Linköping har ju totalt sett var något av en besvikelse under SSL-hösten – men sakta men säkert så har det topptippade laget med två raka SM-finaler i bagaget börjat komma igång och leverera.
Efter bara en vinst på de sex första matcherna, och en plats i bottenträsket, så tog östgötarna poäng i nio raka fajter innan man åkte på mellandagssmällen mot Falun, 4-12 borta. Det är aldrig okej att förlora med sådana siffror, men senaste matchen kändes ändå som en parentes i det stora hela.
Linköping är helt klart på gång.
Matchen mot Helsingborg, även om den blev spännande till slut, var ytterligare ett bevis för det. Linköping vann med 5-4 och var under stora delar av matchen det där obekväma, täta och tunga laget som man vill vara. Laget som är svårforcerat, svårt att skapa chanser mot, som det gör ont att möta i duellerna.
Ett kompakt lag, helt enkelt.
Helsingborg kom inte speciellt långt i två perioder. Sedan blev man lite desperata i sista och närmade sig, men var ändå aldrig riktigt nära.
Hade inte Jonathan Paulsson varit så bra i skåningarnas kasse så hade det nog runnit iväg, faktiskt.
En stor anledning till att Linköping börjat lyfta tycker jag är att motorn i laget har börjat mullra igång.
Motorn?
Det är Matej Jendrisak.
Det går att prata om fanbäraren Martin Karlsson, snidaren Christian Mattsson, världsbacken Tobias Gustafsson, granitblocket Anton Karlsson – men det är Matej Jendrisaks motor som driver mycket av laget.
Mot Helsingborg var han matchens bästa lirare med sitt tunga, smarta och resoluta spel.
Kedjan med honom, trollgubben Christian Mattsson och veteranen Marcus Johansson – som kom samman där mitt i första perioden någon gång – var helt klart matchens bästa formation. De låg också bakom alla hemmamålen.
Jendrisak stod inte att känna igen speciellt ofta under hösten, men den senaste tiden, i takt med att Linköping börjat plocka poäng, så har han spelat upp sig. Eller så kan man vända på det: Linköping har börjat spela upp sig i takt med att Matej Jendrisak har varvat upp.
Jag snackade med coachen Johan Astbrant efter matchen och han fyllde i:
– Anton Karlsson är vårt hjärta, Matej Jendrisak är vår ryggrad, sa han.
Ryggraden har börjat räta upp sig, kan man säga.
Mer då.
Vi måste ju nämna Marcus Johansson.
Han har mest harvat i tredjekedjan i år men fick nu chansen i en toppkedja – och låg bakom totalt fyra mål.
Han fick en boll till skänks vid 1-0, avslutade en magnifik upprullning vid 2-0 och förvaltade ett misstag och en Christian Mattsson-passning vid 3-0 innan han la upp en macka på silverfat som Jendrisak kunde stöta in fram till 4-1.
Fyra pinnar på en kväll.
Efter att bara ha gjort två mål och noll assist på 15 matcher innan dess.
30-åringen är ju ingen duvunge. Han spottade in runt 35 pinnar per säsong för några år sedan, men hade sedan en tyngre säsong och valde ifjol att leka stjärna i division ett där han var med och sköt upp Onyx i allsvenskan innan han i år – väldigt överraskande – gjorde en återkomst till Linköping.
Kommer han igång så ökar östgötarnas slagstyrka ytterligare.
Han själv har varit besviken i höst, men hade ett samtal med Johan Astbrant efter jul, och menar att det var viktigt för honom.
– Jag var besviken både på mig själv och hur jag användes. Men vi hade ett bra snack, nu börjar vi hitta varandra mer, sa han.
– I ettan hade jag mer boll och blev mer av en playmaker. Nu börjar jag hitta mig själv igen, jag ska vara jobbig framför mål och skjuta direkt. Jag ska bygga vidare på det.
Ja, det är ju snajper ”29” ska vara i första hand.
Helsingborg?
Led så klart av att Daniel Johnsson – som var sjuk – inte kunde lira. Inte ont om Nicklas Liedholm, men någon ”Magic” är han inte.
Tråkigaste den här kvällen var att se Arvid Fribergs skada i första perioden. Såg ut som en olyckshändelse, men behövde rejäl stöttning för att ta sig av planen med ett omlindat knä. Hoppas det inte är något allvarligt, även det såg allvarligt ut.
Annars:
Jonathan Paulsson. Galet vad bra han är. SSL:s bästa keeper.
Plus:
Mika Kohonen. En assist. 997 poäng.

***

Bloggåterkomst på onsdag.

2016 är över.
2017 är här.
Nytt år, nya tag, nya SSL-matcher.
I min bok finns det två spelare som säkerligen vill dra ett stort fett streck över hösten, som inte alls kommit upp i normal kapacitet, som inte alls varit de där självklara SSL-artisterna som de ska vara.
Jag tänker på:
Martin Östholm, Pixbo.
Christian Mattsson, Linköping.
Det finns förklaringar så klart: båda har varit drabbade av skador och sjukdomar, inte kunnat göra sig själv rättvisa. Samtidigt har de ändå lirat en del, men det har inte gnistrat alls.
Knappt något.
Martin Östholm har ju under flera år varit en av världens bästa backar. En spelare som själv kan driva igång Pixbo, som kan ta bollen från egen målbur och dra ut på en rush där han mer eller mindre är ostoppbar med sin fysik och kraft. En skottmaskin som har ett fruktansvärt bra skott.
28-åringen har haft en del skadebekymmer, han fick delar av försäsongen spolierad och missade säsongens första matcher och fick sedan problem med en baksida innan VM i Riga.
När han väl har spelat så har det inte varit med den självklara pondusen han brukar ha. Han var iskall i VM om vi ska vara ärliga, och har inte varit bra efteråt heller. Pixbo har försökt trampa igång honom som forward men det vill liksom inte lossna för backstjärnan.
Christian Mattsson var ju en megasensation när han anslöt till Linköpings trupp under förra säsongen. 31-åringen inte bara sprutade in poäng, han trollade som aldrig förr: han fintade, vred sig ur sargdueller som ingenting och serverade öppnande mackor på silverfat i parti och minut. Han var under våren SSL:s mest underhållande lirare och det kändes som ett rån mot publiken i världens bästa liga att han lallat runt i allsvenska Västerås under hela hösten.
31-åringen har i höst haft en efterhängsen infektion i kroppen, varit hängig, sängliggande och allmänt kass i kroppen. Även han har missat matcher i perioder, och inte fått någon kontinuitet.
När han väl varit i spel så har han stundtals blixtrat till, gjort en del poäng – men spelmässigt är det inte alls samma trollerikonster som ifjol. Långt ifrån, skulle jag vilja säga. Inte alls samma flyt i liret.
I form och uppe i sin fulla kapacitet är Martin Östholm och Christian Mattsson två av SSL:s mest sevärda spelare.
Hösten 2016 var skit för båda.
Nu är det 2017.
Förhoppningsvis en ny vår för båda lirarna.
SSL behöver deras artisteri.

