”Allt annat än en etta i den här fajten är en dunderknall”, kastade jag ur mig inför Storvreta mot Örebro.
Visst sjutton blev det en dunderknall.
Örebro lyckades – inte oförtjänt alls – sno med sig två poäng från Uppsala efter att ha sudden-vunnit, där den avgörande påsen var rysligt grann. Bollen gick som på ett pärlband som inte ens självaste Alexander Rudd hade kunnat regissera bättre där spjutspetsen Marcus Ekengren var sist på bollen.
Det gick inte annat än att resa sig, applådera och smajla.
Inte bara över kassen, utan hela matchen.
Nykomlingen var inte alls underlägsna Storvreta.
Jovisst, Storvreta ägde massor av boll, men hade förtvivlat svårt att dyrka upp nykomlingens på förhand ifrågasatta defensiv, och när Örebro väl erövrade bollen så gjorde man många bra saker.
Samtidigt kan man undra hur det stjärnkryddade storlaget Storvreta med så fasligt många spetsspelare inte kan få ut mer, men den där tankeverksamheten kan Stefan Forsman och Hannes Öhman få ligga sömnlösa över inatt, för det här var Örebros kväll – och närkingarna hade så klart del i att Vreta inte alls fick ut det som ska finnas i de där handlederna.
Just försvarsspelet har ju varit det stora frågetecknet för Örebro inför säsongen.
Kanske inte internt, men externt.
För många experter och tyckare har pekat på just målvakts- och försvarsspelet som svagheterna.
Marcus Ekengren hade sin analys klar:
– Egentligen tror jag det handlar om att man inte vet. En del offensiva spelare är kanske mer kända och har varit omnämnda i media oftare, men man har inte vetat lika mycket om våra backar. Så man har gått på att man inte vet, inte analyserat utifrån något man sett.
Han har så klart rätt, poängmaskinen.
Många – inklusive mig själv – har svag koll på Örebros försvar.
I premiären var det oerhört solitt, i alla fall.
Ska bli spännande att följa nykomlingen framöver.
Sedan ska vi inte dra för stora växlar av någonting, Storvreta har bara spelat två matcher, Örebro en enda… oavsett vad resultattavlan visade i den här matchen så är det så klart att Storvreta kommer att takta igång vad det lider, och allt annat än en kamp kring det nedre strecket för Örebro är överraskande.
Jönköping visade också gryende takter i sin premiär mot Mullsjö.
Att nykomlingar startar starkt, är något underskattade och inledningsvis lever på en inspiration som de etablerade SSL-laget glömt är ingen hemlighet. Den stora utmaningen kommer i den långa lunken, där SSL jämfört med allsvenskan inte bara innebär att man möter oerhört vassa lag varje omgång, utan där man många veckor dessutom spelar dubbla matcher.
Annars?
Ja, jag ska erkänna att jag har typ noll koll på Örebro.
Jag gillade Daniel Hellqvist, 27 bast, som gick in och smackade in tre pinnar direkt, piggheten hos Suad Sofovic (som också gjorde 4-4-målet, en boll som Viktor Klintsten i Vreta-kassen nog väldigt gärna velat ha tillbaka…) och förstalinan med Ekengren, Simon Palmén och Simon Jirebeck. Örebro har ett gäng vassa offensiva kort, helt klart.
Till sist:
När Valdemar Ahlroth får lite utrymme för sitt skott så smäller det.
Det är sedan gammalt.

***

Hur bra blir Pixbo i år?
Ja, vi ska vänta med att dra de slutsatserna, men det har onekligen börjat bra. 7-4-seger borta mot Höllviken i premiären och nu en 5-4-seger efter sudden hemma mot förväntade topplaget Mullsjö.
Ja, dagens hemmapremiär hade kunnat gå hur som helst kändes det som.
Visst, Mullsjö hade chanser att ta hem fajten och Jon Hedlund tvingades till några svettiga parader, men Pixbo kunde absolut tagit en trea.
Man ledde med både 3-2 och 4-3 – men slarvade bort det, tappade boll och då högg Mullsjö – och framförallt Kim Ganevik –  direkt och kontrade in dubbla kvitteringspåsar bakom stackars Hedlund.
Skarpskytten Max Wahlgren hade sedan ett kalasläge att avgöra matchen med en och en halv minut kvar.
Men brände.
Det ser man inte honom göra så ofta.
Av det jag sett hittills är jag imponerad av Pixbo. Känslan är att det är ett betydligt kompaktare, starkare och tydligare lag än ifjol. Inte lika bolltrillande, men inte lika omständiga heller.
Sedan ska man inte underskatta lagets spetsar.
För vilka gjorde målen?
Jo, Martin Östholm, som hade en så jobbig säsong ifjol, dundrade in tre bollar inklusive sudden-avgörandet.
Jo, Daniel Calebsson, veteranen och kaptenen, som avslutade en sylvasss spelvändning.
Jo, Max Wahlgren, måltjuvarnas måltjuv.
Pixbo känns redan maskinlika – och har några spetsar som sticker ut.
Till sist:
Charlie Sköld – som ju spelade i ettan ifjol alltså – är en pansarvagn. Förbaskat kul att se att man kan kliva upp två divisioner och spela så resolut.

***

Igår:

Falun – Thorengruppen 6-5: Thorengruppen fixade en pinne mot Storvreta i premiären och var så när att ta poäng även mot Falun, men föll med uddamålet till slut sedan tvåmålsmannen Alexander Hallén satt 6-5-bollen för mästarna med knappa fem minuter kvar att spela. Noterbart: norska underbarnet Marius Pedersen gjorde mål igen, precis som i premiären, när han zorrade in 5-5-målet för TTG.

Dalen – Sirius 6-4: Jämn fajt där Sirius spelade till sig ett 4-2-överläge tidigt i andra perioden, men där Dalen kämpade tillbaka, sköt fyra raka mål och till slut vann matchen. Det var också superduon som avgjorde som så många gånger förr för Umeågänget: Jonas Svahn gjorde 5-4 i boxplay (varken första eller sista gången det sker… ) innan Ketil Kronberg stängde målskyttet i sista perioden.