Granlo har vaknat.
Tredje raka segern, och första trepoängaren, kom ikväll efter att Växjö besegrats med 7-4 på hemmaplan.
Det galna var väl att det var en domarprotest och ett lagstraff som tog laget in i matchen, på något underligt sätt. Det var en ganska jämn match fram till mitten av den andra perioden, då Växjö-backen Johan Roos trycktes över sargen av Anton Uhlin vilket gav gästerna frislag.
Granlo blev irriterade över situationen – och fick ett lagstraff, två minuter, för protest.
Kan väl köpa upprördheten: det var axel mot axel, en 50/50-situation.
Men det är domaren som dömer, att fokusera på herrarna i gult har aldrig varit någon bra idé, det är bättre att koncentrera sig på det man kan påverka: sina egna prestationer på banan.
Men.
Utvisningen blev det som tog laget in i matchen.
Laget spelade av box play-läget. Viktigt – eftersom Växjö gjort mål på båda power play-lägena tidigare i matchen. Och 1-1-målet kom dessutom under en avvaktande utvisning. Totalt hade Granlo sju raka box play-lägen där man släppt in mål, innan man tätade den här onödiga situationen.
– Vi lugnade ner oss efter den utvisningen. Ingen ville göra fler fel. Sedan gjorde Johan Samuelsson ett jättejobb i box play, det var väl det första box play-läget vi klarade av på typ sju försök, så där någonstans vände det, sa Granlo-forwarden Max Wahlgren till mig när jag frågade om situationen.
Och det blev vändningen: efter det box play-spelet så tog Granlo över mer, spelade smartare och Johan Samuelsson började agera på allvar. Hans genomskärare till Joakim Petterssons 3-3 var magnifik mot ett sovande försvar. Passningen till 4-3 inte lika raffinerad, men Jonas Berglund avslutade bra.
Det övertaget släppte Granlo sedan inte – även om Växjö gjorde en bra slutforcering.
Första trean för Granlo alltså.
Tredje raka segern.
Och upp på elfteplatsen i tabellen.
Säsongsstarten var urusel, inte minst defensivt, men nu har man börjat få ordning på en del grejer där. Kan man också få igång box play-spelet, så blir det ännu bättre. Framåt har man bra killar, Johan Samuelsson leder förstakedjan, och i andra – ”nyförvärvskedjan” – så sätter ju Max Wahlgren, målskytt för sjätte raka matchen idag, kontinuerligt med kassar.
Granlos uppvaknande raffinerar bottenstriden.
Nu är Växjö – som verkligen behöver få tillbaka Filip Kjellsson och Eric Roos, samt minimera en del hårresande misstag – under nedflyttningsstrecket. Mellan lag nio och tretton (AIK, Helsingborg, Granlo, Sirius, Växjö) skiljer två poäng. Dalen och Karlstad står på tio poäng, fyra före Växjö – men kan också röras in i det där.
Gävle får det tufft – men vilket ytterligare lag får lämna SSL i vår?
Det kan bli en hårresande kamp, som det ser ut just nu.

***

Oj, vilket målkalas!
AIK-Karlstad 7-7.
Det här var storskalig innebandyunderhållning. Jag är inte den som definierar underhållning i antal mål, eller som ser tjusningen i tränarinnebandy (försvarsspel och 0-0), utan gillar när det är fart, fläkt, chanser och svängningar (oberoende av hur många mål som görs).
Det här var underhållning för mig.
Många snygga mål. Inte minst Daniel Palm Gonzales snygga fint innan han la in 4-7-bollen för Karlstad.
Det här kunde ha gått precis hur som helst. Så var känslan i alla fall. Det var svårt att sätta någon stämpel på matchen. Det var innebandy, liksom.
Jag är imponerad av Karlstads topplina med bröderna Colling och Sebastian Degeryd. Fyndiga herrar. Adam Colling är en riktig snajper. Det bara smäller. Älskade till exempel 3-4-målet där han bollade lite med brorsan och sedan bara pang – upp i nättaket. Nu är Adam Colling skyttebäst i SSL – tolv kassar totalt – vilket är otroligt imponerande.
Och Karlstad fortsätter plocka poäng.
I AIK så sprudlade det om Patrik Hagberg, inte bara för hans fyra mål (han satte ju en boll i ribban och kunde skyfflat in ännu mer mål). Laget, som kom in med tre raka torsk, låg under med 4-7, men lyckades alltså komma ikapp. Viktigt för moralen och självkänslan hos Solna-gänget, ett fjärde raka nederlag hade kunnat skicka ner AIK i källaren rent mentalt.
Delad poäng.
Inget av lagen är nog nöjda med att det inte blev tre poäng, men båda är nog också nöjda med att det inte blev noll poäng. Så svängigt var det.

***

Mullsjö vann mot Gävle med 9-3.
Det stod 2-2 efter halva matchen – innan västgötarna ryckte.
Helt enligt planen.
Typ så.

***

Damerna då.
Där Pixbo fortsätter att vinna på löpande band. Förvisso ingen sprakande tillställning mot Karlstad, seger med 5-3 efter en stark insats av värmländskorna, men man fortsätter att rada upp trepoängare och har inte tappat en enda pinne hittills.
Och har bara släppt in 13 bollar på sju matcher. Magiskt bra.
Visst: laget har kvar att möta storlag som Iksu och Kais Mora, men ändå. Det här Pixbo är bra.
Bättre än förväntat.
Johanna Dahlin, en av kuggarna ifjol, försvann inför i år. Det kändes lite trubbigt på förhand, inte minst offensivt. Men Eliska Krupnova har varit en sensation. 17-åringarna Frida Ahlstrand och Josefin Wålinder ser väldigt mogna ut och levererar dessutom poäng. Personliga favoriten Alicia Fylke tycker jag ha lyft.
Citat-maskinen och Pixbo-tränaren Jonas Eliasson är inte förvånad.
Tvärtom.
Han sågar expertkåren. Eller så kallade experter, som han uttryckte det. De som tippade laget typ femma inför säsongen. Jag kände mig träffad och höll käften. Men å andra sidan: är man inne i smeten, vet vad man har för lag, så är det klart att man inte har samma syn som utomstående. På pappret såg Pixbo svagare ut i år. I realiteten är man nog, som Eliasson hävdar, bättre.
– Det är lite roligt, de som kallar sig experter hade oss som femma eller något. Vi har tappat spelare, men man får kolla på vad vi fått in. Vi är noga med vad vi plockar in och är bättre i år. Vi har fått in två rightare framåt, det hade vi inte ifjol och det ger oss mer alternativ i år. Vi har vetat att vi fått in bra spelare och människor, sa Eliasson till mig.
– Eftersom vi tippas som femma så har vi ju ingen press utifrån. Men jag tycker vi har Sveriges bästa lag. Spelarna i klubben har inställningen att de spelar i världens bästa lag. Det ska man ha om man spelar i Pixbo. Det är en mentalitet som vi byggt upp.
Jag gillar Jonas Eliasson.
Han säger rakt upp och ner vad han tycker och tänker. Ibland blir det bra, ibland dåligt – men för det mesta bra.
Svensk daminnebandy mår bra av lite kaxighet.
På tal om det: Eliasson håller ju inte tillbaka superlativen angående Ida Sundberg, precis.

Huddinge – Iksu 4-9: Inget snack. Iksu gjorde 4-0 under första halvan av den första perioden, och sedan var den matchen avgjord. Nu fick man lite islossning poängmässigt för veteranen Josefina Eiremo också, två mål och två assist, vilket blir viktigt i längden. Det mest anmärkningsvärda? Ja, det är väl att Nina Bärtschi blev poänglös.

Täby – Endre 2-4: Det har varit mycket surr om Corin Rüttimann när det gäller Endre den senaste tiden. Idag snodde Anna Jakobsson tillbaka showen. Hon låg bakom alla fyra målen när Endre vände 0-2 till 4-2, och det sista målet var en kasse i den högre skolan, när hon ensam med fyra Täby-spelare omkring sig satte bollen bakom Emelie Frisk. Världsklass.