***

Vilken vecka 2017 inleds med – SSL-matcher varje dag:

Måndag: Linköping-Helsingborg.
Tisdag: Storvreta-Thorengruppen och Växjö-Warberg.
Onsdag: Tre matcher i herrarnas SSL.
Torsdag: Fem matcher i damernas SSL.
Fredag: Linköping-Karlstad på herrsidan samt Warberg-Dalen och Karlstad-Tyresö-Trollbäcken i damernas SSL.
Lördag: Dalen-Helsingborg.
Söndag: Fyra matcher i herrarnas SSL och sex matcher i damernas SSL.

Jag ska försöka följa med så gott det går.

***

Dags att tippa veckans inledande matcher!

Måndag:

Linköping – Helsingborg 1: Svårt. Linköping visade ändå bra form – poäng i nio raka – innan man åkte på rejält med pisk senast mot Falun, och jag tror absolut man kan studsa tillbaka här, nu dessutom med Christian Mattsson tillbaka i uppställningen. Helsingborg har ett stort frågetecken för målmaskinen Daniel Johnsson som varit sjuk, och kan han inte vara med minskas skåningarnas slagstyrka betänkligt, även om Jonathan Paulsson är tillbaka i kassen. Drar nog in en etta, faktiskt.

Tisdag:

Storvreta – Thorengruppen 1: Storvreta är i bra form – fyra segrar, ett kryss och en torsk på de sex senaste – och den här matchen känns som en given etta eftersom Thorengruppen knappas uppvisat några sprakande resultat på bortaplan hittills. Jimmie Pettersson och Henrik Stenberg är i makalös form för Uppsalalaget, och de kommer säkert lasta in ett knippe pinnar här också.

Växjö – Warberg 1: Växjö har aldrig förlorat mot Warberg i seriesammanhang och det finns ganska mycket som talar för att den sviten fortsätter: tabellplaceringarna, formen över tid, spelarmaterialet och spelplatsen. Hemmaspelande Växjö har visat bra form på sistone – 7-1 mot Karlstad borta senast, inte minst – och har en bredare spets än Warberg. Hallänningarna tog sin första trea på ett par månader senast då Sirius slogs tillbaka, men här tror jag inte man räcker till.

Onsdag:

AIK – Falun 2: När de här två lagen möttes i den tredje omgången i slutet av september, i Dalarna, så vann Falun med förkrossande 17-2. Några sådana siffror lär det inte bli tal om i Stockholm, men visst är Falun storfavoriter och borde plocka hem den här matchen. AIK är vassa framåt och går rakt på mål, men här måste man vara lite mer cyniska, spela lite mer tråkigt, annars kommer det rassla iväg.

Karlstad – Sirius X: Här kommer ytterligare en av de här viktiga matcherna på nedre halvan av tabellen. Inför veckans matcher står hela fyra lag på 18 poäng – både Karlstad och Sirius – där det sämsta laget ligger under nedflyttningsstrecket (just nu Karlstad). Samtidigt har alla lag bara tre pinnar upp till slutspel. Galet jämnt. I kraft av hemmaplan och skaplig form (innan 1-7-torsken mot Växjö senast) så är Karlstad favoriter, men jag tror Sirius kan gneta till sig ett kryss. Det blev 3-3 i höstens första möte, och kan bli något liknande här.

Pixbo – Höllviken 1: Pixbo slog tillbaka Thorengruppen med 7-5 innan nyår, och nu väntar en ny nykomling i form av Höllviken – och då lär det bli en ny seger. Skåningarna gjorde en bra match mot Storvreta senast, vann skotten med 37-19, men föll på att gästerna hade en vassare spets. Det känns lite liknande här, Pixbo har en både spetsigare och bredare spets – och det lär avgöra. Pixbo hade till exempel hela sju (!) olika målskyttar senast.

***

Då inleder vi denna innebandyintensiva vecka.

Oj, snacka om revansch för Johan Nygårdh.
Ni kan storyn: det var ju han som kolliderade – eller tacklade, beroende på vem du frågar – med Alexander Rudd för någon månad sedan, en otäck smäll där Rudd ådrog sig en hjärnskakning vilket gjorde att han missade VM.
En incident som också skapade ett infekterat bråk mellan Mullsjö och Storvreta.
Mullsjö menade att det var en olycka.
Storvreta menade att det var en tackling.
Inte så konstigt, idrotten har en förmåga att stänga av objektiviteten, man ser om sitt eget hus i första hand och ser allt med sina egna lagglasögon. Så ska det vara, det är liksom lite av idrottens tjusning. Den inbitna lojaliteten mot de egna färgerna står över allt annat.
Efterspelet var ju dock onödigt.
Hade domarna anmält händelsen till videogranskaren direkt, så hade vi sluppit pajkastningen i media (eller ja, delar av den i alla fall). Varför den inte anmäldes känns ju konstigt. En smäll där en spelare blir däckad – en sådan situation ska så klart granskas, oavsett.
Speciellt när det handlar om smällar mot huvudet.
Sedan är händelsen svår att värdera.
Oavsett: avstängningen blev två matcher.
Idag var Johan Nygårdh tillbaka på planen igen. Då skapade han nya rubriker. Dock av en helt annan art.
Något som han själv tyckte var bättre.
– Ja, absolut, hellre för att man spelar bra än tråkigheter, sa han.
Nygårdh sköt 1-0 mot Dalen efter bara ett par minuter, spädde på med dubbla assist till 2-0 och 3-0. Lirade fram David Gillek till 4-4 – och styrde sedan in Kasper Hedlunds laserkanon med låret fram till 5-5.
Fem pinnar.
– Jag hade rejäl tändvätska efter avstängningen. Jag var lite orolig över formen, men jag fick en bra start och det var som en liten sten släppte, och sedan var det bara att köra, sa han om poängexplosionen.
Nygårdh har varit riktigt bra i år. Speciellt sedan han fått lira i förstafemman, den där platsen som askungesagan Pelle Tarenius hade från början.
Sedan är han lite ruff, halvelak. Men det är han inte ensam om. David Gillek är likadan. Kim Ganevik en riktig retsticka. Henrik Olofsson toppar utvisningsligan. Mullsjö är liksom inte bekväma att möta.
Det small ju också i den här matchen. Albin Andersson fick en rejäl klocka av Elias Isaksson, bland annat. Det hettade till flera gånger.
6-5 efter övertid borta mot Dalen är ett vasst Mullsjö-besked, även om Umeålaget inte rosat marknaden på hemmaplan i höst. Mullsjö var riktigt bra i första, Dalen riktigt bra i andra, sedan ganska jämnt i sista – så kryss efter 60 minuter var ganska logiskt.
Mullsjö är föresten en formraket.
Poäng i elva raka nu.
– Vi har inte bara tagit trepoängare, men vi är svårslagna just nu. Framförallt så har vi många som bidrar och är starka på alla positioner. Det är kollektivet som gör det, sa Nygårdh.

