Knivhugg i mage och rygg på Sveriges Televisions korrespondent Bert Sundström. Ett i raden av de systematiska, våldsdåden mot journalister i Kairo. Våldet är vad Mubaraks regim tror ska stoppa revolten och kraven på demokrati.

Det är nu viktigt att säga det för oss självklara: Det är oacceptabelt.

Det fria ordet är den första byggstenen i en demokrati. På torget i Kairo praktiserar nu folket det fria ordet för att välta en totalitär, förtryckande regim. Men det fria ordet reser ingenstans och påverkar ingenting utan medier. Denna gång startade revolten i det som kallas sociala medier. Unga, teknikdrivna människor samlade upproret och organiserade demonstrationerna via medier som facebook och twitter.

Blixtsnabba, svåröverblickbara och okontrollerbara nätverksmedier. Regimen svarade med att försöka stänga ner internet i Egypten. I flera dagar har vi tack vare journalisters arbete kunnat följa de dramatiska demonstrationerna. Händelserna sätts i ett sammanhang och vi får analyser av journalister. Här i Sverige inte minst genom kollegan Bert Sundströms kunniga rapportering i Sveriges Television.

Regimens svar är nu blodigt och brutalt. Bert Sundström ligger allvarligt skadad, knivhuggen i mage och rygg. Beskedet när hans kollegor sökte efter honom på telefon säger en del om den regim som bär skulden för attentatet:

”Er man finns hos den egyptiska regeringen, hos militären. Vi ni horungar ha honom, så kom och hämta honom.”

Så talar de mörkerkrafter som nu bedriver en vedervärdig terror mot journalister.

• Aftonbladets team Karin Östman och Krister Hansson greps i onsdags och fördes till ett fängelse där de hotades till livet.

• Vår norska systertidning VG:s team misshandlades och hotades med kniv på väg till flygplatsen i Kairo.

• CNN:s reporter Anderson Cooper har misshandlats och BBC-korrespondenten Rupert Wingfield-Hayes greps av säkerhetspolisen och satt i timtal med handklovar och ögonbindel.

Häxjakten på journalister har ett tydligt syfte: att sprida skräck och minska rapporteringen. Rykten spreds ihärdigt i Kairo i går kväll om att hemliga styrkor tar sig in nattetid på de hotell där journalisterna bor och för bort några slumpmässigt utvalda.

Terrorn skrämmer och sprider rädsla. Tro inget annat. Men den kommer inte att tysta rapporteringen från Egypten. Det hjälper om du tror på det.

Reportrar utan gränser manar nu journalister till samarbete för att göra arbetet så säkert som möjligt. Jag vill ge er ett litet exempel på det från i onsdags. Jag satt i ett möte i en helt annan fråga med Expressens chefredaktör Thomas Mattsson när vi avbröts av beskedet att mina medarbetare var gripna och försvunna utanför Kairo. Thomas reagerade utan en sekunds tvekan och erbjöd omedelbart hjälp att via sina medarbetare på plats efterforska vad som hänt med Aftonbladets team.

Jag är mycket tacksam för den gesten. I den iskyla man känner inombords vid ett sådant besked fanns i samma stund den omtanke och stöd som är bästa försvar mot det våld som nu riktas mot de som berättar för oss här hemma om världsnyheterna i Egypten.

I går kväll satt jag i samtal med vår reporter Karin Östman i Kairo om säkerhetssituationen. Det är svåra bedömningar där läget ändras timme för timme. Aftonbladet kommer självklart att fortsätta att rapportera om händelserna i Egypten. Så är det lätt att skriva och viktigt att göra. Men minns att det är människor som utför detta farliga arbete på plats. Människor med familjer och ett liv i ett annat land. Vad som driver dem är olika från person till person.

Men sänd gärna en tacksamhetens tanke till alla de journalister som nu bokstavligen riskerar sina liv för att berätta för dig om en historisk händelse.