Falun är i SM-final.
Igen.
Laget fick rejäl revansch på Storvreta som slog ut dalalaget i den sjunde och avgörande semifinalen ifjol vilket grusade stormaktens plan på att ta ett fjärde raka SM-guld.
Det var inte vilken revansch som helst heller.
Femte semifinalen konstaterade bara fakta.
Det var förnedring.
11-3 till slut.
Åtta olika målskyttar för Falun i spiken i kistan-matchen sätter också fingret på årets andra finallag.
Snacket om laget har nästan alltid handlat om den fantastiska förstafemman. Visst, man har haft bra bredd i många år, men någonstans har det ändå känts som att det är upp till förstafemman att kliva fram i de avgörande och mest skarpa lägena för att det ska gå vägen för storlaget.
Falun har världens bästa målskytt i Alexander Galante Carlström, världens bästa kreatör i Rasmus Enström och världens bästa back i Emil Johansson.
Men det handlar inte bara om förstafemman längre.
De är fortfarande fantastiska, men det är inte längre de som som ensamma springer runt med dalalagets öde hängande på ryggen.
Tidigare har det känts som att förstafemman har fått spela så mycket de orkar för att det är de som ska göra det.
Så är det inte i år.
Visst spelar stjärnorna mycket, visst levererar spetsarna, men gardet bakom spelar mer än de någonsin (?) gjort sedan Falun blev en stormakt, och det har gett Falun en ny dimension. Förstafemman kan ha en dålig dag – man kan vinna ändå, för de andra kedjorna gnistrar också.
Kolla bara på linan med Casper Backby, Johannes Larsson och Alexander Hallén – landslagsklass på alla tre och Johannes Larsson är så bra.
Kolla bara på linan med Simon Palmén, Simon Cederström och glimrande yrvädret Omar Aldeeb – den kedja som jag skulle vilja påstå varit slutspelets mest underhållande sedan de sattes samman.
Falun har världens bästa spelare.
Falun har världens bästa bredd.
Regissören Thomas Brottman, hjärnan bakom Faluns fantastiska spel, har lyckats trycka ner alla toppspelare i ett och samma lag och fått alla att dra åt samma håll. Det är bara att lyfta på hatten.
Jag medger att jag trodde att Storvreta skulle kunna skrälla i den här semifinalen. De regerande mästarna brukar ha en förmåga att kliva upp i de skarpaste lägena, har ett gäng fältherrar som älskar slutspel och just Falun brukar ju plocka fram det allra bästa ur laget. Det gjorde det inte den här gången.
Man hade inga svar alls.
Den största stjärnan var inte den största stjärnan.
Om bredden är Faluns styrka, så är den Storvretas akilleshäl.
Storvreta som för övrigt är enda lag i semifinalspelet som kört övervägande med två femmor. Frågan är om det är möjligt i framtidens innebandy. Falun, Växjö och Mullsjö har haft fantastisk bredd – vilket betalat sig. När Kim Knudsen nu sitter och skissar på nästa års lag så bör han nog kalkylera med en tredjefemma av högt SSL-snitt.
Det har redan Falun.
Därför är de i final igen.
Mot uppstickaren och finalrookien Växjö – som har just bredden som adelsmärke och ett mentalt övertag med tre raka segrar att luta sig mot.
Det blir en höjdare.

***

2634 personer såg matchen mellan Falun och Storvreta.
3128 personer – nytt publikrekord för en enskild slutspelsmatch på damsidan – såg matchen mellan Kais Mora och Täby i Smidjegrav Arena.
Totalt såg alltså 5762 personer live-innebandy i Dalarna den här skärtorsdagen. Plus en och annan som följde det via webbsändningar.
Fantastiskt.
Även om det var gratis inträde i Smidjegrav Arena och gratis är gott, så springer ju inte folk och gör saker hela tiden bara för att det är gratis – utan det finns en inneboende publikpotential i innebandyn som bara är skrapad på.
Det var ju dessutom 2456 personer i Umeå Energi Arena och såg Iksu mot Pixbo tidigare i veckan. Förvisso också fri entré, men ändå.
Vad fick rekordpubliken idag se?
Kais Mora – som precis innan matchen presenterade tunga värvningar i form av Frida Bäfve, Uppsala, och Amanda Öhman, Dalen – lyckades till slut plocka hem den tredje semifinalen, men det var med små marginaler.
Nu jobbade ju sig Anna Wijk in i poängprotokollet också.
Hon skickade påpassligt in 1-0, spelade fram till Johanna Holmboms matchvinnande 3-2-mål och skyfflade dessutom in 4-2 i tom bur – så hon fick både första och sista ordet inför storpubliken.
Den här matchserien är rafflande.
Täby vänder nu hem – och är ju blytunga hemma i Tibblehallen, så det skulle inte förvåna om man utjämnar serien där.
Inför serien tippade jag fem matcher och att hemmaplansfördelen skulle avgöra till Kais Moras fördel.
Det tipset står kvar.