Den stora skillnaden mellan Pixbo i år och ifjol:
Man är ett lag som lever på energi snarare än skills.
Ja, lite så känns det.
Ifjol var det lirarna som skulle göra det, Pixbo var ett finesslag. Det var stundtals vackert, men ofta ineffektivt. I alla fall när insatserna höjdes.
I år är det energilirarna som ska göra det. Pixbo är ett hårt jobbande kollektiv som täcker skott, jobbar kopiöst och vänder spelet hänsynslöst.
Tiden får utvisa om Pixbo är så förbannat bra på att spelvända som de är nu, eller om det är motståndarna som fortfarande är chockade över att Pixbo faktiskt spelvänder och blir tagna på sängen varje gång.
Idag slog Pixbo tillbaka Helsingborg med 8-6 på bortaplan.
Återigen en arbetsinsats kryddad av sylvassa spelvändningar.
Skåningarna ledde med 2-1 efter nästan halva matchen, sedan sköt Pixbo fyra raka mål och det 5-2-övertaget förvaltade man på bästa sätt.
Andreas Hörberg – killen som spelade division ett-innebandy ifjol, precis som Helsingborgs stjärnskott Andreas Lindholm – agerade däckpunkterare.
Han satte målen som tog udden av hemmalagets forcering.
Bara sju sekunder efter att Helsingborg gjort 4-5 så fick han en lobbpassning på kanten, tog med sig bollen och skickade in 6-4.
Bara minuten efter Helsingborgs timeout så forcerade han in ett viljemål fram till 8-5 med mindre än två minuter kvar.
Succé för killen.
Martin Östholm:
– Han gör sitt jobb, kan man säga, sa han och garvade lite.
Och lade till:
– Han är väldigt bra på de där små ytorna framför mål. Han gjorde viktiga mål både för sig själv och oss som lag.
Pixbo gör det förbannat bra.
Jonas Eliasson har gjort laget till något helt annat än man var ifjol. Defensiven är i fokus. Något som Martin Östholm – tre assist idag! – understryker:
– Det är omvänt fokus. Tidigare år har vi snackat anfall, äga boll och rulla ut motståndare. Nu är det bara fokus på försvarsspel och uppoffrande spel. Vi har inte pratat om hur vi ska anfalla en enda gång.
Jag gillar det:
Gör ditt jobb i defensiven så får du leka i offensiven.
Pixbo trivs uppenbart med det där i alla fall.
Nu är det långt, långt kvar av den här säsongen – men jag tror ingen kommer tycka det ska bli bekvämt att möta Pixbo när vi har slutspelstider i vår.
För nog ta sig Pixbo dit.
Det tror jag allt.
Annars?
Ja, Mika Kohonen satte en läcker straff och noterade fyra (!) poäng. Minnet är kort, men det lär vara ett tag sedan han gjorde det senast, va?

***

Omar Aldeeb är i ”zonen” nu.
Så klart var det han som klev fram som den stora matchvinnaren för Falun mot Storvreta i IFU Arena.
Stjärnskottet styrde in 4-3-bollen på övertid, efter skott av Johannes Larsson, i ”giganternas möte”.
Aldeeb, som inte var med i dagens landslagstrupp som Rasmus Enström förutspådde på upptaktsträffen, har nu sopat in tio poäng på tre matcher efter en något trög säsongsinledning.
Ja, det var ingen stormatch i övrigt av Aldeeb av det jag såg, men stora spelare bruka kliva fram när det betyder som mest.
Det gjorde Aldeeb nu.
Annars var det här ju inte Falun-stjärnornas match.
Alexander Galante Carlström, Rasmus Enström och Emil Johansson misslyckades alla med att notera sig i poängprotkollet, istället var det Simon Berg (!) som satte dubbla mål och Ciya Hajo (!) som gjorde en kasse. Det är ju inte lirarna som brukar göra det annars, precis.
Desto mer vana skyttar i Storvreta, där Tobias Gustafsson, Jimmie Pettersson och (nåja…) Niklas Winroth målade.
Delad poäng var väl okej utifrån det jag såg.
Situationen i slutsekunderna var svåra att avgöra, där Emil Johansson knackade in en boll som Viktor Klintsten räddade – men var bollen över linjen eller inte? Omöjligt att avgöra av de bilder jag sett, men spontana känslan var att det var en räddning och att han slår i med armen i innernätet.
Men vi vet vad annorlunda vinklar kan göra med uppfattningen om saker och ting, så… ja, domarna dömer.

