Det är sällan man är mest intresserad av träbänken inför en match – men så var det verkligen inför matchen mellan Storvreta och Dalen.
För där på Vreta-bänken satt ju comebackande Jimmie Pettersson som varit borta i sju matcher efter den Johan Roos-tackling han fick som slog av nyckelbenet – men framförallt så satt ju megastjärnan Alexander Rudd där.
Att ha genomgått sju sorger och åtta bedrövelser må vara ett slitet ordspråk, men vet i sjutton om inte Rudd bokstavligt talat når upp till det där efter sina revbensproblem under guldsäsongen, fjolårets hjärnskakning, alla bakslag och hjärnhinneinflammationen i somras.
Comebacken som skulle ske för ett tag sedan blev dessutom förskjuten av den där rattfyllan som innebar avstängning i Storvreta och plats i rehabiliteringsprogram.
Nu var han äntligen tillbaka.
Alla de där smällarna borde ha slagit ut vem som helst, men Alexander Rudd känns lika envis som Peter Forsberg med sin sargade fot.
Rudd har snart gjort lika många comebacker som ”Foppa” gjorde.
Man kan undra vad som driver de här individerna – men det finns uppenbarligen en enorm vilja att utöva sporten de älskar, och det måste man beundra även om envisheten ibland kan upplevas som dumdristig med nyktra ögon.
Peter Forsbergs fot var ju uppenbarligen kass – men han vägrade ge upp.
Alexander Rudd har fått så många smällar mot huvudet att det enda vettiga egentligen borde vara att lägga av – men han vägrar ge upp.
– Det låter klyschigt, men det är kärleken till sporten, sa Alexander Rudd om vad som driver honom att kämpa vidare.
Jimmie Pettersson kom in i andra perioden.
Alexander Rudd kom in i mitten av den tredje perioden – något som ökade ljudnivån ett par snäpp i IFU Arena, så klart.
Hans första SSL-minuter den här säsongen.
Han hann inte uträtta någon magi, men nu är han tillbaka i alla fall.
Efter sju sorger och åtta bedrövelser.
Dessutom med en ny medicin som får honom att må bättre än på länge.
– Jag har svarat bra på den nya migränmedicinen. Jag lider inte av min huvudvärk på samma sätt längre, sa han.
Matchen?
Ja, den var inte Storvretas.
Det var ingen sprakande tillställning, Dalen spelade smart, tajt och tillknäppt i två perioder, fick med sig en 4-1-ledning in i tredje perioden. Då ökade Uppsalalaget trycket – innan Sebastian Degeryd kunde göra det förlösande 5-2-målet som gav Dalen det andrum som krävdes för att hålla undan.
Egentligen ett skitmål – för Jonas Svahn bröt fram och skulle skjuta, men bollen fastnade och studsade över till Degeryd som drog till direkt.
En tillfällighet – men Dalen hade marginalerna med sig.
Plus storspel av keepern John Stiglund.
Gästerna vann med 6-4 till slut – och tog en rejäl skalp efter att ha 0-8-förlorat mot Falun senast. En förlust som säkert genererade viljeinsatsen i den här kampen.
Dalens granitback Lukas Harnesk berättade att man efter Falun-fallet valde att skippa träningen dagen efter och gå ut och käka middag istället för att samla ihop gruppen och skapa en bra känsla. Efter middagen så samlade skadade superbacken Mattias Wallgren ihop lagets sex nyckelspelare och sa att han hade högre krav på laget.
Ett möte som uppenbarligen gav effekt för det kändes verkligen som lagmaskinen Dalen var tillbaka mot Storvreta, ett Dalen som spelade Dalen-innebandy – uppoffrande slit, stark defensiv och massor av skottäck.
Nu haltar förvisso tabellen, men Dalen-segern gjorde att Umeågänget studsade upp på 25 poäng och skapade en lucka på sex poäng ner till nian Höllviken.
Jag har varit inne på det innan: de åtta lag som kommer att spela slutspel i vår är de åtta lag som just nu innehar de åtta första platserna.
Det skiljer en hel del i kvalitet mellan de åtta första och de övriga.
Enda laget som har kvaliteter för att nå slutspel av jägarna är Sirius, men frågan är om de verkligen orkar komma ikapp…

***

Mer innebandy imorgon och på torsdag.