Citatet dyker ofta upp:
”Vi har en tunn trupp”.
Det stämmer för det mesta, men inte alltid.
När till och med Falun hävdar att de har en ganska tunn trupp (jo, jag har hört det, även om det kanske kastades ut utan eftertanke, jag kommer inte ihåg vem som sade det), då känns det mest som en klyscha som används.
I min mening är inte Falun bara världens bästa lag, det är också världens bredaste lag.
Nu är ju dessutom Alexander Egebrant klar, vilket spär på bredden och alternativen ytterligare.
Jag passade på att fråga sportchefen Patrik Bäck om det fanns ambitioner att fylla på med mer.
– Nej, inte som det ser ut nu, sa han.
Om det uttalandet nu var något värt. I andningen innan sa han att dörren alltid står öppen för bra spelare.
Oavsett:
Falun har en helt fantastisk bredd.
På backsidan fanns redan innan Egebrants intåg sex riktigt bra spelare. Någon ska bort – om inte Ciya Hajo flyttas upp som center förstås, men det är lika trångt i konkurrensen om de offensiva platserna som det är om de defensiva platserna.
Framåt finns världens bästa kedja, plus två enheter inhållandes landslagsmän.
Med alla friska – Simon Cederström väntas tillbaka snart – så får skickliga spelare stå åt sidan.
Hassan Hajo, energiknippet som varit så bra på slutet, och talangen Johan Fahlström, som lirat både forward och back, lär få nöta bänk. Det hade de inte gjort i många andra lag.
Den enda positionen som saknar bredd är målvaktssidan.
Johan Rehn är ensam.
Ifjol hade laget bästa duon i serien när Måns Parsjö-Tegnér – som gör dundersuccé i Dalen – också fanns att tillgå.
Det känns som enda svaga punkten i stjärngalleriet.

***

Ikväll är det toppen mot botten i Gavlerinken i en match som tjuvstartar den 21:a omgången i herrarnas SSL.
Falun, tvåa i serien och med tre raka SM-guld, mot nykomlingen och tokjumbon Gävle.
Ett Gävle som igår dessutom åsidosatte tränaren Andreas Lindström.
Det är sex omgångar och 18 poäng kvar att spela om den här säsongen. Torskar Gävle den här matchen så finns det bara 15 poäng kvar att spela om, och laget kan i så fall ta maximalt 23 poäng.
I dagsläget står Sirius och Warberg på 21 respektive 22 poäng. Efter helgen kan de lagen stå på 24 respektive 25.
Då är det kört för Gävle.
Med andra ord: måstematch i Gavlerinken, dit Gävle hoppas kunna locka 2500 besökare.
Att då möta regerande mästarna med världens bästa och bredaste lag – det är rena mardrömmen.
Eller så är det drömmen.
Gävle – där assisterande tränarna Jonas Boväng och Andreas ”Nisse” Johansson tar över huvudansvaret resten av säsongen – har allt att vinna och torde ha ett ton mer motivation än gästerna i den här matchen.
Det är lagets lilla, lilla hopp.

Alexander Rudd har pekats ut som ”the next one” i svensk innebandy.
Den kommande superstjärnan.
Men han har inte glänst så mycket som vi – eller jag, i alla fall – trodde efter den omtumlande flytten från Falun.
I Falun lirade han med Rasmus Enström och Alexander Galante Carlström och bildade den utom tvivel bästa kedjan i SSL. Det var ingen som trodde att Rudd var en produkt av sina kedjekamrater – vilket han givetvis inte är – men det är klart att det är skillnad att spela i en annan omgivning.
Med det menar jag inte att såga miljön i Storvreta, men det tar tid att bygga upp kemi i nya enheter.
Alexander Rudd har blixtrat under sin tid i Storvreta, men inte vuxit ut till den där givna giganten.
Idag var han dock i sitt esse.
Han levererade sju poäng i 12-3-segern mot Helsingborg.
Flera delikatesser. Inte minst målet i boxplay.
En islossning som heter duga. Det kände han själv också.
– Det var skönt. Jag har haft troll i poängproduktionen i år och har lägre snitt än jag brukar. Jag ska ju vara den som producerar mest i vårt lag, sa han efteråt.
– Jag hittade något idag och hoppas det betyder något för framtiden. Jag kommer inte göra sju poäng i varje match, men måste göra mer än jag gjort tidigare. Just nu känns det bra.
Han är inte nöjd med sin säsong:
– Det känns som det varit stolpe ut. Jag har inte haft någon formtopp. Sedan har laget gjort väldigt lite mål vilket också påverkat min produktion. Men jag har inte varit tillräckligt bra.
Ärligt, så klart.
Sedan ska Rudd inte bara mätas i poäng.
Han är otroligt på att hålla i bollen, skapa tid för sig själv och andra, plocka bort boxplay-tid. Bland annat.
Han tillför mycket.
Och ger inte minst publiken valuta för entrépengen med sin fantastiska teknik och sina nummer (även om de inte alltid leder till poäng).
Men visst, Alexander Rudd ska vara en spelare som levererar också.
Det var han idag.
12-3 mot Helsingborg alltså. Ett styrkebesked som heter duga, även om man inte riktigt vet var man har skåningarna från dag till dag.
Rudd sa det bra:
– De kanske inte var på topp men vi ska inte ta något från vår prestation. Vi var väldigt bra, sa han.
Så var det.
Storvreta var ju på väg att sjunka i tabellen där ett tag, på väg ner mot den jobbiga niondeplatsen. Hade laget hamnat där så hade en del spöken från fjolåret säkert kunnat göra sig gällande.
Nu blev det inte så. Storvreta vann mot Falun och skapade andrum. Efter det har det blivit kryss mot Växjö och nu storseger mot Helsingborg vilket skapat lucka ner till niondeplatsen.
Just Falunmatchen var oerhört viktig.
– Vändningen för oss kom i och med segern mot Falun. Där visade vi att vi kan slå vilket lag som helst bara vi krigar och är ödmjuka. Har vi den arbetsinsatsen kommer vi vinna många matcher, för vi har väldigt många skickliga spelare, sa Rudd.
Enskilda insatser kan betyda så mycket.
Segern mot Falun lyfte Storvreta.
Lyfter sju poäng Alexander Rudd?
Vi får se.

***

Pixbo är starka just nu.
Tog mig friheten att räkna ut formtabellen över de fem senaste omgångarna och den toppar ju seriettan som gått rent hus under den tiden.
Idag kom den femte raka segern mot formstarkt motstånd, serietrean Dalen, och vinstsiffrorna skrevs till 5-4.
Pixbo vann ju serien ifjol och målades upp som utmanaren till Falun, men åkte på en överraskande plump redan i kvarten mot Helsingborg. Det har varit mycket snack om det där, om Pixbo ska palla pressen i år, eller om man ska vika ner sig igen.
Organisationen spinner i alla fall inte i samma hjulspår som ifjol, utan tänker annorlunda.
Det finns inget fokus på att vinna serien.
Allt – ja, i princip i alla fall – handlar om att förbereda sig inför slutspelet.
Att ändå toppa serien tyder på styrka.
– Vi har ändrat mycket i laget och matchat runt och inte maxat vårt lag i alla matcher. Vi testar för att hitta fler verktyg till slutspelet. Med tanke på det är jag förvånad över att vi varit så bra, sa veteranen Daniel Calebsson – tre pinnar mot Dalen – när jag språkade med honom efter dagens match.
Jag frågade om laget snackat om att vinna serien.
– Nej, faktiskt inte. Vi kollar inte så mycket i tabellen. Det är klyschigt, men det är match för match som gäller. Men nu slog vi serietrean och är med där uppe. Det är bra.
Pixbo har experimenterat en del under säsongen.
Calebsson har lirat forward.
Patrik Malmström har spelat center.
Martin Östholm har spelat center.
Allt med ett tydligt syfte.
– Vi vill bli lite mer oberäkneliga i vårt spel. Vi vill inte bara kunna ändra i formationerna utan även i positionerna. Man får ut olika saker av olika spelare beroende på position, sa Calebsson.
Kort sagt: Pixbo vill och jobbar för att bli mer dynamiska än man var ifjol, då man inte hade tillräckligt med alternativ efter att ha kört fast mot Helsingborg.
Vi får se resultatet i slutspelet.

***

Het, hetare, Billy Nilsson.
Det kanske var orättvist att klaga på forwarden under hösten, han gjorde ju ändå respektabelt med poäng, men med tanke på fjolåret – då han vann hela SSL:s poängliga – så kändes det befogat att ställa krav på en stjärna.
Alla vet ju hur het Billy Nilsson kan vara när han är het.
Nu är han het.
Om spisplattan stod på fyran under hösten – varmt – så har han nu skruvat upp den på femman.
Nu är det hett.
Fyra poäng mot Warberg, 16 poäng på de fyra senaste matcherna och en fjärdeplats i poängligan.
Den här kvällen – 6-3-vinst borta mot Warberg – var han inte målskytten Billy Nilsson, utan playmakern Billy Nilsson. Assisten fram till avgörande 4-3 var en delikatess, fyra Warbergsspelare glodde på Nilsson i slottet och Siriusforwarden svarade genom att frispela en obevakad Bobby Edberg som enkelt, retfullt enkelt, kunde pricka in bollen bakom en chanslös Tobias Jernsand.
Hög klass på den passningen, så klart.
Resultatet i matchen innebär att Granlos utgångsläge i botten blev prekärt igen: Sirius är fem poäng och Warberg sex poäng före Sundsvallslaget under nedflyttningsstrecket.
För Warberg innebar nog detta dödsstöten i drömmen om slutspel. Sex matcher kvar och sex poäng upp till åttondeplatsen.
Inte omöjligt.
Men oerhört tufft.
Spricker slutspelssviten nu? 15 raka slutspel har det blivit för den klassiska storklubben.

***

Falun vann mot Linköping – igen.
Ni minns SM-finalen ifjol. Ni minns revanschmötet i höstas.
Den här gången vann Falun med 6-3.
Inget att snacka om, mästarmaskinen rullade på bra och fick utdelning.
Samtidigt hade Linköping – där Anton Karlsson saknades från start, och där Matej Jendrisak och Mikael Karlsson klev av tidigt – inte orken att hota mästarna.
Gästerna gjorde ett riktigt försök, absolut, men hade inte den extra energin för att på allvar vara riktigt nära.
Faluns siffror ska också ses i skenet av ett antal ramträffar.
Annars?
Alexander Galante Carlström fortsatte att dunka in mål.
Det skottet han har är ta mig sjutton helt otroligt. Om det inte är otroligt hårt, så är det otroligt välplacerat. Och är det inte välplacerat, så är det otroligt hårt. Och när det är både hårt och välplacerat, ja då hinner ingen målvakt i världen med.
Tre baljor idag (en i tom bur) och 37 mål totalt under säsongen.
Fjolårets notering på 40 mål lär således ryka.
Om han kan hota sitt karriärsbästa 50 mål?
Snittet pekar på att han landar på 48 mål. Så det inte omöjligt alls.
26-åringen har potential att bli SSL:s bäste målskytt genom alla tider. Han ligger redan åtta på den listan, i runda slängar 150 mål efter Hannes Öhman och Magnus Svensson. Det äter han ikapp på tre, fyra år om han fortsätter lira.

