Jag ska klargöra min åsikt direkt:
Jag tycker inte att banderollen med texten ”Spotta nu då!” som ett gäng Växjöfans, iklädda ponchos, höll upp efter den första perioden i Nyhemshallen var speciellt passande, och Växjös officiella twitterkonto var också rappa att delge att man tog avstånd från den, om än med en luddig motivering.
För er som inte kan historiken:
Mullsjös Kim Ganevik anklagades för att ha spottat mot en bortasupporter efter den femte kvartsfinalen mot Linköping, en aktion som fångades på film, som han blev avstängd två matcher för och som han sedan bad om ursäkt för.
Innebandy är ingen stor publiksport där det finns stora klackar som drar igång stämningen och jag välkomnar mer hetta på läktarna, mer hets mellan fansen, men det ska göras på rätt sätt.
Att uppmana någon att spotta är inte rätt sätt.
Även om den ironiska undertonen är tydlig så är budskapet förkastligt och inget som innebandyn borde vara stolt över.
Att ha hållit upp en banderoll med texten ”här nere är papperskorgen” med en pil mot spelargången (Kim Ganevik hävdade ju först att han spottade i en papperskorg) hade varit humor och en pik på rätt sätt för mig.
Det här var det inte.
Jag kommer troligen – och är väl redan – att bli stämplad som humorbefriad småbarnspappa på familjeläktaren, men det kan inte hjälpas.
Jag tycker helt enkelt inte att uppmaningar att spotta på folk – hur ironiska de än må vara – passar innebandy.
Ja, det passar ingenstans.
Men det är jag.
Dock:
Det går ju inte att blunda för att den där banderollen var som att kasta in ett stort övertorrt vedträ i en puttrande brasa och förvandla det hela till ett alldeles för tidigt anordnat majbål.
Inte bara för den här matchen, utan för hela matchserien.
För det var ju tack vare – det erkänner jag – den där banderollen som den där grinigheten som vi skrikit efter, som vi grävde efter bland all bomull i första matchen, bolmade upp.
Kim Ganevik kunde inte besinna sig när han skyfflade in 5-4-målet i andra perioden utan sprang fram till Växjöklacken och jublade, ett tilltag som kostade honom en utvisning på 2+10 minuter för osportsligt uppträdande.
Den där aktionen var som att vrida upp spisplattan från ljummet till stekhett, för sedan började det likna den matchserie som vi förväntat oss.
Någonstans får vi ändå tacka den där banderollen och Kim Ganeviks måljublande för att det här kommer bli en matchserie att minnas.
Hur gick det då?
Ja, efter det där Johan Roos-målet fram till 5-5 under det powerplay då Ganevik nötte trä – och hade långa diskussioner med Växjöspelare i allmänhet, och coachen Niklas Nordén i synnerhet – så gjorde inte gästerna några fler kassar.
Backgiganten Kasper Hedlund sköt 6-5 i sista minuten av andra – ett av sina tre mål för kvällen – och det greppet släppte sedan inte hemmalaget, som vann slutperioden med 3-0 efter att ha rullat in ett par bollar i tom bur i slutet.
Ett oerhört viktigt trendbrott för västgötarna som därmed bröt den fem matcher långa förlustsviten mot Växjö och plockade sin första seger mot rivalen sedan sjunde kvarten för drygt två år sedan.
Efter 740 segerlösa dagar mot Växjö så har Mullsjö nu brutit ner den där barriären, skrämt bort det där spöket, fått bevisat för sig själva att man faktiskt kan slå rivalen från grannlandskapet.
Växjöfansen lyckades provocera och få Kim Ganevik ur balans, men det var Mullsjö som förvaltade hettan bäst till slut.
Bålet är tänt.
Nu är det bara att njuta av hettan.