I våras publicerade vi den uppmärksammade artikelserien om kvinnor som dödas av den de älskar. Se vår specialsajt om detta ämne, som vi ständigt kommer att återkomma till. Reportrarna Kristina Edblom och Kerstin Weigl gjorde ett unikt researchjobb och tog fram alla kvinnor som dödats av en man de haft en relation med sedan år 2000. 

Det landade på den skrämmande siffran 153. Det betyder mer än ett dödsoffer i månaden. För kallades den här typen av mord för familjetragedier och tonades ner i nyhetsrapporteringen. Som om det inte vore lika allvarligt att mördas av någon inom familjen. 

Det är ett anonymiserande jag som ansvarig utgivare inte ställer upp på. Tvärtom är just denna typ av dödligt våld mot kvinnor ett av våra största samhällsproblem vad gäller brott. Därför anonymiserar inte Aftonbladet längre kvinnliga dödsoffer av den här typen. Osynliggörandet minskar engagemanget och förståelsen för mekanismerna bakom dessa fasansfulla brott. Det vore att tjäna fel intressen att låte de dödade kvinnorna bli en lång rad skuggor med medianamn som 24-åringen, 29-åringen och så vidare.

Vi har dock en viktig policy. Kvinnans familj ska godkänna att namn och bild publiceras. Så skedde i går kväll med Frida Stenberg. Hon dödades några timmar efter att hon fått ensam vårdnad om sin tvåårige son.

Frida Stenberg blev 24 år. Hon efterlämnar två barn.

Läs Kristina Edbloms reportage i dag. Det är inte mörka bakgator i Stockholm som är farligast för kvinnor i Sverige. Det är relationer med män. Frida Stenbergs man är delgiven misstanke och har gjort vissa medgivanden, men han är inte dömd för brottet. Häktningsförhandlingar sker i dag.

För första gången på flera år ökar Aftonbladet upplagan på en enskild dag enligt TS. Det är söndagar i juli där vi sålt 1 900 fler tidningar än söndagar i juli i fjol.

Det är en mycket glädjande ljusglimt, men just en sådan. Ljusglimt. Traditionellt ska upplageframgångar firas med tårta. Kalla mig tråkmåns, men vi väntar med tårtan tills vi mer säkert kan säga att vi ser ett trendskifte för den betalda kvällstidningen.

Det kommer jag att påstå att vi gör när vi under en månad har en plussiffra räknat per utgivningsdag. I juni backar vi 12 500 tidningar och i juli 11 700 tidningar per utgivningsdag jämfört med i fjol. Med backande siffror ska man inte vara nöjd, men vi kan konstatera att vi bromsar upplagetappet rejält i juni och juli.

Nyheten om Michael Jacksons död är den enskilt viktigaste förklaringen. Den nyheten berörde på djupet. Vi får gå tillbaka flera år för att hitta en nyhet som haft lika lång effekt på försäljningen av tidningen.

Våra bilagor har också haft en riktigt fin sommar. Sofis Mode är den titel som sticker ut och har flera utgivningar i juli fördubblat upplagan! Det är en fantastisk prestation av gänget som gör Sverige största veckotidning om mode. Det är en upplageökning så stark att vi har förhoppningar om att flera av er som nu upptäck tidningen som strandläsning hänger med oss i höst.

Revisionen från TS som godkänner upplagesiffrorna blev klara i förra veckan. Jag vet att jag tidigare i bloggen lovade redovisa dem i förra veckan. Några av er har möjligen noterat att lite annat kom emellan. Från och med nu kommer jag att berätta om olika siffror för Aftonbladet först i bloggen.

I tidningen imorgon kommer ni dock inte att hitta den vackra rubriken:

Sveriges största tidning Aftonbladet ökar upplaga på söndagar!

Där kommer jag att hålla fast vid min linje att redovisa ts-upplaga för tidningen, trafiksiffror för sajten och räckvidd vid ett och samma tillfälle för att ge en så komplett bild som möjligt av Aftonbladet räckvidd i alla kanaler. Det är den sannaste bilden av hur Aftonbladets journalistik når ut. Branschen är betjänt av ordning och reda i redovisningen av de olika mätetalen. Vi måste därför invänta tills vi har alla mätningar samlade före vi redovisar alla siffrorna.

