SÖNDAG 16 juni 2013. 

Det viktigaste avslöjande på mycket lång tid gjordes i veckan av tidningen The Guardian och Washington Post.
Källan Edward Snowden trädde fram och plötsligt hade vi inte bara en tekniskt komplex story, utan ett mänskligt drama.
Han lämnade kvinnan han älskar, ett välbetalt jobb och ett liv på Hawaii där vi får reda på att han har ett mysigt hus. En bild där han kramar sin livskamrat i en paradisisk sjö framför ett vattenfall dyker också upp i rapporteringen.
Allt detta lämnade han för att tjäna mänskligheten, för att berätta om att vår värld är på väg mot en plats där inget privatliv existerar gentemot amerikansk underrättelsetjänst.

Det är så filmiskt att en känsla av att någon regisserar här inte lämnar mig. Jag har ingen annan grund för den känslan än en min egna ganska lågt utvecklade förmåga till konspiratoriskt tänkande. Men ändå…

Hur som helst är detta ostridigt ett mycket viktigt avslöjande och människor som Edward Snowden är säkert ett problem för rikens säkerhet och samtidigt ohyggligt viktiga för demokratin.
Ändå berättar detta avslöjande något som alla som tänkt på saken rimligen redan begripit. Vi lever i dag i ett övervakningssamhälle som får George Orwells dystopi 1984 att likna en grov skiss.
Med en väsentlig skillnad. Orwell beskriver inte bara en makt som är besatt av att övervaka medborgarna. Han beskriver också en makt som bygger ett djupt skrämmande system av angiveri mellan människor. En skuggvärld och en riktig värld, en stat i staten. Såsom de forna kommuniststaterna byggdes.

I den fria världen är det där med angiveri ingen business. Det sköter vi individer så bra och effektivt själva. Dessutom gratis.

Vi anger dagligen oss själva med så många datapunkter att en stasiagent från den gamla världen hade blivit yr i mössan och inte haft en chans att strukturera och rapportera sådana mängder information. Hela datamängden i de beryktade stasiarkiven ryms i dag i en enklare dator. Bara Facebooks nya serverhall i Luleå är 27 000 kvadratmeter och ska hantera en daglig ström av data från 618 miljoner människor.

Vi lever i algoritmens tid. System som kan hantera, strukturera och analysera oändliga mängder data. Betydelsen av det är komplex och svårgripbar för de allra flesta. Men att vi inte begriper hindrar oss inte från att fortsätta vårt maniska egna angivande av information om oss själva.
Här ryms en magnifik naivitet, i vart fall när vi i nästa stund med emfas kräver rätten till våra delade data och säger att det är en fråga om integritet. Upprördheten röjer kanske i en del fall en syn på internet som något slags globalt postkontor, eller så är det en kvarleva från den tid då internet var något experimentellt och nytt. En plats för drömmar om en ny världsordning, ett klondike för nya entreprenörer i en ny ekonomi och en plats för en ideologi om alltings frihet och losskoppling från de tröga gamla strukturerna, plikterna och ansvaren i den analoga världen. I någon utsträckning finns den känslan kvar. Men det är en känsla. I verkligheten är det nyktrare att konstatera att här råder samma världsordning av big business och politik, men med effektivare verktyg och andra krav på kompetens för att nå framgång.

There is no such thing as a free lunch, sade man förr. Det betyder att om någon bjuder dig på något så kan du vara säker på att denna någon vill någonting som gynnar hens intressen.
Det kan tyckas vara en cynisk syn på tillvaron. Men problemet med cyniker är inte att de inte ser klart. Problemet med cyniker är att de är viljelösa och inte vill bidra till att göra saker bättre.

I dag kan vi säga att där is no such thing as a free update. Facebook och Google bjuder dig på bra tjänster för att de tjänar miljarder på vad du berättar för dem om dig själv.

Ditt beteende och ditt angivande av data analyseras, paketeras och säljs vidare. I gengäld får du bättre produkter och bättre reklam.
Och om du menar att det är en sak, men en helt annan sak att informationen också går till amerikansk underrättelsetjänst som säger att de vill bekämpa terrorism, så har du naturligtvis rätt.
Det är skillnad på att ge och ta. Och din världsbild är i sanning naiv och aktningsvärd.

Så länge stater ägnar sig åt underrättelseverksamhet och det förekommer sådana extrema mängder information som i de databaser miljarder människor på jorden nu bygger åt internetjättar, så länge det fortgår kommer underrättelsetjänster att vara inne i dessa databaser, på det ena eller andra sättet.  Var så säker.
Debattera och protestera gärna. Och kom ihåg att glädjas åt att du lever i ett samhälle där du i vart fall slipper misstänka din vän eller syster för att jobba åt storebror.