***

Om det noteras tre eller fyra mål i protokollet (nog var han på och touchade Linus Holmgrens 6-4-skott…?) bryr sig nog partyfixaren Peter Reinholdt mindre om en sådan här kväll.
Tre poäng in på Thorengruppen-kontot var det viktigaste.
För fjolårets sensationslag – alla trodde ju att TTG skulle komma toksist och åka ur med buller och bång, men man löste ju nytt kontrakt hyfsat komfortabelt till slut – har ju inlett den här säsongen med fem raka torsk och blott en inspelad pinne, så visst var det viktigt, så väl mentalt som tabellmässigt, att inkassera en trea.
TTG vann till slut mot årets tidiga sensationslag Örebro med 7-4.
Örebro såg ju annars ut att vara på väg att plocka nya pinnar när Simon Palmén sköt 4-3 en bit in i sista perioden – då kändes det som att Närke-laget skulle krama greppet om matchen ledda av sin toppkedja.
Peter Reinholdt ville något annat.
Innan Reinholdt-partyt började så gjorde Tobias Bergfors en fin dragning på sin gubbe, bröt in på mål och gjorde vackert 4-4.
Sedan:
* Klapp-klapp-spel fram till avslutande Reinholdt som sköt 5-4.
* Ett Linus Holmgren-skott där Reinholdt parkerade framför målet (och styrde?) vilket gav 6-4.
* Brev på posten-mål av (just det!) Reinholdt fram till 7-4.
Peter Reinholdt, han satte också 1-2-målet i första perioden, som ju sent valde att hoppa av TTG-satningen ifjol, men som sedan gjorde comeback under säsongen och var en vital del i Umeålagets lyft under våren som sedermera säkrade det nya SSL-avtalet.
Veteranens betydelse ska inte underskattas.
Det visade han ikväll.

***

Ja, i gårdagens införsnack så ifrågasatte jag AIK.
Svaret?
Ja, man fortsatte släppa in mål – åtta stycken, vilket är mer än man har i snitt – men det spelade ingen roll för man gjorde hela 13 (!) mål mot Sirius.
Seger med 13-8 alltså.
Det var en välförtjänt seger också.
Bobby Edberg sköt förvisso 1-0 för Sirius i första, men det här var AIK:s match och det var gaspedalen ner i första perioden där man sprang ifrån till 4-1, en ledning som växte till 8-3 efter två perioder.
Sista perioden, framförallt sista tio, var det öppna svängdörrar och totalt tio (!) mål (5-5).
Någon fara på taket var det aldrig för AIK, för Sirius var aldrig närmare än fyra mål någon gång där i slutakten.
Starkt av AIK att vinna – men alltjämt: man släpper in en sjuhelskottas massa mål.
I längden är det så klart ohållbart, för man kan inte räkna med att pytsa in 13 baljor per matchkväll.
Tre pinnar ger i alla fall lite arbetsro.
Tre mål av Andreas Stefansson också, för övrigt.
Sirius fortsätter vara en liten gåta i inledningen. Det är, liksom AIK förvisso, svårt att veta var man har Uppsalalaget.
Roligast ikväll:
Filip Eriksson, 16 bast, satte en snygg straff för Sirius.
Det är något med den här säsongen och 16-åringar, tydligen.

***

Höllviken har vuxit in i årets serie nu.
Grymma arbetsinsatser mot Linköping och Växjö innan man körde in i Jönköping-väggen, och nu en fin insats mot Mullsjö där man vägrade ge sig.
Skåningarna nådde kvitteringar fram till 2-2, 3-3 och 4-4 – men när Kim Ganevik gjorde 5-4 hade man inga svar.
Rikard Eriksson dunkade snabbt in 6-4.
Niko Mobergs 6-5 skapade dåligt med nerv för Mullsjö hade matchen, och till slut kunde Sebastian Palmqvist stänga matchen med ett mäktigt volleymål.
Mullsjö – med sju (!) olika målskyttar – är på rätt väg vill jag påstå. Även om man hade svårt att luckra upp Höllviken så lyckades man ändå vinna till slut, och det är meriterande med tanke på vilka skalper skåningarna lastat upp på sistone.
Känslan är bara att det borde finnas ännu mer att hämta ut, för det är skapligt stjärntätt i truppen.
Men det lär komma.

***

Igår:

Jönköping – Växjö 2-6: Ett resultat enligt plan, kan vi säga. Jönköping ledde med 2-0 tidigt, men man lyckades inte förvalta det som man gjorde mot Höllviken, utan nu tappade man, släppte in sex raka kassar och förlorade ändå ganska klart till slut. Dubbelutvisningen i mittperioden, där Växjö gjorde 3-2 genom Filip Kjellsson, var blytung för JIK. Växjö spelar bättre och bättre under säsongen.

***

Uppsnack inför helgen på fredag!