Vägen mot en drömfinal är krattad.
Efter att kvartsfinalerna avgjorts så känns det som att det ska till något alldeles speciellt för att inte giganterna Storvreta och Falun ska mötas i Globen, de två enda lagen som har vunnit SM-guld de åtta senaste åren och som i så fall redan innan SM-finalen skulle se till att lagens gulddominans fortsätter.
Att vägen är krattad baserar jag inte i huvudsak på giganternas svepningar i kvarten mot Helsingborg respektive Dalen, de där svepningarna var inte så svepande som 4-0 i matcher gör gällande, både Storvreta och Falun fick jobba för att manöverera ut sina motståndare i raka matcher.
Nej, jag baserar det istället på hur det gick i de andra kvartarna vilket har gett oss de här semifinalerna:
Storvreta – Mullsjö.
Falun – Linköping.
Jag tror att Falun hade fått betydligt mer fullt upp mot ett formstarkt och halvtjurigt Mullsjö med ett otroligt flow, än man kommer att få av ett något tyngre och mer orutinerat Linköping.
Falun och Mullsjö har haft sina duster i slutspel förr, vi minns inte minst kvartsfinalen som gick till sju matcher för två år sedan, och baserat på våren och kvartsfinalerna så känns inte Falun formmässigt så bra så man kan vara, medan formtoppade Mullsjö just nu spelar säsongens bästa innebandy precis när man ska spela säsongens bästa innebandy.
Jag tror att väloljade munläder som Kim Ganevik, Isaac Rosén och inte minst David Gillek hade kunnat få ett Falun i disharmoni ännu mer ur balans.
Däremot tror jag Falun får betydligt ”enklare” mot Linköping.
Därmed inte sagt att det blir enkelt, Linköping har ju slagit Falun under säsongen, men jag tror ändå Falun slår ut östgötarna.
Falun har mer rutin, spets och vinnarmentalitet än Linköping.
Storvreta hade klivit in i sin semifinalserie som solklar favorit oavsett motstånd, och blir det mot Mullsjö också, även om jag tror vi har en riktigt het serie att se fram emot.
Ja, den semin känns på förhand betydligt hetare än den andra, mellan två heta lag med många heta spelare, där Henrik Stenberg och David Gillek säkerligen kommer att stå en del i centrum.
Mullsjö är inne i ett fantastiskt flow, men motståndet kommer vara av en helt annan dignitet än det Pixbo som (återigen) kraschade totalt i kvartsfinalen. Mullsjö var bra i den serien och gjorde Pixbo dåliga, men det går inte att komma ifrån att Pixbo inte var i närheten av serielunksformen.
Känslan är att det kommer spraka rejält mellan Storvreta och Mullsjö, både på plan och i media.
Någonstans har jag ändå svårt att se Mullsjö rå på Storvreta över sju matcher.
Därmed doftar det drömfinal mellan de två giganterna, SSL:s två överlägset bästa lag och de senaste årens guldprenumeranter.
Två dominanter som faktiskt inte mötts i SM-final sedan 2014.
Nu tror jag det är dags igen.

Tippning:

Storvreta – Mullsjö 4-2
Storvreta har SSL:s bästa trupp, vann grundserien och svepte ut Helsingborg i kvarten – och kliver in som given favorit i den här semifinalserien. Storvreta har vunnit sexton av de sjutton senaste matcherna. Enda laget man förlorat mot? Just det, Mullsjö. Samma Mullsjö som har sitt bästa lag någonsin, som hackade under hösten men som lyft under våren och som spelat säsongens bästa innebandy i kvarten mot Pixbo. Mullsjö kan hota Storvreta, men vinna över sju matcher? Nej, det tror jag inte.

Falun – Linköping 4-2
Regerande mästarna Falun hade en magnifik höst i SSL, har inte varit lika skarpa under våren och hade oväntat stora problem mot Dalen i kvarten men lyckades till slut svepa ut laget från Umeå. Samtidigt brukar Falun, som har världens bästa femma, kunna kräma ur det bästa när det gäller som mest – och man kliver in som klar favorit mot Linköping. Östgötarna manövrerade överraskande enkelt ut Växjö i kvarten, är i bra form och har fysiken för att spela slutspelsinnebandy. Det räcker dock inte här, Faluns spetskompetens avgör.