***

Växjö vann mot Granlo med 6-3.
Men Granlo fick matchen dit man ville i två perioder och med lite fler marginaler på sin sida så hade man absolut kunnat ta poäng. Hade Granlo fått ett 3-2-mål så hade hemmalager kunnat börja darra på allvar.
Växjö var dock bättre, men hade svårt med effektiviteten.
Det var två väldigt bra målvakter – Eero Kosonen i Växjö och Tomas Åhrberg i Granlo – som höll ner siffrorna.
Ett par läckra individuella prestationer av Växjö-stjärnor avgjorde till slut:
Valdemar Ahlroth placerade iskallt och läckert in 3-2 i en spelvändning, ett avslut som höll högsta snajperklass.
Filip Kjellsson vann bollen på mittplan, vände om och passade inte (!) utan tog avslutet själv, vilket gav 4-2.
Efter de målen, som kom mitt i den sista perioden, så orkade inte Granlo riktigt, även om man gjorde en okej slutforcering.
Viktiga poäng för Växjö i den tajta slutspelsstriden.
Och just det, vilket succétillskott comebackande David Östergren blivit. Två mål idag och fem mål på fem matcher. Ett snitt han aldrig varit i närheten av tidigare i karriären, varken i SSL eller Allsvenskan.

***

Karlstad är tillbaka i slutspelskampen igen.
Det kändes som att nykomlingen höll på att tappa greppet om en plats bland de åtta bästa efter att ha torskat fem av sju matcher, men några segrar på sistone har rätat upp läget, och segern mot AIK var givetvis en nyckel.
Nu har tian Karlstad 28 poäng, nian AIK 29 poäng och åttan Helsingborg 30 poäng.
Karlstad är alltså en seger – och lite andra resultat som ramlar lagets väg – från en slutspelsplats.
Det är bara att fortsätta imponeras av nykomlingen.
Segern mot AIK stannade vid 4-3.
Karlstad fick en bra start med 2-0 i första perioden, och svarade sedan med mål så fort AIK närmade sig, och höll alltså hela vägen in i mål.
Trots att man saknade poängkungen Adam Colling.
AIK har nu förlorat mot både Warberg och Karlstad i de två senaste matcherna, två lag som ligger bakom i tabellen. Frågan är om laget har råd med det i jakten på en slutspelsbiljett.
Nåväl: avståndet upp till åttondeplatsen är bara en pinne.
Men noll poäng på de här två matcherna gissar jag att Mikael Karlberg & Co ser som en rejäl missräkning.

***

Trendbrott, Mullsjö.
Efter fyra raka förluster så blev det vinst igen efter att Gävle besegrats med klara 8-1.
Skottstatistiken: 34-13.
Inget snack, med andra ord.
En match mot tokjumbon kom lägligt för Mullsjö som brottats med formen, men som nu äntligen fick uppleva segerkänslan igen. Då spelade nog ingen roll vilket lag som stod på andra sidan planen.
Hela sju olika målskyttar dessutom, där Joakim Nygårdh blev ensam om att sätta två påsar.

***

Dam idag:

Endre – Iksu 7-8 (ot): Oj, vilken smällkaramell. Formstarka Iksu ledde med 7-3 efter två perioder, men Endre lyckades äta ikapp genom att vinna tredje perioden med 4-0, och därmed blev det delad poäng efter 60 minuter, innan Iksu kunde avgöra genom Emelie Wibron. Därmed är Endre inte längre obesegrade i nya arenan – men har fortfarande inte lämnat den nya hemmaborgen poänglösa.

Huddinge – Uppsala 0-3: Uppsala fortsätter att ta skalper och – som tippat – så avverkades en ny trea mot Huddinge. Anmärkningsvärt att laget håller nollan så klart, vilket innebär att laget bara släppt in ett mål på de två senaste matcherna. Jennifer Gräll är stekhet i kassen just nu. Slutspelsplatsen känns mer och mer given.

Falun – Täby 2-7: Som väntat så hade Täby inga problem att ta en solid seger borta mot strykgänget Falun. Dubbla mål av Louise Wickström, annars så hade gästerna bra spridning på målskyttet med sex målmakare. Mest anmärkningsvärt annars? Att Anna Dömstedt sköt Faluns två mål, 18-åringen har därmed satt fyra bollar på två matcher.

Dalen – Malmö 5-6: Starkt av Malmö att vinna upp i Umeå – och det blev ett betydligt större målkalas än jag trodde på förhand. Stortalangen Ellen Rasmussen hade stor del i segern med sammanlagt fyra poäng och hon spelade också fram Ellenor Bengtsson Wester till det avgörande målet i den sista perioden.

Rönnby – Pixbo 3-4: Pixbo fortsätter att vinna matcher, men det var tajt mot Rönnby och det blev bara ett mål som skiljde till slut. Det stod 2-2 i mitten av sista perioden innan nye specielle målskytten Isabell Krantz gjorde 2-3 och något mer etablerade målmaskinen Jula Larsson fixade 2-4, vilket avgjorde bataljen. Starkt bortaseger av Pixbo, givetvis.

Dam igår:

Jönköping – Kais Mora 1-5: Väntad seger, oväntat små siffror. Att Kais Mora bara tillverkar fem mål är väl det som sticker ut mest. Plus att Anna Wijk – passningsgeniet som skjuter alldeles för lite – lastade in ett hattrick. Fast ja, det var ju trots allt hennes femte hattrick den här säsongen, så skottet funkar ju.

Karlstad – Linköping 6-5 (ot): Oerhört starkt av Karlstad att ta två pinnar mot Linköping med tanke på formen och att laget låg under tre gånger i matchen. Men laget knaprade ikapp och på övertid så avgjorde supertalangen Frida Swahn fram till 6-5. 16-åringen gjorde totalt tre poäng i matchen.

***

Då stänger vi den här innebandyhelgen.

I höstas flöt diskussionen om ökat antal omgångar i herrarnas SSL upp till ytan. Det hölls möte om det och beslut i frågan tas i början av februari, och det mesta talar väl för att det klubbas igenom ett utökat spelschema.
Kommer det lyfta SSL? Kanske.
Är det rätt att göra det nu? Tveksamt.
Framförallt vill jag att innebandy-Sverige tänker till väldigt, väldigt noga nu.
Det finns en uppenbar risk att sporten genom det här beslutet dribblar bort en av sina största konkurrensfördelar jämfört med övriga lagidrotter som brottas om samma ekonomiska marknadsandelar:
Jämlikheten på elitnivå.
Jag ska förklara.
När jag kom i kontakt med innebandyn slogs jag ganska snabbt av att det aldrig diskuterades damer och herrar, utan att det snackades innebandy. Det var ingen diskussion kring om saker bara skulle gälla damer eller herrar, utan det var den könslösa innebandyn som stod i fokus.
TV-avtal. SM-finaler. Distriktslagsturneringar. Landslag.
Alla på samma platå.
Innebandyn är inte sett till utövare mer jämlik än basketen eller handbollen. Snarare tvärtom. Inom innebandyn brukar man prata om 30 % tjejer, 70 % killar. En fördelning som sporten – om jag förstått förbundssnacket korrekt – inte är helt nöjda med.
Men när det gäller förutsättningarna på förbundsnivå är skillnaderna små.
Eller nästan inga alls:
Landslagen har samma förutsättningar gällande ledarstab, läger och så vidare. Den jämlikheten kan ingen annan av de stora lagidrotterna konkurrera med.
Det är givet att SM-finalerna ska avgöras samtidigt.
I alla större förbundsturneringar – Innebandyfesten, SDF-SM – så är det både flickor och pojkar med.
TV4 tänker kanske inte på samma sätt, men där har svensk innebandy sett till att damerna också syns i tv, dels i SSL, dels i VM. Något som varit en självklarhet i innebandykretsar.
Det är svensk innebandys styrka, idrottens största fördel gentemot konkurrenterna: det görs ingen skillnad mellan damer och herrar.
Det borde vara något som SSL använder som argument när man paketerar och säljer ligan. Det är unikt bland de stora lagidrotterna.
Vad har detta med SSL:s ambition att utöka antalet omgångar att göra?
Jo, jag känner en uppenbar risk att det kan skapa en klyfta mellan damernas och herrarnas SSL som i förlängningen gör att herrarnas serie kommer att rusa ifrån damernas ännu mer än vad som är fallet idag.
Herrarna har redan utökat slutspelsserierna till sju matcher medan damerna står kvar på fem, men detta är en större ändring.
Missförstå mig rätt.
Jag förstår att SSL behöver utvecklas. Att herrklubbar ser utökat antal matcher som en viktig väg att gå. Att damerna – som har andra ekonomiska förutsättningar och mindre publiktillströmning och där det inte är något alternativ att trycka in ännu fler matcher – inte kan vara en bromskloss i utvecklingen.
Jag förstår tanken.
Men ibland måste man tänka vidare, utanför sin egen box.
Jag tycker damernas SSL ska ses som en tillgång.
Om någon tog tag i SSL, paketerade produkten och började kapitalisera på den, så skulle SSL-konceptet – damer och herrar – stå sig oerhört starkt. Att ha en så bred målgrupp samlad under samma flagg kan inga lagidrotter i Sverige matcha (ja, fotbollen då kanske, men där är Allsvenskan och Damallsvenskan två skilda begrepp).
Det är attraktivt på dagens ekonomiska marknad.
Damernas serie döptes om till SSL – inte SSL Dam eller så, utan bara SSL – för att allt skulle samlas under samma flagg. Det måste ha funnits en anledning till det. En idé om att bygga ett gemensamt varumärke.
Det går att bygga ett gemensamt varumärke trots serier med olika antal omgångar, men poängen med innebandyn som jämlik sport på elitnivå försvinner.
Att utöka antalet omgångar är kanske innebandyns framtid, men är vi verkligen där ännu?
Pallar publiken fler matcher?
Pallar de ideella matchapparaterna fler matcher?
Pallar klubbarna fler bortaresor?
Pallar klubbarna att få loss spelare, och betala för utebliven arbetsersättning, på alla vardagsmatcher som krävs för att få ihop det här?
Pallar spelarna, som inte är proffs, en ökad matchbelastning?
Relevanta frågor, tycker jag.
I min värld så är inte antalet matcher det största problemet, där är det orytmiska spelschemat. Flytta VM till maj och skapa ett flytande spelschema (två hemmamatcher, två bortamatcher per månad, inför några dubbelomgångar fredag/söndag) så tror jag sporten hade lyft.
Och bevarat konkurrensfördelen på marknaden som jämlik elitidrott.
Om herrarna ändrar sin serie nu så tror jag det skapas en klyfta mellan damer och herrar som blir väldigt svår att reparera.
Jag kanske är cynisk.
En utökning av herrarnas serie kanske inte påverkar damerna eller SSL-produkten alls.
Ni får gärna sticka hål på min ballong.
Men jag bara ger ett råd: tänk efter ordentligt nu innebandy-Sverige. Är fler matcher i herrarnas serie värd risken att dribbla bort innebandyn som jämlik idrott på elitnivå?

***

Då tippar vi matcherna i helgen och börjar med herrarna där vi har full omgång under söndagen.

Växjö – Granlo 1: Granlo tog en tung skalp senast mot Helsingborg och sköt därmed in rejält med energi i kampen om att säkra nytt SSL-kontrakt. I första mötet mot Växjö så blev det seger på hemmaplan, men jag har svårt att se Granlo lugga poäng i Växjö mot ett formstarkt hemmalag som dessutom lär vara revanschsugna efter första torsken. Mycket talar för en etta.

Pixbo – Dalen 1: Formraketen Dalen kraschlandade rejält senast i och med torsken borta mot Gävle, vilket var en stor överraskning. Jag tror dock inte att det sänker hela laget, utan tänder nog snarare en revanschlusta. Det blir ett intressant möte borta mot Pixbo, en match som passar Dalen utmärkt. Man kan spela defensivt och lita till spelvändningar. Jag tror inte det räcker, men Pixbo – med fyra raka segrar i bagaget – kommer få jobba för segern, helt klart.

Falun – Linköping 1: Med en rivstart redan i den första perioden mot Karlstad så avgjorde Falun den senaste matchen, och kom därmed upp på vinnarspåret igen efter två raka nederlag. En lika enkel resa blir det absolut inte mot Linköping som är tätare och solidare, men tror ändå att hemmalaget tar hem den här kampen. Dalalagets spetskompetens avgör. För inte kan väl Linköpings nya forward (jag utgår från att han lirar där igen) Eric Björk lasta in fyra nya påsar?

