Jag ber om ursäkt för er som tröttnat på Anna Wijk-ältandet (ni som inte orkar mer kan sluta läsa här), men vi får dra det en vända till:
Mycket av snacket inför semifinalserien mellan Kais Mora och Täby har ju handlat om just Anna Wijk.
Täbys punktmarkering av stjärnan i en match i höstas, som sändes i teve, fick mycket uppmärksamhet eftersom Täby i allmänhet, och utnämnda plåstret Therése Andersson i synnerhet, lyckades så bra med att plocka bort världens bästa spelare från matchbilden och därmed gjorde Kais Mora handlingsförlamade.
I första semifinalmatchen valde man att punktmarkera Anna Wijk igen. Hon blev poänglös, men man torskade matchen med 4-2.
I andra semifinalmatchen valde man att inte punktmarkera Anna Wijk. Hon blev poänglös, men man vann matchen med 5-3.
Nu ska vi inte dra i de stora spakarna efter en enda match, men någonstans rinner det ner till en gammal sanning:
Bättre att fokusera på sig själva än motståndarna.
Anna Wijk-fokuset har varit kul, det har satt en krydda på serien, har skapat diskussion.
Täby har snackat öppet i media om att planen är att neutralisera Anna Wijk eftersom man då också neutraliserar Kais Mora.
Men det har varit väldigt mycket Anna Wijk och väldigt lite om sig själva från Täby-håll, kan jag uppleva.
Nu struntade man helt enkelt i Anna Wijk.
Någonstans var det nog befriande för hela Täby.
Jag snackade med Jennifer Stålhult – giganten som dunkade in tre bollar i andra semin och iklädde sig den stora matchvinnarkostymen – efter matchen och hon ville inte erkänna att det varit för mycket fokus på Anna Wijk, men medgav att man fick bättre struktur i sitt spel utan en punktmarkering.
– Det blir ganska rörigt med en punktmarkering. Nu ville vi bara ha ett disciplinerat försvarsspel, sa hon.
Med andra ord:
Mer fokus på sig själva, mindre fokus på Kais Mora.
Någonstans tror jag att det till slut är ett vinnarkoncept.
Man ska så klart scouta motståndarna, ha koll på deras idéer, taktik och specialteams – Lars Jedheim är bra på det där – men det får inte bli för mycket heller, och grunden måste alltid vara det egna spelet.
Nu är det 1-1 i matcher – och det skulle inte förvåna om det här slaget går till fem matcher.
Tredje matchen spelas inte i Moras ordinarie hemmaborg Unihoc Arena, utan istället har man flyttat hela kalaset till hockeyarenan Smidjegrav Arena och hoppas på en stor publikfest.
Ett kul – och vågat – drag.
Kul, för det blir en bra inramning.
Vågat, för man lämnar sin trygga hemmaarena i en oerhört viktig match.
Till sist:
En match med och en match utan punktmarkering – men Anna Wijk har inte gjort en enda poäng i semifinalmatcherna hittills.
Anmärkningsvärt.