Låt oss först klargöra några viktiga grunder:
Om en åklagare ska ta saker i beslag krävs laga stöd. Högsta domstolen slår tydligt fast att det saknas laga stöd för åklagaren Charlotta Tanner att från Aftonbladet beslagta den aktuella digitala filen som innehåller bild, som eventuellt föreställer gärningsmän och uppgifter om källan från rånet mot en guldsmedsbutik.
De konstaterar också att det saknas laga stöd för att kräva att Aftonbladet behandlar filen så att den går att lämna ut.
Maktutövning från myndigheter måste bygga på lagstöd. Det gäller också polis och åklagare. Husrannsakan är en skarp form av maktutövning från en myndighet gentemot en redaktion.

En redaktions uppgift är att bedriva journalistik, inte att bistå polisen med material till förundersökningar. Rågången är viktig för redaktioners trovärdighet. Det är också en viktig rågång mellan media och myndigheter för demokratin, vilket Högsta domstolen bekräftar. Meddelarskyddet gäller också myndigheter som enligt lag inte har rätt att efterforska källor.

Med denna dom säkras nu meddelarskyddet för digitalt material för samtliga svenska redaktioner. Det var viktigt givet den situation som skapats av åklagaren Charlotta Tanner med hennes krav om husrannsakan.

På förekommen anledning behöver jag nu påpeka att lagen också gäller kammaråklagare Charlotta Tanner. Hon var förundersökningsledare i det aktuella fallet.
Bortsett från en rad sanslösa påståenden om att jag ljuger och agerar för att skydda brottslingar, som vi ska återkomma till, bör hon fundera över följande:

Charlotta Tanners maktutövning som hög representant för det svenska rättsväsendet kan inte bygga på hennes egen moraluppfattning. Den måste bygga på lag.

Tanners krav på husrannsakan på Aftonbladets redaktion saknar lagstöd. Hennes krav om att vi borde lämna ut bilderna i pappersform må vara moraliskt riktigt enligt hennes uppfattning – men det saknar lagstöd.
I affekt över Högsta domstolens beslut underkänner hon nu domen med privatmoraliska argument. Det inger oro och olust.

Här borde jag kanske stannat. Men vi har en mer underhållande del att avhandla som jag naturligtvis inte kan avstå som kvällstidningsredaktör.
I sin ilska påstår Charlotta Tanner att jag ”ljuger och skyddar brottslingar”. Hon twittrar likt ett nättroll ut mitt telefonnummer*  i samband med att hon gör ett sms till mig publikt av för mig oklar anledning.

Charlotta Tanner förtiger avgörande omständigheter i sina anklagelser. Den viktigaste är att hon först kräver och får tillstånd om husrannsakan – och först därefter velat lösa saken pragmatiskt genom att kontakta mig via telefon och sms.

Jag ska spara på invektiven. Men detta är inte värdigt en hög företrädare för det svenska rättsväsendet. Charlotta Tanner beter sig oförskämt och oärligt, sannolikt i affekt, men icke desto mindre.
Åter till det relevanta i denna historia: Det viktiga är att Högsta Domstolen tydligt slagit fast att källskyddet gäller.
Min inställning är – och har hela tiden varit – att polisens önskan om att se de publicerade bilderna avmaskerade borde kunnat gå att lösa pragmatiskt i detta fall – givet att vi kunnat säkra källskyddet och källan gett sitt medgivande. Båda saker är ovillkorliga.

Men låt oss nu en gång för alla gå igenom detta i sak:

• Den 24 maj rånas en guldbutik i Kista Galleria. Samma dag publicerar Aftonbladet bilder på två män på en motorcykel som misstänks ha koppling till rånet. Eftersom det  är oklart om männen på bilden verkligen har med rånet att göra maskerar Aftonbladet ansiktena enligt god publicistisk sed. Källan som tagit bilden vill vara anonym.

• Den 24 maj, samma söndag som rånet sker, kontaktar polisen Aftonbladets reporter och säger att de vill ha bildfilen till utredningen. Reportern kontaktar då ställföreträdande utgivare Lena Mellin som säger nej till reportern. Vi lämnar inte ut källmaterial med hänvisning till källskyddet.

Reportern pratar under söndagen med källan för att fråga om hen kan skicka bildfilen till polisen. Det vill inte källan.

Denna hantering är helt korrekt. Vi bygger aktivt en kultur på Aftonbladet som säger att källskyddet är heligt och att varje medarbetare dessutom är personligt ansvarig för att detta aldrig får brytas. Ett brott mot källskyddet är ett grundlagsbrott och går emot en helig publicistisk princip. Problemet med att lämna ut bildfilen är att den innehåller metadata som röjer källan.

• Den 25 maj. Ytterligare en polis tar förnyad kontakt med reportern. Reportern upplever efter ett längre samtal att de inte förstår varandra och ber ställföreträdande utgivare Lena Mellin att ringa upp polisen.
Lena Mellin ringer upp polisen och meddelar att vi inte lämnar ut källmaterial. De diskuterar inte vid detta tillfälle, såvitt Lena Mellin minns, någon tydlig lösning där bilderna skulle kunna överlämnas till polisen utan den källskyddade metadatan.