Warberg – Sirius X: Viktig match för båda lagen. Vinner Warberg så skapar man rejält med andrum i bottenstriden och kan börja drömma mer om slutspel – men vinner Sirius så är Warberg inblandade i bottenstriden på allvar. Skulle Warberg torska och Granlo vinner, så finns Warberg, Sirius och Granlo inom tre poäng. Där snackar vi rysare. Matchen doftar kryss, men stekhete Billy Nilsson gör att Sirius mycket väl kan sno tre pinnar.

Karlstad – AIK 1: Det är två stukade lag som möts. Karlstad fick en lektion av Falun senast  medan AIK förlorade klart på bortaplan mot Warberg. Svårtippad match, men tror ändå att hemmalaget, som vann mot Mullsjö i senaste hemmakampen, tar det här till slut. Bygger det mest på en magkänsla. Blir nog ganska tajt. Föresten: Karlstad har fått glädjande besked gällande Adam Colling som skadade sig mot Falun. Han blir ”bara” borta i två veckor.

Storvreta – Helsingborg 1: Känslan är att Storvreta kommit på fötter lite igen, segern mot Falun och krysset mot Växjö har skapat lite andrum och arbetsro, och Uppsalalaget kan börja jobba med att cementera sin topposition igen istället för att i första hand oroas över slutspelsstrecket. Känslan är också att en del av stjärnorna börjat varva upp. Helsingborg är svårtippade, men Linus Nordgren uppges vara halvskadad, och jag tror skåningarna kan få det jobbigt här.

Mullsjö – Gävle 1: Fyra raka nederlag har gjort att Mullsjö sjunkit från en stabil topplacering till en sjätteplats i sammandraget där det nu bara är en pinnes marginal ner till nian AIK. Gävle har lyft sig rejält på slutet och vann mot formstarka Dalen senast, men jag tror inte man rår på Mullsjö borta. Men visst: Gävles stegrande kurva och Mulljös formsvacka skapar ändå lite darr på ribban i den här matchen.

Damerna då!

Lördag:

Jönköping – Kais Mora 2: Jönköping har åkt på två rejäla smällar, 2-11 mot Rönnby och 1-14 mot Iksu, och är så klart stukade. Att möta regerande mästarna Kais Mora på hemmaplan blir givetvis inte heller någon dans på rosor. Given tvåa.

Karlstad – Linköping 2: Karlstad har bara en vinst på de sju senaste matcherna, och den kom mot bottengänget Falun. Dessutom är stjärnan Linnéa Wallgren skadad. Det finns inte så mycket som talar för värmländskorna alltså. Tippar att Linköping – med en spetskedja i Amanda Larsson, Anna Wiman och Maja Liljeroth som verkar vara i bra slag – tar hem detta.

Söndag:

Endre – Iksu 2: Superintressant match, så klart. Endre har inte torskat en enda match på hemmaplan, men föll sensationellt borta mot Uppsala senast. Iksu är samtidigt i sanslös form och har vunnit sina tre senaste matcher med målskillnaden 38-5, och då har man ändå mött lag som Rönnby och Kais Mora. Tippar att Umeågänget blir första lag att sno tre pinnar i ICA Maxi Arena.

Falun – Täby 2: Täby hajpades en hel del inför säsongen – inte minst av undertecknad – efter att ha lastat in ett gäng klasslirare från Djurgården, men laget har inte alls lyckats ta sitt spel till någon ny nivå. Det blev i alla fall 5-4-seger mot Huddinge senast och visst vinner man borta mot Falun. Allt annat känns otänkbart.

Huddinge – Uppsala 2: Uppsala fortsätter att imponera, trots tappet av Amanda Delgado Johansson. Seger mot topplaget Endre senast, efter en kanonprestation av Jennifer Gräll i kassen, och totalt fyra raka vinster i bagaget. Av bara farten så blir det seger mot Huddinge också.

Dalen – Malmö X: Lurigt möte, mellan ett Dalen som varvat igång under säsongen och ett Malmö som gjort det bra på bortaplan. Ska Dalen till slutspel så är det här en match som måste vinnas – och jag tror man pallar den pressen. Hemmalaget vinner en målsnål och tajt historia med uddamålet. Kaptenen Amanda Öhman, som äntligen fått igång poängproduktionen, avgör.

Rönnby – Pixbo 2: Den här matchen kittlar. Kontringsstarka Rönnby mot försvarsstarka Pixbo. Någonstans tror jag ändå att Pixbo har ett mer grundmurat självförtroende och tro på det man sysslar med, och det tror jag kommer avgöra. Men första målet blir också viktigt, tippar jag. En 5-3-seger för Pixbo, som det blev i första mötet, ligger nog nära till hands.

***

Full bevakning på söndag, som vanligt!

Två raka förluster för Falun.
Men det blev ingen tredje raka.
Det var inte ens nära.
Falun körde över Karlstad och vann med 11-7. Laget var totalt dominant i första perioden, fullkomligen pulvriserade de värmländska gästerna, och även om det inte blev samma propaganda i period två och tre så var det mer eller mindre spel mot ett mål under 60 minuter.
Coachen Thomas Brottman hade plockat fram tombolan – han gör ju det då och då, både mellan och under matcher – och det syntes att Falun var fulla av revanschlusta och att de trippla mästarna helt enkelt bestämt sig för att gå ut och sätta ner foten, visa hur man kan spela och bryta förlusttrenden.
Ingen var dålig i Falun.
Men två spelare stack ut lite extra, tycker jag.
Emil Johansson. Han ser inte ut att vara mer än 16 bast, är hälften så tunn som majoriteten av lirarna på planen, men dominerar fullkomligen med sin speed, sin spelförståelse och sitt fantastiska driv. Han bara tar bollen och kör, helt enkelt. Såg Emil Johansson för första gången i SDF-SM för några år sedan, och häpnandes över hur en sådan liten spelare kunde dominera så totalt och vara överallt på plan. Nu spelar han på exakt samma vis i SSL. Han är överallt och ingenstans hela tiden, och gör det förbaskat bra.
Hassan Hajo. En av doldisarna i stjärnglänsande Falun, men han stärkte sannerligen sina aktier för att få en mer prominent roll framgent. Ingen sprang så mycket som Hassan Hajo. Han löpte i varje läge, satte sanslös press på Karlstads backar och var en riktig duracellkanin. Kul att se.
Karlstad då?
Fick en mardrömsstart mot ett tokoffensivt Falun, och orkade aldrig hämta sig efter den chocken.
Målvakten Nicklas Nilssons blick och backen Johan Kapples kroppspråk under matchen var talande. Det var total besvikelse, på gränsen till uppgivenhet.
Laget hade enorma problem med den press som Falun satte i alla lägen och man stressades helt enkelt sönder.
Nu blev det ”bara” 11-7 till slut, efter att Karlstad lastat in lite tröstmål i slutet. Annars handlade ju det mesta om bröderna Adam och Tom Colling, det var de som trots underlägsenheten höll Karlstad någorlunda kvar i matchen målmässigt.
Adam är en snajper av SSL-toppklass och dundrade – ja, dundrade – in Karlstads fyra första mål i matchen. Tom var lika distinkt när han bombade in femman.
Men det räckte inte, alltså.
Dessutom: Adam Colling föll illa i en duell i slutet och skrek ut sin smärta. Knäet och låret lindades och han fick bäras av planen. Det såg inte bra ut alls. Enligt tränaren Niklas Hovivuori handlar det om en knäskada, men man vet ännu inte hur allvarlig den här. Han ska undersökas under tisdagen. Försvinner han vore det ett abnormt avbräck för nykomlingen.
En tuff kväll på många sätt för Karlstad.

***

Innebandyfritt fram till helgen. Uppsnack på fredag eller lördag.

Ni har hört diskussionen under hela hösten.
Linköping har ansett sig vara tunna framåt och blev ännu tunnare när Simon Klein flyttade till Värmland. Laget har letat efter förstärkningar, men marknaden i innebandykretsar är ju tunn.
Christian Mattsson, just nu i Västerås men som öppnat upp för att spela ett SSL-slutspel, och Marcus ”56” Johansson, som flyttade till Växjö men misslyckades där ifjol och just nu är klubblös, är två spelare som östgötarna uppgetts vara ute efter.
Men lösningen kanske blir en mer oväntad sådan.
Eric Björk.
Coachen Johan Astbrant hade valt att flytta upp den förre landslagsbacken som vänsterforward mot Mullsjö och 27-åringen svarade med att dunka in fyra bollar när Linköping vann med solida 8-4.
Han själv var galet ödmjuk efteråt.
– Ibland har man lite flyt och är på rätt ställe och får vara sist på bollen. Jag hade inte så mycket erfarenhet av positionen så jag gjorde mitt bästa, sa han när jag bad honom beskriva den fantastiska succén.
Jovisst, han fick verkligen fina mackor.
Men: det gäller att hitta öppna ytor, det gäller att vara på rätt plats vid rätt tillfälle, det gäller att få träff på bollen, och det gäller att träffa innanför målramen.
Allt det där lyckades Eric Björk med.
Det tyder på klass.
Ibland kan det vara bra att få göra något nytt, något man inte är van vid, för då tänker man inte så mycket utan man bara kör. Sedan har ju Björk lirat forward tidigare, även om det var på Hedenhös tid.
– En gång i tiden började jag som forward, men det är preskriberat nu. Jag skolades väl om i 13-årsåldern och har inte spelat forward på elva år eller något, sa Björk.
Takterna sitter i.
Eller så var det nybörjartur.
Eller så är Björk forwardsmaterial.
Vi får se.
Starkt av Linköping att vinna mot Mullsjö, så klart.
När det väl tuggar i så är Linköping en maskin och vi såg delar av det nu. Det här är ju en säsong där det där varit mer upp och ner än det var ifjol, då såg vi maskinen kontinuerligt, men i år har den hackat mer.
I första perioden släppte man inte många lägen för Mullsjö, och även om det läckte lite mer i andra så lyckades östgötarna via vassa vändningar kontra sönder Mullsjö.
Ganska avslaget i första, men kul innebandy i andra och tredje.
– Jag tycker att vi sliter kopiöst i försvarsarbetet, sa Johan Astbrant när jag snackade kort med honom efteråt.
Given fråga då, blir Eric Björk kvar som forward?
– Vi får se. Vi får tänka på att vi bara har fyra backar utan honom och vi vill inte slita ut dem. Men nu vet vi att han är ett bra alternativ, sa Astbrant.
Mullsjö då?
Fyra raka förluster. För få pjäser levererar framåt just nu.

***

Granlo har inte gett upp.
Fältherren Johan Samuelsson dunkade in tre bollar när Sundsvallslaget plockade en stark 8-6-viktoria hemma mot Helsingborg.
Laget var i målmässigt förarsäte i hela matchen och lyckades också hålla undan, trots att skåningarna närmade sig till slut.
Oerhört viktig trea för Granlo, så klart.
Den innebär – i kombination med att Sirius förlorade mot Pixbo – att laget bara har två pinnar upp till just Sirius ovanför nedflyttningsstrecket. Laget har dock en målskillnad som är tio mål sämre än Uppsalalagets – inte gigantiskt i innebandy, visserligen – och som troligen kräver att laget tar en pinne mer än motståndarna om SSL-kontraktet ska kunna räddas.
Jag skrev innan att jag skulle imponeras om Granlo redde ut det här prekära läget.
Det gäller fortfarande.
Helsingborg har ju annars hittat en stabilare nivå den senaste tiden tycker jag. Laget hade en jobbig start på hösten, men spelade sedan upp sig, och stod innan det här nederlaget på fyra raka vinster. Visst, Helsingborg är jojo-kända, men känslan är ändå att man arbetat upp en bättre stabilitet.
Dagens torsk, till trots.
Jonathan Nilsson, föresten. Tre mål idag. Åtta baljor på de fyra senaste matcherna. Snacka om islossning.