***

Är ju skyldig er lördagen också.
Och det var en mer intensiv lördag än brukligt, dessutom.
Hann se reprisen på SM-finalen mellan Linköping och Falun innan jag drog på hockeyjobb. Det var sannerligen en repris som levde upp till repris-stämpeln.
Matchen hade många likheter med vårens SM-final: två skapligt jämna perioder, likaläge inför sista, ett Falun som gasade under sista tredjedelen. Slutresultat: 7-4 till Falun.
Nästan en repris på resultatet från våren (6-4) också alltså, och det hade väl blivit så om inte Alexander Galante Carlström rullat in den där bollen i öppet mål också, men den där herren ska ju nödvändigtvis göra sina mål.
Men Linköping har verkligen börjat komma igång, som jag varit inne på ett antal gånger nu.
Jag har haft känslan av att Linköpings sätt att spela innebandy är något som passar Falun väldigt illa. Vi såg det under serien ifjol, vi såg det i vårens final, och vi såg det igår också.
Falun älskar att äga boll, få rulla runt, bygga spel, nöta ner lag som till slut tappar tålamodet över att förgäves springa och jaga boll mot överjordiskt bollsäkra mästarspelare.
Grejen med Linköping är bara att de inte tappar tålamodet.
De har ett grundmurat system som alla följer, ingen viker undan, och den kontinuiteten, den hängivelsen till den egna idén, skapar istället frustration hos Falun.
Linköping var på väg att få matchen lite dit de ville igår, var tajta, skapade en del, men hade en del motstudsar – en boll som trillade in bakom Robin Laakso, instyrd av egen spelare till exempel – som gjorde att man aldrig lyckades skapa någon riktig oro i Falun-lägret.
I sista perioden var det sedan inget snack: Thomas Brottman-lösa (hemma av personliga skäl) Falun tryckte på gaspedalen, etablerade lång och tunga anfall, och fick också utdelning för det till slut.
Många lag kan skrälla mot Falun i enstaka matcher, men min upplevelse är att Linköping är det lag som har störst potential att besegra de trefaldiga mästarna över en serie matcher. Kanske det enda SSL-laget som sitter på den potentialen, faktiskt.

Mer herrmatcher igår:

Sirius – Warberg 4-7: Hade det delats ut pris till månadens hetaste spelare så hade nog Robin Blåberg varit en het oktober-kandidat. Han smackade in två nya mål mot Sirius och har nu satt sju bollar på tre matcher i just oktober. Snacka om att leverera. Det gör också Warberg som nu har tre raka vinster, där man dessutom levererat 25 mål. Starkt. Sirius? En trepoängare på sju matcher. Svag offensiv. En rejäl besvikelse hittills.

Dalen – Pixbo 5-4 (sd): Oj, här snackar vi skräll. Nye målkungen Mattias Ljunggren lastade in två nya mål och Dalen ledde i princip under hela matchen, innan Pixbo lyckades knapra ikapp i sista perioden och rädda en pinne, innan Stefan Lindberg-Dellsand avgjorde på övertid. Tre av fem Dalen-mål av backar, alltså. Noll poäng av Ketil Kronberg. Anmärkningsvärt. Enligt statistiken fick Pixbo bara iväg 14 skott på mål…

Damerna:

Jönköping – Uppsala 2-6: Nej, något skrällkryss blev det inte, även om Jönköping gick upp i en 2-0-ledning som man hade med sig i halva matchen, innan Uppsala vaknade och vann sista perioden med hela 5-0. Maria Schoeps tryckte in tre av de bollarna. Uppsala fortsätter alltså att vinna och har tagit sex segrar på sju matcher.

Dalen – Linköping 2-6: Inför matchen skrev jag att Amanda Larsson skulle se till att Linköping snodde åtminstone en poäng mot Dalen, men det blev betydligt mer än så. Larsson låg bakom alla mål, fyra mål och två assist, och såg till att Linköping snodde alla tre pinnarna. Det är bara att konstatera: Dalen är inte samma stabila lag som man brukar vara – tre poäng på sju matcher och -22 i målskillnad. Är slutspelet i fara för Umeå-laget?

Kais Mora – Rönnby 4-7: Oj, så kom den då, den där efterlängtade segern för Rönnby. Laget har ju bara slagit jumbolagen tidigare, men satte nu ner foten rejält och vann reprisen på vårens SM-final mot Kais Mora med imponerande 7-4 efter ett ryck i sista perioden. Hintade inför match att det kanske var en sådan här fajt laget behövde, en match där man hade allt att vinna och bara kunde slappna av och köra. Om det var det som avgjorde vet jag inte, men det ska bli intressant att se om detta innebär uppvaknandet för höstens stora besvikelse hittills eller om det bara var en tillfällig energikick.

Malmö – Falun 6-3: Väntad seger, även om Falun verkligen har höjt sig. Även om man fortfarande förlorar så rasar det i alla fall inte iväg. Malmö-stjärnan Ellen Rasmussen fortsätter att lasta in poäng: två mål och två assist. Tia i poängligan. Dessutom viktigt för Malmö att få vinna på hemmaplan efter att ha plockat alla tidigare poäng på bortaplan.

***

Intensiv helg är över. Nu ser vi fram emot nästa.

Okej, det är dags att sluta prata om Globen-vibbar på lag.
Nu ska vi snacka om Tele2-vibbar.
Ni som inte hängt med i veckan: årets SM-finaler får alltså flytta från traditionella Globen, dit man återvände från Malmö ifjol, på grund av Eurovision och ska istället spelas hos grannen och gigantiska Tele2 Arena med en kapacitet för 20 000 personer (oklart hur många den tar för innebandy, förvisso, men minst den siffran).
Spontant: jag gillar det.
Det blir chansen till en ny innebandy-manifestation, att sätta plasten på kartan ytterligare, precis som under VM i Göteborg med en fullsatt Scandinavium under finalen (sedan att turneringen blev ett ekonomiskt praktfiasko, minus nästan sex miljoner kronor, som framtvingat svångremmar hos förbundet är en helt annan sak, men för publiken var det sannerligen en fest).
Sedan är Tele2 Arena kanske inte optimal för innebandy.
Många kommer sitta så långt från planen att man knappt kommer se bollen, än mindre uppfatta detaljerna, men det är väl lite som de här utomhusmatcherna i NHL (och i SHL, för den delen) att det handlar om att ha varit där, upplevt hela grejen, att vara med och skriva historia.
Det är väl också de faktorerna som talar för att innebandy-sfären kan fylla Tele2 Arena.
20 000 personer.
Det är många.
Fyller innebandy-finalerna de stolarna blir jag imponerad. Jag är skeptisk – men vad fasen: nyhetens behag kommer locka många.
Annars så är väl Tele2 Arena så långt ifrån den identitet som jag tycker att innebandyn ska bygga. Sporten är ingen kommersiell maktfaktor, ingen sport som drar någon gigantisk publik. Istället är det en liten, fartfylld och familjär idrott som bygger på eldsjälar och engagemang. Någonstans tycker jag också att det är där innebandyn ska bygga sin identitet: satsa på farten, bygga moderna och intima arenor för 1500-2000 personer, och skapa en familjegryta. Då är innebandyn som bäst. Tätt, tajt och snabbt.
Min känsla är att innebandyn behöver bygga en ny identitet för att växa. Hitta sin plats i idrottssfären. Det där med att man är den kaxiga tonåringen börjar ebba ut. Det är dags att hitta något annat. Att satsa på intimiteten kan vara en sådan sak.
Ett fullsatt Scandinavium och en fullsatt Tele2 Arena har sin tjusning, men det är vid enstaka, unika tillfällen. Det är och ska inte vara innebandyns vardag.
På tal om det.
Tele2 Arena öppnar upp nya dörrar.
Då hoppas jag också att SM-finalerna öppnar sinnena och hitta nya sätt att lyfta sporten på nya plan.
Jag vet inte hur – men det finns säkert skarpa hjärnor där ute.
Till exempel, är det inte läge att hylla sportens gamla hjältar snart? Innebandyn har fött, skolat och upplevt en lång radda med fantastiska spelare som fyller spaltmeter i historieböckerna och som är legendariska för sina prestationer – men hur ofta har de hyllats av den samlade innebandyfamiljen i publika sammanhang?
Det kanske är dags för innebandyns Hall of Fame.
Varför inte starta det hela på innebandyns största scen någonsin?

***

Fullmatad innebandyhelg. Dags att tippa matcherna – precis som vanligt:

Lördag:

Linköping – Falun X: Repris på SM-finalen i våras och dessutom extrakryddad med Eric Björks möte mot sin gamla klubb. Detta är två lag som varvat upp under hösten och som börjat visa embryon till samma kvalitet som ifjol, så det här blir en riktig smällkaramell. Falun får givetvis gälla som favoriter, men någonstans tycker jag ändå att det här doftar kryss.