Har du läst ända hit gissar jag att du jobbar i media. Låt mig därför avslöja att en som inte behöver vänta på att redovisa är min värderade konkurrent Thomas Mattsson på Expressen. Men ibland skriver han att eftersom han är minst (trots att Expressen enligt en konstig TS-regel får räkna in hela Kvällsposten och Göteborgstidningen i sin upplaga) så måste jag berätta först. Så är det inte. Ingen hindrar någon från att rakt berätta sina siffror. Men det här är möjligen den enda grenen där Mattsson och jag tävlar i att komma tvåa ut med en nyhet. Orsaken är att det är bra att ha informationsövertag så att man kan vinkla storyn om upplagesiffran. Rapportering om upplaga och räckvidd är inte den gren där obejktiviteten firat sina största triumfer i svensk journalistik.

Men okej, som störst på kvarteret bjussar jag på den här och testar att göra det helt ovinklat. Här är tabellen rakt och rent som vi får den från TS över hur många tidningar Aftonbladet sålde i juni och juli:

Shit Thomas, det funkade ju. Testa du också…

Flera av er på bloggen är arga för att en del inlägg tas bort. Hur kan vi sätta oss på höga hästar om det fria ordet och sedan låta bli att publicera inlägg?

Så här är min riktlinje i denna debatt:

Jag tar bort så lite som möjligt. Jag tolererar inte nedsättande värdeomdömen om andra folkgrupper. Inte heller insinuationer om att olika befattningshavare agerar på vissa sätt på grund av eventuell etnisk tillhörighet.

Jag har också rensat bort inlägg som i sig inte är olagliga, men svordomar och andra tillmälen gör att de förråar tonen i debatten på ett sätt som lämpar sig sällsynt illa i denna diskussion.

Detta är en debatt där känslorna svallar så höga att det snabbt riskerar spårar ur. Men det handlar i mycket liten utsträckning om att vissa åsikter tas bort. Det handlar om att följa lagen och det handlar om… hyfs. Argument mår bäst av en viss takt och ton.

 I övrigt en intensiv morgon med diskussion i frågan i både TV 4:as morgonsoffa och SvT:s Gomorron Sverige. Reuters vill göra ytterligare en intervju, liksom en amerikansk tv-kanal och israelisk radio och en rysk tv-station och…

Jag vill vara fortsatt tillgänglig för att svara på frågor om publiceringen, men känner att det mesta är sagt nu från min sida i denna fråga. Jag kommer att vara i Aktuellt ikväll klockan 21.00 för en diskussion. Om inga nya frågor dyker upp så blir det mitt sista framträdande i denna fråga. Orsaken är att debatten sedan länge lämnat vad som stod eller inte stod i Aftonbladets kulturartikel och istället tagits över av populister med snart sagt hela Israels regeringskabinett i spetsen med en helt annan agenda.

Det var en oväntad effekt av publiceringen att stora delar av Israels regering skulle klä av sig som högerextrema populister. I går kväll bytte israeliska utrikesministern Avigdor Lieberman fokus och förklarade att nu är Norge antisemiter eftersom de avser uppmärksamma Knut Hamsuns 150-års dag.

Detta skadar bilden av Israel på ett sorgligt sätt, men framstår allt tydligare som en inrikespolitisk strategi för en regering som blir alltmer isolerad i världen. Det är en viktig fråga att diskutera i spåren av vad våra belackare nu försöker stämpla som Aftonbladetaffären.

Det är hög tid att lyssna till de resonabla rösterna i Israel. Dit hör vanligen tidningen Haaretz ledarsida. De skällde igår ut Liebermans agerande de senaste dagarna som skadligt för Israel. De kritiserar också Aftonbladets artikel, men i sak, utan att anklaga oss för antisemitism. Om fler anammat den tonen så skulle vi kunna haft en debatt istället för det hätska ordkrig som nu råder.

Tänk på det när du skriver dina kommentarer.

Det var veckan då världen blev galen på grund av en kulturartikel i Aftonbladet.

Vi är och ska vara en pålitlig leverantör av hetluft. Sådan är en god kvällstidning.

Men det tappade sans och vett med påföljande diplomatisk kris mellan Sverige och Israel som blev resultatet denna gång var inte vår avsikt.

Avsikten var ställa ett antal frågor om illegal organ trafficking. Men sakfrågan var ointressant, ansåg en hetsk opinion, eftersom bevis för organstöld saknades. Det var i sig riktigt att bevis för olaglig hantering av organ saknades i artikeln.

Där fanns Levy Ishak Rosenbaums erkännande från en just nu pågående förundersökning i USA om hur han handlat illegalt med organ från Israel. Oklart ännu hur han fått tag på dem.