***

Den där hade Warberg väntat på.
Laget slog tillbaka Sirius med 4-3 och tog sin första trepoängare sedan 9 oktober. 81 dagar sedan.
Tio spelade matcher utan någon trea.
– En oerhörd lättnad, det är främsta känslan, sa Robin Blåberg efteråt.
Jag förstår honom.
De där tio matcherna utan någon trea har ju inte varit nattsvarta. Det har bland annat blivit tre segrar efter övertid. Men marginalerna när det gäller att ta treor har hela tiden tippat ifrån.
Det kändes ju avgjort idag när Daniel Karlander matade in 4-2.
Men icke. Bobby Edberg sköt 4-3 och då återstod det över två minuter. En evighet i innebandy, som ni vet. Sirius fick också sin superchans.
Peter Berlin gjorde en tittfint, skickade iväg en skärande passning genom boxen till Johan Eriksson (Mr Distinkt, ni vet) som fick ett kanonläge att skjuta direkt – men han fick felträff på bollen.
– Det var ett guldläge. Klart man var nervös, sa Blåberg.
Men så sammanfattade han allt:
– Allt har gått emot oss innan, nu studsade det med istället.
Så var det. Robin Blåbergs andra mål studsade via Jarno Ihme och in. Daniel Karlanders 4-2 såg man knappt hur det gick in, men Blåberg uppfattade det som att bollen gick via stolpen, målvaktshjälmen på Ihme och sedan in.
Det studsade med vid målen.
Och vid Johan Erikssons miss (fast ja, han gör ju bara mål i klump och gjorde fyra sist, så kanske inte konstigt att han brände…).
Det där flytet som Warberg saknat innan.
Man har ju dessutom saknat Robin Blåberg. Fjärde matchen sedan comebacken efter sina höft- och ljumskproblem, tredje matchen som tvåmålsskytt. Warberg har haft som tema att sumpa chanser i höst, men Blåberg vet hur man målar.
Han kunde satt ett gäng bollar till. Skottet är sylvasst.
– Målformen är helt okej, sa han.
Bra hemmastart för Ulf Hallstensson i båset också, så klart.
Plus: Per Svedin. Han var strålande i kassen för Warberg.
Fy sjutton vad jämnt det är i tabellen.
Fyra lag på 18 poäng. Från plats tio till tretton. Höllviken skuggar på 14. Och Linköping har sista slutspelsplatsen på 21 pinnar. Galet.
Som jag sagt innan: SSL är en brutal liga. Två lag åker rakt ur, utan livlinor. Det kommer bli en rafflande kamp i år.

***

39 dagar utan match.
Snacka om speciellt spelschema för AIK, som alltså inte hade lirat seriematch på över fem veckor när man ställdes mot Helsingborg på bortaplan.
Det såg också lite rostigt ut i början, men AIK växte in i matchen som kom att bli en riktigt underhållande fajt mellan två offensiva och spelande lag. Det skapades gott om chanser – och slutade också 5-5 till slut.
Kändes hyfsat rättvist av det jag såg.
Jag måste medge att jag gillar AIK. De bara kör, liksom. Frejdigt, kvickt och roligt spel. Snabba avslut. En pinne nere i Skåne är de säkerligen nöjda med, även om det börjar dra ihop sig i tabellen.
Bara två poäng ner till nedflyttningsplatsen nu.
Vad tar vi med oss?
Ja, jag tänkte på två målskyttar.
De gör båda mål – men är ändå helt olika.
Man börjar ju förstå varför Andreas Stefansson inte valde fotboll eller ishockey i alla fall, för han hade fått stora problem med offsideregeln. Samtidigt går det inte att blunda för att den fiskande AIK-forwarden är sylvass framför motståndarmålet. Han petade in en retur från den positionen – och brände dessutom två superlägen, speciellt det andra där han missade ett tomt mål.
Daniel Johnsson fiskar inte, han skjuter istället på allt som rör sig – och det känns som att allt går in. Nu dunkade han in två bollar igen – har gjort 14 mål på de fem senaste matcherna – och det var kliniska avslut som vanligt. Den andra kassen var dock lite komisk. Det var ett riktigt strulbyte, ingen fick ordning på bollen, varken hos Helsingborg eller AIK, men helt plötsligt så hamnade bollen hos ”Magic” och han bara vände om och sköt – i mål, så klart. Svårare än så var det inte.
De där två fick också varsitt kalasläge i sudden – men båda brände.
Man var lika förvånad varje gång, de där killarna brukar ju ha kylan annars.
Johnsson kom i perfekt läge på kanten och det doftade mål hela vägen, men han brände. Sedan kom Andreas Stefansson fri med bara sekunder kvar, men inte heller han lyckades få in bollen i målmaskorna.
Poängmässigt då:
En assist på Mika Kohonen. Poäng nummer 996 i karriären. Vi närmar oss den där fantastiska milstolpen.
Patrik Hagberg noterade trippla assist, och håller därmed i sin svit. Han har som ende herrspelare i höst lyckats göra poäng i alla omgångar.

***

Matcherna igår:

Höllviken – Storvreta 6-9: Storvretas spets avgjorde – precis som väntat. Stekhete Henrik Stenberg visade julkonserverad form, noterade starka fem poäng och har redan nu tangerat sin poängskörd från förra säsongen. Jimmie Pettersson – som är i sanslös målform – sköt det matchavgörande 7-6-målet i den sista perioden. Storvreta fortsätter således att tugga på. Höllviken? Inget dåligt lag, men här räckte man inte till.

Thorengruppen – Pixbo 5-7: Alltså, nu får väl den här Victor Nensén snart ge sig? Den 25-årige SSL-debutanten, som fått chansen på grund av skador i Thorengruppen, sopade in ett hattrick och har nu gjort sju mål på fyra SSL-fajter. Galet. Men det räckte inte mot Pixbo som vann till slut. Bredden avgjorde: gästerna hade sju olika målskyttar.

Karlstad – Växjö 1-7: André Andersson gjorde efter åtta och en halv månads frånvaro comeback mot Pixbo och gjorde sin blott andra match mot Karlstad. Då klev han in och satte två mål och en assist när Växjö vände 0-1 till 3-1 i mittperioden. Sedan klev han av och fick se lagkamraterna säkra vinsten i sista akten. 22-åringen visar form direkt, alltså. Anmärkningsvärt. Stark seger igen för Växjö, förresten.

