Första målet, och starterna generellt, har sannerligen haft enorm betydelse i matchserien mellan Linköping och Växjö.
Jag har rapat upp det innan, men gör det igen:
Linköping tog ledningen med 3-0 i första kvarten och vann med 6-3.
Växjö tog ledningen med 5-0 i andra kvarten och vann med 13-6.
Linköping tog ledningen med 3-0 i tredje kvarten och vann med 5-4.
I den fjärde kvarten sköt Felix Lanver 1-0 för Linköping efter drygt halva den första perioden, och en minut senare utökade Yousif Touma till 2-0, och då var det – som i de tidigare matcherna – avgjort.
Den där starten kunde Linköping rida vidare på, fick med sig en 2-1-ledning i första paus, utökade till 4-1 i andra och vann till slut med 8-4.
Laget gjorde de psykologiskt viktiga målen i den i innebandy så kritiska tredje perioden: man städade av ett boxplay och precis när man blivit fulltaliga kontrade Martin Hovlund in 5-1, bara halvminuten efter Ludwig Perssons reducering så gjorde Gustav Fritzell 6-2.
Växjö fick aldrig den luft man så väl sökte.
Linköping kvävde varje försök till inandning av hemmalaget.
Starkt, så klart.
Segern togs dessutom utan försvarsnestorn Anton ”Kakan” Karlsson, han som ska leda laget i slutspelet.
Ja, dessutom utan Johan Astbrant som febrig försökte coacha i första perioden innan han kastade in handduken och lämnade över ansvaret till oprövade Martin Laakso (lillebror till målvakts-Robin) – som coachade laget till seger.
Många i Linköping imponerar.
Robin Laakso är sannerligen en av dem – han har vunnit målvaktsduellen mot Eero Kosonen så här långt.
Just målvaktsduellen kändes ju som Växjös stora fördel inför det här mötet, men så har det inte blivit.
Den har tippat över till Linköpings fördel – precis som hela matchserien.
3-1 i matcher för östgötarna nu alltså, som med tre matchbollar har dubbla hemmamatcher kvar.
Serien är inte avgjord, men visst har Linköping ett perfekt slagläge.
Växjö då?
Ja, inför säsongen pratade jag om ”de fyra stora” och sedan om resten. I de fyra stora inkluderade jag Storvreta, Falun, Mullsjö och Växjö.
De två förstnämnda har varit i en klass för sig under säsongen, Mullsjö och Växjö har hackat betydligt mer även om båda tog sig till slutspel komfortabelt.
Mullsjö har varvat upp i slutspelet, det har inte Växjö gjort.
Fjolårets SM-finalister har inte hittat kontinuiteten på hela säsongen, och nu gnistrar inte spelarna som måste gnistra.
Eero Kosonen är inte den där väggen han kan vara (ryktas att han hämmas av skador), Filip Kjellsson trollar inte, André Andersson kan så mycket mer.
Att coachen Niklas Nordén saknades i fjärde kvarten på grund av sjukdom underlättade ju inte heller, han har stor betydelse för Växjös spel och agerande, utan att för den delen nedvärdera resterande ledarstab.
Större under har förvisso skett, men Växjö ser ut att bli laget av ”de fyra stora” som misslyckas med att ta sig till semi.
Linköping är just nu betydligt hetare.

***

”Jag tycker att det är pinsamt att de backar hem”, sa Pixbo-coachen Jonas Eliasson om Mullsjö i samband med slutspelsvalen.
Pixbo gick sedan ut och gnetade till sig en seger i första matchen, men sedan har Mullsjö släppt på handbromsen, slagit på full gas framåt och checkat sönder Pixbo i tre raka matcher.
Pixbo var utmanövrerade i match två, totalt utklassade i match tre och via en svag första halva i den fjärde matchen så fick man också storstryk i den fjärde kvarten i Nyhemshallen.
Kolla bara på resultaten i de tre senaste matcherna i serien, med Mullsjös segersiffror först:
8-2, 11-3, 9-3.
Totalt målskillnad: 28-8.
Utklassning räcker knappt som begrepp, Pixbo har blivit helt överkörda.
Visst, vi såg spelmässiga intentioner av Pixbo i den fjärde kvarten, och det känns ändå som man gjorde sin bästa match bortsett från inledningsbataljen, men det räckte inte.
Mullsjö är nämligen inne i ett sanslöst flow just nu, man sprudlar av självförtroende och bara köra på.
Västgötarna hade 6-0 efter drygt halva matchen i fjärde kvarten.
Då var det så klart avgjort.
Henrik Olofssons 6-0-mål kapslade in mycket av hur matchserien ser ut just nu:
Mullsjös lirare vågar.
Pixbos spelare är skärrade.
Henrik Olofsson är ju ingen supertekniker, men när han gjorde 6-0-målet så gjorde han allt på egen hand, sprang igenom ett passivt Pixbo och kunde enkelt trilla in bollen. Så vackert, så enkelt, så svagt försvarsspel.
Vi har ju väntat hela säsongen på att Mullsjö – som har det bästa laget någonsin – ska vakna den här säsongen.
Det har man gjort nu, känns det som.
Även om Pixbo känns desorienterade så spelar Mullsjö fruktansvärt bra och effektiv innebandy.
Coachen Andreas Elf sa det någon gång i höstas när spelet hackade som mest: ”Det är inte nu vi ska vara som bäst.”
Så är det ju.
Det är nu man ska vara som bäst.
Det är Mullsjö också.
3-1 i matcher för Mullsjö nu, och det finns inget som talar för att Pixbo orka blåsa liv i den här matchserien.
Pixbos kvartsfinalspöke ser ut att leva vidare och det ser ut att bli sorti i kvarten för fjärde året i rad, och under de fyra åren har man bara vunnit ynka fyra slutspelsmatcher. Vinner man ingen mer match i år så har man bara vunnit en slutspelsmatch de två senaste säsongerna.
Det är så klart ett uselt facit.
Nu har Martin Östholm – som är så viktig – bara spelat sporadiskt, men ett lag får inte stå och falla med en spelare.
Pixbo som kändes så stabila i serien, Pixbo som nu kraschlandat totalt. Anmärkningsvärt, måste sägas.
En notering:
Max Wahlgren, 39 mål i grundserien vilket var näst bäst, gjorde sitt första mål i årets slutspel i fjärde kvarten. Hans måltorka har knappast hjälpt Pixbo.

***

Efter tre rundor som vållade storfavoriterna Storvreta och Falun oväntade problem att betvinga Helsingborg respektive Dalen, så var det inget snack om saken i de fjärde matcherna.
Helsingborg och Dalen orkade helt enkelt inte mobilisera en gång till, utan Storvreta och Falun kunde ta solida segrar, konkludera var sin svepning, och seglar nu vidare till semifinal.
Två favoriter som nu får vila sig i form medan övriga lag kämpar vidare i kvartsfinalspelet.
Om vila är en för- eller nackdel går att vrida och vända på, men med tanke på det tuffa spelschemat i slutspelet med matcher var och varannan dag får det ändå betecknas som en fördel. I alla fall på sikt.
Oavsett vilka lag som krånglar sig vidare från övriga kvartsfinalserier så kommer Storvreta och Falun få leva med ett favoritskap, och det surras redan om en drömfinal mellan de två giganterna som prenumererat på SM-gulden senaste åtta åren.
Ja, vägen till den där finalen är sannerligen krattad.
Därmed inte sagt att semifinalerna blir en formalitet (just nu ser det ut att bli Storvreta-Mulljö och Falun-Linköping), men visst finns förutsättningar för att vi får se Storvreta och Falun i en final.