***

Gävle!
5-4 seger efter övertid mot seriens formstarkaste lag Dalen.
Det är imponerande minst sagt. Dalen trivs bättre med att vara underdogs, lita på sitt försvar och sedan vända spelet, snarare än att vara tokfavoriter, men vi ska inte ta något från Gävle.
Dalen ledde med både 3-1 och 4-3, men Gävle lyckades bita sig tillbaka och tog alltså matchen till övertid där Adam Lundgren kunde avgöra.
Gävle har ju snäppat upp sina resultat på sistone:
4-6 mot Warberg.
5-6 mot AIK.
Och nu äntligen seger alltså, den blott tredje den här säsongen.
Laget har åtta poäng. Det är tio upp till strecket. Eller ja, egentligen elva eftersom laget brottas med en brutal målskillnad (-87).
Det klarar man så klart inte. Man tar sig inte förbi två lag.
Laget har börjat växa i SSL-kostymen för sent.
Dalen då?
Hade tagit 16 av 18 poäng på sex matcher innan fajten. Så det går inte skylla på formen.
Vi lyfter på hatten för Gävle istället.

***

Sirius bet sig fast och såg ut att kunna störa Pixbo ett tag – men sedan la serieledarna i en växel till i sista perioden, smackade in fem bollar och vann till slut med 8-5.
Pixbo – med veteranen Daniel Calebsson tillbaka efter sjukdom, han levererade tre pinnar – är en maskin som maler på som är svår att rå på över 60 minuter.
Så var fallet nu också.
Nu leder Pixbo serien med sex poäng, även om Falun har en match mindre spelad (liras imorgon mot Karlstad).
Precis som ifjol så är man alltså på väg mot en serieseger.
Även om jag förstått att man inte pratar i de termerna, utan håller på att bygga något som ska kunna leverera i ett slutspel. För härdsmältan mot Helsingborg ifjol är man inte intresserade av att få uppleva igen.
Stryk för Sirius, alltså.
Laget plockade fem av sex poäng i de två senaste matcherna och skapade andrum ner till Granlo, men nu har gapet krympt till bara två pinnar. Något kontrakt är sannerligen inte säkrat. På långa vägar.
Stekhete och omtalade Billy Nilsson? Han satte en balja.

***

Nej, det blev inte mycket till rekordjakt mellan Warberg och AIK.
Magnus Svensson, en boll efter Hannes Öhman i jakten på att bli SSL:s bästa målskytt genom alla tider, sträckte baksidan i låret redan i första bytet och fick kasta in handduken. Återstår att se hur hans kropp läker nu, den är ju inte purung eller megatränad.
På plan märktes hans frånvaro inte av.
Efraim Björnell klev in i förstakedjan med Rikard Eriksson och Robin Blåberg, och den enheten var tongivande i den klara 8-4-viktorian.
Robin ”jag gör mål i klump” Blåberg dunkade in två bollar och noterade totalt fyra poäng. Även om målskyttet varit ojämnt under säsongen, så är han så klart ett fynd. Nu behöver Warberg bara få igång vapenbrodern Björnell också, kan de börja leverera den kemi de visade i Allsvenskan ifjol så skulle hallänningarna bli spetsigare.
Skön trea för Warberg, så klart.
Tung förlust för AIK, som inte alls sken av det självförtroende som laget skämt bort oss med den senaste tiden. Laget hade inte mycket att hämta i den här kampen, helt enkelt.
Slutspelskampen – AIK är just nu nia – går vidare.
Gör den det för Warberg? Njae. Sju poäng upp till åttondeplatsen. Inte omöjligt. Men det krävs närmast nog en bragd för att det ska bli ett 16:e raka slutspel för den klassiska storklubben.

***

Delad pott mellan Växjö och Storvreta. 5-5.
En match med en del fina aktioner – och en match med några hårresande misstag. Det är sällan man ser sådana grova felpassningar som vi såg tre gånger. Och det straffade sig naturligtvis rejält:
Markus Jonsson tappade bollen i ett uppspel och den gick rakt till Joakim Olsson som ensam framför Eero Kosonen vinklade in bollen.
Robin Nilsberth gav bort bollen till Valdemar Ahlroth som serverade David Östergren till ett mål.
Oliver Uhrberg serverade sedan bollen rakt in i slottet där Jesper Berggren fanns och nöp in en kasse.
Men som sagt, det var en hel del delikatesser också.
Delad pott.
Båda lagen var nog ganska nöjda ändå (det kunde ha gått lite hur som helst i slutet där båda lagen hade chanser) eftersom varje pinne är oerhört viktig i den här tajta tabellen där både Växjö och Storvreta är inblandade i slutspelsstriden.

***

Uppsala fortsätter mala på.
Jag erkänner: jag trodde inte speciellt mycket på laget inför säsongen – det var ju några tuffa spelartapp där – och har egentligen väntat på att det ska ta stopp under hösten och vintern också.
Grejen är bara att snöbollen inte smält, utan den har bara rullat på.
Efter VM kom ju bomben att stjärnan Amanda Delgado Johansson lämnar laget för spel i Iksu, men det verkar inte ha bekommit laget heller. Laget har redan varit uträknat, så situationen blev inte ny.
Det blev förlust mot Iksu i första ”DJ”-lösa matchen, det är inget att säga om, men sedan har det blivit tre raka segrar.
Den senaste idag – 3-1-mot topplaget Endre.
Laget höll nollan mot gotländskorna med superstjärnan Anna Jakobsson i spetsen i hela 57 minuter.
Keepern Jennifer Gräll var sensationellt bra, enligt rapporterna.
– Det var en riktig laginsats. Alla slet verkligen som djur, sa hon.
Nu är det hela 14 poäng ner till niondeplacerade Dalen. Så visst blir det slutspel för Uppsala.
– Vi tar match för match och vill inte spåna för långt. Men det är klart att vi har tänkt tanken att vi kan spela slutspel, sa Gräll.
Okej, jag trodde inte på Uppsala inför säsongen och jag ska erkänna att jag inte tror på laget i slutspelet heller. Om jag ska vara ärlig.
Samtidigt: att möta ett lag som varit rejält uträknat, som knutit näven och bara kört, som har allt att vinna, som inte grubblar så mycket – det är ingen dans på rosor.
– Allt kan hända i ett slutspel, sa Gräll.
Så är det faktiskt.

***

Mer dam:

Linköping – Falun 5-4: Linköpings förstafemma – med fyrapoängsspelaren och lagkaptenen Anna Wiman i spetsen – låg bakom alla fem hemmamålen vilket bäddade för segern mot bottengänget Falun. Det var jämnt, 3-3, inför sista perioden innan hemmalaget avgjorde i sista. Det var östgötarnas första hemmaseger sedan i premiären, för övrigt.

Kais Mora – Karlstad 9-3: Planenlig seger för mästarinnorna, som ledde med 5-3 efter två perioder och drog ifrån i den sista perioden som vanns med 4-0. Så det är inte så mycket att snacka om egentligen. Karlstad? Har ett tufft läge med tappade spelare och känslan är att slutspelet kommer längre och längre ifrån värmländskorna.

Pixbo – Dalen 7-1: Pixbo fortsätter att imponera – inte minst defensivt. Laget släppte bara in ett enda mål mot Umeågänget, och lagets försvarsspel är sensationellt vasst den här säsongen. Offensivt så hade laget också sex olika målskyttar, bara Jonas Eliasson-hajpade backen Ida Sundberg nätade två gånger.

Täby – Huddinge 5-4: Täby, utan tränaren Josef Rosengren som lämnat och med Tobias Ljungholm som bas tills vidare, lyckades vinna derbyt i Stockholm men det var inte mer heller. Huddinge ledde med både 3-1 och 4-2, men med bara 32 sekunder kvar av mittperioden så kvitterade Matilda Sjödin och mitt i sista akten skickade Elin Gillberg in det matchvinnande 5-4-målet.

Och dam igår:

Iksu – Jönköping 14-1: Väntad överkörning, segersiffrorna blev tajtare än i höstas, men det var som sagt inget snack. Emelie Wibron, som konsekvent matchas som forward den här säsongen, hängde hela fem baljor. Smolk i glädjebägaren var dock att Alice Granstedt, talangen som varit så bra, fick kliva av skadad. Iksus målskillnad de tre senaste matcherna: 38-6.

Malmö – Rönnby 9-10: Rönnby vann som väntat och var också i målmässigt övertag hela matchen, men Malmö stretade på bra och kämpade ikapp flera gånger trots till synes hopplösa underlägen. Det räckte dock inte för skånskorna. Fyra pinnar vardera av Elin Rasmussen, Malmö, och Elin Björkman, Rönnby.

***

Uppsamlingsheat imorgon: Falun mot Karlstad.

15 januari.
16 dagar, drygt två veckor, kvar innan januari är över och därmed också tiden för övergångar.
Det brukar inte bli några stora affärer, till stor del på grund av att innebandymarknaden är begränsad. Det internationella fönstret stängde redan vid nyår, så det går inte värva från andra länder. I Sverige är så gott som alla toppspelare uppbundna av någon klubb.
Men det är inte helt dött.
Det finns en del kvalitetsspelare i Allsvenskan och division ett, i lag som kanske inte har så mycket att spela för efter januari, som kan vara SSL-aktuella.
Det finns en del pensionerade legendarer, som skulle kunna tillföra i många lag. Vi har ju sett Magnus Svensson och Patrik Svensson komma tillbaka, bland annat.
Det finns ju också en öppning i Gävle.
Ifjol var Kais Mora toksist i serien i januari och det var flera spelare hos dalalaget som var på väg till andra klubbar. Max Wahlgren hamnade i Granlo. Johan Widh var klar för Storvreta, men det sprack eftersom övergången kom in för sent.
Nu är det samma läge igen, men den här gången är det Gävle som är toksist.
Utan att ha hört mig för – och trots att Gävle själva inte gett upp säsongen när man läser kommentarer från spelare och ledare – så tror jag det kan finnas intresse av att sälja spelare. Eller i alla fall hyra ut någon. Det finns flera fördelar: få in lite friska pengar, låta spelare skaffa nya erfarenheter i andra klubbar, lufta nya unga spelare som får viktiga roller i Allsvenskan nästa säsong.
Vad finns då?
Målmaskinen Andreas Dahlqvist, givetvis.
Patrik Rokka, definitivt.
Alexander Larsson, som sitter på massor av potential.
Tobias Steineck, även om det kanske inte finns klubbar som skriker efter just målvakter.
Gävle kan nog räkna med att få ett och annat samtal om någon eller några spelare i alla fall. Precis som Kais Mora fick ifjol.
Hur som helst: januari är en rolig tid.
Hoppas vi bjuds på några smällkarameller i alla fall.

***

Deadline för övergångar är siste januari (inom Sverige, internationella fönstret är redan stängt och reglat). Vad borde SSL-lagen förstärka med? Jag har gått igenom lagen och listat största behovet – och spekulerat i vad som finns för att fylla just det behovet. Varning: här vimlar det av personlig spekulation.

AIK
Behöver: Skulle inte må dåligt av en spetsforward till. Rickie Hyvärinen-enheten är stark, men hade kärnkraftsverken Joel Kanebjörk och Karl-Johan Iraeus haft en spetsforward – sorry Alex Kjellbris, Nicklas Hedengran – med sig i sin enhet så hade den kedjan lyft. Ekonomin i klubben lär dock inte tillåta värvningar.
Vad finns: Andreas Dahlqvist, Gävle. Jumbon är toksist i SSL och kan säkert tänka sig släppa spelare vad det lider, speciellt om det ger lite cash in. Dahlqvist, nyligen uttagen i blågult, hade spetsat AIK.

