Nathalies pappa och Rune Andreasson.

På 1970-talet fick Bamse sitt genombrott, som i berättelser likt den med Robin Hood här nedanför.

Barnbarnet Nathalie gillar Bamse.

Nathalies pappa är född 1977 och Bamse var en tidig läsupplevelse när pekböckernas tid var förbi. För honom och för hans föräldrar. Vi läste högt och han följde med i bilderna.

Någon gång blev spänningen för stor. Bamses upphovsman gillade att avsluta en sida med någon cliff hanger där Bamse eller Lille Skutt, ofta Lille Skutt, var i fara. En gång blev trycket på Natahlies pappa för stort vid en sådan scen.

Han fyllde själv förhoppningsfullt i en tänkt fortsättning:

– Men då….

Sedan kom även rörliga Bamse-äventyr i charmigt enkelt animerade kortfilmer. Det fanns inte video då, så man fick passa på vid de sällsynta tillfällen när de visades på tv.

En gång träffade Nathalies pappa Rune Andreasson i hans atelje i Skåne. Vid det tillfället fick han sina första små Bamse, Lille Skutt och Skalman-gubbar att leka med. 

Nu är det Nathalie som leker med Bamse och lyssnar på sagorna. Det fins till och med en särskild Bamsetidning för de yngsta som Nathalies farmor omedelbart tog en prenumeration på.

Bamse gillar vi.

I SVT letar de en Julia till en ny musikal som ska sättas upp med premiär på nyårsafton.

I England är det BBC som söker en ung kvinnlig musikalartist. Där är det Andrew Lloyd Webber som ligger bakom uppsättningen, och musikalen som ska spelas är Trollkarlen från Oz.

Inför helgens två program i BBC är det sju kvinnor kvar.

Låter som ett program som kunde visas även i svensk tv. Och en uppsättningen som kan locka många av de svenskar som åker till London för att se musikaler.

I dag finns det mycket att läsa i tidningen. Jag har gräövt ner mig ordentligt i Robin Hood-legenden de senaste veckorna och sett om en massa filmer och läst en massa böcker.

Robin Hood är uppenbarligen viktig i svenskarnas liv.

En sak som inte fick plats på bild är det Bamseäventyret som första gången trycktes 1973, i två delar. Där åker Bamse och hans vänner tidsmaskin och träffar på den sympatiske laglöse. Som på bilden ovan.

Magnus Sundholm har träffat Russell Crowe som spelar Robin Hood i nya filmen. Svensk premiär 12 maj.

3D-tekniken för tv-apparater finns snart här.

Men innan vi ens hunnit handla den kommer varningarna.

Det är från Samsung i Australien det sipprar ut varningstext om farliga biverkningar. Att se på 3D-tv kan orsaka åksjuka, yrsel, huvudvärk, trötthet och vara jobbigt för ögonen. Man ska vara i toppform fysikst, och nykter, när man tittar. Det är också mycket vådligt att använda 3D-glasögonen till annat än att se på 3D-film.

På den här hemsidan kan man läsa mer.

Nu har redan andra företag och experter försökt tona ner de här varningarna och säga att det är bara den vanliga sortens rekommendationer. 

Det är många 3D-tv och Blu-Rayspelare som ska säljas.

Greta Garbo och Melvyn Douglas i Ninotchka.

I Svenska Dagbladet i dag står om en ny bok som jag vill läsa. ”Nu har det banne mig gått för långt! Arga brev till radionämnden” är skriven av Mattias Boström, Martin Kristenson och Fredrik af Trampe. Det är en genomgång av svenska folkstormar mot program i radio och tv. I Svenskan står några exempel på klagande kända personer. Carl Bildt var 1971, när han var ordförande i Fria Moderata studentförbundet, upprörd över en konsert med Gunder Hägg. Han klagade på att sångerna var politiska agitationsvisor och inte underhållning, samt att mellansnacket innehöll samma politiska åsikter.