***

Gott Nytt År!

Alexander Galante Carlström.
Vilken säsong han gör alltså.
Idag spelade Falun 15:e matchen för säsongen, Galante Carlström dunkade in tre mål och noterade en assist när dalalaget slog tillbaka Linköping med förkrossande 12-4, och nu har 27-åringen redan gjort smått galna 50 poäng.
Okej, nu haltar antalet omgångar, men Galante Carlström toppar poängligan med tretton poängs marginal.
Han toppar målligan med nio måls marginal.
För att förstå hans poängform så ska jag, statistiknörd som jag är, sätta hans siffror och snitt i perspektiv.
När Johan Anderson satte målrekord i SSL för dryga tio år sedan så gjorde han 60 mål på 30 matcher. Två mål per match alltså. Galante Carlström snittar nästan 2,5 mål per match och kommer om han håller i det att landa på makalösa 79 mål. Även om vi räknar bort att det är två omgångar mer i år än vad Anderson hade, så skulle Galante Carlström, förutsatt att snittet håller i sig, fullkomligen krossa rekordet som stått sig länge nu.
Får Galante Carlström vara hel och frisk i vår så ryker målrekordet all världens väg.
Utan tvekan.
Men poängsnittet imponerar också. Fortsätter han mata in poäng i samma frekvens, och vi är snälla och avrundar uppåt, så landar han på 107 poäng.
Några klockor som ringer?
Precis, det är Mika Kohonens rekordnoteringen från 2000/01. Ett galet poängrekord. Det har nästan känts omöjligt att slå. Ingen har varit i närheten av de där siffrorna de senaste åren.
Förrän Galante Carlström nu då. Men det beror också på att omgångarna är utökade, från 26 till 32, annars hade Galante Carlström fått det svårt. Kohonen satte sitt poängrekord på 29 omgångar.
Men oavsett, poängsnittet imponerar, och det känns inte alls som någon utopi att Galante Carlström når de där 107 poängen.
Han själv tror att det går.
– Det har gått bra hittills, men det har absolut inte varit 100 %. Jag har några matcher där jag inte gjort poäng alls. Det kan bli bättre och jag strävar efter att göra så många poäng som möjligt, så det är absolut rimligt, sa han ikväll.
Självförtroendet är det inget fel på.
Men man måste ha självförtroende om man ska lasta in poäng i den där takten.
Landslagsforwarden tycker alltid att han borde ha gjort fler mål och poäng. Det säger han efter alla matcher. Det sa han idag också. Den där hungern kan bära långt.
Men samtidigt är han inte bara en poängjägare.
– Sedan kommer det inte gå ut över laget. I matcher där det rinner iväg så kanske man kan försöka skjuta något extra skott, men jag kommer inte göra dumma saker som sätter laget i fel situationer bara för att jaga ett rekord, sa han.
Matchen ikväll då?
Ja, ganska jämn i första, sedan tryckte Falun på gaspedalen och mer eller mindre körde över Linköping. Det var inget snack. Efter tre raka förluster så var Faluns toktaggade och det syntes också.
Johannes Larsson var ett monster. Inte bara för att han satte tre mål, utan för hans frenetiska jobb. Han är i sitt livs form, uppenbarligen.
Annars?
Kul att se Adam Zetterström i Linköping. 19-åringen har ratat pannbandet för hårknuten och lirar ett kul och fyndigt spel. Han hade behövt något kilo muskler till möjligen, men det finns mycket finess i kroppen.
Alltid kul att se nya lirare blomma.

***

Sammanfattat hösten i 52 (tror jag) punkter…
Läs gärna:
Ranking: Bäst och sämst i höstens SSL (PLUS)

***

Imorgon får ni klara er utan blogg, men tillbaka med full kraft på torsdag.

Julen har redan varit – men jag kan inte låta bli att ha en försenad julklappsutdelning för herrlagen i SSL nu när det är dags för mellandagsinnebandy.
Ni får ta det med en portion humor.

God Jul AIK,
Ni får ett fiskespö att ge till Andreas Stefansson. Han verkar väldigt bra på att fiska, i alla fall på planen.

God Jul Dalen,
Ni får en fiskekurs att ge till Fredrik Edholm så han lär sig hur det funkar och slipper skada fler lagkamrater.

God Jul Falun,
Ni får ett par lösskägg. Det känns konstigt att se Adam Fernqvist och Jonas Adriansson med kala hakor.

God Jul Helsingborg,
Ni får en matchtröja i guld där det står 1000 på ryggen som ni kan ge till Mika Kohonen när han skriver historia och har gjort sina 1000 pinnar i SSL.

God Jul Höllviken,
Ni får två nya fötter att ge till Pontus Karlson så att han får vara hel och frisk i vår. Jag tror ni behöver hans målskytte i jakt på nytt kontrakt.

God Jul Karlstad,
Ni får en en lägenhet inkörd från Stockholm, inredd som random plejs i storstaden med tillhörande utsikt, att ge till Kevin Björkström. Får han känna sig hemma så kanske han börjar gnistra igen.

God Jul Linköping,
Ni får en ny trollstav att ge till Christian Mattsson. Känslan är att den gamla börjat falna lite grand. Jag vill se mer trolleri.

God Jul Mullsjö,
Ni får en lektion i straffskytte av finske esset Peter Kotilainen. Jag har sett specialisten Daniel Gidske bränna ett par straffar på sistone, så jag tänkte han behövde lite uppfräschning av sina kunskaper.

God Jul Pixbo,
Ni får ett par yxor, så att Daniel Calebssons skogshuggare kan arbeta upp elakheten lite mer lagom till slutspelet.

God Jul Sirius,
Ni får en flygbiljett till Schweiz så att ni kan åka dit och smörja upp Billy Nilsson till en SSL-comeback nästa år. Eller redan i januari.

God Jul Storvreta,
Ni får en syrgastub som ni kan ha i båset. Så ni orkar lirar alla matcherna under den intensiva våren med den tunna trupp som ni har.

God Jul Thorengruppen,
Ni får en penna som ni kan ge till succén Victor Nensén så att han kan krita under ett välförtjänt SSL-kontrakt.

God Jul Växjö,
Ni får en plats i SM-finalen på 100 meter att ge till Niklas Ramirez. Det vore kul att se vad han klockar in på.

God Jul Warberg,
Ni får en kurs i norrbottniska. Det kan behövas nu när Ulf Hallstensson ska dela ut direktiven.

***

Dags att tippa veckans matcher.

