Kollade på Iksu mot Telge ikväll.

4-4 är ju ett skrällresultat givetvis. Nu ska vi inte älta ”experten” Ann-Sofi Sundholms profetia att Telge skulle ta max fem poäng i år, men det är lite svårt att låta bli nu när nykomlingen redan snott åt sig sju pinnar, blott fem matcher in på den 26 omgångar långa säsongen. Men vad fasen: jag har inte heller trott på Telge och är imponerad av det man uträttat hittills.

Telge sköt ju 1-0 efter 21 sekunder och jag tänkte ”vad fan händer”. Den tanken förföljde mig resten av matchen.

Inför säsongen lyftes Telges viktigaste nyckel fram: keepern Linnea Bergman.

Efter säsongsstarten är veterankeeperns betydelse övertydlig. Hon är helt enkelt för jäkla bra. Mot Iksu fick hon 54 skott (enligt statistiken) mot sig och tog 50 av dem. På 65 minuters spel. Det är otroligt mycket. Hon levererade flera prakträddningar men hade också väldigt bra hjälp av ett tight försvar som under långa stunder var bra på att hålla Iksu utanför de kritiska ytorna, och lät dem snurra långt ut – och när de skjuter därifrån krävs något exceptionellt för att överlista Bergman.

Iksu då? Nja, alltså man hade nog bollen 90 % av tiden och under sjok av matchen såg det ut att vara power play fast det inte var det, men jag tycker ändå att det gick långsamt, var anonymt och ganska uddlöst (Linnea Bergman håller inte med mig riktigt, men… jag tycker Iksu ska kunna agera kvickare med bollen). Man krånglade till det, helt enkelt. Spelare som Victoria Wikström, Elin Tjärnström och Josefina Eiremo – en trio som överträffar hela Telgens rutin med råge – var alldeles för osynliga. Wikström och Tjärnström fick varva på en plats när laget toppade i slutet, men jag tycker knappt man var förtjänta av det.

Tyckte både Malin Nilsson och Natalie Jakobsson var pigga, om man ska jämföra.

Telge? Om Iksu krånglade till det så gjorde inte Telge det. När lagen väl anföll så gick det snabbt, rakt på mål och kvicka avslut. Ingen överkreativitet. Det gav också resultat. Stjärnan Theres Ahlqvist var bra, men det var många som slet kopiöst, inte minst defensivt. Gillade vad jag såg av Johanna Norin och Caroline Rosenberg, till exempel. Hade knappt sett en enda av de där lirarna innan.

***

Tjötade lite med en trött Linnea Bergman efter matchen.

– När jag har käkat kommer jag slockna, sa hon och skrattade.

Tro sjutton det. Som hon fick jobba.

Veteranen framhävde inte sig själv så mycket, talade mest om lagets gedigna försvarsinsats.

– Vi hade en förhoppning om att lura dem på poäng. Vi hade en tydlig matchplan, en tanke om hur vi skulle lösa det. Det är klart att vi är supernöjda över att ha lyckats med det, inget snack om saken. Vi har hela tiden sagt att vi ska sätta försvaret, sedan får det andra komma av sig självt.

Ödmjukt.

Hon har ju varit med ett tag så jag frågade också om hon upplevde någon skillnad på SSL nu jämfört med förr.

– Det blir bara bättre och bättre. Framförallt tycker jag att det finns väldigt många bra målvakter nu. Kvaliteten höjs hela tiden. Det är kul att se, sa hon.

***

Hade ett öga på matchen mellan Kais Mora och Karlstad också. Fick vrida på huvudet dit många gånger i första perioden, men det ebbade ut allt eftersom. Och det var väl ganska talande för matchen: Kais Mora svarade för en sprakande start, sprang iväg till 5-0 och avgjorde bataljen. Därefter försökte man lira lite för snyggt, slog någon passning för mycket och bjöd Karlstad på ett och annat mål.

Men inget snack: Real Mora var bättre.

Laget bjöd ju på några fantastiska läckerbitar: klapp-klapp-spelet från Johanna Hultgren-Anna Wijk-Malin Andréason fram till 2-0 och Wijks fantasiska cross till en framstörtande Moa Tschöp till 6-2 var innebandy-godis. Jag satte ju ett frågetecken framför Amanda Larssons landslagsuttagning igår. Hon svarade direkt – inte minst hennes box play-mål sken av klass.

Karlstad gjorde det okej, trots att man var spelmässigt underlägsna. Framförallt under delar av andra perioden, då man störde Kais Mora rejält flera gånger.

***

Jag skrev om skrällarna i herrarnas SSL igår. I damernas SSL blir det inte samma skrällar, eller har inte varit så i alla fall. Visserligen närmar sig damlagen varandra också, men skrällarna är mer sällsynta. Det är kanske fel att ta upp just nu, efter Telges poängstöld mot Iksu och Huddinges skräll mot Djurgården igår, men ändå.

***

Övriga matcher:

Huddinge-Djurgården 9-4: Spelades ju redan igår. Och snacka om skräll. Den största hittills i serien. Huddinge kom in som nollpoängare, hängde med i två perioder och slutspurtade sedan (5-1 i sista). Imponerande. Djurgården är förvisso inte lika bra som ifjol, men det ska inte förta Huddinges insats, och det var viktigt att Alexander Brinkmanns gäng fick spräcka tabellens poängnolla inför fortsättningen.

Endre-Rönnby 5-4 (ot): Toppmöte. Och det blev jämnt, precis som förväntat, men hemmalaget Endre lyckades till slut bärga en extrapoäng. Stjärnduellen mellan Anna Jakobsson och Madde Backlund uteblev eftersom den sistnämnda inte var med, istället kunde Jakobsson via två mål och två assist ensam ta hand om den poängmässiga taktpinnen och leda sitt lag till seger. Som vi upprepat tidigare: Endre är riktigt bra.

Uppsala-Falun 2-3: Vi trycker in denna matchen i skrällfacket. Att Falun vinner borta mot Uppsala är riktigt, riktigt starkt. Tvillingarna Hanna Lindgren och Frida Lindgren hittade båda målet, där Frida blev stor matchvinnare med 3-2-kassen bara 26 sekunder från slutsignalen. Uppsala? Nja, känns mer och mer som ett icke-slutspelslag.

Pixbo-Jönköping 10-2: En väntad icke-skräll, om vi nu kan mynta det begreppet också. JIK orkade hänga med i en period, sedan drog hemmalaget iväg och vann de två avslutande akterna med sammanlagt 8-1. Precis som Amanda Larsson i Kais Mora så svarade Sara Helin på min landslagsdiss häromdagen: två mål och tre assist. Stabilt.