Sirius – Warberg 1: Intressant match och viktiga poäng, då Sirius och Warberg kommer vara två av lagen som gör upp om att hamna på rätt sida om slutspelsstrecket. Sirius har åkt på två riktiga näsbrännor, mot Linköping och Pixbo, och lär vara revanschsugna till tusen, och därför tror jag man vinner med uddamålet. Warberg, med två raka segrar i bagaget och en uppvaknad målskytt i Robin Blåberg, kommer dock inte ge sig frivilligt.

Dalen – Pixbo 2: Nej, jag har svårt att se Dalen kunna störa Pixbo som varit bra så här långt och vunnit fem av sex matcher, och som rullade ut Sirius rejält senast. Känns som en klar seger för gästerna. Dalen vann mot Gävle senast, men har inte imponerat speciellt mycket hittills.

Söndag:

Granlo – Växjö X: Granlo har sannerligen vaknat till i de senaste matcherna med dubbla suddenvinster och när Växjö kommer på besök kan det mycket väl bli kryss igen. Gästerna har haft ett tufft spelschema och åkt på förluster mot topplagen Pixbo, Falun och Storvreta, men har stått upp bra mot alla tre. Det här blir dock en helt annan typ av match – och smålänningarna kommer få äga mer boll, vilket de inte trivs lika bra med. Ja, det doftar kryss.

AIK – Karlstad X: Oj, snacka om svårtippat, ett AIK i formsvacka mot ett Karlstad som imponerat stort i säsongsinledningen. Det är lockande att pricka in tvåan, men någonstans tror jag att AIK är redo att täta läckan som uppstått, och tre raka förluster, inklusive haveriet mot Gävle, lär ha skapat både revanschlusta och skärpa. Drar in krysset.

Gävle -Mullsjö 2: Nej, jag tror inte att Mullsjö – trots att David Gillek saknas – faller i samma Träffen-fälla som AIK, utan att Mikael Hills manskap tar en ganska komfortabel seger. Skillnaden i spelarmaterial är så markant att det inte ska kunna gå på något annat sätt.

***

Damerna!

Jönköping – Uppsala X: Jönköping gjorde en rejäl uppryckning och var nära att sno tre poäng mot Huddinge senast, men fick nöja sig med en pinne. Oavsett: försvarsspelet har börjat lyfta. Succélaget Uppsala hade oväntade problem med Falun senast och trivs bättre med att slå ur underläge, och kommer inte få enkelt mot Jönköping heller. Skräll-tippar ett kryss.

Dalen – Linköping X: Dags för Dalen att vinna på hemmaplan nu? Kanske, men Linköping är ingen enkel motståndare och kommer ha planens bästa spelare i Amanda Larsson – och det kan mycket väl avgöra den här matchen. Jag tror den förre Kais Mora-stjärnan ser till att gästerna snor minst en pinne. Dalen har bara gjort tolv mål framåt hittills, alldeles för svagt så klart.

Kais Mora – Rönnby 1: Rönnby har vunnit två av sex matcher, mot tabellens jumbolag, och brottas alltjämt med både resultat och spelmässig form. Att då åka till Dalarna för att spela SM-finalrepris mot Kais Mora är sannerligen ingen drömresa – och visst vinner hemmalaget. Jag är dock inte helt säker på att det blir med så stora siffror, en match av den här kalibern kan nämligen skärpa Rönnby som kan spela helt utan press på axlarna.

Malmö – Falun 1: Malmö har visat sig vara ett lag som blandar och ger, men det är kanske inte konstigt med tanke på den unga truppen och att man är nykomlingar. Falun har lyft sig på slutet och inte rasat samman som i  början. Laget närmar sig säsongens första poäng – men jag tror inte den kommer mot Malmö, som kommer trivas med att ha mycket boll och få spela offensiv innebandy. Skånsk seger med ett par bollar.

Söndag:

Huddinge – Iksu 2: 5-5 mot Karlstad senast för Iksu var en skräll. Umeå-laget har ju kört över allt motstånd hittills, men fick nu ta ner fötterna på jorden igen efter att ha varit upp och svävat bland molnen ett tag. Det kan Huddinge få betala för – tippar att Iksu vinner klart.

Täby – Endre 1: Mötet mellan ”utmanarna” i år, de nya topplagen som utmanar de klassiska topplagen. Hyperintressant möte mellan två roliga lag med många profiler. Känns som det kan gå hur som helst, men hemmaplan tror jag kan fälla avgörandet till Täbys fördel.

Pixbo – Karlstad 1: Pixbo har tagit fullt hus och det finns ingen anledning att tro att första näsbrännan kommer mot Karlstad, även om värmländskorna skrällde mot Pixbo ifjol. Hemmalaget känns genuina, stabila och har ett grymt försvar, och det lär inte Karlstad orka forcera. Japp, det blir sjunde raka trean för Jonas Eliassons manskap.

***

För er som vill ladda upp ännu mer inför helgen så kan ni lusläsa ett par listor som kom ut i måndags, med mina tio största överraskningar samt fem största besvikelser på dam- respektive herrsidan i inledningen av SSL (PLUS-låsta):
Herr: 10 största överraskningarna
Dam: 10 största överraskningarna
Jag har alltid panik när jag gör listor, så ock denna gång. Men jag vill inte att ni ska hålla med mig heller, för den delen.
Listor ska man inte vara överens om.

***

En hel del lördagsmatcher i helgen – men fokus ligger som brukligt på söndagen. Då blir det maximal bevakning, precis som vanligt.

Det här med dubbel bestraffning i innebandy är ju ett diskussionsämne.
Att ett lag kan få en straff emot sig och om motståndarna bränner den så får man ändå spela box play.
Att det är en regel som borde slopas tycker jag är givet.
Men idag fick dubbel bestraffning en ny betydelse.
Fråga Storvretas Victor Andersson.
Mot Växjö blev han utvisad i mittperioden – och när han satt där på botbänken så blev det en duell precis framför honom, han fick en klubba i pannan, ett jack och det rann rejält med blod. Det tog ett tag innan man fick ordning på det där.
Dubbel bestraffning, alltså.
Men Andersson bröt inte matchen. Pannan tejpades ihop, han fick ett rejält bandage och lirade vidare.
Och gjorde det solitt som vanligt den här säsongen. Victor Andersson är ju en talang som tagit tid på sig att blomma ut, men som också lidit lite av Storvretas djup i laget där det varit ont om plats på centerpositionen. Han har ju vikarierat som back genom åren, bland annat. Men nu, då Mika Kohonens era i klubben är slut, har han fått jobbet som centerankare i andrafemman och gjort det strålande.
Den kedjan med Andersson, Albin Sjögren och Rasmus Sundstedt har varit Storvretas bästa hittills – och en av SSL:s största överraskningar så här långt.
– Rasmus Sundstedt är bäst i världen, eller i alla fall topp-5. Man blir chockad över det han kan göra med en boll. Han skapar enormt med yta för oss andra. Albin Sjögren är en målskytt av rang. Vi har en tydlig rollfördelning. Jag ska sköta uppspelen och ge bollen till de andra. Vi har bra kemi, vi tänker innebandy på samma sätt, förklarar Andersson.
Tillbaka till matchen – Storvreta vann med 9-5.
Välförtjänt, tycker jag.
Framförallt så bjöd ju Växjö på ett gäng mål, där man hade bollen under kontroll, men där Storvreta-spelare helt enkelt snodde bollen och var hänsynslösa i spelvändningarna. Både 4-3 och 5-3, som mer eller mindre avgjorde matchen, kom efter grova Växjö-misstag.
Växjö tycker jag annars imponerar i höst. Ett helrenoverat lag som fått ihop verktygen överraskande snabbt och hotat ett gäng topplag.
Idag blev misstagen för kostsamma – något som kan kanske var ett resultat av trötthet då man gick på två femmor i matchen och bland annat saknade centerstjärnan Filip Kjellsson.
Storvreta studsade tillbaka efter Falun-förlusten. Jimmie Pettersson fick äntligen belöning för sitt oändliga slit med målmässig islossning och totalt fyra baljor. Storvretas spetsfemma – Pettersson, Alexander Rudd och Joakim Olsson – har ju varit förhållandevis sval hittills i höst, i alla fall med tanke på vad de här lirarna kan, men det verkar som man är på gång nu.
Det skapar ännu mer spets och bredd hos serieledarna.

