På den grönskimrande VM-finalplanen blev Sveriges U19-landslag avklädda av Finland i den första perioden, brottade sig in i matchen men nådde inte hela vägen, fick se ännu ett guld bli blåvitt, men någonstans var det svårt att ta in finalbollens historia den här soliga söndagseftermiddagen.
Det där var bara en innebandymatch som förlorades.
Det finns andra större förluster, vilket blev så påtagligt den här dagen.
Strax innan VM-finalen tekades igång så meddelade Pixbo att Mikael Harrysson, 25, avlidit.
Jag fick beskedet vid lunch och hade dämpat den värsta chocken, men hade fortfarande inte förstått vad som hänt.
Där och då, i VM-borgen Vida Arena, blev det så påtagligt när pressmeddelandet damp ner och förkunnade fakta.
Man får en klump i magen, blir medveten om livets bräcklighet och inser orättvisan när en 25-åring, oavsett vem det är och vad den människan gör, inte hinner uppleva alla sina drömmar.
Innebandyfamiljen är i sorg.
Samtidigt visar innebandyn också att man är en tajt familj och kondoleanserna via sociala medier strömmade in från alla håll. ”Harry” finns inte längre där men minnet av honom lever vidare.
Samtidigt som familj, anhöriga, vänner och föreningen Pixbo genomlider en sorg som inte går att sätta ord på, så spelade Sverige den där VM-finalen som det var svårt att fokusera på.
De svenska spelarna verkade också ha svårt att hitta fokus.
I alla fall till en början.
Finland körde över Sverige i drygt 20 minuter. 1-0 efter öppen gata, 2-0 efter ett konstmål, 3-0 efter ett viljemål och en vunnen boxduell som heta lag vinner mot oheta lag.
Michael Janssons briljanta fotbollsfrispelning, Kasper Brobys misslyckade avslut och efterföljande utvisning där Finland smackade in 3-0 i powerplay var så talande för den första perioden.
Finland var rappare, bättre, effektivare.
När sedan 4-0 kom i upptakten av den andra perioden så kändes det som den svenska ridån gick ner redan där och då – men Sverige lyckades få kontakt mycket tack vare, eller mestadels tack vare, ett par powerplaylägen som man förvaltade i dubbla fullträffar, och det gav också ett spelmässigt lyft.
Inför den tredje perioden, där Finland ledde med 5-3, var den omedelbara känslan att laget som gör nästa mål vinner.
Så blev det.
Finland bombade in 6-3 i powerplay.
Innebandy är innebandy, oavsett hur det sett ut i matchen och vad det står så har det en tendens att bli spännande sista tio minuterna, och så blev det också nu – men Sverige kom aldrig närmare än en reduceringsboll.
Finland vann välförtjänt.
Finland har nu tagit tre raka guld på herrsidan om vi räknar både A-landslag och U19-landslag.
Tillfälligheter, små marginaler eller har Finland sprungit förbi?
Jag vet inte riktigt.
Det får utvärderas framöver.
Men inte idag.
Det är en annan förlust som gnager mest i huvudet just nu.