Täby-Dalen 6-5 (ot): Skönt att sätta ett kryss, det är ju inte varje dag. Men Täby har ju börjat hitta spelet och vägar att ta poäng, så det var inte helt oväntat att man skulle störa ett Dalen som jag har en känsla av trivs bättre mot topplagen än lagen på den nedre halvan. Nåväl: superjämnt, aldrig mer än uddamålsledning för endera laget i matchen.

***

Omladdning inför helgen. Hela omgångar för både damer och herrar, totalt 14 matcher,

Införsnack och tippning kommer imorgon förmiddag.

Endre har startat säsongen exemplariskt.

4 matcher, 4 segrar.

Gotländskorna har smugit i kulisserna i förhandstipsen, men är ett bättre lag än ifjol. Nu hänger inte allt på skarpskytten Anna Jakobsson och keepern Liisa Kokkonen som det stundtals var fallet förra säsongen. Att bara få in en center av Sara Steens kaliber gör enormt mycket, men även mer blygsamma värvningar som Mikaela Målström och Anna Moberg har ju levererat inledningsvis, vilket skapat en bredd som man inte haft tidigare.

Jag har inte haft förmånen att se laget i aktion ännu, men hoppas få det snart. Jag är grymt nyfiken på spelet, bredden, framgången.

Förra helgens seger mot Pixbo visade att det här lagbygget är på allvar.

Nu kommer nästa eldprov: Rönnby.

En hyperintressant toppmatch. Kan gå hur som helst. En kamp mellan två av de offensivt mest giftiga spelarna i svensk innebandy: Anna Jakobsson vs Madde Backlund. Kanske rinner matchens resultat ner till just de två superstjärnornas prestationer.

Om Endre har full pott efter fredagen? Inte omöjligt faktiskt.

***

Förbundskapten Andreas Lundmark presenterade ju en landslagstrupp i veckan. Med överraskningar, som det brukar.

Men skoj att Emelie Wibron är tillbaka. Hon ska vara med i blågult.

Och skoj att Ranja Varli – den något underskattade pusselbiten i Djurgårdens fruktade förstafemma – äntligen får chansen i landslaget. Det är välförtjänt.

Några lirare som jag sätter ett frågetecken framför är Isabell Krantz, Sara Helin och Amanda Larsson. Det känns lite trött, lite mycket gamla meriter. Jag personligen hade hellre sett kommande storbacken Stina Ander, spännande Evelina Rösnäs och spjutspetsen Therese Karlsson (även om man ska ha respekt för att hennes hälsa går först) få chansen så här ett VM-löst år. Men det går att tycka hur mycket som helst.

Poängsprutan Madde Backlund har tackat nej. Synd. Men inte oväntat.

***

Då så, tipsen inför omgång fem (Huddinge-Djurgården ikväll, resten spelas på fredag):

Huddinge-Djurgården 2: Huddinge väntar på säsongens första poäng och det är ingen vågad gissning att man får vänta vidare. Visserligen finns poängchans: man är revanschsugna efter en svag start, det är derby och Djurgården är inte lika bra som ifjol. Men… nej, Djurgården plockar hem det här, tack vare, som vanligt, sin spetsfemma. Men gillar också yrvädret Matilda Sjödin som spätt på bredden.

Täby-Dalen X: Det kan kännas som Dalen, som 8-3-vann mot Falun senast, är favorit i den här matchen, men jag har en känsla av att Täby kan störa bortalaget från Umeå rejält. Stockholmarna har poäng i ett par matcher i rad nu och har självförtroende. Kryssvarning faktiskt, även om Dalen borde plocka hem det här.

Iksu-Telge 1: Bergsäker etta. Telge har förvisso gjort det över förväntan hittills, men att man ska plocka pinnar i Umeå mot stabila, breda och hemmastarka Iksu tar jag som synnerligen osannolikt. Iksu har förvisso inte rullat igång helt ännu, men det är bara en tidsfråga innan man växlar upp.

Endre-Rönnby 1: Fredagens toppmatch. Svårtippat på förhand. Endre är uppstickaren som svarat för en vass säsongstart, sopat rent poängmässigt och som är svårforcerade hemma i Södervärn, och därför tippar jag en etta. Rönnby, som motsvarat förväntningarna så här långt, kommer dock streta emot rejält, ledda av poängmaskinen Madde Backlund. Jag tror dock inte att Västerås-laget orkar hela vägen fram. Faktiskt.

Pixbo-Jönköping 1: Enklaste matchen att tippa – solklar etta. Pixbo föll mot Endre senast, är revanschsugna och kommer inte att släppa till speciellt mycket mot småländskorna. Eller för att sätta svart på vitt: hemmalaget är helt enkelt en klass bättre än gästerna.

Kais Mora-Karlstad 1: Nästan lika enkel att tippa som Pixbo-Jönköping, även om Karlstad känns lite luriga. Real Mora lär ju, efter nederlaget mot toppkonkurrenten Rönnby i senaste omgången, vara sugna på att komma upp på vinnarspåret igen, och kommer inte ge Karlstad någon chans.

Uppsala-Falun 1: Efter en ruff start på säsongen för Uppsala så har laget bärgat hem fem av sex möjliga poäng de senaste omgångarna och är på uppgång. Av bara farten tror jag man klipper Falun som bara mäktat med blygsamma nio mål hittills. Det kan jämföras med Uppsala-stjärnan Amanda Delgado-Johansson som själv dunkat in fem bollar.

***

Jag tror jag väljer att se Iksu mot Telge.

Inte för att jag tror Telge orkar skrälla, utan mest för att se Iksu-maskinen i aktion.

Alltså.

Vad fan är det som händer?

SSL har länge känts som en tämligen förutsägbar serie. Skiktad tabell. Ganska enkel att tippa.

Men något har hänt. Det skräller. Innebandykartan ritas om.

Kolla bara idag: uträknade nykomlingen Höllviken vinner mot nya topplaget Mullsjö, nykomlingen Kais Mora snor poäng av klassiska AIK, bleka Granlo slår tillbaka storlaget Storvreta, bottentippade Dalen vänder 1-5 till 5-5 mot regerande mästarna Falun.

Det är bara att konstatera att det inte – som det kanske var förr, på Niklas Jihdes tid – går att ställa ut några skor längre. Alla lag är så pass skickliga, taktiskt drivna och fysiskt tränade att är man inte 100 % så vinner man inga matcher. Oavsett hur det ser ut på det berömda pappret.

Det är bra för innebandyn: det är ovisst, det är spännande, fler lag spränger sig in i folks medvetande.

Sedan betyder det ju att mitt tippande går åt helvete, men får köpa det.

***

Valde att vinkla på Höllvikens sensationella 8-4-seger mot Mullsjö idag. Det Mullsjö som jag börjat tokhajpa. Trodde inte att de skulle kunna torska där nere i Skåne.

