Styrkebesked eller svaghetsbesked?
Jag vet inte riktigt.
Storvretas 11-3-seger mot Pixbo var lika klar spelmässigt som den var resultatmässigt.
Hemmalaget hade en helt annan energi.
Pixbo såg vilsna, energilösa och frånvarande ut.
Storvreta var bra, inget snack om saken, men hur bra Storvreta än är så ska inte Pixbo kunna vara så här dåliga.
Ett styrkebesked av Storvreta, utan tvekan.
Men ännu mer ett svaghetsbesked av Pixbo, tror jag.
Även om Pixbo har ältat att det är slutspelet som är det viktiga, att serien är sekundär, så finns det nog gränser även hos Per Tjusberg när det gäller hur det får se ut. Och det här, den totala obefintligheten av kamp, kan ingen ha varit nöjd med.
Bästa att göra nu för gästerna?
Ta in – och gå vidare.
Jag tror faktiskt inte de två senaste årens serievinnare gräver ner sig. Någonstans handlar det mesta för Pixbo om att bygga något som kan leverera i ett slutspel, och en rejäl näsbränna i serielunken behöver på sikt inte vara negativt.
Därmed inte sagt att detta var godkänt.
Inte i närheten.
Men som sagt, hemmalaget var bra.
Storvretas säsongsinledningen har ju annars varit blek, tre förluster på fyra matcher, men fokus har också legat på Champions Cup. Där lyckades man, efter en insats där laget snarare än individerna var framgångsreceptet, vinna.
Det skapade naturligtvis massor av självförtroende.
På samma sätt som Pixbos förnedrande uttåg ur Champions Cup (2-7 mot Classic i semin) var något som trubbade av gästernas självkänsla.
Kampen framför målen var talande i den här matchen.
Storvreta fullkomligen totalägde ytan både framför duktige Viktor Klintsten i egna kassen och framför stackars Oskar Adler i Pixbo-målet.
Henrik Stenberg – som satte tre bollar – älskar att agera i den ytan precis runt målburen och framför keepern, och var verkligen framgångsrik där.
Stenberg och radarpartnern Jimmie Pettersson gick med sin energi och rivighet i bräschen för mästarna och kombinerade in hela sju mål.
– Det var roligt att spela, skrattade Henrik Stenberg när jag pratade med honom och bad om hon beskriva matchen.
Ja, han såg sannerligen ut att trivas.
Han som bara är halvskadad i årets säsongsinledning (knäsena), jämfört med rejält skadad ifjol (foten).
En Stenberg i form är en het Stenberg framför kassen. Hämmad av skador eller inte, han är i bra slag just nu.
Hans rutin lyste också igenom när han skulle bedöma hur stort styrkebesked det här var:
– Det är klart det var ett stort styrkebesked att vinna med 11-3 mot dem som vann serien ifjol och som också spelade Champions Cup förra veckan. Sedan kan vi inte haka upp oss på det, nu är det fokus på nästa match.

***

”Jumbofinal” mellan Karlstad och Linköping.
Vem hade sett den komma inför säsongen? Nu är vi förvisso bara i säsongens linda, men ändå.
Karlstad plockade hem fajten till slut och vann med 7-5. En nyckel var att inte allt (om än väldigt mycket…) kretsade kring bröderna Colling och Anton Vestlund. Nu fick man lite produktion från andra händer och fötter, vilket varit en nödvändighet för att maskineriet ska hacka igång.
Vestlund föresten, han är ju stekhet så här i säsongsinledningen.
Jag såg inte hela matchen, utan kollade på flera, men så fort det hände saker i Värmland så var ofta nummer sju med på något hörn. Det var ju han som på egen hand sprintade och skottade in 7-5-målet också – på något sätt symboliskt att en av lagets hetaste lirare fick göra det viktiga målet.
Han trampade ju ifrån ingen mindre än Tobias Gustafsson där vid målet också, och då har man bra fart under sulorna.
Känslan är väl ändå inte att Karlstad – som hade Simon Bergström i kassen idag – tuggat igång helt och hållet.
Mycket handlar alltjämt om Colling-kedjan. Fler behöver kliva fram framöver om det ska bli någon slutspelsbiljett. Inte minst de nya finska lirarna och Kevin Björkström, som inte har lyst ännu.
Dubbla SM-finalisterna Linköping ligger alltså sist i tabellen med en enda seger på fem matcher i höst.
Eric Björk toppar interna poängligan. Inget ont om Björk, han är en strålande offensiv back som lastat in en del straffar i höst, men har man lirare som Christian Mattsson, Martin Karlsson och Matej Jendrisak i uppställningen så borde någon av dem ligga där i toppen.
Så är det bara.

***

Linus Nordgren fixade seger för Helsingborg hemma mot Dalen i en ganska tillknäppt historia.
Den elegante centern gjorde ett ryck, drog förbi sin back och skottade sedan in bollen med en backhand fram till 4-3 bakom Måns Parsjö-Tegnér vilket blev slutresultatet i matchen.
Annars är det återigen att förundras över Jonathan Nilsson.
Han är ”the real deal”, alltså.
Han slog ju igenom ifjol, men har tagit ett kliv till i år.
Stekhet kring målburen, satte två bollar och skymde keepern när Kristoffer Fälth (av alla…) stötte in 3-2.
Att skåningarna lyckades få honom att krita under ett treårsavtal för ett litet tag sedan är ju bara en enda enorm jackpott.
Landslaget nästa.
Dalen spelade sin innebandy och gjorde det ganska bra, men fick inte riktigt så många spelvändningar som man hoppats. Annars var ju 0-1-målet taget ut Dalen-tränarnas instruktionsbok gällande kontringar, där Jim Johansson snyggt flippade fram bollen till den framstörtande Jonas Svahn (då går det fort…) som med en hand bara kunde stöta in bollen i tom bur. Annars så blev det inte så mycket mer av den varan.
Fredrik Edholm visade föresten sin kanon igen – han har en riktig jäkla bössa när han väl får träff.

***

Jag upprepar det som rapades upp inför säsongen: Team Thorengruppen har SSL:s sämsta lag på pappret, men kommer inte bli någon slagpåse i år.
Det har laget också visat flera gånger i inledningen på serien, där man varit med i princip alla matcher och också roffat åt sig en hel del poäng.
Idag kom en ny trea efter 7-6 hemma mot Växjö.
En match där Växjö hade en hel del boll, men där Thorengruppen hade sylvassa spelvändningar (som vanligt) – en jämn och svängig kamp som egentligen kunde ha gått hur som helst.
Nyckeln för Thorengruppen var mittenperioden där Växjö tryckte på, men där hemmalaget kunde smita iväg med en 5-4-ledning inför sista perioden. Växjö kom ikapp till 6-6 i sista – men med 1.57 kvar så kom det matchvinnande 7-6-målet efter att Johan Bergstrand vackert skarvat in bollen på kontoret framför gästernas säsongsdebuterande keeper Edin Omanovic.
Svag markering av Växjö, påpassligt mål av TT.
Det vimlade av avgörande sekvenser – men en vid ställningen 6-6 som fastnade på näthinnan stack ut:
Jesper Sankell fick ett kalasläge för Växjö vid bortre stolpen, men Erik Ställ i hemmakassen hann med i en magisk sidledsförflyttning och svarade för en fantastisk räddning.
En räddning som räddade poäng – och bäddade för segern.
Ställ har föresten var riktigt bra för TT i säsongsinledningen, en målvaktsbjässe som är häpnadsväckande kvick för sin storlek.
Jag fortsätter också imponeras av pansarvagnen Tobias Haraldsson som river, sliter och utnyttjar sin tyngd, samt lagkaptenen och backkuggen Victor Öberg, två nya bekantskaper för mig på SSL-nivå.
Det finns en del kvaliteter helt klart.
Noterbart: Växjö saknade både förstekeepern Eero Kosonen och konstnären Filip Kjellsson. En som däremot stack ut var backeleganten Markus Jonsson vars förarbete till Manuel Engels 2-3-mål var något i den högre skolan, när han helt enkelt vandrade in i slottet, fick TT-spelarna att se ut som statyer, och petade ut bollen till en sopren Engel som hade ett soprent mål att peta in bollen i.

***

Warberg besegrade AIK med 5-3 hemma – och jag tror hemmalaget var ganska nöjda med dit man fick matchen, där man lyckades få ner farten på sprudlande AIK samtidigt som man skapade en hel del själva.
Warberg hittade sannerligen öppna ytor vid sina mål.
Som när Tom Ondrusek skottade in 3-2, då fyra AIK:are sjönk alldeles för djupt ner och lämnade oceaner av yta till tjecken.
Som när Mattias Hasselström fick utrymme att göra 4-2.
Som när Mattias Kongstad slog en delikat sidledspassning som gav Daniel Karlander öppet mål fram till 5-2.
AIK är lite naiva stundtals i försvaret, och Warberg utnyttjade det hänsynslöst. Fem olika målskyttar dessutom, vilket säkerligen gladde Oscar Lundin och Stefan Smedberg i båset, för det är ju kollektivet som ska göra det i år.
Fin insats av Tobias Jernsand i kassen, dessutom.
Matchens delikatess?
Rikard Eriksson – en av matchens bästa – när han backhandknackade in en perfekt passning till Robin Westergren i slottet som elegant vinklade in bollen fram till 2-1.
AIK, då?
Johan Edlund levererade en grym passning till Kevin Lieback Asp när han gjorde 2-2 och Andreas Stefansson petade så klart in någon boll, men hittills den här säsongen har det sprudlat mer om AIK på hemmaplan jämfört med bortaplan.