***

Nej, Gävle tog inte tillvara på det gyllene tillfälle man skapat sig själva genom att skrällvinna mot AIK i veckan.
Förlust mot Dalen med klara 7-3.
Det stod 3-3 i den andra perioden – innan veteranen Alexander Bodén klev in i handlingen på allvar.
Han spelade fram Johan Eriksson till 4-3 i slutet av andra och inledde sedan tredje perioden med att sätta dubbla mål och ge sitt lag ett 6-3-överläge som man sedan aldrig släppte.
Viktig seger för Dalen.
Man var det bättre laget i den här matchen, i alla fall under de sekvenserna av drabbningen som jag kollade på, så det var inget snack.
Viktigt också att få igång Alexander Bodén och hans målskytte, givetvis. Han är en av stöttepelarna som måste bära Umeå-laget i vinter.

***

Mullsjö utan avstängde David Gillek.
Det slutade med en katastrofstart mot Linköping, 0-4 efter första perioden, och till slut en klar förlust, 2-6.
Vad Gillek hade gjort för skillnad får vi aldrig veta, men det är en härförare och ånglok som med sin blotta närvaro skapar en viss respekt hos västgötarna.
Linköping ångar på.
Solklar seger mot Sirius senast.
Solklar seger mot Mullsjö idag.
Som sagt: det känns som att den där väloljade skördetröskan från fjolåret har börjat mullra igång.

***

Pixbo tog en klar seger mot Sirius.
7-3 till slut.
Men majoriteten av målen kom från oväntade målskyttar: två mål vardera från backarna Tim Wiklund och Jens Milesson.
Att få produktion även från sådana spelare, som i huvudsak har andra uppgifter, gör att ett lags slagstyrka ökar.
Milesson får föresten anses vara en sensation. Kom ifrån från division ett-spel (!) inför förra säsongen och har varit ordinarie sedan dess, och nu alltså vuxit några centimeter i offensiven. Han har redan lastat in tio poäng under hösten och är sextonde man i poängligan. Galet imponerande.
Pixbo hakar på i toppen. Tvåa. Och strålande målskillnad.
Sirius har fått ett par smällar nu. Och får stryk rejält, dessutom. Vi minns ju Linköping-matchen senast. Uppsala-laget har nog en del att grubbla över, vad det verkar.

***

Karlstad fortsätter att spänna musklerna.
Förlust mot uddamålet mot Mullsjö senast.
Förlust med uddamålet mot Falun idag.
Två matcher som gett noll poäng i tabellen, men som visar att nykomlingen inte ligger så långt efter de bästa lagen i serien och som, om allt stämmer, kan lugga poäng i vilken fajt som helst.
Det var tunga uppförsbackar mot mästarna med underlägen 0-3, 1-4 och 2-6, men man la sig inte ner för det, utan jobbade ikapp, skapade kontakt och var till slut bara ett mål bakom. Men kom inte närmare än 6-5.
Som sagt: Karlstad fortsätter att imponera.
Man är helt klart SSL-mässiga.
Det är Alexander Galante Carlström också. Målskyttarnas målskytt. Tre mål idag. Nio mål totalt. Bäst i SSL.
Men inte i ensamt majestät: även Karlstads Adam Colling har krutat in nio bollar. Imponerande.

***

Skrällarnas eftermiddag på damsidan.
Karlstad snodde poäng av Iksu på bortaplan, 5-5.
Linköping stal en pinne hemma mot Kais Mora, 5-6-förlust efter övertid.
Oväntat.
Men kul.
För SSL:s skull alltså.
Iksu och Kais Mora är solida topplag – men inte oövervinneliga. Dagens resultat känns som viktigt besked för övriga lag i serien att det finns chans till poäng i alla matcher.
Linköping ledde inte inte någon gång mot Kais Mora, men arbetade sig tillbaka hela tiden och fick in en kvittering till slut också – genom lagkaptenen Anna Wiman, med fyra poäng under aftonen – vilket gav en pinne innan målmaskinen Malin Andréason avgjorde.
Iksu var mer illa ute med ett 5-3-underläge i slutet, men succéförvärvet Nina Bärtschi klev in och satte både 4-5 och 5-5 vilket räddade poäng.
Kollade läget med Emelie Wibron som fick en smäll i och med 5-5-målet och tappade luften – ingen fara med henne, hon lirade vidare -och hon sa så här:
– Det är klart att vi är besvikna. Förhoppningen är att detta var en engångsföreteelse och att den här matchen ska stärka oss på sikt. Självförtroendet hos oss har vuxit under hösten men detta kanske tar ner oss på jorden igen, även om vi alltid har en ödmjuk inställning oavsett vilka vi möter.

***

Målskytten Corin Rüttimann.
Smaka på den.
Fem mål i fredags. Tre mål idag – i 8-4-segern mot Dalen.
Totalt har schweiziskan nu gjort elva mål i år. Något som kan sättas i relation till Anna Jakobsson, som brukar vara överlägset bästa målskytt i klubben, som ”bara” gjort sju mål.
Ifjol gjorde Rüttimann 16 mål.
Fortsätter hon i någorlunda takt kommer hon slakta fjolårssiffran.
Klubben har länge efterfrågat att hon ska skjuta mer. Jag vet inte om hon gör det – men fler av skotten hon skjuter går i mål. Enligt coachen Alexander Brinkmann gick sex, sju procent av skotten i mål ifjol, i år ligger samma siffra på 15 %.
Mer än dubbelt så effektiv alltså.
Det är ju inga dussinmål som centern rullat in heller, utan det är riktiga kanoner.
Rüttimann är ju erkänd som en av världens bästa spelare, men målskyttet har aldrig varit den främsta styrkan. Fram till nu då, verkar det som. Det ger Endre och lagets förstakedja ännu mer spets framåt, innan har det varit Jakobsson som varit den givne skytten. När Rüttimann nu tar avsluten också så får man en dimension till i den kedjan – vilket gör den ännu jobbigare att möta för motståndarna.
Rüttimann själv snackar om tur (vilket är bullshit för några av skotten som hon skickade in i helgen var projektiler i kryssen) – men erkänner att hon tränat extra på effektiviteten. Och bland annat fått tips av keepern Liisa Kokkonen.
– Jo, vi har pratat mycket om hur man ska skjuta och hur målvakterna arbetar. Jag hade grymt dålig statistik ifjol, jag behövde väl hundra skott för att göra ett mål, så visst har jag tränat på det en del.
Behövs inga 100 skott för att göra mål i år inte.

***

Övriga damfajter:

Huddinge – Jönköping 4-3 (ot): På temat skrällar. Jönköping tog första poängen för säsongen efter att ha nått 3-3 borta mot Huddinge, innan man föll efter övertid. Att bara släppa in tre mål under ordinarie tid är ett gigantiskt steg framåt för laget som läckt rejält hittills – och med en tätare defensiv så kom också första poängen. Huddinge kvitterade till 3-3 med mindre än tre minuter kvar och sedan avgjorde Caroline Adelöw på övertid.

Rönnby – Falun 6-1: Visst blev det seger för Rönnby idag. Men med tanke på skillnaden mellan lagen på pappret så borde väl resultatet vara större – men det viktigaste för Rönnby, som haft en riktigt risig säsongsstart, var att få vinna. Oavsett resultat och prestation, om vi ska vara ärliga. Det återstår fortfarande en del frågetecken – men en viktig självförtroende-boost för Västerås-gänget. Skotten 43-12 (!).

Uppsala – Malmö 6-1: Trodde ju på Malmö. Det sprack. Rejält. Uppsala gick upp till 5-0, och då var vi 14.29 in i sista perioden, innan Malmö tilläts klämma in sig i målprotokollet. Uppsala fortsätter att imponera. Dubbelsmäll för Malmö dessutom, eftersom Ellen Rasmussen bröt matchen på grund av en skada, dock oklart hur allvarligt det är.

Täby – Pixbo 3-5: Täby har vaknat. Gjorde en smart match mot Pixbo, var så när att få med sig poäng men orkade inte riktigt på slutet. Pixbo är ett solitt topplag, har en kanonkeeper i Sara Hjorting och några sylvassa spetsar framåt – men Täby visade att man kan hota de bästa lagen i serien. Ett bra besked för gänget som annars haft en halvtrög höststart. Pixbo är förbaskat bra just nu.

***

Skyldig er lördagens fajt mellan Helsingborg och Granlo också.
Som Granlo alltså vann med 6-5 efter övertid.
Granlo hade dessutom det målmässiga övertaget i hela matchen och Helsingborg hade inte ledningen någon gång. Skåningarna lyckades förvisso äta ikapp och nå oavgjort, men sedan avgjorde stjärnan Johan Samuelsson på övertid och fullbordade därmed sin fyrapoängskväll.
Starkt av Granlo som plockat viktiga poäng i de senaste matcherna.
Desto dystrare för Helsingborg, som allt mer framstår som en besvikelse så här långt. Å andra sidan är skåningarna som en bergochdalbana, så jag har en känsla av att det kan vända väldigt snabbt när laget i allmänhet, och finländarna i synnerhet, börjar varva upp.
En enda trepoängare och sju poäng på sex matcher är i alla fall rejält i underkant för ett lag som förväntas vara ett gjutet slutspelslag.