Dalen
Behöver: Har en bra keeper, fyra solida backar och ett gnetgäng framåt och jag tror inte ledningen är intresserad av att rucka på de hierarkier och den kemi som finns. Men visst: offensiven har inte sprakat så en offensiv forward finns det absolut plats för.
Vad finns: Daniel Sonidsson, RIG. Jag ska vara ärlig: jag vet inte ett skit om honom, men går man på RIG och är poängbäst i division ett-gänget där, så förtjänar man definitivt att SSL-testas.

Falun
Behöver: Har seriens bästa back- och forwardsuppsättning (Alexander Egebrant är ju dessutom på ingång) och på den tunna marknaden finns inget som hade förstärkt de lagdelarna. Däremot är man känsliga i målet om Johan Rehn skulle gå sönder. Tidigare fanns Måns Parsjö-Tegnér som backup, men nu är det rejält tunt.
Vad finns: Tobias Steineck, Gävle. Stabil målvakt som varit helt okej i ett läckande Gävle och som skulle vara strålande som backup till Rehn. Fick Steineck erbjudandet så hade han nog inte tackat nej heller.

Granlo
Behöver: Försvaret lider givetvis enormt av att Robin Nilsberth lämnade skutan inför säsongen. Granlo har en bra keeper och hyfsat med spets framåt, men skulle må väldigt bra av att få en auktoritär back som kan driva upp bollen.
Vad finns: Daniel Schmidt, Rosersberg. Lämnade nyligen Järfälla för att lira i division två (!), vilket är slöseri med en SSL-kalibrig back. Ingen Nilsberth så klart, men en back som skulle lyfta Granlos försvarsspel. Men vad ska Granlo locka med?

Gävle
Behöver: Om vi vänder på frågeställningen, vad behöver i-n-t-e Gävle? Saknar spetskvalitet i alla lagdelar. Har inte gett upp, men bara ett under kommer hålla klubben kvar i SSL. Med tanke på det så vore det bästa att plocka in någon ung lirare vars SSL-rutin man kan nyttja i Allsvenskan nästa säsong.
Vad finns: Karl Henriksson, Linköping. Före detta U19-landslagsback som fastnat bakom alla stjärnbackar hos östgötarna, men som har SSL-potential. Läge att locka med SSL-speltid och en stor roll i Allsvenskan nästa säsong?

Helsingborg
Behöver: Helsingborg är ganska tunna överlag. Men försvarsmässigt är det ändå okej, däremot hade det inte skadat med någon forward till framåt, gärna någon som bidrar med fysik, attityd och inställning, vilket saknas lite bland alla glamourforwards.
Vad finns: Carl Nilsson, Munka-Ljungby. Tillhör dessutom Helsingborg. Valde att ta steg ner i systemet eftersom han blev pappa, men har inte varit oäven för en comeback om FCH ringer. Var bra i slutspelet ifjol och har precis de egenskaper som laget saknar.

Karlstad
Behöver: Karlstad har gjort en väldigt bra säsong, sett till förväntningarna. Har dock varit mer upp och ner på sistone och känslan är att bensinen i tanken kanske börjar tryta lite, så att bara få in något nytt med lite energi hade kunnat göra underverk för gruppen.
Vad finns: Daniel Falk, Hultsberg/Björkås. Lirade i Warberg ifjol innan han flyttade hem till Karlstad och trappade ner för att få mer familjetid. Men håller absolut på SSL-nivå och skulle bli en energiinjektion.

Linköping
Behöver: Har SSL:s bästa målvaktsduo och en stjärntät backbesättning, men är tunna i offensiven. Skulle behöva en snajper som lastar in mål.
Vad finns: Marcus ”56” Johansson, klubblös. Misslyckades i Växjö ifjol och har tagit ett sabbatsår. Har uppvaktats av Linköping men hittills nobbat. Men visst vore Johansson en perfect fit, han känner till Linköping och har levererat där förr. Christian Mattsson, Västerås, är ett annat alternativ, och där har Linköping också hört sig för.

Mullsjö
Behöver: Mullsjö har en djup laguppställning på alla positioner och saknar egentligen ingenting. Men visst, lite mer rutin hade inte skadat.
Vad finns: Adam Fransson, nyligen pensionerad. Lagkapten i Mullsjö ifjol, en back med driv och pondus. Att han håller SSL-klass, och hade både breddat och höjt backbesättningen, är det inget snack om. Gjorde tillfällig comeback nyligen, men kanske går det lösa en permanent comeback, i alla fall under slutspelet?

Pixbo
Behöver: Precis som Mullsjö så har Pixbo djup på alla positioner, men forwardssidan är tämligen orutinerad och det hade inte varit fel at addera någon ärrad veteran som vet vad som krävs i avgörande matcher.
Vad finns: Marcus Gullstrand, pensionerad. Gullstrand valde att lägga klubban på hyllan i våras efter att ha varit tongivande i Helsingborg när Pixbo överraskande slogs ut i slutspelet. En rutinerad, mångsidig forward som Gullstrand hade Pixbo absolut haft nytta av i ett slutspel.

Sirius
Behöver: Sirius har varit i disharmoni den här säsongen och underpresterat rejält med tanke på vilket spelarmaterial man sitter på. Egentligen finns alla ingredienser. Dock: Dan Johansson, playmakern i gänget, går skadad och en vikarie hade inte varit fel, även om jag inte vet hur illa det är med veteranen.
Vad finns: Alexander Larsson, Gävle. Skulle kunna vara Dan Johansson-vikarie. Larsson sitter på massor av potential.

Storvreta
Behöver: Efter en stark start på säsongen så har Storvreta dippat en del. Det är stjärntätt i uppställningen, men många kommer inte upp i kapacitet. Målskyttet var ett problem ifjol, och är inte så bra som det borde vara i år heller. Storvreta skulle behöva någon som utan pardon dunkar in bollar.
Vad finns: Hannes Öhman, slutat. Kan Magnus Svensson så kan Hannes Öhman. Vill han? Vill Storvreta? Han vet i alla fall hur man får in en boll i nät.

Warberg
Behöver: Med Magnus Svensson in så har Warberg fått in den målskytt som man saknat. Det man verkligen skulle behöva är en back med offensivt kunnande, som kan driva boll och ta skott. Det är ett hål i laget just nu.
Vad finns: Kimmo Eskelinen i klubbens division fyra-lag. Det börjar bli tjatigt nu, men Eskelinen är precis den backtyp som Warberg skulle behöva. Hittills har han skrattat åt alla comebackfrågor på sociala medier, men kanske börjar ett frö frodas i skallen… ?

Växjö 
Behöver: Har fått ihop sitt nya lag väldigt snabbt. Det saknas dock en pusselbit: en riktigt bra forward till en av de två toppkedjorna. Laget har tre vassa – Manuel Engel, André Andersson och Valdemar Ahlroth – men saknar en fjärde att komplettera toppcentrarna Filip Kjellsson och Ludwig Persson med.
Vad finns: Linus Jämtdal, Rosersberg. Rutinerad och spetsig forward med poängsinne. Vräker in poäng i division två just nu, men är givetvis SSL-material om knäna håller. Varit i klubben innan så kontaktytorna finns.

***

Då tippar vi helgens matcher!

Herrarna först.

Söndag:

Mullsjö – Linköping 1: Två tippade topplag som just nu haltar formmässigt där Mullsjö förlorat tre raka matcher och där Linköping torskat två raka. Mullsjö var inte alls bra mot Karlstad, och Linköping darrade och släppte en klar ledning mot Sirius. Viktigt möte för båda för att komma upp på banan igen och hålla ställningarna i den täta slutspelskampen. Drar in en etta, tror mer på Mullsjö.

Sirius – Pixbo 2: Sirius är inne i en bra trend efter att ha slagit tillbaka Granlo i måstematchen och sedan vänt och vunnit mot Linköping borta. Billy Nilsson har matat in elva pinnar på de två kamperna och är stekhet. Pixbo är dock en stark lagmaskin och jag tror serieledarna fixar det här tack vare sin bredd och spets som är tyngre än hemmalagets. Troligen är Daniel Calebsson, som missat tre matcher, tillbaka vilket ökar styrkan ytterligare.

Granlo – Helsingborg 2: Hur mycket energi finns det kvar i Granlo? Förlust i ödesmatchen mot Sirius och sedan ihopklappning mot Dalen, och nu är man hela fem pinnar efter i kampen om förnyad SSL-status. Det lär ha tärt hårt. Helsingborg, med Linus Nordgren i sitt livs form och Daniel Johnsson i sanslös målform (kasse i tolv raka kamper), tar hem det här.

Warberg – AIK X: Klassiskt stormöte mellan två före detta storklubbar som inte längre nämns i medaljdiskussionerna utan som i första hand försöker nå slutspel. Warberg verkar ha letat sig upp ur den värsta svackan, men är ändå trubbiga. AIK hade förvisso problem mot Gävle senast, men är i ganska bra form och lär ta minst en pinne i den här fajten. Får vi se ett rekord, då? Kanske. Magnus Svensson är en boll från att tangera Hannes Öhmans 474 SSL-kassar.

Växjö – Storvreta X: Storvreta besegrade Falun med 6-4 senast vilket skapade andrum i tabellen. Förlust där och Uppsalalaget hade varit nia och spöken från fjolåret hade säkerligen börjat florera. Nu kan Stefan Forsmans gäng åka något mer avslappnade ner till Växjö och jag tror man får med sig minst en pinne hem. Växjö i är riktigt bra form och kommer inte sälja sig billigt, dock. Dessutom lär André Andersson vara tillbaka efter sjukdom.

Gävle – Dalen 2: Dalen är i sanslöst bra form. Nu lossnade ju dessutom offensiven senast mot Granlo där Umeågänget fick skyffla in hela tio kassar och hade sju olika målskyttar, trots att varken Ketil Kronberg eller Alexander Bodén hittade målmaskorna. Gävle har lyft sig och kommer säkert matcha, men Dalen vinner.

Måndag:

Falun – Karlstad 1: Två raka förluster för Falun nu. Mot Växjö och Storvreta. Det tillhör inte vanligheterna. Blir det en tredje raka? Tveksamt. Förvisso vann Falun ”bara” med 6-5 mot Karlstad borta, men det lär snarare slipa bort eventuell underskattning från Faluns sida, snarare än skapa oro i hemmaleden. Tippar tämligen klar hemmaviktoria.

Damerna då!

Lördag:

Iksu – Jönköping 1: Ja, den här matchen kan inte sluta på något annat sätt än en förkrossande hemmaseger. Iksu vann bortamatchen med 17-5 och är i ännu bättre form nu. Att även JIK är i bättre form spelar ingen roll, det här resultatet kan dra iväg. Rejält.

Malmö – Rönnby 2: Rönnby återhämtade sig snabbt efter förnedringen mot Iksu och tog en stor och säker seger hemma mot Jönköping senast. Jag gissar att segertåget fortsätter borta mot Malmö och att det blir en solid tvåa, om än inte med någon massiv marginal, och att Rönnby får revansch för hemmatorsken mot skånskorna. Malmö har haft trubbel på hemmaplan under säsongen.

Söndag:

Linköping – Falun 1: Linköping är i bra form och föll ”bara” med uddamålet mot starka Pixbo senast. Nykomlingen har inte tagit någon trepoängare på hemmaplan sedan i premiären, men nu är det dags igen. Falun orkar inte stå emot.

Uppsala – Endre 2: Intressant match. Uppsala fortsätter att gå bra trots tappet av Amanda Delgado Johansson och har breddat truppen på sistone. Det blir ingen enkel nöt för Endre att knäcka, även om gästerna givetvis är favoriter. Gissar ändå att Anna Jakobsson & Co grejar det här.