***

Endre bärgade första hemmatrean efter att ha slagit tillbaka Rönnby med 9-4 i en match där hemmalaget var bättre, men där siffrorna kanske ändå var något i överkant.
Det var 3-3 efter första perioden innan Endre sköt fyra raka kassar i andra akten, sprang ifrån till 7-3 och sedan aldrig släppte greppet.
Sara Steen – en av de offensiva centralfigurerna i ”nya” Endre – skyfflade in tre bollar och gick i bräschen för hemmalaget.
Det har ju annars varit mycket tjat om Anna Jakobsson och Corin Rüttimann, hur mycket de betytt, vad som ska hända nu, vilket inte blev bättre efter raset i sista perioden mot Iksu samt ”bara” två pinnar borta mot nykomlingen Kalmarsund.
Att ta första trean, att få ett vinstbevis för nybygget, betyder nog förbaskat mycket.
Steen meddelade att surret om de försvunna stjärnorna är något som spelartruppen inte snackar om.
– Det var mycket snack om att de försvann i början, men vi fokuserar inte på det längre, vi kör med det laget vi har och tror på det, sa hon.
– Anna och Corin fick väldigt mycket speltid men nu är det andra och fler olika spelare som får kliva fram. Vi måste växa in i de rollerna men på lång sikt kommer vi ha många fler matchvinnare i vårt lag.
Noterbart:
Stina Ander gjorde 2-2 på straff i första perioden, men sedan fick Endrebacken olyckligt en boll i ögat under den andra perioden. Hon låg och hade riktigt, riktigt ont på plan och det såg otäckt ut, men hon tog sig upp för egen maskin – och spelade sedan i den sista perioden. Så ingen fara med 21-åringen som annars brottats med knäproblem.
I övrigt:
My Kippilä blir enormt viktig för Rönnby i år. Hon gjorde många bra aktioner och assisterade till alla fyra målen som gästerna gjorde. Långbollen där Elin Björkman kunde skarva in 0-1 var lika effektiv som precis, insticket till Linnéa Nilssons 3-3 perfekt och ruschen och mackan till samma Nilsson vid 4-7 osade av klass. Det känns som finskan tar klivet in bland de allra bästa i serien i år.

Mer dam idag:

Malmö – Linköping 4-1: Ellen Rasmussen sopade in dubbla bollar när Malmö vann och tog säsongens första seger. Linköping, som enligt rapporterna gjorde en bra match, åkte på tredje raka nederlaget och kan ha en jobbig säsong framför sig. Prio måste vara att fixa nytt kontrakt – och då är det mot nykomlingarna man måste spela in sina poäng.

Pixbo – Karlstad 4-3 (ot): Karlstad har visat sig vara ett lag som passar Pixbo ganska illa. Det var så ifjol, och det var så nu också. Värmländskorna skickade in 3-3 via supertalangen Frida Swahn och tvingade matchen till övertid – där Eliska Krupnova till slut kunde avgöra för Pixbo med sitt andra mål för kvällen. Mästarnas första poängtapp – men laget är alltjämt obesegrat.

Dalen – Tyresö-Trollbäcken 4-2: Tätt och tajt, precis om förväntat, där TT ledde med 2-1 en bit in andra perioden innan Sandra Larsson skickade in dubbla bollar och satte Dalen i ett 3-2-övertag som Umeålaget sedan aldrig släppte. Dalen är, förvisso efter blott två spelade matcher men ändå, obesegrade på hemmaplan.

***

Här får ni också lördagen i sammanfattande format:

Falun – Mullsjö 13-4: Falun har hittills i höst visat mer spets och hunger än man gjorde på hela förra säsongen. Det gnistrar sannerligen om dalalaget. Mullsjö, som är ute på officiell guldjakt, fick en lektion som hette duga – men ingen skam över västgötarna, Falun är för bra nu helt enkelt. Alexander Galante Carlströms målform är ju dessutom sanslös, sex nya mål och totalt 19 mål på sex matcher vilket innebär ett snitt på över tre mål per match och en överlägsen ledning i skytteligan. Bara en skada kan hindra honom från att sopa hem SSL-rekordet på 60 mål i år.

Höllviken – Sirius 6-6: Sirius har sannerligen en förmåga att gneta till sig poäng hittills i höst och visade återigen det i den här fajten. Trots underläge med 5-2 efter två perioder så bet laget tillbaka, kom ikapp och hade också ledningen med 6-5 – men fick nöjda sig med en pinne efter att Höllviken lyckats kvittera. 6-6-bollen skickades in av Pontus Karlson, han som varit fotskadad och som i veckan stukade andra foten och som egentligen inte skulle spela, men som kastades in sista tio och då gjorde mål igen (åtta mål på tre senaste). Karlson var inblandad i ett knippe chanser till och kunde petat in någon boll till, faktiskt. Annars: Johan Eriksson i Sirius gjorde tre mål – och verkar gilla Skåne. Två matcher på skånsk mark i höst har genererat sju mål.

Uppsala – Warberg 3-2: Det är inga stora marginaler, men det brukar det sällan vara när Uppsala spelar. Fjolårets skrällgäng ha hittat en unik förmåga att alltid stå på rätt sida i de där uddamålsmatcherna och det här var inget undantag. Succéförvärvet Ellinor Berling skickade in dubbla mål för Uppsala, har gjort fyra mål på tre matcher, och har verkligen tillfört spets.

Iksu – Kalmarsund 7-1: Det mest sensationella med den här matchen var väl att det ”bara” var 1-0 till Iksu efter en period, men å andra sidan är Kalmarsund ett bra och sammansvetsat försvarslag. Gästerna orkade dock inte stå emot den offensiva hemmamaskinen som rann iväg till en solid storseger. Corin Rüttimann gjorde två nya mål och verkar ha förvandlats till värsta målmaskinen. Iksu har gjort 27 mål på tre matcher hittills.

***

Kais Mora mot Täby imorgon.

Sportbladet gjorde en stor SSL-enkät inför säsongen där totalt 360 spelare (183 på herrsidan och 177 på damsidan) svarade på frågor.
Jag tycker personligen det är intressant att se spelarnas åsikter i olika frågor, inför säsongen brukar det annars mest vara tränarenkäter.
Resultat från enkäten har publicerats löpande under hösten – och det finns en del godbitar kvar.
”Årets floppvärvning” på herrsidan har fått ett spännande utfall. De utpekade flopparna har nämligen inte floppat alls hittills.
Mika Kohonen fick flest röster med 29,3 %, säkerligen på grund av sin ålder och skadehistorik, men har verkligen tagit en ledande roll i Helsingborg och gjort poäng i alla matcher hittills. Jag gillar verkligen vad jag sett i powerplay inte minst, där han i olika positioner lastat in assist – och även bombat (!) in ett par bollar.
Andreas Stefansson fick näst flest röster med 13,6 %, säkerligen på grund av den stämpel som endimensionell spelare som han fått. AIK-förvärvet slog allsvenskt målrekord ifjol och har fortsatt lasta in kassar i SSL, inte minst hattricket mot Helsingborg var ju världsklass i aktionerna. Han löper inte mest, briljerar inte mest – men mål kan karln sannerligen göra.
Martin Tokos fick tredje mest röster med 10 % och jag personligen tycker det kändes udda att sätta en potentiell floppstämpel på honom eftersom han är en ganska enkel spelartyp med bra fart som bara kör. Tre mål på fem matcher inledningsvis är över förväntan produktionsmässigt. Han ger det djup och den bredd till uppställningen som Falun värvade honom för.
Max Wahlgren fick fjärde mest röster med 8,6 %, där mycket säkert handlar om alla hans klubbyten genom åren samt ifrågasättandet av hans fysik. Men har redan gjort det han värvats för: mål. Fem baljor på fyra matcher talar sitt tydliga språk. Att snajpern sedan kanske inte kändes som den spelartyp som Pixbo skriker efter är en annan sak, men ska inte belasta målmaskinen.
Således: de fyra spelarna som fick flest röster som ”årets floppvärvning” har verkligen inte floppat hittills.
Jag skulle faktiskt vända på det.
Mika Kohonen och Andreas Stefansson är två spelare som varit riktigt bra i inledningen och två av SSL:s stora attraktioner så här långt.
Spelarna tvivlade på att Mika Kohonen skulle hålla i år – men det har han bevisligen gjort hittills.
Spelarna tvivlade på att Andreas Stefansson skulle kunna göra mål i SSL – men det har han bevisligen gjort hittills.
Några få omgångar gör ingen säsong, men ”flopparna” har sannerligen motbevisat SSL-spelarna så här på höstkanten.

***

Här får ni lite enkät-resultat: 

Och lite länktips:

SSL-spelarna inför säsongen: Han blir årets flopp
SSL-spelarnas dom: Dalen är tråkigast
Andreas Stefansson: ”Ska täppa till truten på fler”

***

Tippning av helgens matcher.

Herr först ut.

Lördag:

Höllviken – Sirius 1: Sirius har spelat ett solitt, snålt och tämligen effektivt spel så här långt och har kapacitet att sno pinnar av vilket gäng som helst i den här serien. Känslan säger ändå att Höllviken, som spelat bra hittills och även fått en del poängutdelning, lirar hem den här matchen i kraft av hemmaplan och sin spetsiga offensiv. Skåningarna har verktygen för att dyrka upp Sirius. Pontus Karlson är dessutom i praktform med sju baljor på två matcher.

Falun – Mullsjö 1: De här två lagen bjöd på en kul kvartsfinalserie i våras där Mullsjö chocköppnade serien innan Falun kunde vända tillbaka och till slut vinna den sjunde och avgörande fajten. Falun har sett riktigt bra ut i de senaste matcherna och jag tippar att man drar hem den här matchen tack vare sin fantastiska offensiv. Mullsjö, som svarade för en heroisk vändning mot Helsingborg senast, brukar lira bra mot Falun men jag tror inte det räcker den här gången.

Söndag:

Thorengruppen – Växjö X: Växjö går lite på vatten nu med fyra raka vinster och det enda logiska borde vara att tippa in en tvåa här också, men Thorengruppen är inte speciellt lätta att tas med på sin hemmaplan. Växjö lär vilja vräka på målmässigt – Thorengruppen lär vilja hålla ner målkvoten. De småländska gästerna är favoriter, men jag blir inte överraskad om hemmalaget kontrar till sig någon pinne.

