76 sekunder.
Så många – eller få – sekunder var vi från att få uppleva en dunderskräll nere i Halland.
I det läget hade Warberg, som tippas, bland annat av mig, få kämpa rejält för att fixa nytt SSL-avtal den här säsongen, spelat till sig ett 4-3-övertag – men mästargänget Iksu, som spelade andra matchen på tre dagar, lyckades på något sätt krångla sig ur det massiva strupgreppet.
Med just 76 sekunder kvar så kvitterade Sofia Joelsson.
Med bara 15 sekunder kvar avgjorde Iza Rydfjäll.
Att försvara ledningar i slutet av innebandymatcher är bland det svåraste som finns eftersom desperationsinnebandy, och lyftande av luftpastejer, är oerhört svårt att försvara sig mot, och är det dessutom David mot Goliat så är det lätt att sjunka ihop och darra på manschetten när man är så nära en skräll.
Warberg ska ju liksom inte kunna rå på Iksu.
Topplag brukar på något sätt få marginaler med sig.
Bottenlag – även om vi inte ska stämpla Warberg som det ännu, även om förhandstipsen inte är munter läsning – brukar inte ha det.
Lite så blev det nu.
Att Warberg ändå orkade störa Iksu ända in i kaklet var uppfriskande. Avståndet mellan toppen och botten har stadigt minskat de senaste åren, och på ett sätt var det synd att Warberg inte pallade hela vägen för det hade varit en skräll som hade färgat SSL, som visat att allt är möjligt.
På damsidan känns det annars som att allt inte är möjligt ännu.
Vissa lag är klasser bättre än andra.
Tungt, tungt för Warberg.
Starkt, starkt av Iksu.
Umeågänget saknade precis som i fredags motorspelarna Cornelia Fjellstedt och Frida Norström och nu även Malgorzata Pazio och Johanna Hultgren, men borde ju ändå med tanke på laget man sitter på, med ett knippe landslagsspelare, springa hem en sådan här match.
Att just Iza Rydfjäll fick stänga matchen var ju lite speciellt.
Landslagsbacken som har ett riktigt fint skott – men som ständigt får leva med kritiken att hon använder det för lite.
I år har hon som mål att bli vassare offensivt.
Att knäppa av bössan oftare bör ju vara givet i så fall.
Det gjorde hon ju bra den här söndagen, om inte annat.

***

Jönköping är tillbaka i SSL – och att man är kvar för att stanna, och att inte bli den slagpåse man var för två vintrar sedan, visades omgående.
Så många passningar som gick rätt i öppningen mot Telge gick nog inte rätt under hela förra SSL-säsongen klubben gjorde.
Small gjorde det direkt, dessutom.
Publiken hade knappt hunnit sätta sig innan Linnea Juhlin efter blott 33 sekunder sopade in ett mål som måste sparas till årets mål-diskussionen.
Hon lekte tennisaktör när hon smashade in bollen med en enhandsbackhand.
Otroligt snyggt.
Telge ledde med 4-3 efter två perioder – shit vilken löd Therese Gustafsson har i bössan, inte minst vid hennes första påse – innan JIK lyfte spelet en nivå under sista tredjedelen, matade in några bollar och seglade iväg till en 8-4-seger.
Lady of the match?
Cajsa Elm.
Den superintressanta 17-åringen firade JIK:s SSL-återkomst och sin egen SSL-debut genom att skyffla in hela tre (!) bollar.
Hon är en del av JIK:s fina talangbank – men inte ensam.
Ellen Svensson och, kanske framförallt, Gabriella Strandberg är lirare som kommer skapa flera rubriker i år.
Åldern på den duon?
19 bast.

***

Ifjol gjorde Sara Steen Endre till sitt lag, och i premiären borta mot erkänt svåruppluckrade Dalen så visade den spirande superstjärnan att hon inte har för avsikt att kliva ner från tronen i vinter.
22-åringen och fjolårets 32-målsskytt smackade in 1-0 (påpassligt hugg på retur) och 3-0 (väggspel med Elin Roos) och fanns med i förarbetet till Linnea Wallgrens 4-1-mål.
Tre poäng på egna kontot, tre poäng på lagets konto.
Bli inte förvånade om jag kör ”copy paste” på den där raden ett antal gånger i vinter.
Endre som ju öppnade den här matchen starkt, som hade 3-0-ledning efter halva fajten, och som egentligen aldrig blev hotade.
Dalen – i de delar av matchen jag såg – gjorde det ändå bra, men det gnistrar liksom inte någonstans.
Å andra sidan är inte Endre ett av lagen som man ska rå på i år.
Gott Umeåbesked var i alla fall att Frida Eriksson (ja, Dalens version av Frida Eriksson alltså, inte motståndarnas något yngre variant) fick spräcka målnollan redan i första matchen i sin SSL-comeback. 29-åringen är tilltänkt spets i det här laget och är en spelare som måste leverera.