***

Intensiv innebandy.
Nu lugn vecka innan det bränner av igen nästa helg.

Jag – och många med mig i innebandy-Sverige – räknade ut Gävle rätt saftigt inför den här säsongen.
Säsongsstarten var ju miserabel och ändrade inte den uppfattningen precis. Storförlust redan i premiären mot Linköping och sedan har det bara rasat vidare.
Det har inte varit mycket som pekat på att det där laget ska kunna skrälla speciellt mycket i vinter.
Men.
Så kom den där sensationella vinsten mot AIK i senaste matchen.
Det går inte att i ord beskriva den glädje som visades när Alexander Larsson skickade in 6-4-bollen där i slutet.
Men det var nog lika mycket lättnad som glädje, gissar jag.
Eller som Alexander Larsson sa till mig efteråt: ”nu har vi visat innebandy-Sverige att vi kan”.
Kanske ett viktigt budskap att sända ut, men troligen ännu viktigare för gruppen internt att få ett kvitto på att man har kapacitet plocka SSL-poäng.
En seger är ingen seger, säger en del.
Den där segern betydde mer än en seger, säger jag.
Nu tror jag förvisso inte att Gävle överlever den här SSL-vintern ändå, men nu har man sannerligen chans att sätta färg på tabellen. Laget har fått blodad tand, möter nu Dalen på bortaplan och kan om man vinner den matchen klättra ovanför nedflyttningsstrecket, på Dalens bekostnad.
Snacka om att Gävle kommer ha en dunk med motivationsbränsle med sig upp till Umeå.
Nu är ju dessutom lagets fixstjärna Alexander Larsson, som varit skadad i säsongsinledningen, verkligen redo på allvar. Han fick kliva av mot Warberg, men spelade hela matchen mot AIK och satte alltså sin första SSL-kasse, som sedermera blev matchvinnande.
Med honom tillbaka, de första SSL-poängen inspelade och med chansen att klättra upp på säker tabellmark i helgen så skulle jag som Dalen-spelare vara lite orolig inför söndagens möte.
Umeå-laget har inte imponerat hittills och det har nog såtts en del tvivel hos en del spelare.
Att i det läget ställas mot det här uppumpade Gävle känns lite som en mardröm.
Vilken chans, Gävle.
Jag skulle inte bli förvånad om laget vinner på söndag.

***

Herrmatcherna i helgen!

Lördag:

Helsingborg – Granlo 1: Helsingborg var inte alls nöjda efter bortamatchen mot Warberg som förlorades klart och skåningarna lär osa av revanschlusta i den här kampen. Granlo lyckades kämpa till sig en övertidsseger hemma mot Dalen senast – comebackande Patrik Svensson avgjorde sensationellt nog matchen – men får svårt i den här bataljen. Jag tror Helsingborg vinner ganska klart.

Söndag:

Pixbo – Sirius 1: Jag har inte sett så mycket av Pixbos rakare innebandy i år – så är jag ingen taktiker heller, i och för sig – men visst har laget imponerat ändå, man har sådan extrem spetskompetens i uppställningen att laget aldrig kan räknas bort, även när man spelmässigt inte är på topp. Sirius blev manglade av Linköping i torsdags och jag tror inte Uppsala-gänget orkar stå emot ett bolltrillande Pixbo.

Dalen – Gävle X: Det här känns lite som en rysare. Gävle lär ha fått blodad tand av segern mot AIK senast, lagets första SSL-poäng, och möter nu Dalen som ligger precis ovanför nedflyttningsstrecket, och vinner Gävle så går man förbi Umeå-laget. Snacka om motiverande. Att Dalen inte skulle vara ett topplag i år var väl väntat, men man har varit oväntat bleka hittills, och självförtroendet är inte på topp. Drar in ett kryss.

Storvreta – Växjö 1: Svårtippad match, för Växjö har visat sig luriga hittills. Det är dock inget snack om att Storvreta har ett bättre lag på pappret och Uppsala-gänget sitter ju också på en fin formkurva, trots förlusten mot Falun senast. Jag tippar att Storvreta grejar det här, bland annat i kraft av hemmaplan, men Växjö kommer sälja sig dyrt. Tror på en målrik match med tajt slutresultat.

Karlstad – Falun 2: Karlstad går från klarhet till klarhet, solid insats mot Mullsjö senast, men ska inte rå på Falun som börjat varva upp rejält på sistone och som visade många kvaliteter i toppmötet mot Storvreta senast. Rasmus Enström ser verkligen ut att vara på gång. Falun reder ut detta tämligen komfortabelt, misstänker jag.

Linköping – Mullsjö 1: Intressant möte. Linköping gjorde en väldigt solid match mot Sirius senast och körde över Uppsala-laget, och det känns som det tippade topplaget är på väg att varva upp. Mullsjö är bra, men jag tror inte att man räcker till mot kompakta Linköping, speciellt inte nu då man också har David Gillek avstängd. Detta kan bli en målsnål och tajt tillställning.

***

Damerna kör hel omgång under söndagen:

Iksu – Karlstad 1: Segermaskinen Iksu rullar som bara den just nu. Det framforsande tåget kommer inte Karlstad, som torskade mot Malmö i fredags, kunna stoppa. Solklar hemmaseger.

Endre – Dalen 1: Endre visade härlig målform hemma mot Linköping, inte minst Corin Rüttimann som bombade in fem bollar, och det känns som att gotländskornas maskin ska börja rulla igång nu. Dalen har inte imponerat nämnvärt hittills, och kommer få problem. Hemmaseger.

Linköping – Kais Mora 2: Kais Mora var lite skakade mot Huddinge under fredagskvällen, men redde ändå ut det där och vann. Det tror jag man gör mot Linköping också. Speciell match för Amanda Larsson givetvis, stjärnan som lirat i Kais Mora länge men som nu är stöttepelare i Linköping. Jag tror dock inte Kais Mora visar några sympatier för det.

Huddinge – Jönköping 1: Alltså, Jönköping verkar vara i fritt fall och försvaret läcker värre än någonsin, och det är svårt att se hur man ska kunna stjäla säsongens första poäng i Stockholm. Huddinge har varit bra hittills och är solida. Hemmalaget faller inte igenom.

Rönnby – Falun 1: Rönnby har knappast imponerat hittills, men spelmässigt var man helt okej mot Täby senast även om det inte blev någon poäng. Effektiviteten framåt måste upp, men självförtroendet är så där. Mot Falun – som dock ”bara” föll med 5-3 mot Uppsala senast – blir det dock seger. Finns inget annat.

Uppsala – Malmö X: Lurig match. Två lag som överraskat i säsongsinledningen. Uppsala har verkligen hittat ett spel som fungerar. Samtidigt har Malmö tagit poäng i alla bortamatcher hittills och stjärnan Ellen Rasmussen är i fin poängform. Nja, smäller dit ett kryss.

Täby – Pixbo 2: Jag gillar vad jag såg av Täby i fredags, men att vinna mot ett Pixbo i högform jämfört med att vinna mot ett haltande Rönnby är två skilda saker. Pixbo har varit supersolida defensivt hittills, bara sju (!) insläppta mål. Täby har offensiv spets – men jag tror Pixbo tar det här. Liten, liten kryssvarning dock, men den är väldigt liten.

***

Full bevakning på söndag.