Kais Mora – Karlstad 1: Bitter storförlust mot Iksu senast för Kais Mora, något som Karlstad kan få sota för. Värmländskorna kommer från en blytung hemmaförlust mot Dalen, och får jobbigt mot ett bollstarkt och revanschsuget hemmalag. Dessutom är ju stjärnan Linnéa Wallgren borta på grund av skada, vilket är ett enormt avbräck för Karlstad. Ska vara en given etta.

Pixbo – Dalen 1: Dalen har lyft men är hyfsat trubbiga framåt och kommer få stora problem att dyrka upp försvarsstarka Pixbo som varit bra hela säsongen. Hemmalaget tar en hyfsat säker seger tippar jag, men det blir en målsnål match mellan två lag som inte vill släppa till så mycket.

Täby – Huddinge 1: Täby har inte nått upp till förväntningarna under säsongen och nu har också tränaren Josef Rosengren lämnat skeppet, och assisterande tränaren Tobias Ljungholm har tagit över tills vidare. Tränarbyte brukar ge effekt till en början, och tror på en effekt här också. Blir en etta.

***

Fullskalig bevakning på söndag!

Andas, Storvreta.
Ett pressat Uppsalalag besegade Falun med 6-4 och studsade därmed upp till fjärdeplatsen i en tät SSL-tabell, och kan därmed andas ut lite.
Förlust hade förpassat stjärngalleriet till en niondeplats i sammandraget, och även om det är jämnt poängmässigt så är det en placering som jag gissar – speciellt med fjolårets fiasko i bakhuvudet – hade skapat en del stress.
Stjärnorna har ju varit debattämnet hos Stefan Forsmans gäng.
Idag verkade det vara de som ledde vägen.
Precis som det måste vara.
Henrik Stenberg hängde 2-2 och 3-3, Robin Nilsberth fick in 4-3 och Rasmus Sundstedt fixade 6-4.
Det finns så mycket insprängd kompetens i laget att någon gång så måste det komma ut. Det gjorde det uppenbarligen nu.
Andra raka förlusten för Falun. Det tillhör inte vanligheterna.

***

Niklas Jihde uppges ha skött sitt jobb som sargvakt på ett bra sätt.
Innanför sargen så vann Helsingborg med 5-3 mot Warberg.
Linus Nordgren – SSL:s bästa spelare hittills den här säsongen – var segerorganisatör med fyra pinnar. Han är navet, hjärtat och lungorna hos skåningarna och spelar karriärens bästa innebandy just nu.
Viktiga poäng för skåningarna i den tajta slutspelskampen.
Tuffare för Warberg där, som nu är tio pinnar efter åttondeplatsen i sammandraget. Inte omöjligt att äta ikapp, men det blir tufft.
En balja av Magnus Svensson.
Bara en bakom Hannes Öhman nu.
Visst fasen ryker rekordet.

***

Instängd i hockeybunker ikväll och har sett noll minuter innebandy.
Men fasen vad plasten är het nu. Sju år gamla löften uppfylls, fotbollslirare hyllas till skyarna, stjärnor gör oväntade comebacker (jodå, det blir officiellt snart). Ja, innebandyn goes Paradise Hotel, till och med.
Vad blir det härnäst?
Uppsnack inför helgen imorgon.

Billy Nilsson skräder inte orden.
Landslagspetningen i måndags blev droppen. På twitter meddelade forwarden att han stänger igen landslagsdörren så länge Jan-Erik Vaara är förbundskapten.
Jag kan förstå hans frustration.
Han vann poängligan ifjol och även om poängtakten inte varit densamma i år, så håller jag nog med honom. Han har förtjänat att få chansen i blågult, speciellt i ett VM-kval där det testas nytt.
– Han (Vaara) har ratat mig i två, tre år och kommer inte ringa till VM. Han skiter i mig. Nu är jag helt ratad och känner att jag kan snacka ut om det här, sa Billy Nilsson nyss och fortsatte:
– Jag förstår inte vad som händer. Nu testas nya spelare och jag får inte chansen. Det är bedrövligt. Katastrof.
Nåväl, Billy Nilsson gör vad han kan för att visa sin klass på plan i alla fall.
Sex poäng mot Granlo i söndags.
Fem poäng mot Linköping idag, när Sirius sensationellt vände 2-5-underläge till 6-5-seger efter övertid.
Nilsson avlossade stora kanonen flera gånger. Han gjorde både 5-5 och 6-5. Sista målet, det avgörande, var lite soloshow. Vann bollen bakom buren, vandrade runt och bombade sedan in bollen.
Det såg enkelt ut.
– Det är som det ska vara. Jag skjuter inte så ofta som jag borde men idag sköt jag väl fem, sex gånger och bollen går in fyra gånger. Det är kul, sa Nilsson.
Kul, ja.
För Nilsson.
Men kanske framförallt för Sirius.
I söndags förmiddag var Sirius bara ett plusmål från att ligga på nedflyttningsplats. Nu är samma avstånd fem poäng och 15 plusmål.
Snacka om annorlunda scenario.
– Det händer mycket på en vecka. Nu har vi lite andrum och är inne i ett bra stim. Nu finns en glädje utan att vi behöver forcera fram saker, sa Nilsson.
Sirius har förbättrat läget för att förnya SSL-statusen rejält.
Tacka Billy Nilsson för det.
Elva poäng på två matcher från hans klubba. Fem av sex möjliga poäng för laget. Succévecka, minst sagt.

***

Dalen!
Går från klarhet till klarhet, slog tillbaka Granlo med solklara 10-3, och det var inget snack alls.
Umeålaget är i kanonform just nu, det är bara att konstatera. Nu lossnade ju också delar av offensiven, och att laget hade hela sju målskyttar – exklusive lirare som Ketil Kronberg och Alexander Bodén – var säkerligen ett glädjebesked för coachen Jonatan Brolin, som säkert gärna ser att det börjar spraka lite mer framåt än det gjort tidigare.
Spelare som Marcus Berglund, Jim Johansson och Fredrik Edholm – nyligen tillbaka efter stora skadebekymmer – fanns bland målspottarna, spelare som kanske inte levererar massor annars, men som är viktiga för att Dalen ska ha bredd framåt.
Dalen är kvar som trea i tabellen och avståndet ner till niondeplatsen har vuxit till åtta poäng. Slutspelsplatsen närmar sig.
Granlo?
Blytungt.
Inte nog med att man torskade stort i den här matchen, men fick också se Sirius vända och vinna efter övertid mot Linköping vilket innebär att Johan Samuelsson-flocken nu, hux flux, har fem poäng upp till nedflyttningsstrecket.
Ett avstånd som i söndags var noll poäng.
Det går snabbt.
Repar sig Granlo från det här?
Tveksamt. Men gör man det så är det en väldigt stark prestation.

***

Tio raka matcher. Sedan tog Växjös svit med poängmatcher slut.
Pixbo vann med 4-3 på hemmaplan.
Det var inte stjärnorna som sprakade mest, istället utkristalliserade sig det hela till en kamp mellan lagens tredjekedjor. Pixbos formation med Mikael Harrysson, Linus Henriksson och Alessandro Agus låg bakom tre av fyra hemmamål, Växjös enhet med Oliver Johansson, Niklas Ramirez och Christopher Holmér satte ett av tre bortamål – båda enheterna skapade en hel del, hade bra rull, och satte under långa perioder motståndarna under press.
Det var gnuggarna som imponerade mest, alltså.
Men det var en superstjärna som avgjorde.
Patrik Malmström – som inte alls varit den mål- och poängkung i år som vi vant oss vid – dunkade in 4-3-målet med ett vasst skott bakom en skymd keeper.
Ingen orättvis seger alls. Pixbo växte in i matchen och var snäppet bättre under den andra halvan, tycker jag.
Men Växjös slutforcering var imponerande. Och det var väldigt, väldigt nära att Valdemar Ahlroth kvitterade i slutet.
En annan reflektion:
Två riktigt bra målvakter i Jon Hedlund och Eero Kosonen.

***

Tung skalp av Karlstad som vann med 4-3 mot Mullsjö.
Välförtjänt, dessutom.
Karlstad var bättre i två perioder, hade en bättre energi, en större beslutsamhet, och var distinkta när lägena väl kom.
Självförtroendet och självsäkerheten växte i takt med att laget fick en perfekt start målmässigt, med både 1-0 och 2-0 innan sju minuter var spelade, och sedan 3-0 genom yrvädret Daniel Gonzales Palm i power play efter knappa 16 minuter.
Mullsjö vaknade inte förrän i sista perioden, men det var för sent.
Ett furiöst kämpande Karlstad – som jag beskyllt för att ha tom bensintank, men som bevisade att så verkligen inte var fallet – höll undan.
Återigen är det bara att lyfta på hatten för succémålisen Nicklas Nilsson. Vilken säsong han gör. Han har stor del i värmlänningarnas framgångar.
Tre raka nederlag för Mullsjö.
Som inte är i någon vidare form, alltså.
Någon Adam Fransson-effekt blev det inte heller.

***

En match igår också, som jag är skyldig er.
Där AIK till slut, efter mycket möda och stort besvär, lyckades vinna mot jumbon Gävle med 6-5.
Ett sanslöst effektivt Gävle ledde med 4-2 efter första och 5-3 efter andra, innan AIK lyckades knapra ikapp under sista tredjedelen.
Stekhete Patrik Hagberg, som vräker in poäng just nu, smackade in 5-5.
Och sedan slog elegante bolltrillarbacken Kevin Lieback Asp till med ett backskott som betydde 6-5 och blev matchvinnande. Lieback Asp hade inte bombat in något mål på hela elva matcher, så det var sannerligen ett bra tillfälle att slå till.
AIK trivs ju helt uppenbart inte mot Gävle i alla fall.
Förlust i första matchen, och en riktig batalj nu.
Då hade Gävle ändå tömt en hel del av energin mot Warberg i matchen innan, där man gjorde en bra insats.
Har Gävle börjat närma sig konkurrenterna?
Kanske.
Men det räcker inte. Än, i alla fall.

***

Mer innebandy imorgon. Storvreta mot Falun, alltid intressant, dels på grund av Rudd-gate, dels på grund av att Falun torskade senast, dels på grund av att Storvreta vid förlust kan halka ner under slutspelsstrecket. Plus Helsingborg mot Warberg då, med en poängkung i Linus Nordgren, en rekordjagande Magnus Svensson och en Niklas Jihde som sargvakt.
På tal om Jihde, det där vadet som han nu uppfyller lyfter ju upp Henrik Larsson-hajpen till ytan igen.
Undrar hur bra Henrik Larsson hade blivit om han satsat på innebandyn istället för fotbollen… ? En person tror han hade dominerat. Håll utkik imorgon.
Själv stänger jag in mig i en hockeybunker och missar hela festen. Men bloggar under senkvällen.