Tisdag:

Falun – Linköping 1: Inte kan väl Falun förlora en fjärde raka match? Det känns svårt att föreställa sig. Dalalaget har åkt på tre näsbrännor, där hemmatorsken mot Sirius innan jul så klart sved ordentligt. Det kan Linköping få lida för nu. Jag tror Falun trycker på gaspedalen och tar en solid seger – även om östgötarna är i bra form och har poäng i nio raka matcher. En försvarsrese som Anton Karlsson kommer saknas enormt här.

Onsdag:

Thorengruppen – Pixbo X: Thorengruppen har visat riktigt bra hemmaform hela hösten och det var inte långt ifrån att man slog tillbaka Karlstad senast heller även om det blev en uddamålsförlust. Pixbos form svajar, laget har förlorat fyra av de fem senaste matcherna, och spetsar som Daniel Calebsson och Martin Östholm är i svag poängform. Thorengruppen kan absolut ta poäng här så dunkar in ett kryss.

Höllviken – Storvreta 2: Det här är en lite lurig match, där Storvreta reser långt, kommer utan Alexander Rudd och har ett par tyngre resultat i ryggen (torsk mot Mullsjö, kryss mot Dalen), samtidigt som Höllviken var solida mot Warberg senast och har fått vittring i bottenstriden. Skåningarna kan absolut slita till sig poäng, men någonstans tror jag ändå att Storvretas överlägsna spets – Jimmie Pettersson är stekhet med sju mål på de tre senaste matcherna – avgör.

Karlstad – Växjö X: Växjö lyckades trycka in tre matcher mellan VM och jul och spelade bra men fick ganska svag poängutdelning (tre pinnar), samtidigt som Karlstad har vunnit fyra av de fem senaste matcherna. Rent poängmässigt känns det således fördel för hemmalaget, men Växjö är också i bra spelmässig form – så det kan egentligen gå hur som helst. Då blir det kryss, eller?

Torsdag:

Helsingborg – AIK 1: Två frejdiga lag och då vi kan nog förvänta oss en hel del mål, precis som i lagens första möte då AIK vann med 9-8 till slut. Känslan är att skåningarna får revansch i den här fajten. Helsingborg har tagit poäng i alla hemmamatcher hittills, har Daniel Johnsson i superform (tolv mål på de fyra senaste matcherna) och är allmänt i ganska bra form. Noterbart är att AIK inte spelat match sedan 20 november.

Dalen – Mullsjö 2: Dalens hemmaform i år är svag. Laget har torskat fem av sju hemmamatcher, i övrigt en seger och en övertidsseger. Det skrämmer knappast. Samtidigt är Mullsjö i riktigt bra form, har poäng i tio raka matcher och har slagit tillbaka Storvreta, Pixbo och ett desperat Warberg i de senaste matcherna. All statistik och logik talar således för seger för västgötarna. Då brukar det blir tvärtom, men jag tror Mullsjö tar den här matchen.

Warberg – Sirius X: Snacka om viktig match i bottenstriden. Warberg ligger näst sist och har tre poäng upp till just Sirius – så det är en riktig sexpoängsmatch. Warberg, där Ulf Hallstensson gör andra matchen i båset, står på tre raka förluster och har tio raka matcher utan någon trea, medan Sirius vunnit två raka matcher och tvålade dit självaste Falun på bortaplan senast. Kryss, någon?

***

Härligt med innebandy i mellandagarna!

Växjö vann mot Pixbo med 6-5 efter övertid.
Men den stora snackisen i matchen handlade om comebacken för hemmastjärnan André Andersson
Ni vet han som fick ett megagenombrott i SSL ifjol, dunkade in 54 pinnar på 24 matcher och sensationellt blev trea i poängligan.
Ni vet han som slet av korsbandet i den tredje kvartsfinalen mot Dalen och som inte spelat sedan dess.
Andersson lirade första halvan av matchen, hade några fina intentioner och svarade för en riktig drömassist när han tittfintade á la Filip Kjellsson innan han la en perfekt crossmacka till Markus Jonsson som vackert dunkade in 2-1 i powerplay. Andersson är främst en skytt, men kan lira fram också.
Att han bara skulle lira halva matchen var bestämt sedan innan, han ska successivt trappa upp framöver.
Snacka om att han haft ett helvete sedan det där korsbandet rök av.
För det slutade ju inte där.
Två veckor senare fick han blodproppar i vaderna på grund av att bandagen blivit för hårt lindade efter operationen, han fick läggas in på sjukhus, ta sprutor i en månad, och det sinkade rehaben.
Plus då att det tog hårt mentalt på honom.
– Jag undrade om jag någonsin skulle kunna gå igen. Det var många tårar då. Nu ser jag tillbaka på det med ett leende, men då var jag inte så kaxig, sa André när jag pratade med honom för en stund sedan.
– Jag var jätteglad bara när jag kunde sätta mig på en cykel och köra, då förstår man hur det har varit.
Han har kämpat sig igenom problemen, har varit tålmodig under hösten och nu blev det alltså äntligen spel.
Om än något försenat, eftersom det var tänkt att han skulle göra sina första byten redan förra veckan, men då satte en halsfluss stopp.
Sedan lär det nog dröja ett tag innan han är i fjolårsform.
– Jag kommer att trappa upp succesivt. Min plan är att vara som bäst lagom till slutspelet. Sedan känner jag ingen enorm press, de största förväntningarna har jag alltid på mig själv, sa André.
Nåväl, kul att han är tillbaka.
Växjö toppar en haltande tabell när vi nu tar juluppehåll. Även om smålänningarna hunnit med två, och i de flesta fall tre, fler matcher än konkurrenterna så är det ändå imponerande. Man är riktigt bra i år.
Trots att man inte haft tillgång till André Andersson.
Där finns en dimension till att trycka in.
Pixbo gjorde en bra match tycker jag, ägde mest boll och kändes närmare de där tre poängen, men Växjö har hittar vägar att ta poäng – och i sudden var det inget snack, då var det Växjö för hela slanten.
Mest anmärkningsvärt i Pixbo är väl att inte Martin Östholm glänser så mycket som han kan. Där finns ett stort sparkapital.

***

Tills nästa gång: God Jul!