Från vänsterhållet kom också anmälningar. Den senare kända filmregissören Suzanne Osten anmälde 1972 Sveriges Radio för att de visat filmen ”Hjärntvättad” med Frank Sinatra. Hon tyckte det var hets mot statsmakt och hets mot bestämt politiskt system, nämligen kommunismen.

Skådespelaren Jörgen Lantz var bekymrad å socialismens vägnar. Han anmälde komedin Ninotchka, som ju mycket riktigt driver med Sovjet och politiska renläriga därifrån.

De här anmälarna har uppenbarligen förstått budskapet från de olika konserterna och filmerna. Men det är väl skönt att vi haft en public service som inte styrts av den sortens politiska förbud.

Henrik Schyffert föreslår på Twitter att Parlamentet ska döpas om till Logementet.

The Rolling Stones är ett duktigt storföretag och de vårdar skickligt sitt varumärke. När de nu släpper sitt gamla fina album Exile on Main street med extra låtar finns det gott om alternativ för den som har mycket pengar. Man kan köpa den bara som cd för normalt pris och i lyxutgåva med en liten trycksak för drygt normalt pris. Det finns också en box med cd, dvd och vinyl som kostar ca 1200 kronor.

Men shoppingen har bara börjat.

Via Rolling Stones fan club, som säljer miljontals lyxprylar med bandets logga, kan man köpa Exile on Main street i ytterligare tolv boxar med begränsad upplaga. I en, den kostar cirka 22 000 kronor, får man tre litografier signerade av någon bandmedlem. Det finns också en förpackning som väger sju kilooch ser ut som en turnéväska, fylld med nytryckta souvenirer från bandets turné 1972. 

Man kan också köpa spelkort och marker i lyxig utgåva.

Man kan också låta bli.

På Östermalm i Stockholm finns en märklig liten biograf som lockar många grupper. Fotografen Anders Hanser har i många är satt samman bildspel och flera av dem har visats i tv. 

Hans senaste heter ”Röd sol över Kina” och innehåller även rörliga bilder som Hanser filmat och klippt ihop till en 90 minuter lång resa genom Kina. Det börjar i Beijing och rör sig via kinesiska muren ut i landet. Det är delvis som de resefilmer du och jag försöker sätta ihop med dagens lättarbetade datorer. Delvis som gammaldags diabilder som man fick se i skolan.

Folkbildning. 

Som forns tiders föreläsare som reste runt i bygdegårdarna och berättade om sina exotiska resor till fjärran länder. Nu är föreläsaren stilla och åhörarna far dit istället.

Det publika genombrottet för Anders Hansers bildspel var Med blågula ögon, som visades i Dalhalla 2004. Den är fortfarande populär i visningsrummet. Han har också gjort porträtt av konstnärer som Zorn och Albert Engström, av arkitekten Ferdinand Boberg och Erik Axel Karlfeldt.

Den gamla tidens berättande med ny teknik.

Anders Hanser har en hemsida där man kan läsa mer och titta.

I kväll är det ett sevärt porträtt av regissören Lars Rudolfsson i SVT.

K-special visar bland annat när han repeterar med Helen Sjöholm inför Kristina från Duvemåla i New York i höstas.

Vädret kan inte bestämma sig för om det är vår eller vinter och det blåser isbitar i luften i slakthusområdet. Men fåglarna säger att det är vår.

Förra sommaren hade vi koltrastar som bodde i blomlådan och la ägg och födde upp ungar utanför vårt köksfönster. Nu är koltrasten tillbaka.

Vi har sett hur den rekar i blomlådan och har börjat gräva en grop där man till exempel skulle kunna lägga ägg. Är det föräldrarna Koltrast som är tillbaka? Eller en av ungarna?

Tyvärr ser blomlådan eländig ut. Jag skulle gärna vilja bjuda fåglarna på ett stort skyddande buskage som jag vet att de gillar. Men det är inte riktigt väder för sådant än.

Förra årets rafflande koltrastliv kan man se på den här filmen.