Behöver vi verkligen veta allt vi nu fått reda på om Tiger Woods och Elin Nordegren? Nej, självklart inte. Å andra sidan är det rätt få nyheter du verkligen behöver veta. Nyheter vill vi veta för att vi är nyfikna, för att bli upplysta och underhållna och för att förstå världen vi lever i lite bättre.

Så hur förstår vi världen bättre genom att läsa om Tiger & Elin? Eller finare uttryckt: Vad är egentligen allmänintresset i Tiger & Elin historien?

Frågan bör besvaras eftersom de etiska gränserna nu förflyttas snabbt genom medielandskapet i denna historia. Saker som var fullständigt otänkbara i går anses okomplicerade att publicera i dag. På ett sätt är ju detta bara en historia om en man som svikit sin hustru, bråkat om saken, blivit packad och kört en bil in i ett träd. Så sett en ren privatsak. En familjeangelägenhet för Elin och Tiger att reda upp. Woods förefaller förvisso vara en seriesvikare, men allmänintresset kring otrohet i ett äktenskap kan knappast hänga på antalet gånger.

Men så enkelt kan bara en morgontidning, angelägen om distans till verkligheten och att inte sticka ut gentemot läsarna resonera kring denna story. I verkligheten menar jag att det finns en tjusig förklaring kring allmänintresset i Tiger & Elin historien och en mindre tjusig, men ganska fin förklaring till det allmänna intresset. Låt mig börja med den tjusiga, så spar vi det mer spännande till sist.

Grunden för allmänintresset kring Tiger Woods otrohet är att ett av världens starkaste varumärken knuten till en person krackelerar. Eller krackelerar… det går i kras likt en skinande julgranskula som faller i golvet. Tiger Woods var fram till förra veckan en av världens absolut största ikoner och idrottsstjärnor. Hans magiska golfspel i kombination med en image som en totalt fläckfri och reko man tjänar honom fullständigt absurda pengar varje år.

Faktum är att hans magiska golfspel genererar den lilla delen av hans inkomst. Hans image och exceptionellt omsorgsfullt byggda varumärke Tiger Woods är en miljardindustri. Bara i år kommer Woods personligen att tjäna cirka 110 miljoner dollar, nästan en miljard kronor. Tio miljoner dollar kommer direkt från golfen, resten kommer från reklamkontrakt och varumärken som betalar astronomiska belopp för att få exponeras ihop med Tiger Woods namn. Så vem är denna Woods som ger oss en känsla kring varumärken som Gillette och Nike i verkligheten?

Varumärket Tiger Woods är en man som lever alla delar av sitt liv exemplariskt och med en precision som många golfspelande män, och kanske kvinnor också, i näringslivet beundrar.  Inget tjafs om livspussel och sånt kladd. Man sköter sin business, har en snygg fru och två fina barn i ett perfekt hem.

Verklighetens Tiger Woods sviker sin fru och familj och förefaller nästan tvångsmässigt ge sig i lag med kvinnor utan annan avsikt än sex. Inte helt kontrollerat.

Glappet mellan varumärket Tiger Woods och verklighetens Tiger Woods är allmänintresset i denna story. Det var den tjusiga förklaringen.

Före jag tar den mindre tjusiga, en etisk komplikation. Det legitima allmänintresse som ligger till grund för att publicera mindre smickrande uppgifter om Tiger Woods skadar Elin Nordegren. Låt oss inte hyckla om det. Tiger Woods agerande och den våldsamma publicitet den orsakar innebär ett tämligen brutalt intrång i Elin Nordegrens integritet.

I natt blev det extra tydligt när Elin mamma, Barbro Holmberg, sannolikt tillrest för att stödja sin dotter, kollapsade och fick föras till sjukhus. Självklart en spektakulär händelse, men i huvudsak mot bakgrund av den massiva publiciteten. En publicist gjord av trä skulle nog kunna beskriva också denna händelse som att den i huvudsak handlar om en landshövding som fick svårartad magknip, fördes till sjukhus för kontroll, men skrevs ut några timmar senare. Det kan jag tycka är en skildring utan mänskliga aspekter.

Men jag tycker också att de medier som lagt ut larmsamtalet i sin helhet i text och till och med som ljudfil gör sig skyldiga till en omänsklig skildring av det inträffade.

Med vilken rätt offentliggör man varje ord av ett samtal där en panikslagen dotter ringer till ambulans efter att mamma kollapsat i badrummet? Skulle du vilja höra dig själv på en stor mediasajt när du förtvivlat skriker på hjälp efter att din mamma fallit ihop i ditt badrum?

Jag skulle inte vilja det och kan inte försvara det intrånget i integriteten i detta fall heller. Därför avstod Aftonbladet i dag från att lägga ut samtalet som ljudfil och att publicera larmsamtalet i sin helhet som utskrift. Vi refererade istället samtalet för att ge en så korrekt bild som möjligt av händelsen. Det är möjligt att denna etiska gräns är betydelselös. Att varken du som läsare eller ens Elin själv bryr sig om den. Men så länge jag inte vet hur det förhåller sig med den saken gäller det jag känner att jag kan försvara och förklara som publicist i den typen av frågor.

 Så till den mindre tjusiga, något mer svenska och mycket mer spännande förklaringen till det allmänna intresset av Tiger & Elin. Det är ju inte så att vi slänger oss över tidningar och sajter om Tiger och Elin för att kolla hur lågt varumärket Woods sjunkit i dag. I vart fall mycket få av oss. Normalt skvallerintresse och nyfikenhet räcker förvisso en bit som förklaring. Det är allmänmänskligt beteende, men räcker inte hela vägen som förklaring i detta fall. I denna story finns något mer djupgående som jag tror enklast uttrycks så här:

Vi hejar på Elin.

Vi identifierar oss med en vanlig tjej som genom rådigt agerande kombinerade jobb som barnflicka, intresse för golf och vänner på ett sätt som ledde hela vägen till äktenskap med en av världens rikaste och mest framgångsrika män. 

Det kan man förvisso säga att Anna Anka också gjort. Men där den ena förefaller galen är den andra äktsvenskt helylle. Där den ena sitter och tuggar kycklingbrosk i sin ensamhet verkar den andra så harmonisk och lycklig på bilder med sin familj. Där den ena söker publicitet, skyr den andra offentligheten trots sin världsberömde make. Anka och Elin är två likartade storys till det yttre, men väcker monumentalt olika känslor.

Vissa kommenterande skribenter ger  Elin en rad egenskaper som de rimligen inte har en aning om ifall hon besitter. Jag tror att det är just ett uttryck för att vi hejar på henne så mycket. Hade vi haft ett närmre och roligare tilltal i svenska kvällstidningar hade vi inte fumlat med rubriker som ”Elin Jagade Tiger med Golfklubba” eller ”Tiger vägrar prata med Polis”.

Vi hade skrivit vad vi känner:

Swing it Elin, Swing it!

Men då hade ni garanterat tyckt vi blivit galna på Aftonbladet – eller?

Hur som helst tror jag att det är så vi känner och att det kanske är den sannaste förklaringen till det stora allmänna intresset av Tiger & Elin.