Men Höllviken. Denna Askunge-saga som verkar vägra skriva sista kapitlet.

Imponerande som bara den. Jag har ju varit skeptisk till laget innan, ett mer eller mindre kompisgäng ska inte kunna gå upp i högsta serien, det är ett underbetyg till elitinnebandyn. Det tycker jag fortfarande. Men därmed kan jag inte sluta förundras över det man uträttar. Det är magiskt.

Tjötade med Johannes Wilhelmsson nyss. Det här med att vara underdog verkar passa.

– Ingen trodde på oss i division ett. Ingen trodde på oss i allsvenskan. Och ingen tror på oss nu. Det är inget nytt för oss alls. Att folk utifrån har de tankarna om att vi inte duger bryr vi oss inte om. Vi hör om skrällar hela tiden. Motståndare som alltid gör sina sämsta matcher mot oss. Vi skiter i det, vi bara spelar innebandy, säger han.

Obesegrade hemma. Ogillar motståndarna – förvisso bara två hittills – Halörhallen?

– Kanske. Det blir nog inte roligare att komma hit med tanke på att vi är nederlagstippade heller, säger Wilhelmsson.

– Men vi har inte så roligt heller. Det är många långa resor för oss.

Just Johannes Wilhelmsson är en av få – ja, kanske den enda – liraren i Höllviken som lite folk hade koll på inför säsongen. Något han märkt av i säsongsinledningen.

– Ja, de brukar plocka bort mig i power play. Men det öppnar upp för andra. Så det är bra.

Du menar att det är en styrka för er att lagen ”bara” känner till dig, stänger bort dig och ger ytor till era andra spelare?
– Lite kan det vara så. Sedan är det ju en nackdel för mig personligen kanske, men för laget är det bra. Speciellt i power play som sagt.

***

Hade ganska höga förväntningarna på västkustderbyt mellan Pixbo och Warberg idag.

Rivalmöte, två lag med starka säsongstarter. Bäddat för innebandy-propaganda. Men, trots 8-6 i mål, så var det faktiskt ganska lamt. Det var först under andra halvan av sista perioden som det tände till på allvar: då kom lite nerv, lite tramp, lite känslor.

Men överlag en ganska lam tillställning.

Men Pixbo vann rättvist, även om Warberg vägrade släppa greppet om matchen, forcerade in mål och greppade flera halmstrån. Spelet som hallänningarna satte upp i slutet i jakt på en kvitteringsboll var imponerande. Man liksom bet sig fast offensivt, vägrade förlora dueller och hittade också öppningar för skott. Att det sedan inte räckte hela fram är en annan sak.

Där i slutet av andra perioden så satt jag och funderade på var fasen fjolårets megasuccé Simon Palmén höll hus. Just då, eller ja någon minut senare, skickade han iväg både Tim Wiklund och Jens Milesson till korvkiosken med några kvicka, rappa dragningar. Sedan gjorde han en riktigt vass sistaperiod. Palmén var lite av matchens behållning till slut, hans framspelning till Daniel Karlanders 6-5 hade ju dreggelvarning. Grabben är grym på små ytor.

I övrigt i Warberg: tre kassar av industribacken Mattias Wallgren. Otroligt. Gillade också vad jag såg av Mattias Hasselström, han ser vass ut.

I Pixbo så klev framförallt Daniel Calebsson fram. Och det var ju han som avgjorde matchen med ett överraskande frislag fram till 5-4 och en effektiv straff fram till 6-4. Annars var det inte så många som stack ut nämnvärt. Patrik Malmström hade några moments och Patrik Doza ville mycket som Emil Julkunen-vikarie i andrafemman, men det var väl det.

***

Förutom Höllviken-skrällen och västkustderbyt, så gick det så här idag:

AIK-Kais Mora 3-2 (sd): Den där udda magkänslan var inte helt åt helskotta. AIK är inte heta just nu, har förtvivlat svårt med målskyttet och lyckades först efter mycket möda och stort besvär bärga dubbla pinnar mot nykomlingen Kais Mora. AIK hade ändå 2-1 till slutminuten men lyckades inte knyta ihop säcken.

Granlo-Storvreta 8-6: Här snackar vi skräll. Rejält. I alla fall i min bok. Det var 4-4 efter två perioder och bara 28 sekunder in i sista perioden gjorde Alexander Rudd 5-4. Ändå lyckas Granlo – av mig totalt uträknade i år – att vända och vinna, inte minst tack vare kanonkeepern Thomas Åhrberg, härföraren Johan Samuelsson och tremålsskytten Daniel Nordlund. Imponerande, minst sagt. Storvreta? Nej, det klickar visst inte, trots ketchupeffekten mot Pixbo senast.

Dalen-Falun 5-6 (sd): Falun gled ifrån till 5-1 och såg ut att gå mot en kassaskåpssäker seger. Då svarade Dalen och framförallt Alexander Bodén. Två kassar och en assist från veteranen i sista perioden gjorde att Umeå-laget knaprade ikapp, fick 5-5 och en pinne (Falun avgjorde sedermera på övertid genom Tero Tiitu). Hade ju lite udda vibbar inför den här matchen och tvåan kändes inte solklar – och fick fog för det.

Växjö-Helsingborg 6-5 (sd): Helsingborg hade hållit nollan i två raka matcher, men den sprack efter 8.54 mot Växjö sedan Valdemar Ahlroth målat. Känslan var att Helsingborg skulle åka på en baksmälla efter dubbla nollor och när smålänningarna sprang iväg till 4-1 och 5-3 så kändes det också som att det skulle bli så, men skåningarna är bra just nu, åt ikapp och fick en pinne till slut, innan Växjö stängde matchen på övertid. Därmed håller också smålänningarnas svit i sig med poäng i alla matcher hittills.

***

Fem omgångar spelare. Ny omgång på lördag och söndag. Nya skrällar då?

I väntan på det: damfokus i två dagar.

Som väntat så vann Linköping tämligen komfortabelt mot Sirius i kvällens enda SSL-match.

Vi fick det vi ville ha:

Comeback för ”Bea” – check.

Nya poäng för Jesper Johansson – check.

Zorro av Jesper Alm – check.

Siffrorna blev 8-6 till slut, men spelmässigt var det större skillnad och tre av Uppsala-lagets mål kom i matchens sista minut och var inget annat än tröstkassar.

Story of the game var givetvis comebacken för Henrik ”Bea” Qvist. Veterankeepern fick en mardrömsstart med nätrassel redan efter 26 sekunder, men gjorde sedan en bra match, hade lite otur i slutet men fick vara med och vinna. Som jag påtalat innan: en Henrik Qvist i form stärker Linköping ytterligare.