***

De avgörande kvartarna idag?

Efter att Pixbo spikat igen kassaskåpet i första matchen, så bröt Mullsjö upp det och demolerade det totalt i tre raka matcher.
28-8 i total målskillnad.
Pixbo har inte ens varit nära i de matcherna där Mullsjö dominerat totalt – och varit hänsynslöst effektiva.
Således kändes femte kvarten på förhand nästan som en formalitet för Mullsjö.
Det blev det inte.
Långt därifrån.
Det sägs att det svåraste som finns i en matchserie är att slå in matchbollen, och det fick Mullsjö sannerligen uppleva.
Helt plötsligt blev matchserien det som vi hade hoppats från början: fartfyllt, grinigt och svängigt.
Ja, femte kvarten blev en helt fantastisk match.
– Det här är idrott när det är som bäst, sa Mullsjö-keepern Benjamin Löfdahl till sslplay.se.
Pixbo var ett helt annat lag och Pixbo visade en helt annan moral.
Trots att man hamnade i underlägen som med matchseriens historik kunde ha knäckt vilket gäng som helst, så visade man överlevnadsinstinkt genom att bita sig kvar i matchen och matchserien.
Jovisst, det var 1-3-underläge, Jonas Eliasson-ifrågasättande diskussion mot William Lindh efter hans utvisning, anklagande blickar mellan lagkamrater efter baklängesmål, men de första 20 minuterna var ändå bland det bästa Pixbo levererat i den här kvartsfinalserien.
Pixbo kom ikapp till 3-3 i andra perioden, tappade till ett 3-5-underläge, hämtade återigen ikapp till kryss.
Man gjorde både 6-5 och 7-6 i sista perioden – och hade dubbla ribbträffar (Martin Östholm och Linus Henriksson) vid ställningen 7-7.
Så nära en seger.
Övertiden var överdramatisk.
David Gillek drog ett skott som Jon Hedlund räddade, men bollen tog en bana över honom och Martin Östholm var tvungen att sopa bort bollen med en hög klubba eftersom bollen med största sannolikhet hade gått i mål annars.
David Gillek brände straffen och Pixbo städade av sitt boxplay – och det hela fick avgöras på straffar.
Där satte Mullsjö alla sina försök, medan Pixbo brände tre av fyra.
Efter att den där straffläggningen var avgjord kände man sig nästan lite rånad på att matchserien redan är slut, det var ju så här det skulle vara över sju matcher, men som det bara blev i en match.
Att torska en ny kvartsfinal är ingen i Pixbo nöjda med. Det här var fjärde året i rad, man har bara vunnit fyra slutspelsmatcher på fyra år, men med tanke på hur den här matchserien sett ut, hur utspelade och utklassade man varit i tre raka matcher, så räddade man ändå lite av sin heder i sista matchen.
Man föll inte med flaggan i topp, men flaggan blev i alla fall inte söndertrampad i den sista matchen.
Just nu funderar nog de flesta i Pixbo varför man inte spelat så här i de förra matcherna, varför man inte hittade recept på Mullsjö tidigare.
Det är bara att gratulera Mullsjö.
Det Mullsjö som var ifrågasatt under hösten när man hade svårt att prestera mot toppkonkurrenterna, som valde att dra tillbaka styrkorna kring jul för att hitta vinnarkänslan igen, som blev den där maskinen man ville bli, och som släppt på handbromsen och gasat i kvartsfinalserien.
SM-guld vinns inte i oktober eller november, de vinns i mars och april.
Mullsjö har prickat formen vid precis rätt tillfälle, precis den resa som alla lag i SSL letar efter.