Warberg – AIK 1: Ett klassiskt möte mellan två gamla storlag som väntas husera på den nedre halvan av tabellen och två lag som man inte vet exakt var man har ännu. Warberg har radat upp fem ganska tajta matcher där man vunnit två och förlorat tre, och det är nog så det kommer se ut för hallänningarna i år – man kommer varken utklassa eller bli utklassade, utan det kommer vara små marginaler. AIK känns mer fågel eller fisk-aktiga, vilket resultat och målkvoter också indikerat på hittills. Öppen match – men har en känsla av att Warberg tar detta. Men det blir inga stora marginaler.

Karlstad – Linköping 2: Två ”slow starters” i årets serie, där Karlstad alltjämt väntar på första trean och där Linköping vann sin första match senast efter att ha slagit tillbaka Warberg. Ganska svårtippad match mellan två lag som brottas med formen, men känslan säger att Linköping – där Christian Mattsson börjat varva upp – plockar en trea här.

Storvreta – Pixbo 1: Stormöte mellan två ifrågasatta storlag, där Storvretas tunna trupp och Pixbo slutspelsspöken varit ihärdiga diskussionsämnen. Storvreta sopade hem Champions Cup tack var en imponerande och samspelt lagmaskin, och det, tillsammans med hemmaplan, tror jag fäller avgörandet här, trots att man får klara sig utan Kristian Adolfsson och kanske Henrik Stenberg (avstängd…?). Pixbo har inlett överlag ganska bra men det här är tuffaste utmaningen hittills, och då tror jag också man går på en mina.

Helsingborg – Dalen 2: Jag har svårt att se Dalen upprepa den härdsmälta man råkade ut för mot Falun senast, jag tror man tajtar till försvarsspelet och täpper igen bakåt – och att det räcker mot Helsingborg. Hemmalaget har några spetsar i toppform – Jonathan Nilsson, inte minst – men har två raka torskar och släpper in väldigt mycket mål just nu (16 baljor på två matcher).

Damerna!

Lördag:

Uppsala – Warberg 1: Warberg överraskade genom att sno alla pinnarna hemma mot Malmö, men jag tror det blir jobbigt borta mot malande lagmaskinen Uppsala som bör ta en ganska solid seger. Ellinor Berling, som Uppsala plockat in från Kais Mora till i år, har sett vass ut hittills – och kan göra mål för tredje matchen i rad.

Iksu – Kalmarsund 1: Kan egentligen bara gå på ett sätt. Iksu föll pladask både i vårens slutspel och i gångna helgens Champions Cup och har visat sviktande form när det gäller avgörande matcher, men i serien brukar det bara rulla på – och det lär det göra här också. Klar etta. Noterbart: Iksu har stärkt ledarstaben med gamla storspelaren Susanne Ekblom.

Söndag:

Endre – Rönnby 1: Repris på vårens kvartsfinalserie och precis som då så tror jag att Endre går vinnande ur striden. Rönnby har vunnit båda sina matcher hittills och känns – trots att andra hävdar motsatsen – som ett givet slutspelslag i år, trots massiva spelartapp. Men Endre ska vara snäppet vassare, även om man inte imponerat nämnvärt hittills.

Pixbo – Karlstad 1: Pixbo vann Champions Cup och har inlett SSL strålande. Visst ska det bli seger mot Karlstad också, så klart, även om värmländskorna faktiskt var ett av de lag som vållade Pixbo störst problem ifjol, med tajta matcher både hemma och borta. Oavsett, Pixbo tar detta, dock inte med några stora siffror.

Malmö – Linköping 1: Ett hett nykomlingsmöte ifjol där båda länge slogs om slutspelsplatser. Sedan dess har konkurrenterna tagit lite olika vägar där Malmö känns på väg upp och Linköping på väg ner – och det får också spegla tippningen. Skånskorna har förvisso inte rosat marknaden hittills, men Linköping har sett ännu risigare ut (även om man mött riktigt bra lag).

Dalen – Tyresö-Trollbäcken X: TT har öppnat säsongen överraskande bra med seger mot Karlstad och en snodd poäng av Täby. Det har skapat råg i ryggen och den kämparanda och rivighet som finns i laget borde passa ganska bra borta mot Dalen. Hemmalaget är förhandsfavorit, men det är rejäl kryssvarning i den här fajten.

Måndag:

Kais Mora – Täby 2: Möte mellan två tippade toppkonkurrenter med extrakryddan att Moa Tschöp återvänder till sin gamla hemmaarena igen. Båda lagen sitter på en spetsig offensiv, men jag tycker Täby har bättre defensiva kort på pappret och det känns inte alls omöjligt att gästerna kniper alla tre pinnarna. Kais Mora har ju dessutom drabbats av ett rejält avbräck i målmaskinen Malin Andreason som inte spelar mer i år (ska bli mamma).

***

Intensiv helg!

Noll poäng på tre matcher för Linköping.
Noll mål på tre matcher för stjärnan Christian Mattsson.
Men i match fyra så spräcktes båda nollorna och förvandlades till treor. Mattsson dunkade in tre bollar när Linköping bärgade säsongens första trea via en 6-4-vinst hemma mot Warberg.
Någon vidare briljans var det dock inte tal om.
I en svängig match tycker jag ändå Warberg skapade något fler chanser än Linköping, men ineffektiviteten var återigen talande. En nyckelsekvens var ju precis efter att Tom Ondrusek skottat in 3-3 då pigge Mattias Kongstad fick ett kanonläge men la bollen i stolpen istället för i mål. Just där i andra perioden var Warberg riktigt bra, men fick aldrig någon ledning.
Istället lastade Linköpings stjärnbackar in två riktiga projektiler i tredje perioden, hemmalaget drog ifrån till 5-3 och spelade sedan lite tråkinnebandy med sex, sju minuter kvar, där man helt enkelt höll bollen inom laget med intentionen att bara spela av fajten. Det gick hem, även om Warberg lyckades reducera en gång innan Mattsson stängde matchen med sitt tredje mål.
Det var inte så vackert när Linköping bara bollade runt i sista perioden, men östgötarna skiter nog i hur det såg ut, tre pinnar var överordnat allt annat.
Samtidigt:
Det finns mycket mer att hämta ur det här laget.
Vi som såg Linköping under andra halvan ifjol vet vilken kapacitet det finns.
Tobias Gustafsson visade en grym bössa när han bombade in 4-3 nu, men vi såg inte mycket av hans fantastiska tramp och offensiv.
Matej Jedrisak spelade snyggt in bollen till Mattsson vid 1-0, men det händer förvånansvärt lite kring kärnkraftverket från Tjeckien.
Christian Mattsson sköt tre mål och hade fyra poäng, men trollkarlen trollade inte speciellt mycket boll i matchen. Inte om man jämför med de showerna som han stundtals bjöd på i våras.
Som sagt, det finns mycket mer att hämta.
Surrade med Mattsson efteråt.
Hans ord om varför laget haltat något så här långt:
– Det är nog många faktorer som spelar in skulle jag tro. Vi har tränat väldigt hårt och det har varit trötta ben och huvuden, men förhoppningsvis ska det gynna oss i vår.
Men han erkände också att segern var viktig:
– Torsk nu hade inte varit bra alls, vi har tuffa matcher framöver. Nu har vi något med oss som vi kan bygga vidare på, vi har skaffat oss lite självförtroende. Det var jätteviktiga poäng.
Linköping tog en kämpaseger, men det finns mycket mer finess och briljans att kräma ur Johan Astbrants manskap.
Kanske kan första trean få laget att slappna av lite mer – även om det inte är nu man ska vara som bäst.

***

Efter två raka hemmaförluster så blev det tredje gången gillt för Mullsjö som slog tillbaka Helsingborg med 7-5 i Nyhemshallen.
Men det såg länge ganska illa ut för västgötarna.
Det krävdes en supervändning för att ta hem fajten.
Helsingborg fick nämligen matchen dit de ville väldigt länge.
Efter halva bataljen hade skåningarna spelat till sig ett 2-0-övertag efter att ha utnyttjat sina chanser hänsynslöst och fått se Daniel Gidske bränna en hemmastraff. Mullsjö bet tillbaka till 2-2 och var på väg att ta över matchen, men då sköt Jami Manninen pyspunka på hemmalaget med sitt 3-2-mål. I början av den tredje perioden så rullade Mika Kohonen ut bollen på varsin kant i powerplay vilket gav 2-4 (Linus Nordgren) och 2-5 (Daniel Johnsson) – då såg det sannerligen ut som att Helsingborg skulle sno alla poängen.
Men.
David Gillek fick in 3-5 bara minuten efter 2-5-målet och en kombination av ett mer chansartat Mullsjö och ett mer passivt Helsingborg gjorde att hemmalaget kunde äta ikapp via dubbla mål av Johan Nygårdh, och sedan, av bara farten, så rullade Kim Ganevik in 6-5 med mindre än tre minuter kvar.
7-5 kom i tom bur genom comebackande Isaac Rosén.
Små marginaler.
Små saker som avgör.
Som Nicklas Lidholms blindpassning som Daniel Gidske snappade upp och serverade Gillek till 3-5, stort slarv av Helsingborg, och en rejäl energiboost för Mullsjö. Ett mål som var avgörande för matchen, vill jag påstå.
Ett mål som inledde supervändningen.
Att vid läget 2-5, och med två raka hemmatorsk i ryggen, svara med fem raka mål tyder på moral och klass.
En monstervändning av Mullsjö, helt enkelt.
I övrigt en reflektion:
Helsingborgs Jonathan Nilsson, som skrev på nytt treårskontrakt i veckan, är fruktansvärt bra. Hans 0-1-mål var enorm klass. Drivet, fräckheten, skyddandet av bollen, avslutet – det var så jäkla bra. Nilsson drev förbi tre Mullsjöspelare, gick rakt på kassen, klev in med kroppen först och gav inte en backcheckande Sebastian Palmqvist en chans att ta bollen, och avslutet, dragningen, var världklass och gjorde Jonathan Larsson chanslös. Grymt.

