Löfdahl.
Men vad sjukt små marginaler det är.
Kasper Hedlund dunkade ju in 3-2 för Mullsjö i powerplay i mittperioden och i den tredje tvingades Linköping flytta upp i jakt på en kvittering, och Mullsjö hade en radda vassa spelvändningar.
Det var närmast nog ett under att västgötarna inte fick in någon boll där.
Men Robin Laakso var omutbar.
Istället kom alltså vändningen under de fem sista minuterna.
En forcering iscensatt av Matej Jendrisak.
Martin Karlsson har alltid varit den store härföraren i Johan Astbrants lag, den som ska gå i bräschen, men han är inte den störste ledaren längre – det är maskinen Matej Jendrisak. Bjässen är motorn i laget, den som alltid visar störst vilja i de viktigaste lägena, den som kliver fram när kniven dallrar mot strupen.
Det var han som fixade segermålet senast.
Det var han som sköt 3-3-målet nu.
Det östgötska ångloket med tjeckisk märkning har en förmåga att dra med sig resten av vagnarna.
Efter tre raka Mullsjö-vinster, två efter sudden och en med uddamålet, där man varit bättre spelmässigt samtidigt som Linköping spetsar hade svårt att komma någonstans så kändes det inte som att den här matchserien, som jag själv var med och hajpade från start, skulle bli den där episka holmgången som många trodde.
Men så har det blivit.
Serien har vuxit efterhand och Linköping med den.
Ett Linköping som slutat låta Mullsjö ha så mycket boll och roffat åt sig mer tid med taktpinnen.
De senaste matcherna har detta varit fantastisk underhållning.
Den innehåller allt: fart, teknik, fysik, känslor och rafflande avgöranden.
Och:
Det krävs en Game 7 för att skilja lagen åt.
Nu har dessutom Linköping svängt över den mentala pendeln åt sitt håll.
Det är en gammal sanning att innebandymatcher avgörs under de tio sista minuterna, och där har Linköping varit överlägsna de två senaste matcherna.
Oavsett vad det står med tio minuter kvar i den sjunde och avgörande matchen nere i ett kokande Nyhemshallen, så vet Linköping att man har chansen – samtidigt som Mullsjö vet att man darrat i det läget två gånger om.
Game 7 kommer bli något alldeles extra.

***

Iksu – check!
Kais Mora – check!
Pixbo – check!
Pixbo fixade som tredje lag en semifinalbiljett på damsidan och man gjorde liksom Iksu och Kais Mora det genom att svepa sin motståndare.
Unga och orutinerade, men tekniska och spännande, Rönnby orkade helt enkelt inte bryta ner systemstarka Pixbo.
I den tredje kvarten hade Pixbo taktpinnen hela vägen, även om Rönnby bet sig kvar hela tiden och lyckades peta in bollar vilket gjorde att man hade kontakt och fortsatt hopp.
Men när Isabell Krantz lastade in 5-2-bollen från halva planen efter knappt halva den sista perioden så kändes det klart.
Att Rönnby skulle få in tre bollar till mot Pixbo kändes som en utopi – och så blev det inte heller.
Pixbo vann till slut med 6-2.
Rönnby har gjort en kanonsäsong, en bra bit över förväntan, och kan ha ett nytt storlag på gång under förutsättning att man får behålla alla unga spelare som tagit enorma kliv under säsongen. Spelare som Izabell Rydell och Jonna Sjöberg är otroligt bra – två talanger som bara växer.
Pixbo vidare alltså.
Tar Täby serien mot Endre så blir det Pixbo mot Iksu i ena semifinalen, medan Kais Mora och Täby gör upp i den andra. Snacka om två kanonserier.
Men Endre vill säkert ha fler ord med i det där.

***

Vi hälsar också Jönköping på herrsidan och Telge på damsidan välkomna tillbaka till SSL.
Båda säkrade sina avancemang ikväll.