Söndagskolumn #55. Om s, m och islamismen.
avSÖNDAG 21 april 2013.
Journalistik måste vara konkret. Det gäller alldeles i synnerhet i politiskt laddade frågor.
Det är skälet till att det nu skrivs så mycket om röran och maktspelet i socialdemokratiska partiet. Det är en historia vi alla känner igen och många journalister har jobbat många gånger med.
Transparens är i dag ett sådant där värdeord som många organisationer skriver på storblock på konferenser. Socialdemokraterna värnar istället sin långa historia av slutna processer vid personval till sina högsta beslutande organ. Det är ett av problemen partiet har med att vara i takt med samtiden.
Men egentligen är det ju inte det här som bränner i frågan om varför socialdemokraterna sparkade ut Omar Mustafa ur partistyrelsen.
Det är bara så mycket tryggare att skriva om det gamla vanliga skuggspelet, frågan om krishantering och ledarskap än det som egentligen bränner i den här frågan.
Detta är i grunden en fråga om religionens förhållande till politik och politiska partier.
Och mer specifikt en fråga om islams förhållande till socialdemokratin. Och exakt en fråga om hur islamistiskt Islamiska förbundet är.
Minns hur det började:
Omar Mustafa sparkades ut ur socialdemokratiska partistyrelsen för att han som ordförande för Islamiska förbundet bjudit in kända antisemiter och homofober för att tala på muslimska familjedagarna i Stockholm.
Han tog i efterhand inte tillräckligt tydligt avstånd från detta, menade Veronica Palm, ordförande i Stockholms arbetarekommun.
Fast det sa hon inte först. Hon sade först att hon ”inte hade möjlighet att diskutera saken”. Oklart varför.
Istället sade partiledaren Stefan Löfven att Omar Mustafa inte kan vara ”förtroendevald i Socialdemokraterna om man inte fullt ut står för partiets värderingar om människors lika värde och jämställdhet mellan kvinnor och män”.
Det tolkades som att det var oförenligt att både vara ordförande för Islamiska förbundet och medlem av partistyrelsen. Det verkade för ett ögonblick som partiledningen tagit över frågan.
Fast det hade de inte. Det förblev oklart vad Stefan Löfven hade för problem med Islamiska förbundet.
Det där trasslet fortsätter nu och kommer att generera många meter och minuter av journalistik ännu.
Men låt mig försöka hålla fokus på frågan som bränns här.
Det handlar om islamism. Det är ett ord som sammanfattar uppfattningen att religionen islam bör bli politik. Inom denna rörelse finns både demokratiska partier och direkt extremistiska, militanta grupper med en totalitär syn på vad en stat ska vara.
Islamister förhåller sig till islam på samma sätt som kristna fundamentalister förhåller sig till kristendomen. I ytterändan har kristendomen sitt Ku Klux Klan, Islam har sitt Al-Qaeda.
Alla muslimer är inte islamister, alla kristna är inte fundamentalister.
Så till det brännande:
Hade socialdemokraterna med Omar Mustafa fått in en islamist i sin partistyrelse?
För att svara på den frågan krävs en granskning av Islamiska förbundet där han är ordförande.
Förra riksdagsledamoten Nalin Pekgul skrev en viktig text på Dagens Nyheters Debattsida i veckan där hon hävdade att Islamiska förbundet är en ”islamistisk organisation med starka kopplingar till Muslimska brödraskapet”. Hon beskrev Islamiska förbundet som en organisation som förespråkar total underordning av kvinnan och vill skapa ett parallellt samhälle i Sverige där sharialagar råder.
Islamiska förbundet säger själva på sin hemsida att de inte är antisemiter, att de är en öppen och vidsynt organisation som varken är homofobiska eller förespråkar en förlegad kvinnosyn.
I glappet mellan dessa båda beskrivningar av Islamiska förbundet finns en viktig granskning att göra.
Aftonbladets reportrar Oskar Forsberg och Joachim Kerpner inledde en sådan granskning i veckan. De fann, likt tidigare Expo, flera kopplingar mellan Islamiska förbundet och Muslimska brödraskapet. Det är en av världens mest inflytelserika och omstridda islamistiska rörelser.
En av de få ostridiga uppfattningarna om Muslimska brödraskapet är att de anser att ett lands lagar ska härledas ur sharia, lagar som stöder sig på texter ur Koranen.
Såväl det socialdemokratiska partiet som moderaterna har ett jobb att göra här:
Sök fakta, tala klarspråk.
Socialdemokraterna av uppenbara skäl denna vecka, moderaterna på grund av sin riksdagsman Abdirizak Waberi som varit ordförande för Islamiska förbundet och öppet uttalat att han vill leva i ett land som styrs av sharialagar.
Hur stämmer det med socialdemokraternas och moderaternas politik?
Det kan varken vara särskilt känsligt eller svårt att svara på.