***

Eftersom jag var upptagen med andra rosarelaterade jobb igår hann jag inte se de matcherna, men ni får en reflektion här!

Dalen – Falun 4-8: Jag grävde lite i arkivet efter den här matchen och upptäckte att Falun i seriesammanhang inte vunnit på bortaplan mot Dalen efter ordinarie tid sedan man senast gick upp i SSL, 2004. Således var det ett trendbrott deluxe. Inför matchen var det fokus på Dalens defensiv mot Faluns offensiv – och det blev jordskredsseger för det sistnämnda, efter vad jag såg. Några av målen som Falun gjorde – Rasmus Enströms balja till exempel – brukar Dalen sannerligen inte släppa till. Nåväl, ett styrkebesked av Falun så klart. Två nya baljor av Alexander Galante Carlström dessutom, helskotta vad han öser in kassar. Det vore förvånande om han inte raderar ut målrekordet i år, speciellt eftersom antalet omgångar är utökat.

Växjö – Höllviken 9-6: Växjö fortsätter att stapla segrar på rad, det här var den fjärde i ordningen. Eero Kosonen är strålande i kassen så här i säsongsinledningen och framåt är det många som levererar kassar, som Jesper Sankell och, vilket klubben kanske inte räknat med redan i år, Karljohan Ahlroth. Höllviken visade återigen att man är bra i år, man ledde med 5-4 i början av sista perioden innan Växjö gjorde ett segerryck med tre mål på en minut.

Just det – lastade ut ett knäck under dagen igår också, om vilket lag som SSL-spelarna tycker är tråkigast att spela mot.

***

SSL-ledigt i en dryg vecka. Dags att pusta ut.

Detta var sannerligen kontrasternas kväll.
Svart och vitt.
Sirius-Thorengruppen och AIK-Karlstad.
Missförstå mig rätt: jag hittar tjusning på olika sätt i innebandy, det handlar inte om att de största stjärnorna måste briljera, det handlar inte om antalet mål, det handlar inte om briljans och finness.
Doldisar som kliver fram är roligt, taktik och uppoffrande spel är intressant och tajta och nerviga matcher älskar jag.
Men idag var det svart och vitt.
Eller för att summera enkelt: det hände mer på tre byten i AIK-Karlstad än det hände på tre perioder Sirius-Thorengruppen.
Jag har sett långt ifrån allt i höst, men Sirius-Thorengruppen får sorteras i facket för de minst sevärda matcherna hittills i årets serie. Det var segt, två lag som inte bjöd upp, få chanser. Det som ändå skapades stod i huvudsak Sirius för, laget kunde vunnit större om det inte var för Erik Ställ i TT-kassen, men det gnistrade knappast om Sirius-offensiven där Bobby Edberg var en av få ljusglimtar. Det stod länge 1-1 innan Carl Kostov Bredberg dunkade in ett backskott som slank in bakom en Jakob Drews-skymd Ställ, och det avgjorde matchen innan Sirius stängde fajten med ett mål i öppen kasse och ett bonusmål av Edberg.
Jag har sett långt ifrån allt i höst, men AIK-Karlstad får sorteras in i facket för de mest sevärda matcherna hittills i årets serie. Jag skulle till och med vilja säga att AIK spelat den roligaste innebandyn hittills: det är fart, fläkt och framförallt rakt spel. Kommer man en mot en så utmanar man istället för att vända hem, har man skottläge så nyper man istället för att leta passning. Det är kul att kolla på. Sedan är AIK naiva stundtals, trycker på även om det står och väger, men som sagt, det är kul att kolla på.
Solnalaget slog tillbaka Karlstad med 7-6 i en svängig historia där AIK var i förarsätet hela vägen till slutet då Karlstad satte 6-6 med ett ruggigt vackert mål med Anton Vestlund som avslutare. Vestlund som satte tre mål och lirade i Colling-kedjan där Tom svarade för ett mål och två assist samt Adam Colling som levererade maffiga två mål och fyra assist. Den trion låg bakom allt i Karlstad – och värmlänningarna, som fått en ruff start på hösten, kunde absolut vunnit den här fajten, men hade återigen marginalerna emot sig och släppte in 7-6 knappa minuten efter kvitteringsbollen.
Det är inte Karlstads säsong hittills, kan man säga.
Inte Kevin Björkströms heller för den delen. Speedkulan var tillbaka i Solnahallen men har inte alls kommit till som i AIK ifjol, något som kanske får symbolisera den tröga start som Karlstad haft.
I så fall kan AIK:s pigga start symboliseras av Andreas Stefansson. Inför säsongen visste ingen hur bra han eller AIK var, men laget har onekligen inlett lovande. AIK har tre raka hemmasegrar och Stefansson har pangat in sex mål på fyra matcher och avgjorde också mot Karlstad med sitt 7-6-mål.
Han kan göra mål den karln.
Många ville verkligen lira innebandy mellan AIK och Karlstad – det var fart, vändningar, snygga prestationer och en uppsjö mål. Det tackar vi för en sådan här kontrasternas kväll.

***

Mer innebandy imorgon.

Omgångens match?
Dalen mot Falun.
En riktig systemkamp.
Ett Dalen som bygger kring sin solida defensiv där alla har tydliga uppgifter, där alla offrar och täcker skott med till och med de allra vitalaste kroppsdelarna, där laget står i centrum. Ett spel som går ut på att frustrera ut bollrullande motståndare och sedan hugga tillbaka med kobraliknande snabbhet.
Ett Falun som bygger kring sin fantastiska bollkontroll och sin blixtrande offensiv, där man älskar att rulla boll och hitta de magiskt snabba passningarna, där individerna gnistrar. Ett spel som går ut på att inte låta motståndarna ha bollen och trötta ut dem för att sedan rulla sönder försvaren.
Båda lagen har förstärkt sin identitet i sommar.
Dalen har stärkt defensiven genom att plocka in auktoritära backen Mattias Wallgren, ytterligare en pjäs som tätar defensiven, samt nya, kvicka kontringsspelare i schweizarna Simon Flühmann och Nico Scalvinoni (dock alltjämt ryggskadad).
Falun har omgrupperat på backplats, tagit bort elakhet och adderat spelskicklighet, för att få ännu fler spelare som kan vara involverade i bollrullet, skapa ännu mer hot genom också att ha handleder och skottstyrka även från bakplan, något som man saknat tidigare (vid sidan om Emil Johansson och Thomas Holmgren).
Båda lagen vet vad de vill – och har förstärkt i ambitionen att bli ännu bättre på det man redan är bra på.
Som sagt: en systemkamp.
Det är inte svårt att sia om matchbilden, Dalen kommer backa hem och göra det trångt, Falun kommer äga boll och rulla runt.
Vilka som vinner handlar knappast om vilka som lyckas överraska sin motståndare, utan snarare om vilka som lyckats bäst med sitt system. Om Dalens tajta försvar kan tråka ut Falun, eller om Faluns bollrull kan skära sönder Dalens box.
Jag ser verkligen fram emot det.
Det här är två lag med potential att vinna SM-guld i Globen i vår, men verktygen skiljer sig åt.
Jag kan se tjusningen i båda, även om majoriteten älskar bollrull, offensiv och kanoner á la Falun, så finns det också en tjusning i Dalens uppoffrande lagarbete, skottäckningar och sylvassa spelvändningar.
Rookien Jonatan Brolin mot veteranen Thomas Brottman i båset.
Defensiven mot offensiven på plan.
Uppstickaren mot favoriten i guldkampen.
Det här blir intressant.

***

Då ska veckans matcher tippas.

Onsdag:

Sirius – Thorengruppen 1: Det här en ganska klurig match mellan två defensivt tajta lag som gillar spelvändningar. Känslan är att Sirius, i kraft av hemmaplan, kommer tvingas ha lite mer boll – något som man inte är helt bekväma med. Samtidigt går det inte att blunda för att Sirius har en bredare arsenal av spets (Bobby Edberg, Johan Eriksson, Peter Berlin) och det borde ge utdelning. Drar in ettan.

AIK – Karlstad X: Karlstad har haft en tuff säsongstart och fyra matcher in på serien så väntar man alltjämt, trots att spelschemat ändå varit beskedligt, på första trean. Värmlänningarna har en del att grubbla över, och det gäller att skaka av sig ”det tuffa andraåret”-syndromet. AIK har varit fågel och fisk hittills men har två tunga segrar hemma och har visat bra moral – och kan absolut sno poäng här också. Känns som kryssvarning.

Torsdag:

Dalen – Falun 2: Omgångens match, tycker jag. Det är inte svårt att sia om matchbilden: Falun kommer äga boll och rulla runt, Dalen kommer parkera bussen och leva på omställningar. Båda lagen får praktisera det som de är bäst på – sedan handlar det om vem som lyckas bäst med just sin styrka. Båda har haft fantastiska toppar hittills (Dalen mot Pixbo, Falun mot AIK) där just deras styrka varit slående. Jag går på magkänsla: Falun tar detta.

Växjö – Höllviken 1: Lurig match. Växjö går som tåget just nu och har plockat tre raka segrar, där man både visat stor uppoffring (Falun, Warberg) och offensiv briljans (Karlstad). Hemmalaget känns som given favorit, men Höllviken har hittills visat att laget håller en helt annan klass än senaste SSL-sejouren och 0-4-vändningen till 6-5-vinst efter övertid senast mot Storvreta skvallrar om att självförtroendet är på topp. Drar ändå in en etta.