Trenden i starternas matchserie höll i sig.
Laget som gjort första målet, och roffat åt sig en fördel redan i första perioden, har vunnit matcherna mellan Linköping och Växjö och den femte kvarten blev inget undantag när Linköping storvann med 9-1 (!) och avancerade till semifinal.
Adam Zetterström sopade in 1-0 redan efter en och en halv minut, östgötarna hade sedan en boll i stolpen innan Fredrik Nyholm utökade till 2-0.
Jesper Sankell reducerade för Växjö och hade sedan ett snärtigt skott i ribban, men istället för kvittering så gjorde Matej Jendrisak och Joel Dagman 3-1 och 4-1 innan den första perioden var över.
Jendrisaks mål var en symbol för att det här har varit Linköpings serie: monstercentern (bäst i SSL?) lirade in bollen framför mål där den tog på en Växjö-klubba och seglade över en hjälplös Eero Kosonen.
Flyt så det bara sjunger om det – men Linköping har också arbetat över marginalerna på sin sida i den här serien.
Matchen var faktiskt avgjord efter första perioden.
Växjö hade inget motmedel, Linköping sken av förtroende, stängde butiken och gav aldrig smålänningarna något lillfinger att nafsa på, så det var inte ens nära att man kunde rycka åt sig hela handen.
Känslan var att Växjö hade alldeles för mycket fokus på domarna.
Jag förstår Niklas Nordéns utspel inför den femte kvarten när han ifrågasatte att en domare från Linköping dömer Linköping i Linköping – det är så klart helt galet – men det var detsamma mellan Storvreta och Helsingborg där det var domare från Uppsala inblandade, och därmed kan vi snacka om ett systemfel snarare än en förfördelning av Växjö, och någonstans känns det som att det här rinner ner till Växjös fall i matchserien:
Känslan är att man haft mer fokus på domarna än på sitt eget spel och Linköping.
Något som mynnat ut i frustration och dumma utvisningar.
Jesper Sankell hade flyt att han inte fick en tvåa när han skyfflade iväg bollen efter en avblåsning, Felix Göthberg hade inte samma flyt när han gjorde samma sak och åkte ut på en tvåa – och så satte Linköping 3-0 i powerplay.
Växjö fick ett frislag i slutet av första perioden, blev avblåsta för att ha slagit det från fel ställe och Karljohan Ahlroths axlar ramlade ner i golvet – när man sedan slog frislaget från rätt ställe så fick man direkt en spelvändning mot sig och Linköping gjorde 4-0.
Skallar på fel ställen, kändes det som.
Jesper Sankell sågade också domarna vid fotknölarna i den andra pausen när han intervjuades av sslplay.se.
Sedan sa Sankell att man skulle fokusera på sig själva i sista perioden och strunta i domarna.
Att göra den slutsatsen då, drygt fyra matcher in i serien och med ett hopplöst 1-6-underläge i matchen, var så klart för sent.
Man kan tycka vad man vill om domarna eller domarnivån, men det är något som man måste kunna stänga av i skarpt läge. Det misslyckades Växjö med.
Linköping har lyckats stänga ute domarna på ett annat sätt, men det har inte heller bara handlat om domarfokus i den här serien – för oavsett var Växjö hade placerat sitt fokus så har Linköping varit hetare på alla plan.
Man har spelat sin innebandy, nyttjat sina powerplay-lägen hänsynslöst och varit klart vassare i den här matchserien.
Framförallt har lagets stjärnor överglänsts Växjös.
Matej Jendrisak har varit det ånglok han är och ska vara, Gustav Fritzell och Felix Lanver har gjort sina mål, Anton Karlsson har varit en jätte, Oskar Seth bara fortsätter att imponera, Joel Dagman likaså – och Robin Laakso vann målvaktsduellen om inte överlägset, så i alla fall klart.
Det var inget snack om att rätt lag vann den här matchserien som inte alls blev den holmgång som vi förväntade oss – utan Linköping manövrerade överraskande enkelt ut fjolårets finalister.

***

Till sist:
Ett stort grattis till Anna Wijk som nu är tidernas bästa assist-spelare på damsidan.
464 assist, det är respekt.
Hon har passerat Emelie Lindström som stannade på 461 assist – och de där två är i en klass för sig när det gäller passningspoäng.