SÖNDAG 23 december 2012.

Jag tänker inte förfasa mig över dagens ungdom eller internet. Det är i grunden två bra saker.
Men jag tänker i denna reflektion över upploppen i Göteborg i veckan utgå från två enkla antaganden:

Ungdom är inte ett upplyst tillstånd. Internets frihet bör inte göras till religion.

Ett sätt att förstå problemet med publiceringarna som ledde till misshandel, stängda skolor, gripna ungdomar och upplopp är att tänka dig följande:
Aftonbladet publicerar nakenbilder och namn på unga flickor mot deras vilja. I texten påstår vi en rad kränkande saker om deras sexvanor, kallar dem för slampor och horor. Vi öppnar kommentarsfält under detta så att människor anonymt kan fortsätta kränkningarna.
Vad tror ni skulle hända?
Jag skulle som ansvarig utgivare självklart få sparken, åtalas för förtal och dömas för brott. De som tagit bilderna, skrivit skräpet, redigerat och i teknisk mening publicerat det skulle inte drabbas av något av detta. Det är vad utgivarens ensamansvar i svenska grundlagen betyder i praktiken.
Högst troligt skulle vi se någon form av upplopp, eller i vart fall demonstrationer utanför Aftonbladets redaktion. Debattörer och ledarskribenter skulle ha uppslag för att debattera Aftonbladets förkastliga publicering i många veckor.
Detta är en fullt rimlig ordning.

Men nu var det amerikanska publikationen Instagram, i detta perspektiv en typ av bildbaserad bilaga till Facebook, som publicerade bilderna och de kränkande påståendena. Och plötsligt ställs allt på ända.
De mindre upplysta ungdomarna som skapat innehållet och lagt ut på Instagram anses nu ansvariga. Om Facebooks eller Instagrams ansvar pratar nästan ingen. Någon debattartikel om vuxnas ansvar och ungas könsmaktsordning är allt.

I vår sköna nya värld ska vi alltså betrakta tonåringar som ansvariga utgivare för kränkande material som når tiotusentals läsare inom loppet av några minuter.

Så verkar i vart fall kammaråklagare Elisabeth Trouvé se på saken. Hon bedömer nu att det är ”påkallat ur allmän synpunkt” att åtala de ungdomar som skapat materialet som är publicerat av Instagram.
Frågan är varför det inte är påkallat ur allmän synpunkt att åtala Facebook som äger Instagram. Ur juridisk synpunkt är det naturligtvis något svårare, men inte raketforskning. Facebook har verksamhet i Sverige, kontor i Stockholm och en chef som heter Martin Ingemansson.
Ingen har kommit på tanken att ställa frågan om Martin Ingemanssons ansvar för de publicerade kränkningarna som ledde till upploppen i Göteborg. Nej, han är inte ansvarig utgivare för Facebook. Bara ansvarig för en verksamhet som ger ut innehåll som kan skada människor.
Facebook och Instagram är fantastiska tekniska innovationer. De är stora och mäktiga. Det gör deras omogna och ogenomtänkta hållning till utgivarskapet ännu mer bekymmersamt. Det är en mycket djärv publicistisk idé att ge ut vad som helst som drygt 600 miljoner användare över hela världen kan tänkas vilja publicera.
Att därtill agera med osynliga och oansvariga utgivare är faktiskt en mindre rimlig ordning – ur allmän synpunkt.

Och hur mycket det nu kommer att invändas mot denna reflektion med nyandliga teser om vikten av ett fritt och oreglerat internet kan det vara bra att påminna sig om följande:
Internet är ett kallt, dött föremål. Det är människor och våra ord som ger det liv. Det händer något mycket otäckt med människor när vi får tillgång till stor offentlighet parat med möjligheten att sprida ord anonymt.
Vi kan krångla till denna diskussion allt vi orkar med avancerade argument om det fria ordet. Men så länge vi är människor kommer faktum att kvarstå:

Anonymitet dehumaniserar. Mänskliga relationer mår bra av ansikten, namn och ansvar för ord som sprids.

God jul.