Torsdag:

Linköping – Warberg 1: Efter tre smällar så tror jag att det är dags för Linköpings första trea för säsongen nu. Laget har blandat och gett hittills, men har på något sätt samlat ihop till en vinst och jag tror också att Warberg är ett motstånd som passar, där man kan dra stor nytta av sin tyngd och fysik. Warberg lirade till sig två pinnar borta mot Sirius senast, men kammar noll här.

Mullsjö – Helsingborg 1: Svårbedömt möte mellan två lag som blandat och gett hittills, men jag tror Mullsjö, som uttryckte stor besvikelse över de enkla mål som släpptes till i hemmatorsken mot Dalen senast, kommer göra en riktigt bra prestation och jag tror den räcker långt. Helsingborg har startat säsongen bra men föll senast mot AIK. Många visar fin form – inte minst Mika Kohonen och Daniel Johnsson – men jag tror inte det räcker här.

***

Trevlig vecka!

Jag ska vara ärlig:
Efter Storvretas 3-0-period mot Höllviken, där man var det klart bättre laget och kunde haft en större ledning, så valde jag att prioritera de andra matcherna.
Det skulle jag så klart inte gjort.
Höllviken svarade för en närmast nog magisk vändning, 0-4-underläge blev 6-5-seger efter övertid.
Det är var blandning av flera saker: Storvreta trodde det skulle bli en enklare resa än vad det faktiskt blev, Höllviken fick in några lätta mål och fick helt plötsligt lite hopp – men framförallt så var den stora saken målmaskinen Pontus Karlson.
Han gjorde fem av sex mål.
Både 5-5-kvitteringen och avgörande 6-5.
Så mycket mer matchhjälte kan man inte bli.
När Höllviken var uppe senast, och var totalt uträknade, så gjorde han tio mål på de sex första matcherna och alla undrade vem sjutton den där Karlson som bara stavade med ett s var. Den säsongen, som genererade 25 mål på 25 matcher, präntade han in i sitt namn för den breda publiken. Nu vet alla (nåja…) vem han är och vet att han kan göra SSL-mål, men att han skulle sopa in fem bollar i en SSL-match förväntar man ju sig liksom inte.
Speciellt som den omtalade spetsfemman i Höllviken, där Johannes Wilhelmsson och Daniel Persson också lirar, kanske inte haft världens bästa säsongsstart, varken spel- eller poängmässigt.
Men nu lossnade det och gjorde det rejält.
Det trots att Karlson alltjämt lider av den fotskada han ådrog sig förra säsongen. Han berättade att han tar smärtstillande, har ett skydd och tejpar, att det gör ont men att han inte tänker på det så mycket.
Det syns ju knappast när han lirar i alla fall.
Sju mål på fyra matcher är vasst.
Många har pekat på Höllviken som ett potentiell skrällgäng i år. I SSL-enkäten inför säsongen så lyfte 33,9 % av spelarna fram den skånska nykomlingen som det lag man tror blir årets positiva överraskning.
– Jag tror vi kommer överraska. Men ambitionen är fortfarande att säkra nytt kontrakt, vi har ingen hybris, sa Karlson.
Nåväl, segern mot Storvreta visar att Höllviken kan.
Mästarna då?
Nja, om inte Höllviken har hybris så var det kanske lite av det som Storvreta drabbades av vid 4-0. Det går inte slappna av mot några motståndare numera – serien är så pass jämn.

***

2-17 mot Falun senast.
9-8 mot Helsingborg nu.
Snacka om scenförändring för AIK och det visar ju att det finns en stark moral i gänget. Att kasta av sig en sådan förnedring och total kollaps som mot Falun torde inte vara det enklaste, men just där har Solna-laget kanske fördel av att vara unga och orutinerade.
Då tänker man inte så mycket utan bara kör.
Det var lite vad laget gjorde mot Helsingborg.
AIK var i målmässigt förarsäte hela matchen och även om det blev tajt på slutet så tycker jag man räknade in rättmätiga poäng på kontot.
Det bjöds på en hel del delikatess.
Inte minst från Andreas Stefansson. Den omtalade målmaskinen satte tre mål – alla efter vassa prestationer. Först fick han en hög boll som han sopade in på volley, sedan fick han en direktpassning av Patrik Hagberg och bara stötte in bollen, och efter det bröstade han ner en långboll som han smackade in. Gemensam nämnare? Avståndet till målet vid de tre baljorna var väl typ två decimeter. Stefansson är otroligt effektiv precis runt målområdet. Världsklass.
Patrik Hagberg, veteranen, visade också vass form – dels genom sina distinkta mål, dels genom sin superassist till Stefansson vid 6-3. Han är en av pjäserna som ska gå i bräschen och gör verkligen det.
Jag siade om Helsingborg inför den här omgången, om att det brukar komma en baksmälla när laget går för bra. Så blev det igen. Det var först på slutet man lyckades skapa nerv.
Inte ens Jonathan Paulsson såg så tät ut som han brukar (jo, han stod, även om stackars Mattias Qvarfordt fått statistiken registrerad på sig).
Men Mika Kohonen fortsätter leverera. Ett mål och en assist vilket betyder mål i tre raka matcher och poäng i alla matcher hittills. Gubben kan bevisligen ännu – det är bara att lyfta på hatten och imponeras.

***

Dalen fortsätter att leverera skalper i SSL.
Efter att ha slagit tillbaka regerande mästarna Storvreta och fjolårets serievinnare Pixbo så blev det en meriterande 6-5-vinst borta mot självutnämnda guldkandidaten Mullsjö.
Det där kändes ju länge som Dalens match – man hade kontroll, man gjorde mål vid rätt tillfällen – men Mullsjö bet sig hela tiden tillbaka och reducerade till 5-6 med 51 sekunder kvar genom hattrick-skytten David Gillek och skapade verkligen nerv i tillställningen, men förgäves.
Dalen är därmed alltjämt obesegrade och har nio av nio möjliga poäng.
Laget byggde upp en fantastisk trygghet med sin solida defensiv ifjol och rullar vidare på samma tema i höst. Alla vet vad de ska göra, försvaret är vältrimmat och sedan hugger man som kobror framåt.
Jag imponeras av flera spetsar.
Fredrik Edholm, som borde fokusera mer på plast än fisk, har tagit kliv framåt och matar in dunderskott på löpande band.
Jim Johansson är, om vi ändå ska snacka fisketermer, en hal ål där framme som på något sätt rinner fram, hittar lägen och har ett lurigt skott.
Det går inte ge mycket utrymme till de där killarna, för då ringer det.
Jonas Svahns kasse fram till 6-3 var väl annars matchens delikatess. I ett friläge la han in bollen med enhands-Foppa. Riktigt snyggt.
Mullsjö har blandat och gett hittills och får gnugga vidare.

***

16 mål.
Det bjöds publiken på i matchen mellan Växjö och Karlstad och det var sannerligen svängdörrar och öppna spjäll stundtals.
Det rasslade verkligen.
Växjö var för det mesta i förarsätet, men Karlstad bet hela tiden tillbaka. Det avgörande rycket kom i mitten av den sista perioden, när tre snabba mål satte hemmalaget i ett 9-5 överläge.
Karlstad reducerade två gånger om, men kom inte närmare än så.
Jag vet inte riktigt hur matchen ska analyseras, det var så många mål att anteckningsblocket knappt räckte till, och det var lite svårt att få grepp om vad som egentligen hände.
Jag konstaterar istället följande:
Växjö har tre raka segrar och imponerar.
Smålänningarna saknar André Andersson och har efterfrågat bredare målskytte. Nio mål idag – och sju målskyttar. Det talar om bredd. Bland annat så skickade ju Karljohan Ahlroth in sin första SSL-balja.
Karlstad har ännu inte vunnit någon trea och är ett litet frågetecken.
Jag tror inte att det är panik ännu, men oroligt är det säkert. Det är ju inte så att man mött seriens bästa lag precis – tre poäng på matcherna mot Thorengruppen, Höllviken, Sirius och Växjö duger knappast om man ska jaga slutspel. I nästa match väntar AIK, blir det inte seger där kan det bli jobbigt, för sedan är det Linköping och Falun på menyn.
För övrigt:
Skönt att se någon som inte körde rullator-tempo på en straff. Kevin Björkström hade fart och satte bollen.
Plus:
Anton Vestlund i Karlstad gjorde fem poäng på 16 matcher ifjol, i år har han redan hunnit med sju pinnar på fyra matcher.

***

Sportbladet gjorde en SSL-enkät inför säsongen och där trodde 70,8 % av spelarna att nykomlingen Tyresö-Trollbäcken åker ur SSL i år.
Lika stor favorit som Iksu är till guldet (71 %), lika stor ”favorit” är alltså TT att åka ur.
Men starten har skvallrat om något annat.
Seger mot Karlstad i premiären.
Och en pinne mot Täby nu, efter en övertidsförlust.
Starkt så klart.
Linnea Wiregård, som har en sjuhelskottas bössa, svarade för hela fem poäng, två mål och tre assist, mot Täby – men det var ändå Michelle Rydin som snodde rubriken.
Hon avgjorde mot Karlstad med ett mål i slutskedet och nu var det hon om skickade in 6-6 i Tomas Holmström-position framför kassen med bara 21 sekunder kvar vilket räddade poäng mot Täby.
Rydin som alltså sätter avtryck i SSL igen. Hon var ju på väg mot något stort under sin tid i Kais Mora för sex år sedan, men bröt sedan foten. Efter det har det varit ett skadehelvete och hon berättade att hon genomfört sju (!) operationer på två år. Galet.
Men nu mår hon bättre än någonsin och är helt hel för första gången sedan tiden i Kais Mora.
Det ska bli spännande att se vad hon kan prestera framöver.
– Läkarna sa att jag aldrig skulle kunna spela innebandy igen, men jag har visat att det går, sa hon när jag pratade med henne.
– Jag har aldrig någonsin varit i bättre form. Det känns sjukt bra. Jag är som en ny människa. En starkare spelare. Jag kommer inte gå sönder igen, så känns det verkligen.
Hoppas hon har rätt.
Hon berättade också att TT tar den massiva nederlagsstämpeln som tändvätska.
– Vi har läst om alla som dömt ut oss, vi vill visa att det är fel. Det ger oss bara energi, sa hon.
Det har onekligen startat bra.