Där fanns skribenten Donald Boströms egna bild på en efterlyst palestinsk 19-årig pojke som skjutits ihjäl av israelisk militär för 17 år sedan och återlämnats till familjen uppskuren och ihopsydd från hakan till midjan. Hans familj anklagar israelerna för att ha stulit organ ur pojkens kropp efter att de dödat honom.

Inga av dessa i sig ostridiga faktauppgifter bevisar organstöld. Men det var, enligt mig, fog för att publicera en kulturartikel som ställer ett antal frågor.

Då brast dammluckorna.

Med spjärn i den månghundraåriga fasansfulla historien om övergrepp mot judar gick debattörer till storms mot Aftonbladet.

De förhållandevis sansade för att förklara varför dessa frågor inte får ställas.

De tokigaste brydde sig överhuvudtaget inte om frågorna utan var istället helt upptagna av att förklara att Aftonbladet är en antisemitisk tidning.

Ambassadör Elisabet Borsiin Bonnier fördömde Aftonbladets artikel å svenska statens vägnar.

Israels utrikesminister Avigdor Lieberman jämförde Carl Bildts försvar av svensk pressfrihet och yttrandefrihet med hur Sverige agerade undfallande under andra världskriget.

Europaparlamentarikern Gunnar Hökmark (m) skrev på fullt allvar att jag är nazist, eller i vart fall en nazistisk utgivare och att Aftonbladet under min ledning nu tjänar mörkrets krafter.

Den vulgärpropaganda dessa tre lånar sig till är djupt sorglig. Den bottnar inte i något annat än ett självgott effektsökeri som lånar kraft ur en fasansfull historia. Skamlöst.

Jag är inte nazist. Jag är inte antisemit. Jag är en ansvarig utgivare som tillåtit publicering av en kulturartikel för att den ställer ett antal relevanta frågor.

Därför, bästa gaphalsar till israelisk minister, svensk eu-parlamentariker och ambassadörer från båda länder, lugnar vi ner oss och återvänder till sakfrågan.

Vad hände i byn Imattén på Västbanken för 17 år sedan då en 19-årig pojke sköts ihjäl?

Vår reporter Oisìn Cantwell och fotograf Urban Andersson har spårat upp den palestinska mamman och brodern till den pojke vars uppskurna och ihopsydda kropp vi publicerade en bild på i måndags. 

Varför var pojken uppskuren och ihopsydd? Om det var en obduktion – varför utfördes den trots att dödsorsaken var uppenbar?

På det svarar i dag israeliska utrikesdepartementet. Vår reporter Jill Sjölund har intervjuat den israeliske ud:s talesman. 

Detta återvändande till sakfrågorna blir vår punkt i denna fråga. Denna vecka.

Denna natt tog den olustiga israeliska stormen mot Aftonbladet ytterligare ett stort steg in i oresonlighet.

Jag kan inte tro att det är sant när jag läser i Jerusalem Post vad den israeliska utrikesministern Avigdor Lieberman säger med anledning av en kulturartikel i Aftonbladet.

Jag kontrollerar internetadressen. Är det en fejkad hemsida? Nej, inte såvitt jag kan se. Israels utrikesminister Avigdor Lieberman förefaller enligt artikeln ha sagt följande:

• Att Sveriges utrikesdepartement inte tar avstånd från Aftonbladets publicering är en skam som påminner om Sveriges hållning under andra världskriget när man inte heller ingrep.

• Att man tagit bort ambassadör Elisabet Borsiin Bonniers uttalande som fördömde Aftonbladets publicering från ambassadens hemsida tycker man är ytterligare en bestickande omständighet.

• Den israeliska regeringen överväger nu att inte bevilja Aftonbladet pressackreditering för att rapportera från landet.

• Det faktum att utrikesdepartementet inte fördömt Aftonbladets publicering kommer att störa de diplomatiska förbindelserna mellan Sverige och Israel.

• Lieberman kommer att skicka en kraftig protest till det svenska utrikesdepartementet för att utrikesminister Carl Bildt tagit avstånd från ambassadör Elisabet Borsiin Bonniers fördömande av Aftonbladet. 

Jag medger att jag varit naiv när jag inte insett den våg av hat som skulle bli följden av den kritik och de frågeställningar kulturartikeln väcker. Men detta trotsar all beskrivning. Den israeliska utrikesministerns uttalanden är helt utan sans. 