Rönnby mot Täby.
Ett möte mellan två potentiella topplag som inte imponerat i säsongsinledningen.
Av det syntes mindre ikväll. Lagen bjöd på högoktanig underhållning, det var fart, fläkt, chanser och inte minst spänning in i det sista.
Täby vann med 4-2 till slut.
Rönnby var bättre första halvan, men kunde inte nyttja sina chanser. Man borde ha gjort något mer mål än de två bollarna man fick in.
När Täby sedan skyfflade in 2-1-reduceringen – Louise Wickström mitt i slottet i power play – så var det här gästernas match. Coachen Josef Rosengren valde att mixa om sina kedjor i mittperioden och sprida ut sina stjärnor. Jennifer Stålhult och Louise Wickström hamnade med Josefin Ulvhag, fjolårets succékedja, medan Ranja Varli parades ihop med Matilda Sjödin.
Ett lyckodrag.
Stålhult fick lämna centerplatsen och blev ett helt annat hot som forward, och rushade ju in 3-2-bollen.
Och Varli och Sjödin – som jag satt frågetecken bakom i mitt anteckningsblock efter halva fajten – vaknade rejält. Inte minst Ranja Varli som låg bakom vändningen med två magiska Gretzky-assist:
Först i en spelvändning där hon drog sig ut mot kanten och sedan crossade bollen genom hela Rönnby-försvaret till en sopren och framstörtande Sjödin som bara hade att rulla in bollen.
Sedan stod hon på andra sidan och crossade igen där Sjödin återigen stod och dunkade in bollen.
Geniala passningar.
Innebandygodis.
Rönnby gjorde ett tappert comebackförsök sista fyra minuterna där man plockade keepern Laura Louisa och skramlade fram ett gäng bra chanser, men ett uppoffrande Täby med keepern Emelie Frisk höll tätt.
Krisen i Rönnby växer alltså. En seger på fem matcher. Det är anmärkningsvärt. Det fanns ljusglimtar – Karin Nygren var en gigant på backplats – men framförallt målskyttet klickade. Hajpade nyförvärvet My Kippilä såg också ganska bortkommen ut som forward.
Men visst: hade laget satt några av sina chanser under första halvan så kunde det gått annorlunda.
Täby imponerade, visade kämparanda och hade ett fantastisk bollrull under de första tio minuterna av den sista perioden, där man bombarderade Rönnby och kunde ha skyfflat in massor av bollar om inte Louisa storspelat.
Att sprida ut stjärnglansen i två kedjor såg ut att göra Täby gott.
Laget gjorde en bra match, helt klart.
Men jag tycker inte att Rönnby var så dåliga heller, förutom första tio av sista då man var rejält tillbakatryckta. Det finns kvalitet.
Men det saknas självförtroende.
Det syntes i lagets målchanser under de första 30 minuterna.

***

Anna Jakobsson?
Nej, det var vapendragaren Corin Rüttimann, normalt sett en stark tvåvägscenter som främst är en playmaker, som var måldrottning när Endre vann med hela 9-3 mot Linköping.
Schweiziskan bombade, ja bombade, in fem baljor.
Inga petningar eller styrningar och sådant.
De sa bara pang.
Speciellt 3-1-målet stack ut, med en stenhård backhand-knack rakt upp i krysset.
Det tillhör inte vanligheterna att Rüttimann visar de snajper-egenskaperna, men det är något som Endre efterfrågat, just att ta mer skott.
Anna Jakobsson smackade in två mål.
Totalt sju av nio mål från stjärnduon alltså.
Men Endre har ett brett lag och det syntes i den här matchen, även om det inte slösades bläck i matchprotokollet från övriga spelare. Men många malde på, visade kvalitet, och under stunder så var Linköping rejält utrullade.
Endre imponerade.
Linköping då? Höll upp spelet i halva matchen eller något sådant, sedan orkade man inte. Men även om siffrorna rann iväg så tycker jag inte att man föll ihop. Man skrapade fram en del chanser i mittperioden innan Endre ryckte, och hade man fått in någon boll där så hade man nog orkat hålla i längre.
Nykomlingen är ingen slagpåse. Långt därifrån.

***

Malmö fortsätter, precis som Linköping, visa sig vara en pigg nykomling.
6-4 borta mot Karlstad idag.
Hade ju magkänslan – vet i sjutton var den kom ifrån dock – att skånskorna skulle vinna den här matchen, men ändå starkt att plocka poäng i Värmland.
Girl of the match?
Ellen Rasmussen.
Tre mål, två assist. Fem poäng.
Nu har megatalangen – som vi redan kan sätta stjärnstatus på i SSL – sprungit upp till en åttondeplats i SSL:s poängliga. Vi visste att hon skulle vara bra – men hon har varit överraskande produktiv hittills, vilket är kul. Det kanske till och med kan bli landslagsdebut under säsongen, vem vet.
Beatrice Lundberg gjorde hattrick i Karlstad – till ingen nytta.

***

”Bara” 5-3 för Uppsala borta mot Falun.
Men tre nya poäng in på kontot för succélaget som fortsätter att plocka in poäng utan att Amanda Delgado-Johansson sätter avgörande avtryck i poängprotokollet.
Starkt.
Men, sett till siffrorna, ett steg i rätt riktning för Falun med comebackande rivjärnet Therese Strömberg.
Men ytterligare en förlust.
Nio gjorda mål på fem matcher skrämmer inte många.

***

Hur ska Jönköping få det läckande skeppet på rätt köl?
Ja, det är sannerligen en befogad fråga efter ett nytt ras – 16-1 mot Pixbo.
Fem matcher, noll poäng, 15-58 i målskillnad. Visst, småländskorna har haft ett supertufft spelschema där man avverkat alla superlagen och att man står på noll poäng är ingen katastrof – det kommer viktigare matcher framöver – men det som måste oroa är att det rasar in så mycket mål bakåt.
Inte bara i en, utan i två, tre matcher.
Pixbo ångar på.
Sara Helin fem mål och sju poäng. Eliska Krupnova tre mål och sju poäng.
Men framförallt: bara ett insläppt mål idag och totalt bara sju insläppta kassar på fem matcher. Magisk siffra. Näst bästa laget har släppt in 18 mål och det är en riktigt bra siffra, vilket skvallrar om hur fantastisk Pixbos siffra är.

***

Huddinge har inlett säsongen starkt.
Man visade klass idag igen och hade både 3-2 och 4-3 mot Kais Mora på bortaplan, innan man till slut fick ge sig med 9-6.
Respektingivande.
Och även om det inte räckte hela vägen så har Huddinge absolut visat att man vill vara ett lag som är med om bråkar om slutspelsplatserna i år, istället för att hålla till i mellanmjölkslandet i tabellen.
Kais Mora?
Vinner ju till slut.
Som de brukar.

***

Återkommer imorgon med att snacka upp resten av helgen, där vi inte minst har en högintensiv söndag.

Det fanns ett gäng givna topplag i damernas SSL inför säsongen – i alla fall när man läste pappren och gick igenom namn för namn.
Rönnby, fjolårsfinalisten, var definitivt ett av dem.
Täby, bra ifjol och kryddad med ett knippe Djurgårdsspelare, ett annat.
Dock: Rönnby och Täby är seriens två största besvikelser hittills. Alltså, jag ska inte måla fan på dörren, men visst hade man förväntat sig mer.
Jag har inte sett lagen lira ännu, utan baserar det på resultat.
Rönnby har bara vunnit en av fyra matcher, även om man haft en del svåra bataljer. Men Malmö hemma var ett bottennapp så klart. Utan att ta något från den pigga nykomlingen så ska Rönnby givetvis inte torska mot det laget om man går för guldet.
Täby föll stort mot Kais Mora, förlorade mot Uppsala och vann knappt mot Huddinge innan man körde över slagpåsen Falun senast. Inga medaljtendenser där heller. I alla fall inte ännu. Ändå två raka segrar i alla fall, och kanske får målexplosionen mot Falun senast laget att vakna.
Det är tidigt ännu.
Serien är bara i sin linda.
Jag är ganska övertygad om att Rönnby och Täby kommer att vara topp-6-lag när serien väl konkluderas. Det finns så mycket bra material i de båda trupperna att man i längden kommer att vara med och slåss i toppen. På sikt lönar sig bredd.
Nu möts Rönnby och Täby under fredagskvällen.
Helt klart den mest intressanta fajten.
Rönnby har chansen att få vinna igen, visa att man kan segra på hemmaplan vilket man inte lyckats med ännu, och skjuta in lite självförtroende.
Täby har chansen att visa kunnande mot ett topplag – jo, Rönnby är det, trots nuvarande tabelläge – och därmed bevisa både för sig själva och andra att man kan bråka om medaljerna.
Intressant möte på många sätt och vis.
Vilka som vinner?
Inte en aning.
Men laget som tar en trea kommer växa rejält av det.

***

Damerna drar till med dubbla omgångar i helgen – och lirar både fredag och söndag.
Intensivt.
Vi drar igenom fredagens dam-fajter:

Falun – Uppsala 2: Välkommen tillbaka Therese Strömberg! Tyvärr lär det inte räcka för Falun som hade behövt få in mer kvalitet i truppen, men visst blir hon viktig med sitt riviga spel och sin karaktär. Försvaret läcker som ett såll och det blir tufft mot ett Uppsala som startat säsongen överraskande bra. Amanda Delgado-Johansson, som varit hårt markerad hittills, kan mycket väl explodera i den här fajten.