Jag är som ytterst ansvarig för dessa frågor fortfarande inte kontaktad av polis och känner ännu inte till saken överhuvudtaget. Jag är än mindre kontaktad av kammaråklagaren Charlotta Tanner.

Charlotta Tanner själv har såvitt jag känner till aldrig haft kontakt med Aftonbladet innan hon begär en husrannsakan. Det gör hon redan den 25 maj eller 26 maj.

• Den 26 maj beslutar Solna Tingsrätt att ge Charlotta Tanner rätt att genomdriva husrannsakan på Aftonbladets redaktion. Det har nu gått 48 timmar sedan rånet ägde rum. Beslutet är dessutom formulerat så att polisen har rätt att beslagta inte bara bildfilen med den källskyddade metadatan utan dessutom ”IT-enheter”.

I praktiken har polisen fått tillstånd att beslagta och gå igenom samtliga Aftonbladets datorer. Att begära husrannsakan mot en redaktion är en extrem åtgärd, beslutet är dessutom exceptionellt och respektlöst i sin formulering.

Och detta sker alltså innan någon från polis- eller åklagarmyndigheten kontaktat mig som ytterst ansvarig. Jag blir medveten om situationen när Lena Mellin kommer till mig på tidningen och informerar mig om att tidningen Expressen nu publicerat en historia om att polisen ska göra en husrannsakan på Aftonbladets redaktion. Hur den informationen nått Expressen är för mig oklart, men det är så jag får reda på att Solna tingsrätt beslutat om husrannsakan. Vi söker själva bekräftelse om beslutet från Solna tingsrätt.
Under den tid som förflyter däremellan sker ingen kontakt med mig från vare sig polis eller åklagare Charlotta Tanner.

Situationen är komplett oacceptabel ur ett publicistiskt perspektiv.
Vi beslutar att överklaga beslutet om husrannsakan. Jag rådgör med Aftonbladets advokat Thomas Olsson och vi enas om att denna rättsprocess nu måste ha sin gång innan vi agerar på något sätt.

Den 9 juni slår Svea Hovrätt fast Solna Tingsrätts beslut om att bevilja husrannsakan.

Den 16 juni – nästan tre veckor efter att hon begärt husrannsakan – skickar kammaråklagaren Charlotta Tanner ett sms till mig där hon säger att de nöjer sig med att titta på pappersbilder utan metadata om källan. Detta sms skickas samma dag som Högsta domstolen meddelar inhibition – alltså att beslutet om husrannsakan inte får verkställas innan HD tagit ställning till frågan om prövningstillstånd.

Jag har via advokat Thomas Olsson meddelat att vi nu respekterar och avvaktar rättsprocessen och inte kommer att lämna ut något tills Högsta domstolen tagit ställning.
Jag har också haft ett telefonsamtal med Charlotta Tanner efter att hot om husrannsakan föreligger. Hon frågar då om saken går att lösa med att vi lämnar ut avidentifierade papperskopior. Frågan är enligt mig obsolet eftersom hon redan valt att inleda process om husrannsakan. Det är den processen jag nu måste förhålla mig till. Den avser ju att reda ut de lagliga grunderna för detta.

Charlotta Tanner verkar nu snarare vilja använda husrannsakan som ett hot för att få ut bilderna.

Jag säger i samtalet att jag i grunden har en pragmatisk syn på detta. Den bygger på att källskyddet ovillkorligen förblir intakt, men om källan medger att vi lämnar avidentifierat publicerat material vidare så kan vi från fall till fall göra det. Att materialet är publicerat och att källan medger en sådan hantering är helt centralt.

Min minnesbild är att jag också i detta samtal med Charlotta Tanner säger att ett sådant övervägande inte kan bli aktuellt i detta fall nu eftersom jag har att förhålla mig till en process om husrannsakan. Om jag minns fel på den senare punkten saknar det betydelse. Min inställning är framförd till Charlotta Tanner via advokat Thomas Olsson, det framgår av inlagorna och bekräftas av Thomas Olsson.

Och frågan om att lämna ut avidentifierade bilder har definitivt inte framförts till mig före husrannsakan.

Så vad är det jag påstås ljuga om?

Charlotta Tanner uttalar också att jag agerar för att skydda brottslingar och slösar skattepengar. Det är så oförskämda och vårdslösa uttalanden att jag kräver en ursäkt. Det borde vara uppenbart också för Charlotta Tanner att jag agerar för att skydda meddelarfriheten och förhåller mig till den process hon startat.
Också åklagare har ett ansvar för hur man uttrycker sig i offentligheten.

Den 14 augusti meddelar Högsta domstolen prövningstillstånd.

Den 18 augusti meddelar Högsta domstolen domen som stoppar husrannsakan på Aftonbladets redaktion.

Den 19 augusti får Aftonbladet åter kontakt med källan bakom bilderna. Hen ger nu sitt samtycke till att vi lämnar avidentifierade bilder utan metadata till polisen.

Jag har därmed försökt att göra mitt bästa för att som ansvarig utgivare värna källskyddet, inte bara i detta fall utan som princip framåt.
Med hotet om husrannsakan undanröjt, källskyddet säkrat och källans medgivande har jag nu möjlighet att bistå utredningen i enlighet med de publicistiska principer jag redogjort för ovan.