– Det var skitkul. Det var trots allt sju månader sedan jag gjorde en seriematch. Det var en speciell känsla, säger ”Bea”.

Jag låter som en skiva som fastnat på repeat, men Linköping blir bra i år. Givet slutspelslag.

***

”Bea” la ju av i våras. Sedan, en månad innan säsongsstart, kom beskedet om comeback. Varför? Ville han slippa försäsongsträningen?

– Nej (haha), det hade det verkligen inte med att göra. Jag brukar sköta sommarträningen. Det var mer att suget kom tillbaka. Ifjol var det jobbigt, vi missade slutspel och jag blev sliten. Jag fick ingen energi. Jag frågade mig varför jag höll på att spela. Sedan i somras när det värvades nya killar så fick jag upp suget igen. Ville vara med på resan. Nu känns det hur bra som helst, jag älskar verkligen att vinna, säger han. 

***

Var tvungen att kolla två saker med ”Bea”…

Jesper Johansson, den spelskicklige backen, toppar hela SSL:s poängliga. En sensation så klart. Vinner han hela skiten?

– Det var en tuff fråga. Han är väldigt viktig för oss, inte minst i power play. Men vinna poängligan? Nja, det tror jag inte. Det vore en sensation om en back vann den, säger ”Bea”. 

Zorro-kungen Jesper Alm levererade en ny zorro-straff mot Sirius. Snyggt. Otagbart. Eller?

– Den går att ta. Men man måste chansa. Eller kanske attackera och skapa tidsnöd. Han blir så lång med både arm och klubba när han kör zorro-grejen, som målvakt så är man ju inte längre än klubban. Jag tränar med honom så jag vet ju mer om honom, men jag tänker inte avslöja det här, säger ”Bea”. 

***

Sex matcher imorgon. Ses då.

Domedagsprofetiorna haglade inför säsongen.

Jag minns själv snacket från upptaktsträffen. Inte så att motorsågen löpte amok, men klassiska storlaget Warberg var knappast högst i kurs. Inte hos mig själv heller. Tippade laget nia, precis utanför slutspelet.

Det hela grundade sig i den otroliga förlustlistan som innehöll ett stort antal klasspelare, inte minst ikonen Magnus Svensson som liksom blivit en synonym med Warberg.

Eftersom tappen var klara tämligen kort efter fjolårssäsongens slut så rotade sig också tankarna om Warberg som ett icke-slutspelslag ganska tidigt, och satt kvar trots att laget sent under sommaren lastade in några pjäser: schweizarna och veteranen Martin Emanuelsson. Inga namn som skrämmer slag eller ens ska jämföras med förlusterna, men trots allt gedigna spelare.

Det är bara att konstatera att Warbergs säsongsstart  – även om vi bara är blygsamma fyra omgångar in i SSL – varit en sensation. Hallänningarna toppar tabellen, har svarat för flera vassa insatser och verkar ha fått ordning på den struktur som man till synes tappat bort lite de senaste säsongerna. Nye och unge coachen Oscar Lundin har orienterat rätt på taktiktavlan, hittat linjer som följs och, framförallt, så köper spelarna systemet till fullo. Ja, av det jag sett så gör spelarna mer än så, det känns som de käkar boll för lagets bästa (jag såg ju den taktiska triumfen mot Storvreta, där offrade man sig hänsynslöst). Sådan mentalitet brukar betala sig.

Dunkade ju ut en massiv SSL-guide inför första SSL-tekningarna, och då löd Warberg-omdömet så här:

Kommentar: Klassiska Warberg är i en ombyggnadsfas och generationsväxling. Listan över spelarförluster inför den här säsongen är skrämmande lång och det finns så mycket klass i spelarna som försvinner att de lirarna skulle kunna bilda ett eget SSL-lag som tar sig till slutspel. Nästan i alla fall. Warberg har dock gillat läget, byggt om och slopat tokoffensiven som man lanserade ifjol. Laget ser helt okej ut och det finns mycket potential, så ett 14:e raka slutspel är inte alls omöjligt.

Det sammanfattar det ganska bra: Warberg ser okej ut och har mycket potential, inte mer än så.

Men att man skulle få den här snabba utväxlingen trodde man ju inte.

Men vi slutar där, det har trots allt bara spelats fyra SSL-omgångar och även om Warberg tvålat dit både Storvreta och AIK så är säsongen ung. Under onsdagen kommer ett riktigt eldprov med bortamatch mot Pixbo. Även om hemmalaget saknar världens bästa back Martin Östholm och kommer från en förlust mot Storvreta, så blir detta ett rejält kvitto på hur bra Warberg egentligen är.

Ett Pixbo som klappade ihop och släppte in sju baljor på en knapp period senast lär ha så mycket revanschlusta att det kommer spruta adrenalin ur öronen.

Lyckas Warberg betvinga den besten så känns Warberg bra på ”riktigt”, om man får formulera sig så. Oavsett, säsongsstarten är stark.

Om man är i toppen för att stanna? För tidigt att säga. Känslan är att laget kommer sjunka, men en slutspelsplats känns det absolut som man ska kunna bärga. I alla fall med starten som underlag.

***

Frågor inför omgång fem:

* Börjar Storvretas Henrik Stenberg efter en målimpotent inledning att, i luftsuget efter hattricket mot Pixbo, spruta in mål nu?

* Kan FCH-keepern Jonathan Paulsson verkligen hålla nollan för tredje matchen i rad? Inte en chans. Eller…?

* Kan Höllviken verkligen skrälla igen – mot medvinds-maskinen Mullsjö?

***

Då så, det traditionella tipset, där Linköping-Sirius spelas ikväll tisdag medan övriga matcher liras imorgon onsdag:

Linköping-Sirius 1: Jag tror stenhårt på Linköping i den här matchen. Laget är i skaplig form, lite halvförbannade för ”bara” två poäng mot Växjö och spelar på hemmaplan. Det tror jag inte Sirius orkar stå emot, helt enkelt. Att backen Jesper Johansson har tätkänning i poängligan är intressant, jag tror han fortsätter ösa på – gillar skarpt det jag sätt hittills av hans spel.

Granlo-Storvreta 2: Ett Storvreta som fick ketchupeffekt de luxe på målskyttet senast mot Pixbo tror jag knappast sitter nöjda i båten trots det. Snarare talar väl mycket för att den uppländska vågen bara börjat rulla och av bara farten sköljer med sig ett blekt Granlo, som förvisso, dock med mycket möda, lyckades betvinga nykomlingen Kais Mora i senaste omgången. Klar Vreta-seger.