Kais Mora – Huddinge 1: Huddinge har svarat för en solid säsongsinledning men kommer givetvis att få svårt borta mot högoktaniga offensiva maskinen Kais Mora som startat säsongen starkt. Det blir en klar hemmaseger, även om siffrorna inte rinner iväg.

Endre – Linköping 1: Endre har startat säsongen okej men det känns som det finns mer att kräma ur. Samtidigt har man ny coach och några nya spelare, och tanken är väl inte att allt ska kugga i ännu, utan att man ska vara som bäst framåt våren. Dock: laget har inte imponerat i nya hemmaborgen ännu, poängtapp mot Malmö och trubbel mot Uppsala. Läget att sätta ner foten mot Linköping, alltså.

Rönnby – Täby 1: Omgångens mest intressanta match? Japp! Två lag med höga förväntningar på sig – men som inte infriat förhoppningarna hittills. På pappret – även om Rönnby naturligtvis lider av Mira Wickman-avbräcket – så ska ju det här vara givna slutspelslag och medaljkandidater. Ska bli intressant att se vilket lag som visar klass. Drar in en etta, men är ganska osäker.

Karlstad – Malmö 2: En av de mer svårtippade matcherna i omgången, där Karlstad visade moral genom att slå tillbaka Linköping senast, trots en del turbulens i truppen. Samtidigt så föll pigga Malmö hemma mot Dalen. Går på magkänslan och drar in en tvåa.

Jönköping – Pixbo 2: Ja, kanske den mest lättippade matchen då, där Jönköping haft stora trubbel hittills och läckt rejält bakåt. Samtidigt har Pixbo varit stabila i inledningen, spelat solid innebandy och bara, hör och häpna, släppt in sex mål på fyra matcher. Det ska ju knappt gå i innebandy. Nåväl, bombsäker tvåa.

Linköping var som en skördetröska ifjol: tuggade på, länga efter länga på åkern, malde och nötte ner motståndet. Inte med någon superspeed, inte med extrem talang – utan ett vältrimmat spelsystem som alla köpte, där alla bitar kuggade i, där alla gjorde sitt jobb.
Jag har inte sett allt av Linköping i höst, men jag har inte riktigt sett den där malande maskinen ännu. Det har varit grus i maskineriet.
Det finns anledningar: ändrad spelartrupp, skador och annan frånvaro.
Men idag tycker jag vi såg ett embryo till den där fjolårsmaskinen. Gruset i maskineriet kändes borta, på något sätt. Visst, man har en bit kvar, men ändå. Det börjar komma.
Sirius gavs inte många chanser att vara nära. Linköping var helt enkelt för bra.
När sedan normalt stabile keepern Petter Nilsson bjuder på ett par mål, och det normalt tajta försvaret såg stabbigt ut, ja då blir det ganska stora siffror till slut.
Slutresultat 3-10.
Som sagt, Linköping är på uppgång. Matej Jendrisak visade gott gry. Och vi fick se ett läckert zorro-mål av Jesper Alm.
Sirius?
Ja, alltså, idag var man inte bra. Jag har ju målat upp Sirius som ett givet slutspelslag i år, med tanke på prestationerna ifjol, att man blivit ett år bättre, att man har kvar all spets och kryddat det hela med bättre bredd. Idag underpresterade man rejält.
Många som kan så mycket bättre.
Säsongsinledningen har ju knappast sprakat heller, även om det varit många tajta matcher innan raset idag. Nåväl, jag räknar inte ut Sirius för det här, man kan mycket bättre och idag kändes det som man mötte en motståndare som hade gett sig fasen på att få till en bra prestation över 60 minuter. Vilket man lyckades med.

***

Damfokus imorgon. Snackar upp fredagskvällen under morgonen imorgon!

Jag har den djupaste respekt för domarskrået och är imponerad över att så många väljer att ta det där jobbet, en otacksam och sällan hyllad roll.
Pressen är stor och på elitnivå så har man organisationer, personers jobb och fans hela liv i sina händer.
Det gäller att hålla huvudet kallt.
Det är inte kul när det blir fel.
Men idag blev det fel.
Storvretas Alexander Rudd fick chansen att slå en straff mitt i den sista perioden mot sitt gamla lag Falun och satte – enligt min, förvisso repris-förstärkta, tolkning – bollen korrekt i nät.
Domarna valde dock att vifta bort det hela. På grund av att bollen skulle ha dragits bakåt.
Det går snabbt där ute – men det är domarnas jobb att ha koll på just det där, men här gjorde man helt klart en miss. Misstag sker. Det är bara att göra en pudel av det hela.
Alexander Rudd var inte mild i sin kritik efteråt.
Jag förstår honom. Jag förstår – men försvarar inte – varför han slängde sin klubba.
Det var en rejäl dos frustration där. En frustration som inte blev mildare av att han fick en liknande straff bortdömd mot Warberg nyligen.
Det är klart att ett 6-5-mål i den här situationen hade kunnat ge ett annorlunda utfall i matchen. Men det får vi aldrig veta.
Men visst sjutton var det mål.
Hoppas vi slipper se fler grova domar-misstag framöver och att lirarna på plan får avgöra istället.
Annars?
Jo, det var ett högoktanigt toppmöte som levde upp till förväntningarna. Bra lir, svängningar, snygga mål. Det finns Globen-varning kring båda lagen.
Falun vann med 7-4 till slut. Och visst är trippla mästarna fortfarande guld-favoriter. Jag tror att man hade vunnit idag även utan domarnas hjälp. Men det får vi heller aldrig veta.

***

Välkommen tillbaka, Patrik Svensson.
Snacka om att han gjorde succé i sin comeback med Granlo.
Matchvinnare direkt.
Svensson vispade in 1-1-bollen med ett rappt skott ur snäv vinkel – men satte framförallt den förlösande 6-5-bollen på övertid vilket spelade in Granlos två första poäng för säsongen och skapade nytt hopp i bottenstriden.
Oerhört viktigt för Granlo så klart – som brände en del chanser i den här matchen. Zappade lite mellan matcherna, man hann se Jonas Berglund bränna en straff, Johan Samuelsson både missa friläge och dra en boll i stolpen.
Jag såg också Granlo lämna Dalen-snajpern Johan Eriksson ren i slottet två gånger där måltjuven kunde peta in bollar, en gång i box play där han fick stå ensam framför Tomas Åhrberg och både skjuta och ta sin retur. Det försvarsspelet håller så klart inte.
Nu redde ju Granlo ut det hela till slut – men det var ju knappast så att man imponerade.
Men Johan Samuelsson spelar ju som brukligt en viktig roll, han smög fram och sopade in en genomskärande boll vid 3-1, han frispelade Patrik Fransson vid 4-2. Bland annat.
Det var en måstematch för Granlo och det blev seger.
Och ja, jag vill minnas att jag tippade ett kryss. Men då räknade jag inte med att Patrik Svensson skulle vara het som en spis så här snabbt.
Och just det: kom ihåg att en innebandyspelare inte har gått i pension förrän benen inte bär längre. Det är sedan gammalt.

***

Grattis Gävle!
Första SSL-poängen inspelade efter att AIK besegrats med 6-5 på hemmaplan.
Rättvis seger. När Patrik Rokka körde solo-show i box play i mittperioden och hängde in 5-1 för hemmalaget så kändes det verkligen som ridå för AIK.
Nu är ju innebandy innebandy och AIK knaprade närmare och närmare, men kom aldrig ikapp trots att Patrik Hagbergs målskytte kom igång.
En rejäl skräll så klart.
En dos underskattning från AIK?
Eller håller Gävle på att växa i SSL-kostymen?
Såg för lite av matchen för att dra några slutsatser där, men kul för SSL att Gävle – som inte minst totalsågats av mig – visar att man kan ta poäng även i den här serien. Det gör tabellen mer intressant.
Nu fick ju stortalangen Alexander Larsson sätta sin första SSL-boll också – det matchvinnande målet dessutom – och det är ju en nyckel för Gävle att få igång honom inför fortsättningen.
AIK?
Sedan jag hyllade laget har man fallit ihop som ett korthus. Dessutom har världskeepern Patrik Åman blivit pappa och vi får se hur mycket han är med framöver. Ingen munter period för AIK med förluster och avsaknad av en nyckelpjäs (ja, alltså, grattis till ungen Åman, det var inte så jag menade) alltså.