Vad som utlöst utrikesminister Avigdor Liebermans utbrott är sannolikt en följd av att utrikesminister Carl Bildt i går på sin blogg till slut kommenterade affären och inte tog avstånd från Aftonbladets artikel. Carl Bildt skriver: 

 “På sina håll i Israel har man begärt att vi på ett eller annat sätt skulle ta offentligt avstånd från denna artikel eller t o m ingripa för att förhindra att en sådan artikel skulle kunna publiceras. Men så fungerar inte vårt land – och skall inte heller göra det.”

“I vår grundlag står av hävd yttrande- och pressfriheten mycket stark. Och det starka skyddet har tjänat vår demokrati och vårt land väl.”

Ärligt talat har jag aldrig trott att Carl Bildt hyser någon annan uppfattning. Men det var ett välkommet, välformulerat och behövligt klargörande från utrikesministern.

Nu återstår frågan hur ambassadör Elisabet Dorsiin Bonnier ska hanteras. Hennes fördömande i den svenska statens namn av Aftonbladets artikel var inget oavsiktligt och förhastat klavertramp. 

Enligt Svenska Dagbladet står hon fast vid fördömandet av Aftonbladets publicering. Benjamin Escaig, förste ambassadsekreterare, säger till Svenska Dagbladet:

–      Vi står för det pressmeddelandet. Det togs bara bort för att det inte behövdes på hemsidan längre.

I alla rimligheters namn torde det göra Elisabet Borsiin Bonniers saga all som ambassadör. Sveriges regering kan inte ha en utsänd som har en diametralt motsatt uppfattning som den svenska regeringen i frågan om pressfrihet och yttrandefrihet. Men det lär knappast hända nu. Den diplomatiska krisen mellan Israel och Sverige är redan ett obegripligt faktum.

Eftersom det nu står fullkomligt klart för mig att denna text kommer att läsas och tolkas av israeliska myndigheter ska jag uttrycka mig klart:

Jag är inte rasist. Jag är inte antisemit. Aftonbladet är inte en antisemitisk tidning. Tvärtom tar vi öppet ställning emot främlingsfientlighet.

Ett tag i fjol levde vi i tron att aftonbladet.se hade uppnått så mycket trafik som är möjligt att nå för en nyhetssajt i Sverige. Orsaken var att 2008 år trafiksiffror låg mycket nära trafiksiffrorna för 2007.

I våras började vi ana att taket inte var nått. Trafiken slog nya rekord. Var det en tillfällighet, eller skulle vi verkligen kunna slå de höga trafiksiffrorna under sommaren?

Nu vet vi svaret. Vi har haft en sensationell ökning av trafiken på aftonbladet.se i sommar!

I juli månad ökade vi trafiken med hela 20 procent jämfört med juli månad år 2008.

Snittrafiken för juli månad blir svindlande 3 882 673 unika webbläsare i veckan enligt KIA index.

Det gör Aftonbladet till Sveriges överlägset största nyhetssajt med nära två miljoner fler unika webbläsare i veckan än närmsta konkurrenten Expressen.

Det finns flera orsaker till att allt fler läser aftonbladet.se. Den viktigaste är naturligtvis Aftonbladets journalistik. Men i ökningen ligger också en strukturell förändring. Det är ett lite omständligt sätt att säga att oavsett om vi befinner oss i tält, båt eller stuga är vi alltmer uppkopplade. Det har gjort att den beteendestyrda trafikminskningen på webben i sommar har varit betydligt lägre.  

De stora trafikdrivarna på sajten i sommras är de här:

• Nyheten om Michael Jacksons död. Vid riktigt stora nyhetshändelser som engagerar och berör är aftonbladet.se för många den primära nyhetskällan.Vi är mycket glada för det förtroendet och det är vår absoluta ambition att fortsätta vara snabbast och mest korrekta i direktrapproteringen av nyheter.

• Alex Schulmans pappablogg. Kungen av blogg har en ökande och trogen publik som uppskattar Alex nya mindre elaka, lika roliga och mer reflekterande sätt att blogga. Under flera nyhetsfattiga dagar i juli var Alex Schulmans blogg det mest klickade på hela aftonbladet.se.

 • Vädret. I samband med redesignen av sajten lanserade vi en ny vädersajt i slutet av förra året. Trots tuff konkurrens i sommar där TV 4 och Expressen återigen slagit sina påsar ihop och stenhårt marknadsfört en ny vädertjänst går Aftonbladets väderservice vinnande ur sommarens väderkamp.

 • Flight 447. Den obehagliga och mystiska flygolyckan med Air France flighten som trillade ur himlen ner i Atlanten kräver fortfarande svar. Vi ser en kraftig trafikökning så snart vi har något nytt att berätta i denna historia.