***

Kais Mora sprang ifrån till 3-0 mot storfavoriten Iksu, men redan innan den första perioden var över så hade Iksu vänt tillbaka till 4-3 och till slut vann Umeågänget med 11-8.
Iksu är en offensiv maskin.
20 mål på två matcher, och då har man mött Endre och Kais Mora som är lag på den övre halvan. Vad ska det här sluta när stjärngalleriet möter lagen på den undre halvan?
Det doftar målkalas och utklassningar.
Det där målrekordet ryker nog igen.
Fem poäng av både Emelie Wibron och Corin Rüttimann idag.

Mer dam:

Linköping – Pixbo 1-9: Pixbo maler på och tog en rejäl seger borta mot Linköping – och faktum är att hemmalaget spräckte nollan först med sex och en halv minut kvar att spela. Sex Pixbo-mål kom från backar: tre av Stephanie Boberg, två av Isabell Krantz och ett av Ida Sundberg.

Rönnby – Uppsala 4-3: Rönnby tog en fin skalp (trots tappad 3-1-ledning till 3-3) och två lirare från egna leden, Josefin Hagström och Isabelle Nordin Persson, hamnade i målprotokollet. Med tanke på all rutin som försvunnit så är det viktigt att nya spelare kliver fram – och det gjorde de onekligen här.

Karlstad – Dalen 6-1: Karlstad tog revansch efter förlusten mot Tyresö Trollbäcken i premiären och sopade dit Dalen med hela 6-1. Luize Bilinska ser verkligen ut som ett fynd, tre nya mål idag. Men hur bra är Dalen egentligen i år? Det är förvisso tidigt, men ser inte bra ut så här långt.

***

Jag är skyldig er lördagen och den levereras i komprimerat format här.

Dam:

Kalmarsund – Endre 2-3 (ot): Kalmarsund bet verkligen till i sin hemmapremiär och fixade en pinne i ”Ö-mötet” efter en sen 2-2-kvittering av tvåmålsskytten Stina Lindqvist. Starkt av smålänningarna så klart, även om Endre vann till slut efter att Sara Steen avgjort.

Warberg – Malmö 5-4: Den här fajten sorterar jag, utan att ha sett något, in i skrällfacket. Warberg var i förarsätet hela matchen och ledde med 3-0, 4-1 och 5-2, även om det blev nervigt till slut när Malmö bara var uddamålet efter. Veteranen Matilda Pettersson sköt dubbla mål och stortalangen Jenny Dahl satte en kasse.

Herr:

Linköping – Falun 3-5: Linköpings blytunga säsongsstart fortsätter och östgötarna inkasserade tredje raka förlusten genom att torska hemma mot Falun. Dalalaget sprang ifrån till 3-0 redan efter tio minuter och släppte sedan aldrig det greppet. Alexander Galante Carlström hängde två nya påsar – och har gjort elva mål på fyra matcher. Galet.

Pixbo – Thorengruppen 8-3: Som väntat så orkade inte Thorengruppen stå emot Pixbo som vann komfortabelt. Kaptenen och skottmaskinen Martin Östholm gjorde säsongsdebut och stänkte in dubbla bollar – och fjolårsbesvikelsen Patrik Malmström har sannerligen varvat upp, fyra poäng nu och totalt sju pinnar i de två senaste matcherna.

Sirius – Warberg 4-5 (ot): Avgörandet blev omdiskuterat då Simon Bundgaard, som gjorde sitt första SSL-mål, skyfflade in 5-4-bollen i en målbur som inte stod i rätt position – men kassen blev godkänd och Warberg snodde dubbla poäng. Sirius hade en 3-1-ledning efter halva matchen, men tappade.

***

Nya matcher i veckan som kommer. Uppsnack på tisdag eller onsdag.

Helsingborg var ett av de mest ovissa lagen att sia kring inför den här säsongen, tycker jag.
En klubb som rivit upp en hel del fundament, där coachen Magnus Anderberg och general managern Kent Göransson lämnat och där stjärncentern Jani Kukkola dragit hem till Finland.
En klubb där lösningen på tränarsidan blev klar först mitt i juni, efter att man gått bet på en radda av sina alternativ.
En klubb som har en spelande klubbchef, en spelande sportchef och en spelande legend i laget – bara det, liksom.
Men laget har verkligen visat bra saker i inledningen, trots det där galna raset mot Sirius på hemmaplan.
En del saker visste vi redan: Jonathan Paulsson är en av SSL:s bästa målvakter (den bäste…?), Linus Nordgren är en av landets skickligaste strateger och Daniel Johnsson är en målmaskin av rang.
Nu vet vi också att Mika Kohonen verkligen kommer bidra i år (stark spelmässigt och smackat in poäng i alla fajter hittills), att Petri Hakonen tillför den spelskicklighet på backsidan som saknats tidigare, att man äntligen har tillräcklig bredd för att ha kvalitativ tredjefemma (Arvid Friberg har imponerat, inte minst) och att man har en powerplay-uppställning som är bland de vassaste i ligan (hyfsat mycket innebandy-IQ i aktion när Nordgren och Kohonen bollar där).
Tre matcher gör ingen säsong, men sju av nio poäng är ett bra facit.
Samtidigt:
Nu känner jag att testet kommer för Helsingborg.
Skåningarna har i flera år brottats för att få ihop allt, att kunna leverera över tid, att bli den där lagmaskinen som alla lag vill bli, men har aldrig lyckats foga samman allt. Istället har det varit mycket upp och ner, toppar och dalar, briljans har blandats med magplask.
Precis när fått känslan av att laget är på gång på riktigt så har det kommit en riktigt fet käftsmäll.
Ett klassiskt Helsingborg borde, med den logiken, åka på en smäll efter en så här stark inledning.
Frågan är då om detta är ett klassiskt Helsingborg, eller om vi under den nya eran – ny sportchef, ny tränare, ny lagkapten – får se något annat.
Helsingborg ställs nu mot AIK borta, en match som känns hur oviss som helst. Ett AIK vars kollektiv jobbade sönder tippade topplaget Linköping i premiären, men också ett AIK som svarade för en kollektiv kollaps senast mot Falun och fick stryk med förnedrande 17-2. Ett AIK som man inte vet var man har just nu, ett ungt lag vars reaktion på innebandylektionen senast är svår att förutspå. Det kan komma vad som helst ur det där, känns det som.
Därför blir det sannerligen ett bra test för Helsingborg.
Har man äntligen blivit den där solida maskinen?
Det är tidigt att svara på den frågan, men AIK-matchen kan bli en indikation på årets Helsingborg.

***

Då tippar vi helgens matcher. Herrarna först ut.

Lördag:

Linköping – Falun 2: Stormöte och en av helgens riktiga höjdare så klart. Linköping har inlett säsongen trevande med dubbla förluster medan Falun växlat upp och körde över AIK med 17-2 (!) senast. Det är således ett hemmalag med rubbat självförtroende mot ett bortalag som sprudlar av självförtroende. Det blir nog en tajt match, men tror Falun rullar hem tre pinnar till slut.

Pixbo – Thorengruppen 1: Pixbo har svarat för en bra säsongsöppning, enda plumpen var fajten mot svårforcerade Dalen men där gjorde Pixbo ändå en bra match, även om man inte fick hål på Måns Parsjö-Tegnér. Thorengruppen har visat gott gry, speciellt defensivt, i början av säsongen – men kommer inte räcka till här. Nu gör väl dessutom världsbacken Martin Östholm comeback?

Sirius – Warberg 1: Det här känns som ett taktiskt möte där det lag som följer sin matchplan bäst kommer roffa åt sig poängen. Sirius har varit bra hittills. Defensiven har varit solid, Jarno Ihme vass i kassen och spelvändningarna sylvassa. Det tror jag blir ett segervapen mot Warberg också. Hallänningarna kommer säkert tvingas ha en del boll, men får oerhört svårt att dyrka upp Sirius, tippar jag.

Söndag:

Storvreta – Höllviken 1: Höllviken-coachen Vidar Jonsson tippade mästarna Storvreta som nia inför säsongen – snacka om att hälla en bensindunk med tändvätska på hemmalaget. Storvreta plockade säsongens första trea förra matchen och bör kunna varva upp mer nu. Vi har till exempel inte sett det bästa av Alexander Rudd ännu. Ska vara en etta.

Växjö – Karlstad 1: Karlstad har inte inlett speciellt bra, tappade ledningar mot både Thorengruppen och Sirius och torsk borta mot Höllviken. Tre lag som man måste ha bakom sig om det ska bli slutspel, så klart. Växjö borta är tuffaste uppgiften hittills och ett rejält test för laget: reser man sig eller faller man igenom totalt? Hemmalaget har ett par fina skalper i bagaget och är i fin form. Det blir inga stora marginaler, men Växjö tar det här.

AIK – Helsingborg X: Den stora frågan är hur AIK reagerat på härdsmältan (2-17 i baken) mot Falun senast. Men lika ihåliga som man var då, lika stabila var man i hemmapremiären mot Linköping. Vilket AIK får vi se nu? Helsingborg har öppnat säsongen starkt och tagit sju av nio poäng. Många är i kanonslag. Men känner man skåningarna rätt så brukar det alltid kommer ett bakslag när det går för bra. Det här som en oerhört oviss match – så jag fegar ur med ett kryss.

Mullsjö – Dalen 2: Två lag som stod över spel i veckan men som nu kastas in i hetluften igen. Dalen har inlett säsongen starkt med dubbla segrar, en solid defensiv och fantastiskt målvaktsspel – det kommer räcka oerhört långt mot Mullsjö. Känslan är att Dalen jobbar sig till en ny trea, även om Mullsjö imponerade mot Storvreta senast.