Tio raka matcher.
Det är sviter som existerar både för Mullsjö och Warberg, men två sviter som skiljer sig rejält från varandra.
Mullsjö slog tillbaka Warberg med 7-6, och tog därmed poäng för tionde (!) matchen i rad. En mäktigt svit, så klart, och ett markant lyft efter den något knackiga inledningen som generade två segrar på sex matcher. Sedan är det ju först på slutet som treorna kommit, fyra på de fem senaste, och det är då det också gett utslag i tabellen när Mullsjö nu klättrat upp som femma, typ där man ska vara sett till förhandstipsen.
Warberg förlorade alltså mot Mullsjö med 7-6, och har har därmed spelat tio raka matcher utan att ta någon trepoängare. Det är anmärkningsvärt så klart. De där tio matcherna innehåller fem nollpoängare, en enpoängare och fyra tvåpoängare – så laget har ju tagit poäng i hälften av matcherna, men det ger inte speciellt mycket utslag i tabellen när man inte tar treor. Det syns också i sammandraget, där Warberg nu är näst sist med tre pinnar upp till strecket, och då med en match mer spelad än konkurrenterna.
Vad säger sviterna om framtiden?
Jag tror Mullsjö är i toppen för att stanna. Inledningen på säsongen var inte det rätta Mullsjö, man hade en del skador – Isaac Rosén, Petter Van Keppel inte minst – och nye coachen Andreas Elf behövde bli varm i kläderna.
Jag är mer kluven kring Warberg.
Jag tippade ju trots allt inför säsongen att laget skulle hamna näst sist och åka ur. Det kändes konstigt att tippa på det viset, men samtidigt så kändes inte laget så mycket bättre än så, faktiskt.
Vad säger vi då om matchen idag?
Ja, den var lite typisk för de här lagen just nu: Mullsjö har marginalerna på sin sida, Warberg har inte marginalerna på sin sida.
Eller: det kunde ha gått hur som helst, men ändå inte.
Mullsjö är bättre form, är inne i ett flow och har något vassare spetsar. Man är i grunden ett bättre lag, och någonstans kändes det ändå som att det avgjorde den här fajten.
Warberg saknar en del självförtroende. Visst, det är en nystart med Ulf Hallstensson i båset, men det kommer ta lite tid att bygga om och bygga nytt.
Valet av Hallstensson hyllas dock.
Till och med av motståndarna.
– Jag har haft Uffe i AIK och landslaget och jag tror det blir jättebra för Warberg. Att de tog honom kan vara det som gör att de håller sig kvar. Han är en av de bästa de kunde få in, sa David Gillek efter matchen.
Warberg-kaptenen Rikard Eriksson – som avslöjade att Hallstensson delade ut direktiv till spelarna redan innan VM – tycker också om valet.
– Uffe kommer in med taktiskt kunnande, nya idéer och massor av energi. Vi har saknat lite nya influenser de senaste åren, vi har fastnat lite. Han har redan hunnit sätta prägel på laget, sa han.
Ulf Hallstensson har redan stämplat uppdraget i Warberg som det mest utmanande i innebandy-Sverige just nu.
Att följa honom och Warberg blir bland det mest intressanta under andra halvan av SSL-vintern.

***

En fajt imorgon. Tillbaka då!

Igår blev höstens sämst bevarade hemlighet äntligen officiell.
En knapp vecka innan julafton tjuvöppnade Warberg sitt paket:
Ulf Hallstensson blir ny huvudtränare.
En rutinerad räv, en skicklig taktiker, en coach som vet hur man pressar ut den sista ketchupen i flaskan. En av Sveriges bästa coacher, i min mening (och en av Sveriges sämsta på att svara i telefon, men det är en annan historia).
Han kommer dock inte till dukat bort.
I en intervju med innebandymagazinet.se så satte han fingret på uppdraget och utmaningen han står inför:
”I dagsläget är Warberg den största utmaningen i svensk innebandy, med tanke på deras historia och kanske framförallt var de befinner sig idag”.
Det är bara att hålla med.
Även om det finns en medvetenhet i Warberg om att man just nu inte är den storklubb man en gång var, att drömmen om nya SM-medaljer ligger en bra bit in i framtiden, så går det inte att blunda för de traditioner som Warbergs klubbmärke bär med sig.
Eller för att tala klarspråk:
Ingen i och omkring Warberg accepterar verkligheten att laget harvar i botten av tabellen.
Ifjol klarade man nytt kontrakt på målsnöret efter att ha vunnit nyckelmatchen mot Granlo i slutomgångarna. Det konkluderade en rörig säsong där man var oerhört tunna bakom förstafemman, där några värvningar inte blev så blommande som man hoppats, där man tvingades damma av Magnus Svensson för att få in nödvändig energi – och man bröt också klubbens mäktiga slutspelssvit som stannade vid 15 raka säsonger.
Det har inte varit lika rörigt i år och till klubbens försvar ska sägas att man varit hårt brandskattade av sjukdomar och skador, inte minst fjolårets succémålskytt Robin Blåberg har ju varit mycket frånvarande.
Samtidigt är frånvaro en del av spelets regler.
Nu görs en omstart.
Nu är Ulf Hallstensson på plats.
Nu är det dags att leverera Warberg.
Prioritet ett, två och tre: fixa nytt SSL-kontrakt.
Warberg ligger just nu näst sist i tabellen, har tre poäng upp till strecket, har bara tagit två (!) trepoängare på hela säsongen, har nio raka matcher utan trepoängare, har i de två senaste omgångarna fått stryk av nykomlingarna Thorengruppen och Höllviken.
Det känns nästan surrealistiskt för den gamla storklubben.
Ulf Hallstensson ville ha en utmaning.
Det har han fått.

***

Tippning!

Tisdag:

Mullsjö – Warberg 1: Debut för nye coachen Ulf Hallstensson i Warbergs bås, något som kanske kan ge en effekt för hallänningarna som spelat nio raka matcher utan att ta någon trepoängare, och som närmast kommer från förluster mot både Thorengruppen och Höllviken. Mullsjö är dock riktigt bra just nu, slog tillbaka Pixbo i helgen och har poäng i nio raka matcher. Det är lockande med ett kryss – men jag tror ändå att Mullsjö, i kraft av vassare spets, tar den här fajten.

Onsdag:

Växjö – Pixbo X: Här är två lag som brinner av revanschlusta. Växjö för 6-5-förlusten mot Helsingborg där man brände en straff i matchens sista sekund, Pixbo för förlusten mot Mullsjö inför storpubliken i Partille Arena. När lagen möttes tidigare i höstas så vann Pixbo, men det var en spelmässigt jämn match – och det lär det bli igen mellan två riktigt bra lag som båda huserar i toppen. Fegar ur med ett kryss.

***

Snart jul!