AIK-Kais Mora 1: Jag får lite udda vibbar av den här matchen. AIK känns inte speciellt heta för tillfället, även om man stod upp bättre än jag trodde man skulle göra borta mot Warberg senast. Det känns dock som att det spretar lite i svartgult. Samtidigt tyckte jag Kais Mora gjorde det okej mot Granlo. Nåja, jag spikar en etta, litar till AIK:s bättre bredd och vassa keeper Patrik Åman.

Dalen-Falun 2: Oj, jag får underliga vibbar av denna matchen också, som på pappret borde vara en tvåa inristad i sten. Men Falun svajade mot nykomlingen Höllviken senast och… ja, jag vet inte. Jag sätter tvåan ändå, men tror att Dalen, som lär vara taggade till tänderna efter 0-8-förnedringen mot Helsingborg senast, inte blri lätta att tas med. Så länge Ketil Kronberg lirar, alltså.

Växjö-Helsingborg 1: Helsingborg har hållit nollan i två (!) raka matcher. I SSL. Det ska liksom knappt kunna gå. Lite därför spår jag också en skånsk baksmälla borta mot Växjö. Ett lag i massiv medgång får förr eller senare ett bakslag, och det doftar lite så här nu faktiskt. Samtidigt är Växjö svårforcerade, täta och har poäng i alla matcher hittills. Men det kommer bli tight.

Pixbo-Warberg 1: Lite av onsdagskvällens höjdpunkt kan jag tycka. Två lag som imponerat i säsongsstarten, men där Pixbo åkte på en rejäl näsbränna senast genom att tappa 5-1 till 5-8 mot Storvreta på en knapp period. Den härdsmältan lär vara en bensindunk på motivationselden inför kampen mot Warberg. Men hallänningarna toppar tabellen, har spelat med stor smartness och kommer vara taktiskt luriga. Tror ändå Pixbo – i kraft av vrede från förra matchen – kniper detta.

Höllviken-Mullsjö 2: Inget snack. Mullsjö har startat säsongen grymt bra, tvålade dit Sirius tämligen komfortabelt senast trots avsaknaden av ett par kuggar och har en härlig, publikfriande energi i sitt spel. Känslan är att ungdomarna inte kommer underskatta de skånska nykomlingarna, trots att de stört giganterna Storvreta och Falun i de senaste omgångarna.

Vilken jävla vändning!

En Storvreta-klassiker om man så vill. Pixbo sköt 5-1 i början av den sista perioden och såg ut att ha det hela under kontroll, då blixtrade Storvreta, fick äntligen islossning i målskyttet och svarade för en av de värsta ketchupeffekterna på länge.

Sju raka mål och till slut en 8-5-viktoria.

Och det av ett lag som svajat i säsongsinledningen, som väntar på att Mika Kohonen ska komma tillbaka och som saknade finske veteranen Rickie Hyvärinen. Istället var det ”ungdomarna” som gick i bräschen: Alexander Rudd, Henrik Stenberg, Albin Sjögren. Snacka om intressant kedja.

Att just Stenberg fått ordning på målskyttet var precis vad Storvreta behövde. Att han gått mållös i de tre första matcherna är ju en storsensation, men det kompenserade han med tre kassar nu. De bar också en måltjuvs signum: inget spektakulärt, men han var där det hände. Högg i de kritiska ytorna. Lite på typiskt Stenberg-vis. Man undrar hur fasen karlen bär sig åt.

– Jag har inte funderat så mycket. Det hade ju bara gått tre matcher. Men visst, jag är en av de som ska leverera, sa Stenberg nyss om den målimpotenta starten.

Kanske betydde också comebackande Viktor Klintsten något. Eller ja, det är klart han gjorde det.

– Han gjorde många bra räddningar. Sedan säger han till om något är fel eller om vi är dåliga. Och det fick han anledning till inför tredje perioden idag, sa Albin Sjögren.

En Viktor Klintsten-effekt alltså.

Jens Milesson, back i brunkargänget Slätafly i division ett ifjol, fick det otacksamma jobbet att ersätta avstängde Martin Östholm i Pixbos förstafemma. Offensivt gjorde han det förvånande bra: grym pass till Daniel Calebssons kasse och satte själv snyggt 5-1.

Det var positivt. Och Isak Julkunens mål.

Annars blev det mest nattsvart i Pixbo till slut. Vilken genomklappning. Jag hade ju redan börjat fila på raderna i huvudet om att Pixbo växer fram som hetaste guld-favoriten. Nåväl, man saknade ju Östholm och Emil Julkunen och att förlora borta mot Storvreta är ingen skam. Men att släppa sju mål på mindre än en period är riktigt dåligt. Faktiskt.

Misstänker att man är förbannade i Pixbo-lägret. Det borde man vara.

Föresten, var Patrik Malmströms boll verkligen inne? Svårt att se, tycker jag. Domaren verkade bergsäker. Hur han nu kunde vara det.

***

Det är kanske taskigt att klassa det som en ödesmatch, men det är klart att dagens kamp mellan SSL:s nollpoängare och tippade bottenlag Kais Mora och Granlo var blyviktig för båda lagen. Kunde inte låta bli att se den matchen.

Jag tippade ju att Kais Mora skulle plocka hem den är här fajten, men det lyckades man inte med. Dock: jag tycker nog att borde ha vunnit. Jag vill inte förta speciellt mycket för Granlo som 4-3-vann, men i min bok spelade Kais Mora en roligare och fyndigare innebandy med mer tramp, fart och kombinationer.

Granlo levde mycket på individuella prestationer, Robin Nihlsberths skott och en vass keeper i Thomas Åhrberg. I övrigt: nja. Johan Samuelsson visade några intentioner, Jonas Berglund och Anton Samuelsson var okej, men överlag var det faktiskt ganska slätstruket.

Kais Mora visade upp en hel del fina spelkombinationer där bollen gick som på ett pärlband, men Granlo lyckades till slut, oftast genom Åhrberg, avvärja. Laget fick framförallt igång spelet när Bobby Edberg började matchas (han lirade sporadiskt på grund av skada) för det är en spelare som kan bryta mönster, vilket han sannerligen visade.

Det var en blytung förlust för Kais Mora, men jag tycker ändå att spelet lovade gott.

Granlo? Jodå, det var ju ett försiktigt bortaspel där man inte vill ge upp för mycket, och man nyttjade sannerligen sina lägen. Inte så roligt, men effektivt.

***

Stjärnmöte: Rönnby mot Kais Mora.

Såg tyvärr inte matchen. Men ändå överraskad över att Kais Mora föll. Jag trodde inte det där stjärngalleriet skulle förlora en enda match i år, men givetvis är det ursvårt att svepa en serie. Dessutom: Rönnby, Iksu och Pixbo – och kanske Endre – är ju riktigt, riktigt bra, vilket inte minst Rönnby visade idag.