Damerna då.

Lördag:

Kalmarsund – Endre 2: Efter två perioders bra spel i hemmapremiären mot Iksu så rasade Endre ihop under sista 20 minuterna, men laget hann ändå visa vilken kvalitet och kapacitet det finns i laget även utan Anna Jakobsson och Corin Rüttimann. Kalmarsund har hemmapremiär och kommer säkert vara tagna av stundens allvar – det i kombination med Endres klass gör att det blir en klar tvåa.

Warberg – Malmö 2: Warberg höll spelmässigt jämna kliv med Dalen i premiären, men det blir jobbigare mot ett frejdigare och spetsigare Malmö som ifjol dessutom visade riktigt bra bortaform. Det här borde skånskorna ta – dessutom med lite marginal.

Söndag:

Linköping – Pixbo 2: Pixbo håller på att olja upp maskinen som var så bra ifjol och kommer inte ha några problem med att mala ner Linköping, som åkte på stordäng mot Kais Mora i premiären. Känns som en stensäker tvåa.

Tyresö-Trollbäcken – Täby 2: Derby i Stockholm mellan ett tippat bottenlag och ett tippat topplag. TT överraskade i premiären och vann mot Karlstad och även om nykomlingen är slitstark så blir det tuffare mot ett betydligt spetsigare Täby och jag tror bortagänget plockar hem den här fajten hyfsat komfortabelt.

Iksu – Kais Mora 1: Ett riktigt toppmöte mellan två lag som tog imponerande segrar i premiären. Iksu lär vara rejält revanschsugna efter slutspelssortin mot Kais Mora i våras och jag tror också att Umeågänget, som sitter på SSL:s överlägset bästa spelartrupp, sopar hem den här fajten.

Rönnby – Uppsala 2: Rönnby snodde dubbla poäng borta mot Malmö i premiären men jag tror det blir tuffare hemma mot tajta, disciplinerade och smarta Uppsala. Rönnby har tappat många pjäser till i år och det krävs ganska mycket för att luckra upp Uppsala och jag tror inte hemmalaget har tillräckligt med verktyg helt enkelt.

Karlstad – Dalen 1: Det lär spira en hel del revanschlusta i Karlstad efter torsken borta mot Tyresö Trollbäcken i premiären. Värmländskorna har ett spännande lag med intressanta spetsar och jag tror att just det, spetsen, avgör mot Dalen som har ett ganska slätstruket lag i år.

***

Full bevakning på söndag utlovas!

Att Linus Nordgren och Daniel Johnsson har en magisk volleykemi är en av SSL:s sämst bevarade hemligheter. De brukar stå och nöta det där på träningarna och det har sannerligen gett resultat.
Frågan är då när Jami Manninen löste medlemskap i den där volleyklubben?
Hans 1-1-kasse mot Linköping idag var ett konststycke ur den högre skolan. Johnsson lastade över en hög boll och Manninen drog till direkt och bollen satt som en smäck bakom en chanslös Henrik Qvist.
Urläckert!
Det är lätt att misstänka att Manninen volleybollat lite med herrarna Nordgren och Johnsson.
– Men det har jag faktiskt inte sett. Men han kanske gjort det i smyg, sa Hampus Dargren när jag frågade honom efter matchen.
Dargren ja, forwarden som inte fick vara kvar i Linköping våren 2015, som istället hamnade i Helsingborg, gav ju verkligen sin gamla klubb svar på tal. Hans två mål i sista perioden, 4-3 och jätteviktiga 5-4 där han via ett friläge lirkade in bollen under Qvist, hade stor del i att Helsingborg kunde vinna med 6-5 till slut.
Efter att inte ha lyckats måla mot Linköping ifjol så kom ketchupeffekten nu istället.
Något agg mot östgötarna har han dock inte, trots besvikelsen över uppbrottet för ett och ett halvt år sedan.
– Jag var besviken på hur det var då, men det är glömt sedan länge och jag tycker det är riktigt kul att möta dem, sa han.
Annars var ju Mika Kohonen riktigt bra i den här matchen. En dirigent som läser spelet fantastiskt, gör många platsväxlingar och virkade fram fina mackor, inte minst i powerplay.
Men linjen mellan succé och fiasko är hårfin.
Vid ställningen 5-4 i slutet slog han en totalt misslyckad passning som landade hos Milan Tomasik som var ren med Jonathan Paulsson, men FCH-keepern räddade, och strax därefter slagskottade (!) Kohonen in den matchavgörande 6-4-bollen i powerplay. Hade Tomasik nätat så hade Kohonen kunnat bli syndabock – nu blev han hjälte istället.
Att han överhuvudtaget sköt i powerplay var överraskande för alla.
Linköpings forwards täckte av kanterna och Kohonen hade fri skottgata – då tvekade han inte.
Linköping då?
Två matcher och två förluster. Man öppnade dock starkt mot Helsingborg, var det bättre laget i halva matchen, men tappade efter skåningarnas 3-3-kvittering. Spelarna som ska göra skillnad gör inte det just nu. Som Christian Mattsson som vi vet kan så mycket, men som hittills fått ut väldigt lite.
Men å andra sidan.
Linköping brukar vara som bäst när det gäller.
Det är inte nu.

***

Det är sannerligen inte varje dag två backar i tredjefemman levererar majoriteten av målen för ett vinstlag i SSL.
Men det hände faktiskt ikväll.
Linus Pettersson sopade in dubbla bollar och Eddie Granberg skottade in en när Växjö vann med 5-3 på bortaplan mot Warberg.
Med tanke på att de flesta andra lirarna i den här matchen hade problem med att få in bollen i mål så var det väl lite typiskt att det skulle vara just några doldisar som steppar fram.
Annars kändes det som en ganska jämn match. Båda lagen skapade chanser och det brändes en hel del.
Samtidigt var både unge Tobias Jernsand och etablerade Eero Kosonen vassa i respektive kasse.
Warbergs trubbighet är ingen överraskning, tycker jag. Toppkedjan med Rikard Eriksson, Mattias Kongstad och Daniel Karlander har stundtals riktigt bra rull, men har förtvivlat svårt att stöta in bollen i målmaskorna. Nu var det istället Victor Ferraresi som visade spets med dubbla mål, men det krävs att den ledande femman levererar för att det ska bli bra.
Växjö fick som sagt tre av fem mål från fjärdefemmans backar. Annars brändes det hej vilt där också, inte minst Valdemar Ahlroth som förvisso gjorde mål, men som även hade bollar i stolpen och ribban.
Effektivitet var inte ledordet, kan vi säga.
Dessutom:
Drömde inte Warberg redan mardrömmar om Växjö så gör man nog det nu. Hallänningarna har spelat sju matcher mot smålänningarna – men inte lyckats vinna en enda. Växjö har sex segrar och oavgjord.
Noterat:
Växjös stjärnback Johan Roos spelade bara första perioden i matchen.

***

Uppsnack inför helgen – då det är fullspäckat med matcher för både dam och herr – kommer under morgondagen.

Snacka om att AIK fick en innebandylektion som hette duga idag.
Falun vann med 17-2 mot Solnalaget på hemmaplan.
17-2!
– Vad var det som hände liksom? frågade sig AIK-kaptenen Patrik Hagberg när jag pratade med honom efteråt.
Det är en relevant fråga och den fråga som alla ställer sig.
Jag har inget distinkt svar, men att det rann iväg var en kombination av ett högeffektivt Falun och ett övermodigt AIK.
Falun var ruggigt, ruggigt bra. Rasmus Enström, Alexander Galante Carlström och Emil Johansson var på ett sinnessjukt spelhumör, det bara small mellan bladen när passningarna flipper-spelades mellan stjärnorna. Det var många klapp-klapp-mål där det det gick så snabbt att inget SSL-lag hade hunnit med.
Men AIK var inte bra heller. Den sensationella premiärvinsten mot Linköping hade säkerligen planterat omedvetet övermod hos de unga grabbarna, det kändes lite naivt stundtals och lite för många huvuden började hänga alldeles för tidigt. Det fanns mycket energi och framfusighet i början – kanske lite väl mycket för att spela mot Falun borta – men den försvann väldigt snabbt.
Summa summarum: Falun visade vilken klass man har i laget, AIK visade att det här blir en säsong med stora utmaningar.
Patrik Hagberg var besviken men var inte rosenröd av ilska eller hade begravt sig själv i någon källare.
– Falun är seriens bästa lag och att möta dem borta är kanske den svåraste matchen på hela säsongen, men vi hade ingen aggressivitet, inga fötter, ingenting. Det är hatten av för Falun, men vi var inte med, sa han.
Det lät som han redan hade dragit ett fett streck över matchen.
AIK är inget färdigt lagbygge.
Det finns mycket att lära.
Framförallt måste AIK lära sig att spela efter sina resurser och inte tro att man kan spela ut lag i SSL.
Annars gillar jag fräckheten.
Ett byte från första perioden bet sig fast: Axel Larson försökte dribbla Emil Johansson men misslyckades, snodde tillbaka bollen och visade ingen pardon när han klampade förbi Thomas Holmgren. Han brydde sig liksom inte om vilka världsbackar han hade att göra med, han bara körde.
Men som sagt, Falun var ruggigt bra.
Fem mål och sju pinnar av Galante Carlström.
– Det är klart att jag är nöjd. Jag älskar att göra poäng. Men… mitt rekord i SSL är nio poäng så jättenöjd är jag inte ändå, jag vill alltid göra fler poäng. Det kunde ha blivit mer nu, sa han.
– Men vi har varit besvikna över våra prestationer i de två första matcherna så det var skönt att kunde få lite stäm.
Förstafemman var magisk, men även Johannes Larsson som var ett expresståg med sina frambrytningar. Jag har nämnt det innan och säger det igen: kul att han är tillbaka efter sina problem i våras.