Att Karlstad gått kräftgång under hösten har inte förbigått speciellt många.
En stor anledning:
Adam Collings målskytte.
Eller bristen på det, rättare sagt.
24-åringen var en megasensation ifjol när han krutade in 33 mål och blev tvåa i skytteligan, gjorde 48 poäng och blev åtta i poängligan, samt fick debutera i landslaget.
En prestation som skapade förväntningar inför den här säsongen, där många trodde att han skulle ta ytterligare ett kliv framåt.
Istället har det varit lite soppatorsk.
Eller snarare briljant ibland, blekt ibland.
Nio mål på de tretton första matcherna var långt i underkant gällande målförväntningarna för skarpskytten. Men nu kanske det lossnat. Adam Colling har dunkat in hattrick i två raka matcher, blivit matchvinnare i båda fajterna och har verkligen klivit fram när det behövts som mest.
Att han levererar lyfter Karlstad.
Att han levererar skjuter in ny energi i slutspelshoppet.
Själv har han inte varit nöjd i höst.
– Jag har haft en ganska blek säsong, det finns bra mycket mer att hämta. Jag är en målskytt i grund och botten och det är skönt att det lossnat lite i de senaste matcherna, sa han när jag pratade med honom i eftermiddags.
Vi pratade om lagets risiga säsongsstart och Adam menade att man kanske hade för höga tankar om sig själva till en början.
Jag frågade om det gällde honom själv också, om han trodde att det kanske skulle gå enkelt i år eftersom det gick så bra ifjol.
Men det slog han ifrån sig.
Han menade att det var tvärtom.
– Jag visste att det skulle bli tuffare i år när alla vet vem jag är. Motståndarna har koll och skottlägena blir färre, sa han.
Han har rätt så klart.
Ifjol kunde både Karlstad och Adam Colling glida under radarn och överraska, i år hajpade Karlstad sig själva och alla visste vem Adam Colling var. Motståndarna har haft en helt annan förberedelse.
Samtidigt: riktigt bra spelare hittar vägar att leverera ändå.
Det karakteriserar stjärnor.
Nu håller Adam Colling kanske på allvar att blomma ut till just en stjärna. Han hittar sätt att leverera trots mindre utrymme.
Hans skott är ju något hästväg: rappt, hårt, precist. Han är bra på att hitta ytor, knäppa iväg skotten i rätt lägen och är pricksäker.
Som när han avgjorde mot Thorengruppen idag, en kvick spelvändning, fin passning av Sebastian Degeryd och sedan pang, i kassen. Andra raka 7-6-vinsten, andra raka Colling-avgörandet.
Karlstad har nu vunnit fyra av de fem senaste matcherna.
Adam Colling har gjort totalt åtta mål i de fyra segermatcherna.
Som sagt, att han levererar är en nyckel för värmlänningarna.
Har han kommit igång nu så ser framtiden ljus ut.

***

Het, hetare, Daniel Johnsson.
SSL:s just nu hetaste målskytt heter inte Alexander Galante Carlström. Han heter Daniel Johnsson.
”Magic” sopade in fyra (!) mål mot Växjö när Helsingborg vann med 6-5, och 29-åringen har nu gjort tolv mål på de fyra senaste matcherna.
Fullständigt galen form så klart.
Sex hattrick i höst, inklusive hans fyramålsmatch idag.
Hans målskytte börjar faktiskt bli en icke-nyhet. Det är nästan en större nyhet när han INTE gör mål, något som bara hänt två gånger i höst.
Johnssons målskytte har stor del i Helsingborgs fina höst. Han är en spelare som gör skillnad just nu, och sådana spelare är oerhört värdefulla.
Helsingborg fortsätter också att gå bra på hemmaplan. Laget har tagit poäng i alla hemmamatcher i höst (sex vinster, en oavgjord och en övertidsförlust).
Men vilka sjuka marginaler för Växjö i de senaste matcherna.
I torsdags mot Linköping fick laget två utvisningar med 26 sekunder kvar, men lyckades ändå kvittera till 3-3 med 15 sekunder kvar.
Nu fick man straff i matchens sista sekund, men Valdemar Ahlroth brände den och Helsingborg kunde vinna med 6-5.
Oliver Johansson var där det hände i båda matcherna: det var han som sköt 3-3 senast, och han trodde att han gjort 6-6 i slutsekunden nu också och tokjublade efter att ha trätt in bollen köksvägen, men istället blev det alltså straff.
Små, små marginaler.
I torsdags tippade de med, nu tippade de mot.
Så kan det gå.
Men vi konstaterar återigen:
En match är a-l-d-r-i-g slut förrän slutsignalen går.

***

Ett svep från söndagens dammatcher:

Endre – Pixbo 3-4 (ot): Pixbo brukar hitta vägar att vinna matcher och det gjorde man mot Endre också, även om det satt långt inne. Pixbo kvitterade till 3-3 med bara 20 sekunder kvar att spela och avgjorde sedan med bara 27 sekunder kvar att spela av övertiden genom tvåmålsskytten Josefin Wålinder. Fjärde (!) raka förlusten för Endre för övrigt, som tappat rejält i tabellen. Slutspelsplatsen börjar leva farligt.

Kalmarsund – Kais Mora 2-8: Det fortsätter gå tungt för Kalmarsund som efter halva serien, tretton matcher, alltjämt väntar på säsongens första seger. Det var inte ens nära mot Kais Mora som sprang ifrån till 6-0 efter två perioder, och som till slut vann med hela 8-2. Anna Wijk noterade poäng för 109:e seriematchen i rad, Michelle Wiki hade fempoängsfest och Petra Weiss noterade ett hattrick.

Linköping – Tyresö-Trollbäcken 5-8: Det mesta surret i TT under hösten har handlat om succén Linnea Wiregård som mot Linköping gjorde mål för åttonde matchen i rad (fem poäng!), men även Julia Croneld är en framgångssaga. 19-åringen sköt fyra (!) mål mot Linköping, och har nu gjort elva mål på tretton matcher i höst (gjorde tio baljor på 16 matcher i ettan ifjol). Tunga poäng för TT, så klart.

Iksu – Malmö 8-3: Oavgjort efter en period, 3-3, men sedan tryckte Iksu ner gaspedalen lite mer och vann de två andra perioderna med totalt 5-0 och vann till slut tämligen komfortabelt. Noterbart är att Amanda Delgado Johansson letade sig in målprotokollet igen, hennes första mål sedan premiären. Hon har ju varit skadad under stora delar av hösten. Kommer hon i form ökar Umeålagets slagstyrka ytterligare.

Täby – Uppsala 6-5 (ot): Det fortsätter att gå tungt för Uppsala, som ledde med 5-3 i tredje perioden mot Täby men som sedan tappade och till slut föll efter övertid. Laget har förlorat sex av de sju senaste matcherna. Täby fick revansch för raset mot Karlstad senast och Matilda Sjödin hittade målmaskorna igen och skyfflade in dubbla bollar.

Rönnby – Dalen 2-3: Det blev Dalen av alla lag som bröt Rönnbys mäktiga dominans på hemmaplan. Umeålaget vann med 3-2 och blev därmed första lag som plockade poäng mot Rönnby på deras hemmaplan – och Dalen plockade också sin första bortatrea i höst. Imponerande, utan tvekan. Caroline Stattin satte det avgörande målet i början av tredje perioden. Dalen har nu fem poäng ner till Warberg under nedflyttningsstrecket.