***

”Secondary scoring” – check!
Styrkebesked av Warberg ikväll som vann med hela 8-3 mot Helsingborg. Kanske blev den där tiomålsmatchen mot Gävle det som lossade lite offensiva nervknutar.
Det som fick igång lagets ”secondary scoring” – alltså poängmakandet bakom de givna poängmakarna.
Robin Blåberg fick ju hänga sina första SSL-kassar mot just Gävle och han följde upp det idag med att sätta tre baljor och notera totalt fyra poäng. Vapenbrodern och Fagerhult Habo-parhästen Efraim Björnell fick också skicka in sitt första mål.
Fem poäng av duon alltså.
Precis det besked som Warberg ville ha.
Hallänningarna vet att de har en förstakedja som kan leverera, men behöver andra spelare som också chippar in en och annan boll. Det var därför man värvade Blåberg och Björnell som sprutade in poäng i Allsvenskan ifjol.
Jag har ju satt en del frågetecken kring Warberg. Idag blev det ett utropstecken.
Helsingborg?
Tja, man vet inte riktigt var man har dem. Som vanligt.

***

Karlstad fortsätter att visa gott gry.
Förlust med uddamålet, 2-3, borta mot Mullsjö är inte fy skam. Det visar återigen att Karlstad kan bråka med de flesta lagen i den här serien, och att vara så nära i Nyhemshallen, en riktigt kokande gryta, är sannerligen ett styrkebesked.
Att det sedan inte räckte hela vägen fram må vara hänt.
Dock tufft: Christian Persson skadad och ut på bår. Kan vara ett tungt värmländskt avbräck.
Man of the match?
Kim Hadelund.
Noll mål på fyra matcher – men idag smällde han in alla tre (!) målen för Mullsjö och blev således gigantisk matchhjälte.

***

Sirius mot Linköping imorgon.

Patrik Svensson kastas sannerligen in i hetluften direkt för Granlo.
För nu verkar forwarden vara helt klar för en comeback. För er som inte hängt med i soppan de senaste dagarna så var det först klart att Sundsvall skulle släppa forwarden till Granlo, sedan var det inte så vilket följdes av pajkastning i media, men nu verkar klubbarna i alla fall ha kommit överens och Patrik Svensson gör comeback –  igen! – för Granlo.
Och som sagt, han kastas in i stormens öga.
Granlo har inlett säsongen med fyra raka förluster och har noll poäng, även om man inte haft så många enkla matcher (finns det sådana, föresten?) så är det givetvis ingen start som man önskat sig.
Till det så har ju comebackande Christoffer Ekstrand – i Linköping ifjol – gått sönder, en av spelarna som skulle vara viktig i år.
Och nu, i Patrik Svenssons första framträdande, så väntar en riktig ödesmatch.
Dalen hemma.
Ett Dalen som står på fyra poäng och finns närmast ovanför nedflyttningsstrecket.
Förlust där och avståndet upp till Dalen, som är ett av lagen man har chans att ha bakom sig, är sju poäng. Och upp till strecket blir det minst fem poäng – och kan vara ännu mer beroende på hur lagen ovanför presterar under onsdagen och torsdagen.
Ser man på spelschemat framöver så ser det inte så ljust ut heller. Som sagt, det finns inga enkla matcher i den här serien.
Vi är bara i den femte omgången – men känslan är att Dalen hemma är en match som Granlo måste vinna. Annars blir det blytungt.
Vad har fallerat?
Alltså, försvarsspelet var ihåligt redan ifjol när Robin Nilsberth var med. Det känns ännu ihåligare nu, vilket i och för sig är logiskt med en lirare som Nilsberth borta. Min analys inför säsongen var ändå att jag trodde att övriga backar skulle knyta näven i fickan och säga ”nu jävlar” och visa att man inte är så beroende av Nilsberth som alla tror. Så har det inte blivit, istället har laget släppt in 29 mål, näst mest av alla (bara Gävle är sämre där).
Framåt känns laget vassare än ifjol spelare för spelare, men fungerar inte försvarsspelet så fungerar inte heller anfallsspelet.
Ikväll måste hela laget verkligen knyta näven.
Annars blir den här unga SSL-säsongen blytung för det tidigare cirkussällskapet.
Är Patrik Svensson liraren som löser upp knutarna?

***

Då tippar vi kommande matcher!

Onsdag:

Falun – Storvreta 1: Här snackar vi riktig stjärnfajt. Kanske, kanske en försmak på en SM-final. Falun gick lite kräftgång i början men vann sedan Champions Cup och visade karaktär mot Växjö senast genom att vinna trots tappad ledning, och Storvreta har ju gått rent hus hittills tack vare en solid defensiv och überstarkt målvaktsspel av Viktor Klintsten. Har dock en känsla av att Falun tar hem det här – men Storvreta kommer sälja sig dyrt.

Mullsjö – Karlstad 1: Karlstad har varit pigga i säsongsinledningen och vunnit matcherna man ska vinna. Borta mot Mullsjö är dock ingen måstematch på något sätt, och jag tror också att värmlänningarna faller mot västgötarna som börjat varva upp på sistone och som fullkomligen körde över AIK senast. David Gillek-skriverierna ser inte ut att ha påverkat vare sig huvudpersonen eller laget.

Granlo – Dalen X: Oj, här snackar vi vattendelarmatch för de här lagen. Granlo har kammat noll hittills och ska drömmen om nytt kontrakt leva kvar så är ju det här en match som man mer eller mindre behöver vinna. Samtidigt så har Dalen, som startat hösten knackigt och föll mot Karlstad hemma i måndags, chansen att haka av Granlo. Snacka om att mycket står på spel. Kryssvarning.

Gävle – AIK 2: Nej, jag ser ingen ljusning för Gävle än så länge, och tror inte laget orkar stå emot AIK på hemmaplan, trots att Mikael Karlbergs gäng blev överkörda av Mullsjö i senaste bataljen. AIK bör vara rejält revanschsugna. Gävles hopp är att AIK kommer in och underskattar motståndet och inte alls känner sig hemma i oglamourösa Träffen.

Warberg – Helsingborg 2: Nja, jag har inte blivit helt klok på Warberg ännu och det har inte lossnat helt för det talangfulla laget så här långt. Offensiven är ju ett frågetecken, återstår att se om de tio målen mot Gävle senast kan lossa lite proppar. Helsingborg blir man inte heller riktigt klok på, men stark insats mot Linköping senast och nu har Mika Moilanen börjat göra mål också. Tror på knapp skånsk seger, men krysset hänger också i luften.

Torsdag:

Sirius – Linköping 2: Maskinen Linköping har inte riktigt börja rulla ännu. Anledningarna är flera så klart, bland annat en del frånvaro, men det börjar bli dags att varva upp snart. Sirius borta är ett utmärkt tillfälle – även om hemmalaget är svårspelade på hemmaplan. Uppsala-laget har inte heller fått allt att kugga i riktigt, har laborerat en del med laget och letar efter vinstformler. Tror ändå att östgötarna spelar hem detta.

Brände tyvärr Umeå-derbyt idag.
Men tippade klar seger för Iksu – och så blev det verkligen. 7-1 – ett resultat som går helt i linje med lagets säsongsstart, där man varit starka både offensivt och defensivt.
Att Dalen, som haft en trög säsongsstart, skulle få det jobbigt var givet på förhand.
Derby är kända för att vara ovissa och oberoende av lagens kvalitet på pappret, men så var det bevisligen inte den här kvällen. Iksu har ett klart bättre lag och det gav också utslag.
Derby brukar betyda mest för dem som är från orten, de som vuxit upp med rivaliteten.
Men den spelare som enligt statistiken stack ut mest i det här derbyt är väl så långt ifrån en Umeå-tjej man kan komma – nämligen schweiziskan Nina Bärtschi. Forwarden verkar vara ett fynd av Iksu, smällde in två mål och två assist, och seglade därmed upp i ledningen i hela SSL:s poängliga med sina 16 pinnar på fem matcher.
Det är sällan internationella stjärnor gör succé i SSL varken på dam- eller herrsidan – ja, jag vet att det finns många undantag, men det finns desto fler som bekräftar regeln – och därför är det kul att Bärtschi visar framfötterna.
SSL är ledande i innebandy-världen och både serien och andra länder mår bra när importer lyckas.
Dels så lockar det mer internationell spetskompetens till SSL vilket höjer statusen på serien, dels så lär sig importerna en hel del av den svenska modellen som de kan ta med sig hem och till sina landslag och på så vis utveckla innebandyn där.
Win-win, alltså.

***

Återkommer imorgon med uppsnack inför herrmatcherna imorgon och på torsdag kväll.