Ni minns ifjol?
Storlaget och tippade medaljaspiranten Storvreta var säsongens flopplag och missade slutspelet.
Alexander Rudds ord efter torsken mot Falun i sista omgången var talande:
– Det är ett praktfiasko. Inget snack om saken. Det känns som vi förlorat all vår heder. Man skäms, det är pinsamt.
I år är det revanschens år. Uppsalalaget var inte blygsamma på transfermarknaden utan lastade in Robin Nilsberth och Jimmie Pettersson, två av SSL:s absolut bästa spelare i respektive roll.
Det började bra i höstas. Fyra raka segrar. Sju vinster på tio första omgångarna. En solid topplacering.
Men sedan har något hänt.
På de sju senaste matcherna har det bara blivit två segrar (Granlo och Karlstad) och Storvreta har halkat ner till sjundeplatsen i tabellen och nian AIK är bara två pinnar efter.
Det som länge sett ut som en given slutspelsplats har nu förvandlats till en slutspelsstrid.
Lite samma läge som ifjol, alltså.
Men ändå inte.
Ifjol var Storvreta under isen, famlade i mörkret, saknade identitet. Det är inte samma mörker i år, det finns en tydligare grund att stå på. Om det i princip bara var ner ifjol, så är det mer upp och ner i år.
En blick i pappret, en översyn av laguppställningen, skvallrar om det finns så mycket mer potential i det här gänget.
Problemet är att för många inte når upp i sin riktiga kapacitet:
Alexander Rudd har inte alls varit så dominant som han kan vara och poängskörden är, med hans mått mätt, rejält i underkant.
Henrik Stenberg är en bra bit från sin storhetstid, han får inte alls ut lika mycket av sitt slit som förr.
Robin Nilsberth är inte alls samma auktoritet som han var i Granlo, där han bar hela försvarsspelet på sina axlar.
Andrakedjan med Victor Andersson, Rasmus Sundstedt och Albin Sjögren startade säsongen fantastiskt bra, men har sjunkit tillbaka och även splittrats. Sundstedt, som har ett magiskt skott, har bara gjort två mål på de sju senaste matcherna, för att ta ett exempel.
Av någon anledning så tuggar det inte i för stjärnorna.
Anledningen?
Jag vet inte, utan kan bara spekulera. För många stjärnor under samma tak? Ett spelsystem som inte gynnar just de här lirarna? Synkar helt enkelt inte kemin i gruppen?
Storvreta har inte hittat någon ny identitet efter att ikonerna Mika Kohonen och Hannes Öhman slutat.
Inte träffat rätt i sin nystart.
Att Stefan Forsman väljer att slänga in robuste Staffan Jacobson i spel tolkar jag inte som desperation, men en tydlig signal om att han vill han in mer jävlaranamma på planen. En spelare som ger allt, kämpar och som retas med motståndarna. En spelare som sprider energi.
Storvreta kan så mycket bättre.
Lek med tanken att AIK och Helsingborg vinner mot Gävle respektive Warberg samtidigt som Storvreta torskar mot Falun nu i veckan – vilket är ett fullt realistiskt, kanske till och med troligt, scenario – ja, då är Storvreta nia i tabellen.
Men inte kan väl Storvreta bränna slutspel en gång till?
Eller?

***

Ni har väl inte missat veckans snackis?
Legendaren och innebandyikonen Niklas Jihde ska uppfylla sitt sju år gamla löfte och sitta sargvakt i Helsingborgs hemmamatch mot Warberg. 
Ett löfte han gav 2008 i samband med Henrik Larssons sensationella val att spela SSL-innebandy i Helsingborg. Jihde lovade att sitta sargvakt om Henke gjorde mål – vilket han så klart gjorde.
– Jag hade nästan glömt bort vadet. Man ska alltid hålla vad man lovat men nu trodde jag faktiskt att det var preskriberat, sa Jihde och berättar om sina förväntningar:
– Vi får se. Jag får sitta i hörnet och laga sargen när det smäller, haha. Typiskt nog är det tevematch så alla kommer ju få se det här.

***

Tippnings av veckans matcher!

Tisdag:

AIK – Gävle 1: Gävle har vunnit två av 17 matcher den här säsongen. En av de vinsterna kom mot AIK, en skräll hemma i Träffen. Gävle gjorde en av sina bättre matcher senast borta mot Warberg, förlust 4-6, och har kommit in mer i SSL-tempot, men det räcker inte. AIK är i bra form, har hemmaplan och får tillbaka spelare jämfört med senast – så visst blir det en etta här.

Onsdag:

Dalen – Granlo 1: Dalen imponerar stort just nu. Tagit 13 av 15 möjliga poäng de fem senaste matcherna och har sju raka vinster hemma. Försvarsspelet är nyckeln, Umeågänget har bara släppt in elva bollar på de fem senaste fajterna, ett lysande snitt i innebandy. Granlo upplevde en rejält tung förlust senast mot Sirius vilket skapat ett prekärt tabelläge, och det blir svårt att vinna poäng här också. Tippar etta.

Linköping – Sirius 1: Lurig match. Sirius vann ödesmötet mot Granlo senast och kämpade hårt, men var också naiva, hade stundtals virrigt försvarsspel och var på väg att tappa matchen. Billy Nilsson, sex poäng, var räddaren. Linköping är inte i någon vass form, men jag tror ändå att man reder ut det här tack vare ett mer grundmurat system och självförtroende. Östgötarna behöver dock få igång poängspelare som Matej Jendrisak, Martin Karlsson och Mikael Karlsson som varit tämligen svala på slutet.

Karlstad – Mullsjö 2: Två lag med dubbla förluster i bagaget. Men Mullsjös form känns ändå lite vassare och det i kombination med att man i grunden är ett bättre lag gör att jag tror västgötarna tar hem det här. Karlstad har monterats ner av både Växjö och Dalen på tämligen enkla premisser och har lite soppatorsk i tanken, är känslan. Det här blir ingen målfest, dock.

Pixbo – Växjö X: Växjö är i kanonform. Poäng i tio raka matcher och seger med 8-7 borta mot Falun senast, trots att poängkungen André Andersson inte var med. Att ta poäng borta mot Pixbo är inte övermäktigt. Hemmalaget tog en tung 5-4-seger mot Storvreta senast och är i  ganska bra slag, inte minst Martin Östholm som ser vass ut. Pixbo är givetvis favoriter, men det doftar lite kryss.

Torsdag:

Helsingborg – Warberg 1: Viktig match. Helsingborg kämpar kring slutspelsstrecket, Warberg kämpar för att ta sig in i slutspelskampen. Warberg har börjat plocka poäng igen, men segern mot Gävle senast var målmässigt knapp, och det är för tidigt att säga att det vänt för hallänningarna. Helsingborg har poäng i sju av åtta hemmamatcher, tog en tung seger mot Linköping senast och är i bra form. Skåningarna tar det här.

Storvreta – Falun X: Stormöte – och svårtippat. Falun kommer från en hemmatorsk mot Växjö och är revanschsugna och borde väl ta en trea här, men min känsla säger att Storvreta kan ta någon pinne ändå. Laget har allt att vinna, behöver inte bjuda upp på samma sätt som annars i Fyrishov och gjorde en bra bortamatch mot mästarna tidigare under säsongen. Magkänslan säger att Storvreta kan gneta till sig någon pinne här, faktiskt.

***

Många intressanta matcher nu. Kul!

Ifjol vann han poängligan och var SSL:s största sensation.
I år har han inte alls levererat i samma takt, varit en av spelarna som fått bära hundhuvudet i Sirius, och varit frustrerad.
Men nu, när det gällde som mest, i säsongens hittills viktigaste match, då klev han fram – Billy Nilsson.
Tre mål. Tre assist. Totalt sex poäng.
Det bäddade för 8-5 i ödesmatchen mot Granlo.
– Det var stolpe in istället för stolpe ut. Lite mer som det borde vara. Att det lossnar i den här matchen var extra skönt. Det är min roll att göra poäng, sa han efter att ha svarat på första signalen när jag ringt honom efter matchen.
Kanske inte konstigt att han svarade direkt.
Han var glad och, kanske framförallt, lättad. Tolkade jag det som i alla fall.
Det var ju en grymt viktig match för Sirius.
Kanske avgörande för SSL-spel nästa säsong, men det får vi utvärdera i efterhand.
Nilsson, som vann poängligan ifjol, har inte alls haft samma poängfrekvens som ifjol. En av spelarna som inte kommit upp i samma nivå i Sirius, men det är han förvisso inte ensam om. Det gäller i princip samtliga.
Men nu så.
– Jag har gjort poäng, men det känns hela tiden som jag behöver göra mer eftersom vi ligger i botten. Jag känner press att leverera, främst från mig själv. Jag älskar att göra poäng, sa han och fortsatte:
– Det har varit mycket stolpe ut för mig den här säsongen. Det känns som jag mött världens bästa målvakt hela tiden. Gör jag två poäng nu så hade samma insats gett fyra poäng ifjol. Så känns det.
Matchen då?
Den var galen.
Ingen tillknäppt batalj mellan två lag rädda om urprungspoängen, utan full fart och vidöppna försvar.
Sirius gick upp till 4-0 i den första perioden och det kändes som att matchen var avgjord redan där. Men Sirius slog av på takten, gjorde horribla misstag, och det i kombination med att Granlo spelade upp sig gjorde att det helt plötligt stod 4-4 i slutperioden. Granlo hade dragit upp ridån igen.
Billy Nilsson och Sirius drog förvisso ner den igen, men imponerande av Granlo att komma tillbaka och göra match av det hela. Och lika imponerande av Sirius att komma tillbaka efter att ha tappat en klar ledning, för just det där med att vara mentalt starka har ju inte varit lagets paroll den här säsongen.
– Varje gång när man trott att vi ska studsa tillbaka och vunna så har vi torskat. Så det var extra skönt att vinna, sa Nilsson.
Jag förstår honom.
– Vi blev chockade av vår egen start och började slappna av. Precis det vi inte ska göra. Men sedan kom vi tillbaka. Detta var en av våra bästa krigarinsatser i år, fortsatte Nilsson.
Jag säger grattis Sirius.
Men tycker också lite synd om Granlo.
Vad betyder detta för fortsättningen nu då?
Vi får se, men helt klart är att Sirius sitter i förarsätet. Men som jag skrev inför omgången: Granlo har ”lättare” spelschema framöver. Det är inte avgjort.

***

Svettas du, Hannes Öhman?
Magnus Svensson har hittat målet igen. En kasse senast mot Storvreta, tre baljor idag i Warbergs väntade – men knappa – 6-4-seger mot jumbon Gävle.
De fyra målen gör att Stål-Mange nu är uppe på 472 SSL-mål i karriären.
Öhman står på 474 baljor, vilket är bäst av alla i SSL någonsin.
Bara två mål kvar för Svensson alltså. Han kan mycket väl slå det där rekordet. Och skulle han inte ha gjort det innan januari är slut (han ska ju inte spela längre än så, är det sagt), så vet i katten om han inte spelar vidare ett tag till bara för att ta rekordet.
Han har sagt att målen inte spelar någon roll, men en målskytt är en målskytt, han älskar att göra mål.
Även om han i första hand är med för att tända laget och inte för sin produktions skull, även om hans familjesituation egentligen inte lämpar sig för att lira SSL-innebandy, även om hans kropp är sargad – jag tror rekordet lockar.
Han får en chans i karriären att ta det där rekordet och den chansen är nu.
Chansen att skriva in sig i historieböckerna.
Chansen att bli störst någonsin.
Nåväl, vi får se vad som händer om rekordet inte ryker innan månaden är över, vilket det mycket väl kan göra. Han börjar ju bli varm i målkläderna, minst sagt.
Blytung trea av Warberg också, första sedan 24 oktober, som distanserat sig till nedflyttningsstrecket dit det nu är sex poäng. Dessutom sköt man in en gnutta hopp i slutspelskampen.

***

Tio var ledordet för Växjö mot Falun.
Det blev poäng för tionde matchen i rad för smålänningarna – och efter nio misslyckade försök så lyckades laget besegra Falun i det tionde mötet.
Slutresultat: 7-8.
Ett trendbrott.
Såg upplösningen på matchen, Faluns avslutande press, och Alexander Galante Carlströms 7-8-mål – ett typiskt, stenhårt Galante Carlström-skott, hans tredje mål för matchen.
Sedan skramlade Falun fram ett par halvchanser, men Växjös box och sista utposten Eero Kosonen stod pall, och Växjö kunde alltså bärga alla tre poängen.
Starkt givetvis av Växjö som dessutom då har säsongens längsta poängsvit av ett lag. Tidigare delade man den sviten med just Falun, som tidigare under säsongen tagit poäng i nio raka matcher. Men nu är Växjö alltså bäst där, med poäng i tio raka, en svit som dessutom lever och kan förlängas.
Fjolårets succéspelare Valdemar Ahlroth hade stor del i segern med tre mål. En humörspelare som när han är i slag tillhör en av SSL:s vassaste målmakare.
Växjö vann ju dessutom utan poängkungen André Andersson som var skadad.
Som sagt: imponerande av Växjö.
Jag har varit inne på det tidigare, smålänningarna har fått ihop det bra i år trots en stor renovering, och känns som ett slutspelslag.
Ett nytt slutspelsmöte mot Falun känns inte heller orealistiskt.
Ett möte som i så fall blir intressantare tack vare den här Växjö-vinsten.