***

Att det är talangernas framfart och utveckling som är nyckeln till Rönnbys framgångar den här vintern – precis som det var ifjol – må vara en av SSL-innebandyns sämst bevarade hemligheter, men det går inte att frångå hur viktig ”veteranen” Linnea Nilsson blir för det här laget.
Det visade 24-åringen också borta mot Malmö där Rönnby tog en lika rättvis som solid 7-3-viktoria.
Rycket kom i andra perioden.
Nilsson knackade in 2-2-bollen, serverade Emma Hellberg – tillbaka efter sina tunga skadebekymmer – till 3-2 och prickade sedan in 4-2.
Det där greppet släppte aldrig Rönnby, där Nilsson fullbordade sin fyrapoängseftermiddag med att servera stjärnskottet Jonna Sjöberg till 6-3-påsen.
Annars?
Jo, Izabell Rydell, underbarnet som är lika bra på att trilla boll som att trixa plast, rakade in hela tre mål.
I henne och Jonna Sjöberg har Rönnby två spelare som troligen kommer att klättra upp och nosa på den yppersta stjärnglansen redan i vinter, trots att de bara är 18 respektive 19 år.
Men de är bara toppen på isberget.
Det vimlar av talanger som fyller ut SSL-skorna.
Vad dricker de i Västerås, egentligen?
Eller är det legendaren Karolina Widars aura och närvaro som smittar av sig?
Hemmalaget:
Nja, Joon Berggren var inte alls nöjd med premiären, Malmö hade en hel del problem och fixstjärnan Ellen Rasmussen (även om hon skickade in den hoppingivande 3-4-reduceringen i sista perioden) gnistrade inte.

***

I fredags spelade Kais Mora utan Anna Wijk för första gången på evigheternas evighet och spelarna hymlade inte heller med att de var lite vilsna, inte minst i powerplay där världsstjärnan brukar styra och ställa.
Idag var vårens silvergäng återigen Wijk-lösa, men vann ändå – precis som mot Iksu i fredags.
Den här gången blev resan lättare. Kais Mora skyfflade iväg 35 skott och fick in sex av dem i mål samtidigt som hemmalaget Linköping bara förmådde hitta motståndarmålvakten Jenny Axelsson tretton gånger och inte fick in en enda boll.
Wijk-vikarien Amanda Öhman passade föresten på att måla igen, och har ju fått en dunderstart i sin nya klubb.
Att hon, efter sin skadedrabbade fjolårssäsong, äntligen får en skarp omgivning lär göra henne gott, även om det inte finns på världskartan att hon kan sno någon Anna Wijk-roll. Det lär göra henne gott att få leva ett tag som förstacenter, komma in i Moras spel, bygga självförtroende – för att sedan ankra en annan kedja.
Linköping hade inga vidare förutsättningar, premiären till ära.
Nu kom förvisso frågetecknet Amanda Ljunggren till spel, men både Anna Wiman och Yamou Njai saknades, och sådana avbräck pallar inte östgötskorna.
De där pjäserna hade förvisso inte räckt för att bräcka Kais Mora oavsett, men ändå.
Konklusionen?
Planelig seger med planenliga siffror, typ.

***

Funderar på att köra med stämpeln Real Täby i år.
Så många stjärnor är det trots allt i laget, där Moa Tschöp (offensiva backar), Jennifer Stålhult (allroundspelare) och Louise Wickström (fysisk forward) är det bästa som SSL kan erbjuda i respektive kategori.
Lägg till yrvädret Matilda Sjödin (gör comeback efter jul eller något) och Ranja Varli (jobbar för en comeback, sägs det) som också har stjärnstatus ligan.
Plus den nya högkalibriga SSL-femman som man värvat, som kanske inte har SSL-stjärnstatus, men som är sjuhelskottas bra spelare: Laura Mertsalmi, Lisa Carlsson, Julia Croneld, Michelle Rydin, Linnea Wiregård.
Nu var det väl inget real-spel mot Karlstad, enligt rapporterna i alla fall, men man lyckades ändå vinna den knepiga bortakampen med 6-4.
Wiregård, fjolårets sensationsskytt, hinkade in dubbla mål i Täby-debuten, och ett annat nyförvärv, Sani Klinga, hivade in segerbollen fram till 5-4 i tredje periodens upptakt.
Det är mycket nytt i Täby så det lär ta sin tid att foga samman allt, men Lars Jedheim är skicklig på att bygga lag vilket han visade redan ifjol. Skillnaden mot förra säsongen är dock att verktygslådan innehåller betydligt fler verktyg än då.
Det där kan bli bra till slut.
Det kan Karlstad också bli.
Där vimlar det av talang och klass.
Det räckte inte mot Täby – men räkna med värmländskorna i år.
Adina Augustsson nätade föresten i sin värmländska comeback.

***

Igår:

Sirius – Pixbo 3-5: Vill minnas att jag tippade att Pixbo skulle vinna det här mer en eller två bollar, och precis så blev det. Tunga, tunga Pixbo, med 30-18 i skottövertag, brukar kunna mala ner sina motståndare och det stod också 2-2 innan Stephanie Boberg skickade in 3-2-bollen i slutet av andra perioden. Sedan drog gästerna ifrån i tredje – och Sirius orkade forcera in 3-5-bollen först på straff i slutsekunderna.

***

Skönt att bollen är i rullning. Nästa veckoslut smäller det rejält: dubbla damomgångar på fredag och söndag, och dessutom herrarnas första omgång.