***

Ett par strömatcher i veckan. Uppsnack kommer!

Jonas Adriansson gjorde comeback.
Falun hade slagit på stora trumman och annonserat en storsatsning på arenaupplevelsen.
Det var upplagt för fest i JALAS Arena.
Det blev det också.
Men det var fel man som snodde showen.
I alla fall om man tittar med Falun-ögon.
Johan Eriksson var ”man of the match”, sopade in fyra bollar och var en av de stora organisatörerna bakom superskrällen när Sirius vann med 6-4.
Eriksson, ”Mr Distinkt” som han kallades någon gång i höstas, skyfflade in 2-0, 3-0 och 4-0 och satte sedan punkt för sin målfest genom att göra det matchvinnande 5-3-målet. Trots att Falun knaprade närmare, så kom man aldrig ikapp, och Sirius kunde alltså hålla undan.
Eriksson svarade för sin andra fyramålsmatch i höst.
Han har verkligen varit en klumpmålskytt i år.
Han har gjort 18 mål på 15 matcher och snittar alltså över en kasse per match, men har ”bara” gjort mål i åtta av femton matcher. Han har gått mållös i nästan hälften av säsongens matcher, alltså.
Det är trots allt anmärkningsvärt.
– Jag vet inte varför det är så, men jag måste bli jämnare. Det ska inte behöva komma klumpvis på det sättet, sa Eriksson.
Han är ju inte helt kurant heller. Har problem med en baksida.
– Men nu kör jag på, jag får ta tag i problemen efter säsongen, sa han.
Bra besked för Sirius.
Eriksson och hans målskytte behövs.
Sirius som innan VM-uppehållet lyckades vinna mot Helsingborg efter sex raka nederlag, och som nu följde upp den vinsten på bästa sätt genom att ta en ny tung trea som väger tungt i bottenstriden. Nu är man dessutom bara tre pinnar ifrån en sensationell slutspelsplats.
Falun då?
Tredje raka torsken. Det är inte ofta storlaget förlorar så många matcher i rad.

***

Jag skrev inför den här omgången att klockan börjar klämta för Höllviken och att man måste vinna några av nyckelmatcherna framöver.
Då levererade man omgående.
Laget hade fem raka förluster innan VM-uppehållet, men slog till direkt i hemmafajten mot Warberg, och vann med tämligen klara 6-2 till slut.
Tre tunga poäng in på kontot, där man nu gick upp på fjorton poäng, och nu helt plötsligt bara har en pinne upp till Warberg ovanför strecket (men då har Karlstad, som också står på femton poäng, en match mindre spelad).
Jag lyfte ju försvaret som en nyckel.
Bara två insläppta mot Warberg. Båda i första perioden. Sedan höll man tätt i 40 minuter. Det om något var ett viktigt besked för skåningarna.
Warberg?
Laget har nu spelat nio raka matcher utan att ta någon trea.
Någon omedelbar positiv effekt av att plocka bort coachen Oscar Lundin har det inte heller blivit.
Med Lundin (han var dock inte i båset de sista matcherna): poängsnitt på 1,1 poäng per match.
Utan Lundin: poängsnitt på 0,83 poäng per match.
Det känns som Warberg behöver landa sin nya tränarlösning snart.

***

Mullsjö tog revansch för premiärförlusten mot Pixbo och vann returmötet med 8-6.
En match som för övrigt spelades i Partille Arena inför 2052 åskådare.
Okej, det var fritt inträde, men ändå en markant lyft för Pixbo som hemma i Wallenstamhallen har blygsamma publiksnittet 620 personer (vet inte om Partille Arena-siffran är inräknad där eller ej…).
En rejält rafflande match för övrigt.
Mullsjö såg ut att dra ifrån i början av sista perioden och hade 5-2, men på drygt två minuter så sköt Pixbo tre raka mål och kom ikapp. Sedan gjorde Mullsjö ett nytt ryck – och den gången hade Pixbo inget svar.
Annars var ju efterspelet den stora snackisen.
David Gillek var nog inte helt nöjd med TV4 Sport-frågorna i teve-intervjun efteråt. 
David Gillek har alltid känt sig orättvist behandlad, känt att han varit extra jagad så fort det är något som händer, och när han nu fick frågor om varför han alltid hamnar i heta situationer och en specifik benkrok i matchen så bet han ifrån och sa att händelserna diskuteras bara för att det här han som är där.
Han har en poäng.
Saker och ting förstoras för att David Gillek är inblandad.
Samtidigt så är det oundvikligt att bortse att han faktiskt är där det händer.
Men det är David Gilleks spelstil. Han är som bäst när det hettar till lite, när det blir lite närkamper.
Han är föresten i strålande innebandyform just nu.
Något som har stor del i Mullsjös fina form med poäng i nio raka matcher.

***

I vårens slutspel, i kvartsfinalen, så omnämnde jag någon gång Dalen som en mygga som man inte blir av med.
Ni vet när man ska sova och den jäveln surrar överallt, men sedan blir tyst och man tror det är lugnt. Men sedan så hör man surret igen.
Då i kvartsfinalen mot Växjö så kändes Dalen borträknade flera gånger, men lyckades alltid komma tillbaka.
Idag mot Storvreta låg man under med 4-2 i sista perioden, men lyckades komma tillbaka och 4-4-målet satt med bara 28 sekunder kvar att spela.
Patrik Rokka lämnades alldeles för ensam på kanten när han fick bollen och avslutet var kliniskt.
Myggan surrar ännu, uppenbarligen.
Annars?
Jimmie Pettersson matade in tre av fyra mål för hemmalaget och fortsätter att vara stekhet. Han har nu gjort sju mål på de fyra senaste matcherna.
Men jag konstaterar också:
Jag saknar Alexander Rudd.
Han är långt ifrån spelklar efter sin hjärnskakning och har till och med tankar på att lägga ner karriären. Jag förstår honom, han har fått en radda hjärnskakningar och hur mycket man älskar idrotten så är den inte värd hälsan på sikt.
Kastar han in klubban i garderoben vore det en enorm förlust för innebandyn – men samtidigt är det viktigaste att Alexander Rudd mår bra.

***

Så kom den äntligen, Karlstads första bortaseger i höst.
Laget vann ett rejält målkalas mot nykomlingen Warberg med 10-7.
Jessica Eriksson fortsätter att visa vilket succényförvärv hon är. Den förra Kais Mora-spelaren svarade för hela fem poäng för värmländskorna, och fortsätter visa fin kemi med Luize Bilinska som hon spelade fram till dubbla mål.
Karlstad studsade därmed upp som sjua i tabellen, och satte press på bakomvarande Endre och Uppsala i slutspelsstriden.

***

Mycket mer innebandy imorgon.