***

Pixbo tog en rejäl skalp genom att vinna mot Storvreta med 5-4 i en hyfsat underhållande match mellan två bra lag.
Lagen tog förvisso ut varandra en del, men det bjöds på en hel del läckerheter.
Viktigt besked för Pixbo också, som nyligen torskat mot både Mullsjö och Falun, men som nu fick vinna mot ett annat topplag. För någonstans kanske det till slut ändå kommer handla om de här fyra lagen? Sett till pappret så borde det vara så i alla fall.
Falun, Pixbo, Storvreta, Mullsjö.
Inte alls omöjligt att det är lagen i semifinal framåt våren.
Nåväl.
Pixbo – utan Daniel Calebsson som sent fick kasta in handduken – har en fantastisk spelare  i Martin Östholm. Hans soloshow i slutminuten, som gav matchvinnande 5-3-målet, var en delikatess. Östholm flöt fram, dribblade, tog sig in i slottet, och dunkade in bollen. Helt på egen hand.
När han vill, när han tar de där initiativen, så är han mer eller mindre omöjlig att stoppa.
En murbräcka.
En matchvinnare.

***

AIK saknade en radda tunga pjäser – Patrik Åman, Niclas Eriksson, Kevin Lieback-Asp och specielle målskytten Rickie Hyvärinen – men lyckades ändå bärga två pinnar på bortaplan mot Mullsjö.
Det kunde ha blivit tre.
Men släkten är värst, som vanligt.
Kevin Lundgren – många år i AIK, men mest bänkvärmare – stänkte in 4-4-bollen med dryga två minuter kvar att spela.
Ändå, två pinnar för AIK, tack vare Oskar Hagberg som avgjorde på övertid.
Oerhört starkt givetvis, och AIK går från klarhet till klarhet.
En lysande start förbyttes i en djup dipp, men nu har laget varit konsekvent bra under en lång tid, tar kontinuerligt med poäng och gör det tack vare bra grundspel, inte tack vare enskilda spelare.
Fast ja, vi ska ju inte underskatta kapten Karl-Johan Iraeus, som verkligen fått en nytändning i år. Jag har varit inne på det innan, men det tål att upprepas. Ett mål och en assist idag också.
Mullsjö?
Torsk mot Dalen borta senast, torsk mot AIK hemma nu. Det är man knappast nöjda med. Dessutom blott andra hemmaförlusten den här säsongen. Det svider hemma i Nyhemshallen.

***

Hattrickskytt: Jonathan Nilsson.
Who?
Ni vet tredjelänken i Helsingborgs toppkedja med Linus Nordgren och Daniel Johnsson. Han får inte speciellt många rubriker i skuggan av Helsingborgs etablerade kuggar, men har börjat göra mål på slutet, och lastade alltså in tre bollar idag när Helsingborg tog en tung 5-3-viktoria på bortaplan mot Linköping.
Nilsson satte 0-1, 2-3 och avslutande 3-5.
Målkungen Daniel Johnsson skickade in det matchvinnande 4-3-målet med mindre än två minuter kvar att spela.
En skalp av Helsingborg så klart, som därmed blandar in Linköping i kampen om slutspelsplatserna.
Karlstad och Warberg har halkat efter, men framfarten för Dalen, Växjö och AIK gör att slutspelsstriden intensifieras, och just nu är varken Helsingborg eller Linköping säkra på några platser.
Mellan trean Dalen och nian AIK skiljer bara sex poäng.
Vilket getingbo.

***

På tal om Dalen.
Umeålagets fina formkurva fortsätter och Karlstad betvingades med 5-2 på bortaplan, och återigen höll laget ner siffrorna bakåt, vilket gjorde att man inte behövde överprestera framåt. Den tajta defensiven fortsätter att vara succélagets framgångsrecept.
Höstens överraskande målmaskin slog också till igen: Mattias Ljunggren.
Backen sköt ju bara ett enda mål ifjol, men har gjort hela tio mål i år, inklusive två nya kassar mot Karlstad.
25-åringen sköt matchvinnande 3-2 en bit in i sista perioden och spädde sedan på till 5-2 i slutminuterna.
Dalen är uppe som sensationell trea i tabellen.
Det är förvisso tajt bakom, men ändå.
Karlstad däremot tappar i slutspelskampen. Fem poäng bakom åttondeplatsen nu. Å andra sidan tror jag värmlänningarna ser slutspel som en bonus, första prioritet är att lösa nytt kontrakt. Där har laget just nu nio poäng till godo på Granlo. Det tappar man inte.

***

Iksu!
Snacka om att Umeålaget är i superform.
16-3 mot Rönnby senast.
8-2 mot Kais Mora nu.
Totalt 24-5 mot förra säsongens finalpar inom loppet av fem dagar. Snackar om att sätta ner foten och sätta sig i respekt inför slutspelet, det är ju inte alls omöjligt att Iksu ställs mot båda lagen i vårens avgörande.
Det var inga tursiffror mot Kais Mora. Inte ens i närheten. Det var utklassning.
Precis som mot Rönnby så kom Iksu ut i ett furiöst tempo. Sprang och pressade i alla situationer, gav inte Kais Mora någon chans att varken vända spelet (Iksu vann tillbaka alla andrabollar) eller bygga upp något spel (sönderstressade). Kais Mora såg sirapssega ut med bollen och Iksu spelarna kunde enkelt kliva in närkamperna och klä av hemmaspelarna bollen.
Det var faktiskt otroligt att se den dominansen.
Som Myra Aggestål – 17-åringen – som i en en mot en-duell med måldrottningen Malin Andréason bara tog bollen, vände runt och slog ett uppspel som ingenting. Så enkelt, så dominant, så talande.
Eller Sofia Joelsson – 19-åringen – som var som en duracellkanin på planen. Sprang hela tiden, jäkligt snabbt, och vann massor av dueller och som ledde vägen med två mål i början, det andra ett fint konststycke.
Men bäst var Cornelia Fjellstedt. Dominerade spelet från sin backplats. Så smart, så säker, så kylig. En av SSL:s absolut bästa spelare just nu.
Går att räkna upp flera: Malin Marklund i kassen var riktigt vass när det behövdes, Isa Rydfjäll är en klassback.
Varje gång Iksu vann bollen så vände man spelet, full fart framåt. Inget statistik spel, inget avvaktande. Iksu bara körde.
Det är enormt kul att kolla på.
Eller som teveexperten Stefan Edberg stämplade Iksu från start: idel ädel innebandyadel. Ja, tre femmor av yppersta klass.
Och då har man ändå tappat världsspelaren Cassandra Edberg.
Iksu dominerade i två perioder. I sista spelade Kais Mora bättre i kombination med att Iksu gick ner sig lite, men då var ju matchen redan körd.
Anna Wijk brukar dominera och våga, men till och med hon stressades sönder av Iksus intensitet. Hennes passningar – om hon ens fick iväg dem – var hafsiga, okontrollerade och felriktade. Det kändes som att hennes svit med poäng i alla matcher den här säsongen skulle brytas, men ändå var hon inblandad i båda hemmalagets mål till slut. Vissa spelare har en förmåga att hamna i poängprotokollet oavsett.
Men det här var Iksus kväll.
Just nu känns det inte som att någon kan stoppa dem i ett slutspel.
– Men jag har varit med så länge att jag vet att det är annorlunda att spela slutspel jämfört med seriespel. Att vinna mot Rönnby och Kais Mora är kul och viktigt, men jag vet inte om de här segrarna betyder så mycket i ett slutspel, sa lagkaptenen Josefina Eiremo när jag surrade med henne efter matchen.
Sett till spelet och spelarmaterialet så känns Iksus största hot kring ett SM-guld om dem själva.
Men Iksu jobbar med att hålla fötterna på jorden:
– Vi pratar mycket om att inte skena iväg i tankarna. Man ska njuta och vara stolt över bra insatser för det ger självförtroende, men sedan gäller det att koppla bort delar av det och ta med sig självförtroendet in i nästa match. Vi jobbar mycket med att leva här och nu, sa Eiremo.
Lyckas Iksu med det – att behålla ödmjukheten och inte sväva bland några rosa moln – så ska det mycket till om det inte blir guld. Så är känslan just nu.

***

Mer daminnebandy idag:

Falun – Huddinge 3-7: Planenlig seger för Huddinge som alltså fick vinna på bortaplan för första gången sedan seriepremiären. Michelle Oskarsson har varit het sedan hon kom tillbaka, två mål senast och två nya baljor idag. En spets som Huddinge saknat och som är välkommen då några av de andra poängmakarna – som Sofie Karlsson – slokat jämfört med säsongsstarten.

Linköping – Pixbo 2-3: Betydligt tajtare målmässigt än förväntat, även om segermaskinen Pixbo – som vann skotten med 25-12 – hittade en väg att vinna precis som vanligt. Nya målmaskinen Isabell Krantz skyfflade in det matchvinnande 3-1-målet i slutet av den andra perioden. Och ja, Linköpings Stina Sjögren gjorde mål igen, för åttonde fajten i rad. Imponerande svit.

Karlstad – Dalen 3-5: Förlust för Karlstad – men än värre var att målmaskinen Linnéa Wallgren enligt rapporterna fick en smäll på knäet och fick tas ut på bår. Inget bra besked om hon försvinner, eftersom värmländskorna redan har en radda avhopp från en redan tunn trupp. Dalen – där både Amanda Öhman och Sandra Larsson blev tvåmålsskyttar – är nu uppe på en slutspelsplats. Där blir man kvar, tippar jag.

Rönnby – Jönköping 11-2: Rönnby var bevisligen inte nämnvärt påverkade av 16-3-torsken mot Iksu. Jönköping gjorde 1-0, men sedan var det inget snack utan Rönnby körde över gästerna och vann med tvåsiffrigt till slut. Dessutom: hela tio olika målskyttar, bara Malin Wikström blev tvåmålsskytt.

Uppsala – Täby 6-4: Jag kanske får äta upp min profetia om att Uppsala kommer falla tillbaka utan Amanda Delgado Johansson. Vi ser inget av det ännu i alla fall, då Uppsala först vann mot Dalen, och nu mot Täby. 4-4 i slutet, innan Uppsala avgjorde via två mål under de två sista minuterna, det matchvinnande 5-4-målet inslaget av under säsongen-värvningen Madelen Jonsson. Starkt Uppsala. Täby? Njae.

Och en match från igår:

Malmö – Endre 3-5: Helt väntat resultat sett till förhandstipsen, även om segermarginalen kanske var i knappaste laget med tanke på mina förväntningar. Både Anna Jakobsson och Corin Rüttimann hamnade i målprotokollet, men poängbäst hos gästerna var Mikaela Målström – matchen till ära matchad som center – som svarade för fyra pinnar, ett mål och tre assist. Målbäst var Sara Steen som skickade in två bollar i nät. Ju bättre Endres ”secondary scoring” är, desto större chans kommer man ha i slutspelet.

***

För er som missade dokumentet om Iksu så är det väl läge att tipsa om det igen, efter krossen av Kais Mora idag:
Så blev Iksu seriens stora gigant – igen (PLUS)

***

Ny het innebandyvecka stundar. På många sätt och vis. Stay tuned.