Nu lever förvisso serien mellan Mullsjö och Linköping vidare, men jag skulle vilja påstå att kvartsfinalerna varit en besvikelse.
Eller så hade jag för höga förväntningar.
Det har inte alls blivit de där jämna och nervbitande serierna som jag hade hoppats på.
Istället har topp-4-lagen varit en klass bättre än sina motståndare.
Rakt igenom.
När det faktum att Helsingborg lyckades sno en match av Falun känns som den största positiva överraskningen i slutspelet hittills så känner man sig lite berövad på konfekten.
Växjö mot Pixbo blev ju inte spännande alls. Det var dessutom inget spelmässigt högt underhållningsvärde.
Jag trodde absolut att Pixbo skulle stå upp bättre mot Växjö, även om jag trodde att smålänningarna skulle ta serien till slut. Nu blev det en ensidig historia där Växjös bredd raderade ut Pixbos iskalla stjärnor.
Storvreta mot Dalen kanske var lite mer spännande, men det var inget högt spelmässigt underhållningsvärde där heller. En kamp i tålamod mellan två lag som mer eller mindre tråkade ut varandra.
Att Dalen var trubbiga var ju ingen hemlighet, det har stått i tidningen hela 2017, men att man skulle vara så här trubbiga – bara ett enda mål framåt på två hemmamatcher – var ju sensationellt.
Mullsjö mot Linköping, som jag hajpade så mycket inför kvartarna, har förvisso varit underhållande under stora delar eftersom det varit många känslor inblandade, men jag trodde ändå att Linköping skulle vara betydligt bättre än man varit. Just nu känns det inte alls som det blir några sju matcher där, snarare känns det som att Mullsjö stänger den serien under söndagen.
Något annat skulle till och med vara överraskande.
Det gör i så fall att alla kvartsfinalerna avgjorts över fem matcher.
Snålt.
Pixbo, Dalen och Linköping har varit besvikelser i slutspelet, inte alls bjudit upp till den dans jag hoppades på.
Helsingborg snodde en match av Falun, det gör ju faktiskt skåningarna till min största överraskning i kvartsfinalspelet hittills.
Vilket säger en del.
Jag kanske är för negativ.
Men jag hade målat upp hetare och längre matchserier, och ju högre man klättrar på stegen med förväntningar, desto längre faller man ner.
Nu hoppas jag på hetare semifinaler.
Det tror jag vi får också.

***

Galen upplösning på matchen mellan Storvreta och Dalen så klart.
Storvreta tappade en 2-0-ledning till 2-2, och då, med två och en halv minut kvar, så skickade mästarna alltså in stjärnan Alexander Rudd för att ta den straff man slitit till sig.
Rudd som inte spelat på hela matchen på grund av migrän och nedsatt syn, som sov sig igenom hela den första perioden på en soffa, som inte ens hade skorna på sig.
Man undrade ju om ledarstaben också fått migrän.
Men det blev ju ett genidrag.
Det är nog bara Alexander Rudd som kan göra något sådant där. Som i det läget, med de förutsättningarna, kan klampa in och sätta en straff.
En straff som dessutom blev matchvinnande och som skickade Storvreta till semifinal.
Det var ett blixtrande slut på en matchserie som annars blixtrat ganska lite.
För det som blixtrat mest är väl händelsen med Robin Nilsberth och Johan Eriksson egentligen, för på plan har det varit ett tålamodskrig och ganska lite glamourinnebandy.
Dalens signum brukar ju vara just tålamod.
Men i den här serien hade Storvreta faktiskt mer tålamod.
Det tålamodet tror jag tar mästarna långt.

***

Falun stängde precis som väntat matchserien mot Helsingborg på ett tämligen komfortabelt sätt.
Falun är för jäkla bra på hemmaplan.
Bara kolla på statsen:
16-4 i skott och 3-0 i mål i första perioden.
14-4 i skott och 2-1 i mål i andra perioden.
Helsingborg ryckte upp sig i sista perioden, försökte verkligen, men 1-5-uppförsbacken var alldeles för brant.
Så fort man fick in en reduceringsboll så svarade Falun med ett nytt mål, så hemmalaget tog hela tiden bort udden av gästernas energi.
Vid ställningen 7-5 så hade Helsingborg lite, lite av den vittring som man så desperat eftersökte, men när Alexander Hallén gjorde 8-5 så kändes det helt klart.
Om det nu inte var det innan.
9-5 blev det till slut.
Skåningarna snodde en match i den här serien, där gjorde man dessutom det riktigt bra och vann rättvist, men i övrigt har det inte varit något snack utan seriettan Falun har varit en, två och tre klasser bättre.
Vilket man ska vara med det laget man har.

***

Jag tippade ju att Kais Mora skulle svepa ut Karlstad med 3-0 i matcher – och det tipset lever vidare.
Men det var med minsta möjliga marginal.
Det var bara 16 sekunder kvar att spela när Anna Wijk skottade och Therése Karlsson styrde in 4-4-bollen som tog matchen till övertid och straffar.
Jessica Eriksson, ifjol i just Kais Mora och som fått ett dundergenombrott i Karlstad, kunde avgjort under ordinarie straffar – men satte sin boll i stolpen.
Därmed blev det sudden-straffar.
Då klev Anna Wijk – stjärnornas stjärna – in och avgjorde.
Wijk som därmed hade klubban i alla fyra Kais Mora-målen och ledde dalalaget precis som hon ska göra.
2-0 i matcher till Kais Mora.
Nu blir det den där svepningen som jag tippade.

***

Det är bara att erkänna:
Matchserien mellan Iksu och Malmö är inte ens spännande.
Iksu är för bra.
Andra kvarten blev en karbonkopia på den första kvarten:
Ellen Rasmussen sköt 1-0 för Malmö – sedan vände Iksu på steken och tog en storseger.
Till slut så blev det 8-2.
Iksu har därmed vunnit de två första kvartarna med 16-3.
Det lär knappast bli mindre siffror i tredje kvarten.
Mest anmärkningsvärt idag:
Johanna Hultgren, som haft skadetrubbel, gick och hängde fyra påsar.
Starkt.