***

Nja… nu såg jag bara matchen på webben och från en vinkel, men det kändes verkligen som att Karlstads Tom Colling förstärkte hela situationen när han trillade lite väl hårt och fick lite väl ont efter en knuff av Sirius-backen Niklas Wallén efter en situation framför Jarno Ihme.
Förstärkningar av det där slaget vill vi inte ha i innebandyn.
Wallén åkte ut och Karlstad fick ett gyllene läge att stänga matchen – men blev istället själv straffade.
En blixtrande kontring i överljushastighet av Sirius, där bollen gick som en raket från Dan Johansson via Peter Berlin till en framstörtande Carl Kostov Bredberg, betydde 3-3. Ett oerhört vackert mål.
Kanske, om man får vara elak, rätt någonstans med tanke på utvisningen som kanske inte var en utvisning.
Det kunde ju faktiskt blivit 4-3 till Sirius i samma boxplay. Bobby Edberg brände öppet mål efter en fin passning av Dan Johansson.
Annars var den här matchen något av kvällens behållning: en match som var tajt, spännande och innehöll nerv hela vägen. Jag älskar sådant.
Sirius var bättre under första halvan, ledde med 2-0, och spelade ett snålt, tajt och effektivt försvarsspel. Sedan fick Karlstad in 1-2 via Jesper Karlsson, ett skott som såg ut som en halvträff, och det sköt in ett ton energi i hemmalaget som tog över taktpinnen.
Tom Colling – som framförallt utmärkte sig som skicklig spelare i matchen – dundrade in ett stenhårt skott fram till 2-2 och matade sedan över en delikat passning till brorsan Adam Colling som kunde göra 3-2.
Delad poäng till slut.
Karlstad har fortsatt en del att grubbla över. Man hade mycket besvär med att lirka upp Sirius.
Gästerna gjorde det å andra sidan väldigt bra. Sirius har, av det jag sett hittills, verkligen spelat tajt defensivt, slagit om när det funnits läge, och spelar efter sina resurser. Uppsalagänget, som tränarna tippade skulle åka ur i år, tror jag kommer överraska fler i vinter.

***

Efter dubbla förluster och noll poäng på två matcher så lyckades regerande mästarna Storvreta plocka säsongens första poäng via en 6-2-seger borta mot Team Thorengruppen.
Det trots att TT gjorde 1-0 redan efter 37 sekunder…
Men det var klasskillnad i matchen, totalt sett. TT hade sina chanser, de flesta på snabba spelvändningar, men Storvreta hade mer spel, mer tryck och vann helt klart välförtjänt till slut.
Alexander Rudd, som var osäker till start på grund av sjukdom, lirade och gjorde en okej match – men har ännu inte lyft i höst. Hans straff i matchen visade dock inga sjukdomssymtom, utan var distinkt. En backhand rakt upp i taket.
Det har varit mycket tjat om mästarnas tunna trupp.
Idag fick man ett glädjebesked när Simon Gustafsson skarvade in sitt första SSL-mål någonsin. 19-åringen var parkerad framför kassen när Fredrik Lindholm skottpassade in bollen som Gustafsson kunde vinkla in.
Men visst, det är fortfarande tunt i laget.
Dessutom:
Mattias Samuelsson låg och vred sig i plågor på plan i andra perioden och vaden lindades. Det ska dock, enligt vad jag hört, inte vara någon fara även om han inte spelade resten av matchen.

***

Höllviken blir absolut ingen slagpåse den här säsongen och det visade skåningarna inte minst mot Pixbo.
Laget var riktigt på gång i den andra perioden vid ställningen 2-2, men lyckades inte få in bollen i mål.
Två misstag senare hade Pixbo tagit en tvåmålsledning.
Daniel Calebsson glömdes bort vid bortre stolpen och kunde helt allena skjuta in 2-3 och strax efteråt så orkade inte Gustav Rundgren hålla ut Sandro Agus med schyssta medel och åkte på en tvåa, och efter blott tretton sekunders PP-spel så dunkade Max Wahlgren in 2-4.
Där, och speciellt efter 2-5-målet av Mikael Harrysson, så avgjordes matchen – för sedan orkade inte Höllviken närma sig.
Pixbo – med Oskar Adler i kassen och fortsatt utan fixstjärnan Martin Östholm – vann med 8-5 till slut. Max Wahlgren, snajpern som är värvad från Granlo, sopade in tre kassar.
Men Höllviken stod som sagt upp bra, även om man liksom i första matchen mot Warberg inte orkade hela vägen.
Jag gillar också Christoffer Andersson. Han är företagsam och målhungrig. Ny balja idag och kunde gjort mer (hann se ett ribbskott av honom, bland annat).

***

Två nya fajter imorgon.

När jag skrev inför premiären så siade jag om den mest ovissa säsongen på länge, om en säsong där frågorna är fler än på länge.
Det ska inte dras några slutsatser efter bara två omgångar (alla lag har inte ens spelat två fajter), men det känns ju knappast som några frågetecken har suddats ut hittills, utan frågorna står obesvarade.
Det kryddar verkligen säsongen.
Vi har redan fått höja på ögonbrynen:
Mästarna Storvreta har inlett med dubbla förluster.
Uträknade nykomlingen Thorengruppen har redan snott åt sig fyra poäng.
Renoveringsprojektet AIK vann sensationellt mot dubbla SM-finalisterna Linköping i sin öppningsmatch.
Uppskruvade Karlstad har hunnit rasa ihop en gång och förlora en gång – båda gångerna mot nykomlingar.
Ifrågasatta Sirius har pressat Falun och sedan snott poäng mot erkänt hemmastarka Helsingborg.
Vi har redan fått se att olika matcher lever separata liv:
Mullsjö blev rejält straffade av Pixbo och åkte på stordäng i premiären, men straffade sedan mästarna Storvreta och vann stort i Uppsala.
Växjö hade rejäl disharmoni i laget mot Helsingborg, men svarade för en fantastisk laginsats och seger mot Falun.
Warberg visade att det finns offensiv spets när Höllviken sköts sönder, och visade sedan rejäl trubbighet framåt i förlusten mot Thorengruppen.
Helsingborg visade hur man stänger i en match mot Växjö, och visade sedan att man inte kunde stänga en match mot Sirius.
Pixbo visade sanslös effektivitet mot Mullsjö, men hade förtvivlat svårt att förvalta sina chanser mot Dalen.
Vi har också imponerats:
Dalen har tagit två tunga skalper, Storvreta hemma och Pixbo borta, tack vare sin väloljade defensiv och sin månstermålvakt Måns Parsjö-Tegnér.
För att summera:
Det känns som vi bjudits på otroligt mycket redan efter två omgångar, vi har sett förväntade topplag dippa och förväntade bottenlag prestera, vi har sett lag som visat både glans och trubbighet, vi har sett lag ta imponerande skalper för att i nästa skede inte få något att fungera.
Det är tidigt, men låt oss hoppas det är ett tecken för säsongen som står framför oss.
En säsong där alla kan slå alla.
En säsong där ett lag som inte är på topp kan torska mot vilka som helst.
En säsong där en imponerande seger inte betyder ett skvatt i matchen efter.
En säsong präglad av ovisshet, där det är omöjligt att sia om resultat, där man hela tiden får hänföras och bli överraskad av vad som händer.
En säsong där frågorna är fler än på länge – och där svaren gärna får fortsätta att vara luddiga.
Omgång tre står för dörren.
Vad som väntar?
Ingen aning.
Det kittlar.

***

Tippning!

Onsdag:

Falun – AIK 1: Falun åkte på stryk senast mot Växjö medan nyrenoverade AIK fick en sensationell start med premiärvinst mot Linköping – men här tror jag att hemmalaget drar längsta strået, dels drivna av revanschlustan, dels i kraft av att man har ett bättre och mer rutinerat lag. AIK:s fighting spirit, vilja och oräddhet var kul att se i första matchen, men jag tror inte man orkar forcera Falun.

Thorengruppen – Storvreta 2: Storvreta har inlett säsongen med dubbla förluster och jagar höstens första vinst, och den tror jag kommer borta mot Thorengruppen som haft en stark säsongsstart och som 3-2-vann mot Warberg senast. Storvreta är dock betydligt spetsigare än hallänningarna som var på Umeå-besök senast, så jag tror det blir svårt för hemmalaget att röna samma defensiva framgångar igen.

Karlstad – Sirius X: Sirius, som skrivits ner av många inför säsongen, har visat bra tåga i inledningsfasen av serien, gjorde en bra kampinsats mot Falun och brottade sig sedan tillbaka mot Helsingborg senast och snodde dubbla pinnar i Skåne. Jag tror Uppsalagänget kan sno pinnar av Karlstad, som tvärtemot inlett något skakigt. En ganska öppen match, men magkänslan skvallrar om kryss.

Höllviken – Pixbo 2: Pixbo inledde starkt mot Mullsjö men körde sedan in i Dalens berömda vägg senast. Mot Höllviken tror jag man får ut mer av sitt spel och även om det blir tajt och tufft, så tror jag man snor alla tre pinnarna nere i Skåne. Höllviken har inlett lovande och slog tillbaka Karlstad senast, men här tror jag inte att man räcker till. Dessutom har hemmalagets spetskedja inte varit på topp hittills.

Torsdag:

Helsingborg – Linköping 2: Jag spår att Linköping, som hade svårt att få igång spelet mot AIK i premiären och torskade, plockar hem det här. Jag tror deras tyngd passar mot Helsingborg. Skåningarna är förvisso starka hemma, men faller på svagare bredd.

Warberg – Växjö 2: Warberg skapade en hel del mot Thorengruppen senast men föll ändå mot nykomlingen på bortaplan. Växjö å andra sidan spöade Falun borta, och studsade därmed tillbaka efter en svag premiär, och känns också som lite favoriter i den här fajten även om det lär bli en ganska tajt match. Tippar ändå att smålänningarna tar det här, man känns lite spetsigare.

***

Fyra matcher onsdag, två matcher torsdag. Full bevakning utlovas.