Jag sa till Anna Wijk att jag trodde de skulle vinna alla matcher i år.

– Det där känns nästan omöjligt. Att inte förlora i en hel serie. Vi är i början av säsongen och har mycket att jobba på. Det är en match i taget som gäller, replikerade hon.

Klyschigt. Men idrott är klyschigt. Och Anna Wijk har givetvis rätt. Hon ville inte heller kännas vid att stjärngalleriet Kais Mora skulle ha problem med att en stor arsenal med stjärnor kräver mycket plats, och att hur många som helst inte kan spela hur mycket som helst.

– Vi ser det som en styrka, vi har många som kan avgöra, sa hon istället.

Språkade ju med Evelina Rösnäs också. Hon lirar med Mira Wickman och Madelene Backlund, en av SSL:s bästa kedjor så här långt. Kanske till och med den bästa, i konkurrens med Djurgårdens spetsfemma (Emelie Lindström, Sandra Mattsson, Ranja Varli).

– Nja, om vi är bäst vet jag inte. Men det har klickat bra, sa Evelina.

– Alla tre kan göra mål och vi gillar att spela snabbt. Jag ligger ju högst upp och tanken är väl att jag ska avsluta mest, men som sagt, alla kan göra mål.

Tre poäng av Backlund idag. 16 totalt. 44 kvar till 60. Så har vi koll på det också.

Kais Mora och Rönnby. Plus Iksu. I viss mån Pixbo. Och nu också Endre. Plus att man aldrig kan räkna ut Djurgården när det drar ihop sig. Det är en bred topp i SSL i år, även om Kais Mora sticker ut i min bok. Kan bli det bästa slutspelet någonsin framåt våren. Kanske lite löjligt att sia om det nu i oktober med fyra omgångar spelade, men kan inte låta bli.

***

Övrigt idag:

Endre-Pixbo 6-3: Endre är bra i år. Riktigt bra. 6-3-segern hemma mot Pixbo – som målat ut sig själva som Sveriges bästa lag – imponerar. Jag har ju rapat det där flera gånger, men Endre har verkligen breddat laget till i år, vilket märks, även om fixstjärnan Anna Jakobsson fixade hälften av kassarna i just den här matchen. Pixbo är inte dåliga, inte alls, men inte absolut topp i serien.

Jönköping-Telge 4-2: Magkänslan fick rätt. Det kändes liksom som att det var dags för JIK att dra en trea nu, och så blev det. Som väntat var det dock jämnt, Telge ledde med 2-1 efter 40 minuter innan hemmalaget via tre mål avgjorde bataljen. Kommande landslagsbacken Stina Ander assisterade till 3-2 och sköt själv 4-2.

Dalen-Falun 8-3: Jo, Falun hade ju 2-1 efter första, men orkade inte sedan och Dalen tog en väntad viktoria. Trodde ju på ett par mål från Amanda Öhman i tipset igår och hon infriade min profetia och dunkade in just två bollar. Segern var komfortabel och Pixbos överkörning av Dalen innan Champions Cup-uppehållet hade säkerligen del i lagets framgång idag. 7-1 på de avslutande perioderna talar sitt tydliga språk.

Huddinge-Iksu 3-5: Det satt ganska långt inne, men Iksu kunde som väntat betvinga nollpoängaren Huddinge på bortaplan. Och det var superstjärnorna som klev fram: Josefina Eiremo sköt tre av målen, Emelie Wibron de övriga två. Iksu känns inte så flashiga ännu, men de får jobbet gjort. Det får dock inte Huddinge.

Uppsala-Täby 6-5 (ot): Tätare än jag förväntade mig. Trodde ett något lättat Uppsala skulle ta en trea, men fick nöja sig med en tvåa. Men det satt långt inne. Amanda Delgado Johansson kvitterade först i slutminuten, innan Julia Nordin avgjorde på övertid.

Falun-Höllviken 7-6: Oj, ytterst nära att totaluträknade nykomlingen Höllviken skrällde igen, som man gjorde mot Storvreta senast. Men Falun redde – efter en del möda och besvär, vad jag hört – ut det där till slut och kunde alltså vinna med uddamålet. Ändå 29-13 i skott. Det måste ha varit underskattning inblandat. Något annat köper jag inte.

Warberg-AIK 6-4: Som väntat hemmaseger. Warberg är i zonen just nu och visade det återigen. Comebackande Martin Emanuelsson plockade upp ett par assist innan han klev av mitt i matchen, Mattias ”jag kommer inte göra så många mål” Hasselström målade igen och Mattias Kongstad slog till med ett hattrick. Nu toppar hallänningarna serien efter fyra omgångar. Imponerande, med tanke på domedagsprofetiorna inför säsongen.

***

Innebandytät vecka väntar. Me like.

Helsingborg vann med 8-0 mot Dalen idag.

Helt fantastiskt att hålla nollan, naturligtvis. Ännu mer fantastiskt blir det ju med tanke på att det var Helsingborgs andra nolla, man vann ju med 6-0 mot AIK innan Champions Cup-uppehållet, och att man därmed hållit tätt i 120 raka minuter.

Det ska ju liksom knappt gå i innebandy. Inte i SSL.

Har det någonsin hänt innan, för övrigt? Vet i fasen. Om någon nu vet. Innebandy-statistiken är ju inte vad den borde vara alla gånger.

Det är bara att buga och bocka för Helsingborg, keepern Jonathan Paulsson och coachen Magnus Anderberg. Det trodde man ju inte riktigt när man läckte som attan mot Linköping i omgången innan (förlust 3-8).

– Vi var riktigt besvikna efter den förlusten mot Linköping. Vi sa till varandra att vi måste skärpa försvarsspelet, det måste till om man ska vinna matcher. Och det har vi verkligen gjort, säger Paulsson när jag surrade med honom nu sent ikväll.

Inga stora ord. Men 120 minuters nolla är magiskt bra. Det kan inte någon förneka.

– Det är klart att det är bra. Jag har inte hört någon annan som hållit nollan två matcher innan. Vi har levererat två bra laginsatser. Visst har vi haft lägen mot oss också, men det har varit lite tillfälligheter och någon idioträddning som räddat oss. Sedan har man väl haft lite flyt också, det får jag erkänna, säger Paulsson som inte hållit nollan innan den här dubbelnollan.

Började ju ett tag att hysa lite frågetecken kring skåningarna, men kanske får sudda ut dem nu.