• Zlatan till Barcelona. Spelet kring en av våra allra största idrottsmän genom tiderna var ett drama i somras med en dramaturgi som passade den snabba nyhetsrapporteringen perfekt. När en nyhetsrubrik som säger att ledningen i Barcelona nu väntar på ett fax från Inter rusar i vår trafikstatistik vet vi att Zlatan är hetare än en svensk sommar någonsin kan bli…

Tack alla läsare för en fin sommar! Nu laddar vi om inför hösten för att försvara och förtjäna vår position som Sveriges ledande nyhetsförmedlare på nätet. Flera spännande nyheter är på gång. Du kommer att läsa om de först på denna blogg.

Vi satsar nu på att etablera oss som en nyhetssajt med över 4 miljoner unika webbläsare i veckan.

Imorgon kommer jag att avslöja hur sommaren gått för kvällstidningen.

Det är en fråga som kräver ett rakt svar. Krig kräver en klar bild av hur segern ser ut och när den kan uppnås.

Historien säger oss att i annat fall kan det gå riktigt, riktigt illa. Tidningen Expressen tycker det är bra att vi är där. Men vi har för dåliga grejer med oss. Typ gamla gevär och för tunga ambulanser. Det framgick av ett antal artiklar i förra veckan.

Så kanske det är. Men den brännande frågan börjar inte där. Den lyder så här:

Varför är vi i Afghanistan?

I somras lämnade Aftonbladets Mattias Carlsson de första väntade och isande rapporterna på plats från Afghanistan: Svenska soldater dödar människor i strid. 

Så är krig. Soldater dödar.

Men fortfarande lät de svenska nyheterna som att just svenska soldater liksom dödar på något annat sätt. Det var inte vårt fel… Den svenska rättrådiga självbilden kan inte hantera den oerhörda aggression och ultimata ställningstagande militärt dödande betyder.

Vi är i självförsvar. Inte i krig. Svenskar dödar inte. Vi ägnar oss åt ett FN-sanktionerat besvarande av eld så att flickor får gå i skolan. Inte ens fast Sverige i Afghanistan också formellt står under Natos krigskommando kan en svensk politiker säga som det är:

Sverige deltar i ett krig.

I USA är det självklart att Afghanistan är ett krig, eftersom det är ett krig. USA vill inte erövra Afghanistan. Barack Obama vill undanröja grunden för terrorism och med militära medel säkra att talibanerna inte slungar Afghanistan ner i medeltid där kvinnor tvingas gå i tält eller piskas.

Han har rätt. Han kanske får fel. Så ser ofta villkoren för militära operationer ut. Lätta att moraliskt förklara, betydligt mer komplicerade i verkligheten.

Det är inte 1970-tal längre. Det måste inte betyda slutet på världen om Sverige strider på samma sida som Obamas USA för att få slut på Bush gamla krig. Men då ska svenska beslutsfattare säga det och stå för det.

Sverige strider under Natos krigskommando med USA mot talibanerna i Afghanistan. Då kan vi ha en rak debatt om det kloka eller vansinniga i att delta i de militära försöken att lösa Afghanistans situation.

Istället låter den svenska debatten ungefär så här:

Alliansfrihet är Nato.

Nato är FN.

FN är krig.

Krig är fred.

Det är förvirrande. Tystnaden kring den största svenska militära operationen i modern tid är hur som helst inte ett alternativ längre. Inför valet i Afghanistan i veckan har Aftonbladets Johanne Hildebrandt och Magnus Wennman återvänt till Afghanistan. Imorgon kan du följa deras rapportering i alla våra kanaler och vissa dagar direkt uppkopplade från Afghanistan.

Här hemma ger vi oss i kast med frågan:

För eller emot?

Don´t call it a comeback… Men nu öppnar jag bloggen igen.

Du kommer här att kunna läsa om hur vi tänkt på redaktionen bakom vissa publiceringar, om nya satsningar, journalistiska kampanjer och nyheter om hur Sveriges största betalda dagstidning och sajt går på marknaden.

Min ambition är att vara en så öppen ansvarig utgivare som möjligt. Det bästa forumet att ställa frågor direkt till mig om våra publiceringar blir här i bloggen.

Jag kommer att svara så fort jag kan och så ofta det går lyfta frågor till nya blogginlägg.Jag kommer att ha som mål att uppdatera bloggen minst en gång om dagen på vardagar. På helgen kommer jag inte att blogga, utom i undantagsfall.

Mycket välkommen!