***

I övrigt idag:

Mullsjö-Sirius 6-4: Starkt av Mullsjö utan ett par nyckelspelare. Sebastian Palmqvist ledde vägen genom att ha klubban i alla målen i första perioden vilket skapade ett 3-0-övertag för västgötarna som man sedan aldrig släppte ifrån sig. Det börjar mer och mer utkristallisera sig att Mullsjö är ”the real deal”. Att man kan leverera även utan ett par av sina vassaste pjäser (David Gillek, Kim Hadelund) är ett styrkebesked.

Djurgården-Karlstad 6-3: Väntad hemmaseger, men också väntat att den inte blev så överdrivet stor. Det var 2-2 efter två perioder innan Djurgården lyckades spurta i slutet och inkassera årets första (!) trepoängare. Superstjärnorna Emelie Lindström och Sandra Mattsson noterade tre pinnar var. Karlstad är alltjämt utan poäng.

***

Nu laddar vi för super-söndag!

Då så – då var det äntligen dags för en fullsmockad SSL-helg igen: sju dammatcher och sex herrmatcher. Eller ja, det är ju framförallt söndagen som är stekhet då majoriteten av matcherna spelas.

Martin Östholm, Emil Julkunen och David Gillek kommer inte att spela till följd av sina avstängningar, och det är givetvis ett stjärnfall. Östholm är världens bästa back och Julkunen och Gillek är precis vad innebandyn behöver: två pain-in-the-ass-spelare som gillar att röra runt, skapa rubriker och snacka, kort sagt färgstarka profiler som bryter av den grå massan.

Men, som vanligt ska man inte gapa över det man inte har, utan se fram emot det man kan få – och det här har ju potential att bli comebackernas helg.

Kolla här:

* Warbergs comebackande veteran Martin Emanuelsson är spelklar igen. Han har ju varit borta från innebandyn i över en säsong, men är en gudabenådad speltekniker som i form kan lyfta redan vassa Warberg ytterligare. Hur mycket spel det blir återstår att se, men hallänningarna bör ju inte, med tanke på hur det sett ut, ha någon panik med honom. Coachen Oscar Lundin meddelade att vi får se hur mycket speltid det blir.

* Storlaget Storvreta har minst sagt haft en med lagets mått mätt svajig säsongsstart, men nu är viktige och tjurskallige keepern Viktor Klintsten redo för spel, enligt coachen Stefan Forsman. Landslagsmålvaktens vinnarskalle och driv är lite av det Storvreta behöver just nu – inte minst i ett stormöte mot Pixbo. Mika Kohonen är i träning, men inte aktuell för spel, för övrigt.

* Falun har ju haft en del tunga avbräck men både Johannes Larsson och Thomas Holmgren har varit i träning i veckan och kan vara redo för spel i hemmamatchen mot nykomlingen Höllviken. Om jag tolkar Falun-lägret rätt så lirar nog båda i helgen, om än inte från start, så i alla fall något i matchen.

* Dalen, som har tuff bortamatch mot Helsingborg, får troligen tillbaka Ketil Kronberg – den spelare som man, utan överdrift, kan säga betyder mest för sitt lag i SSL. Utan norrmannen hade Umeå-laget nog inte haft en chans i Skåne, men med honom i laget kan man aldrig, aldrig räkna bort Dalen.

* Okej, Linköping lirar ju inte i helgen, men där finns ju också en intressant potentiell comeback i keepern Henrik Qvist, som enligt coach Johan Astbrant är redo för spel igen. Robin Laakso i all ära, han är bra, men i min bok kan östgötarna lyfta ytterligare med en ”Bea” i sin bästa form.

***

Mullsjö blir brandskattat i helgen. Förutom Gillek, som är avstängd sex matcher, så får man också klara sig utan Kim Hadelund som är knäskadad. Om han måste opereras så är hela säsongen körd. Snacka om avbräck. Jag har ju tok-hajpat Mullsjö, men utan både Gillek och Hadelund en tid kan det bli jobbigt. Så viktig är den duon nämligen.

***

Dags att tippa igen.

Vi börjar, som seden säger, med damerna:

Djurgården-Karlstad 1: Färska Champions Cup-mästarna Djurgården känns som givna favoriter. Allt tack vare sin spetsfemma som saknar motsvarighet i landet, och Sandra Mattssons spelintelligens och Emelie Lindströms effektivitet kommer att skära hål i Karlstads försvar. Tämligen klar etta, men ingen storseger.

Jönköping-Telge 1: Två tippade bottenlag. Telge har poängmässigt imponerat mest, men Jönköping har spelat bättre än poängskörden visar. Sätter en slant på hemmalaget här, men det blir tight.

Endre-Pixbo 1: Jättespännande möte. Kommer säkert bjuda på bra innebandy mellan två spelande lag. Jag tycker att båda lagen imponerat hittills, men Pixbo kanske sitter på lite bredare material och har bättre potential, men magkänslan vill ändå sätta en etta. Endre har gjort mycket bra till i år, inte minst breddat laget, och jag tror man kniper den här matchen. Dock kryssvarning.

Huddinge-Iksu 2: Iksu imponerade stort när Rönnby slogs tillbaka senast och Umeå-laget börjar få ordning på grejerna. Borta mot Huddinge ska det bara bli seger. Hemmalaget har inte imponerat hittills och är – tillsammans med Karlstad – enda nollpoängaren i sammandraget.

Dalen-Falun 1: Tror väldigt, väldigt lite på Falun i år. Ett Dalen, som blev målmässigt överkört av Pixbo senast, är revanschsuget, extra taggat och kommer inte lämna något åt slumpen i den här matchen. Tippar en komfortabel hemmaseger och ett par kassar från hittills mållösa Amanda Öhman.

Rönnby-Kais Mora 2: Stormöte mellan två av guldfavoriterna. Rönnby föll senast mot Iksu och är revanschsugna, men frågan är om det räcker mot Real Mora som har en helt annan bredd att falla tillbaka på, även om hemmalagets duo Evelina Rösnäs och Madde Backlund är i kalasform. Nej, Kais Mora tar detta, dock inte med någon bred marginal.

Uppsala-Täby 1: Uppsala vann första matchen för säsongen senast. Därmed löstes nog en viktig nervknut upp för laget som hajpat sig själva. Täby har haft lite struligt hittills, och får svårt att bärga poäng i den här kampen. Ganska tydlig etta, tror jag.

***

Och så herrarnas SSL:

Helsingborg-Dalen 1: Analysen kan vridas och vändas på, men mynnar helt enkelt ner i värdet av Ketil Kronbergs medverkan. Är han med kan Dalen skrälla, är han inte med ska Dalen – om vi ska vara helt ärliga – inte ha någon chans. Oavsett så tror jag Helsingborg, uppumpade av 6-0-segern mot AIK, kniper det här till slut.

Mullsjö-Sirius X: Avbräcken av Gillek och Hadelund grusar min bergsäkra etta. Speciellt Gillek, som är Mullsjös lok och frågan är hur väl tåget rullar utan honom. Hans energi och jävlar anamma ska sannerligen inte underskattas. Sirius är dessutom ett smart och lurigt lag. Lutar mig mot krysset, men tippar det lite åt hemmalagets fördel.

Falun-Höllviken 1: Jag har ju sagt att jag inte kommer tippa med Höllviken i vinter och det ändrar jag inte, trots megaskrällen mot Storvreta. Borta mot regerande mästarna och offensiva spetsmaskinen Falun ska det bara inte kunna bli poäng, oavsett om hemmalaget har någon baksmälla från Champions Cup eller inte. Känns som Rasmus Enström och Alexander Galante Carlström kan få en rolig afton.

Kais Mora-Granlo 1: Vi ska inte snacka ödesmöte ännu, men det är ingen vidare bevarad hemlighet att Kais Mora och Granlo kommer få brottas i det absoluta bottenträsket i år, och lagens illröda nollor i tabellens poängkolumn skvallrar också om det. Granlos rutin skulle förvisso kunna rädda laget, men gillar Kais Moras inledande energi bättre och tror hemmalaget kniper detta.

Warberg-AIK 1: Intressant, givetvis, mellan två av de forna giganterna i svensk innebandy. Klassiskt rivalmöte. Warbergs smartness och veteranen Martin Emanuelssons comeback gör att jag ändå spikar ettan ganska självsäkert. AIK, som fick 0-6 i baken senast, är inte i harmoni, har skadefrågetecken och känns helt enkelt inte tillräckligt heta.

Storvreta-Pixbo 2: Helgens toppmöte. Men Pixbo måste, med säsongstarten i minne, anses vara storfavorit. Laget har imponerat så väl offensivt som defensivt hittills i höst, och ett Storvreta som famlar i blindo efter ett fungerande målskytte kommer få det jobbigt, trots hemmaplan och trots en comebackande Viktor Klintsten i kassen. Spikar tvåan.

***

Intressant helg. Precis som vanligt, när det är SSL-tätt.

Idag kom domen för Martin Östholm efter hans crosschecking på Filip Mbanza.

3 matcher.

Det var i snålaste laget, tycker jag. Juridiska nämnden tolkar inte smällen som en crosschecking, utan menar att det var en knuff. Jag vet i fasen, nog ser det hela ut som en crosschecking allt. Provocerad eller inte, han använder klubban mot Mbanza och oavsett om han träffar eller inte så ser det inte snyggt ut. Jag kan nästan tycka att en crosschecking-rörelse mot en spelare torde vara underlag nog för ett straff, oavsett om det träffar eller inte. Det där hör inte hemma i sporten. Man ska inte skilja på spelare och spelare, men när en av världens bästa spelare gör sig skyldig till förseelsen så får det lite extra bitter eftersmak.

Med tanke på David Gilleks sex matcher, så känns Östholms tre matcher som rena julklappen för Pixbo-backen. Det är bara att tacka och ta emot.

***

Men: all heder åt Martin Östholm som inte ville skylla ifrån sig något. Det var en het situation, högt adrenalinpåslag och det blev liksom det blev. Han säger att han ångrar sig och han tar sitt straff utan att gnälla.

– Jag har inte så mycket att säga om domen i sig. Det är bara att acceptera. Jag blev provocerad och var för het i situationen. Hade jag fått göra om det där så hade jag gjort annorlunda. Det var inte mitt bästa beslut och jag hade för mycket adrenalin i kroppen, säger Östholm.

Bra så.

Någon oro inför landslagsplatsen inför VM fanns inte heller:

– Nja, inte så stor oro. Jag kommer hinna spela matcher innan VM också så jag tror inte att det ska påverka. Jag får ta tiden och träna ordentligt. 

***

Peter Wallin, Kais Mora-coachen, var inte speciellt upprörd kring domen. Visst, han tyckte straffet var ”snällt”, men var fortfarande mest irriterad på domarna som inte tog ett matchstraff direkt i matchen. Det var den största missen, menade han.

Men han tyckte också, som jag lyfte tidigare, att det var lite konstigt med sex matcher på Gillek och ”bara” tre matcher för Östholm.

– Jag saknar referensramar, vad det är för straffskala som gäller, säger han diplomatiskt. 

Men han höll inte med Juridiska Nämnden om att det inte var en crosschecking.

– Där går åsikterna isär, säger han. 

Jag förstår den lugna framtoningen. Dumt att röra runt i det som varit. Han passade också på att önska Östholm lycka till i landslaget.

– Domen är bra både för Martin Östholm själv och landslaget. Han ska givetvis vara med i VM, annars hade Sverige haft en stor lucka att fylla. 

***

Nu har Martin Östholm i alla fall fått sin dom och fallet har varit uppe för granskning. Det var trots allt det viktigaste i den här soppan. Hade han inte blivit anmäld så hade det varit för illa.

Nu lägger vi David Gillek och Martin Östholm åt sidan i avstängningshänseende, och ägnar åt oss att spela innebandy istället. Eller hur?

En SSL-match idag.

Tippade ju kryss, med lite lutning mot Linköping, och det blev ju väldigt träffande. 2-2 efter full tid efter att Växjö knaprat ikapp dubbla gånger innan Jesper Johansson – en SSL-back som jag håller väldigt högt – avgjort för Linköping på övertid.

Såg inte matchen, så ska inte göra någon djupanalys, men känslan är – baserat på den berömda magen – att både Linköping och Växjö blir lag att räkna med i vinter. Mest sannolikt – eller ja, så blir det – så lirar båda lagen slutspelsinnebandy i vår.

***

Den här söndagen har ju annars mest gått i Champions Cup-fanans färger.

De svenska lagen – Djurgården och Falun – var äckligt överlägsna, vann respektive final med 10-2 och 12-0, och visade att svensk klubblagsinnebandy inte har någon konkurrens värd namnet. Inte ens de finska lagen hade en tillstymmelse till chans.

Överlägsenheten finns i både fysik, teknik och taktik.

Diskussionen går att vrida och vända på i evighet: ska man bekymra sig över att motståndarna är så usla, eller ska man glädjas över Sveriges driv, utveckling och totala dominans? Jag vet i fasen. Men ska innebandyn växa så behövs konkurrens. Det är jag övertygad om.

Dunkade in ett par storys med andra vinklar än det sportsliga: dels om Djurgårdens tröjkaos i spelargången inför match, dels om Faluns undermåliga boende med gästande kackerlackor.

***

Nu blickar vi mot nästa helg.

Kanske blir det comebackernas helg? Eller vad säger ni Mika Kohonen, Martin Emanuelsson och Henrik Qvist? Dags att börja lira nu!