Stängt för semester några veckor.

Just nu: Sol i Norge.

Min kollega Jan-Olov Andersson träffade nyss Anita Ekberg och om det mötet kan man läsa här på nätet och se i Aftonbladets webb-tv.

Ekberg är mest känd för filmen ”Det ljuva livet”. Det är från den Fellini-klassikern som vi har ordet paparazzi. En jobbig fotograf i filmen heter Paparazzo. Spelad av Walter Santesso.

Jag gillar att fotografera och tar många bilder på Nathalie som snart fyller två och ett halvt. Vi är ett entusiastiskt gäng släktingar som gör det. Som många andra barn av vår tid är hon omsorgsfullt dokumenterad, både med rörliga och stillbilder.

Så mycket att hon redan hunnit tröttna på det.

Som en Sean Penn eller Julia Roberts slängde hon upp handen framför objektivet när jag skulle ta bilder.

Så det är vad man blivit. Jag, en Paparazzo.

Om man snart ska fylla två och ett halvt år är det väldigt märkligt med folk som bara ligger på gräsmattor.

Liksom utslängda, som om de har somnat in.

Med ganska lite kläder på sig.

Nathalie inspekterar fundersamt alla. De bara ligger där, med slutna ögon. Förhållandevis avklädda.

Hon går fram väldigt nära och tittar med bekymrad min ned på människorna som vilar på rygg i gräset.

– Dom solar, säger jag. Dom tycker det är skönt i solen. Dom tycker det är varmt att ligga där.

Nathalie tittar skeptiskt på mig.

Hon vandrar bort genom sommargrönskan. Jag hör en liten röst som triumferande ropar ut över världen: Det är så härligt att gå i solen, solen, solen.

Gå ja.

Men att bara ligga där.

Nä… det tror hon inte på.

Vi väntar på Eva Rydbergs premiär i Helsingborg. Solsken och blå himmel. 

Vi har blivit med koltrast igen.

Förra året hade vi ett par koltrastar som sommargäster i blomlådan utanför köksfönstret. De fick tre ungar som åt sig stora och när hösten närmade sig flög alla hem till koltrastlandet.

De är tillbaka i år, så förhoppningsvis trivdes de. I fjol hade vi någon sorts växt med gröna blad i blomlådan, det såg ut som spenatsoppa efter koltrastungarnas dagisperiod.

I år har vi något annat, vad jag som växtexpert skulle kalla röda blommor.

Koltrastparet ägnade lång tid åt att göra i ordning ett snyggt bo, och byggde en fin och djup grop. Allt såg färdigt ut och vi väntade på att det skulle läggas ägg. Men dagarna gick. Lite nya pinnar. Lite fler ruttna löv.

Man kunde se hur koltrasthannen hängde utmattad på lyktstolpen i gathörnet med en pinne i mungipan och väste ”men nu är vi väl klara?!”, men honan skickade ut honom på någon ny IKEA-expedition för att pynta boet med lite mer gegg.

Till sist var de nöjda och det kom ett ägg. Efter ett par dagar låg där två och nu är det fyra ägg.

Det betyder också att någon av föräldrarna ligger i boet hyfsat regelbundet för att ruva.

Med ett nervöst öga in mot vårt kök.

För när koltrasten ligger där på andra sidan köksfönstret är den bara någon drygt meter från vår spis. Ett par decimeter från köksbordet. 

Vi är snälla människor och försöker göra så lite rörelser som möjligt i köket, men det krävs inte mycket för att skrämma en koltrast.

Nu sker all matlagning i slow motion. Vi rör oss med snudd på omärkliga rörelser för att ta något ur kylskåpet, som dåliga mimare i en parkteater. Övervakade av en kritisk koltrast.

Det blir en spännande sommar. För oss och koltrastarna. 

Ursäkta att jag bloggar så oregelbundet.

Det beror dels på att jag skriver en massa andra saker, dels på att jag också bloggar en del på Nöjesbloiggen.

Den ganska färska blogg där Aftonbladets nöjesredaktion gemensamt skriver om olika saker.

Den kan man läsa här.

Men jag ska skriva här också. Snart.

I dag är det högsommarvärme och solen lyser på alla hårdrocksvänner som ska se AC/DC på Stockholms stadion.

För ett år sedan spelade Bruce Springsteen tre kvällar i Stockholm.

Då inleddes juni med polarvindar och ösregn. Man var tvungen att ha vantar och mössa för att ta sig igenom konserterna.

Nu kan picknickpubliken grilla kyckling till riffet på ”Highway to hell”. Men de får säkert inte höra ”Idas sommarvisa” på dragspel som ovan.

Vilket äventyr att planera utomhusvenemang i den svenska sommaren.

Jo, det nya albumet lever upp till förväntningarna och hyllningarna från alla möjliga håll.

Den musiken blir skönt sällskap i sommar.

Väldiga hyllningar av Teenage Fanclubs nya album i både Svenska Dagbladet och Dagens Nyheter i dag.

Det måste jag kolla in.

Ska fråga min skivhandlare. Stefan är bra även på det viset att han talar om vad som stämmer och inte stämmer när olika artister och plattor skrivs upp här och där.

Ett trovärdigt filter. Så ska en bra skivhandlare fungera.

Jenny Östergren, Henrik Schyffert, Annika Lantz och Niklas Strömstedt är några läsvärda twittrare som brukar lysa upp varje dag. 

På kort tid har Mauro Scocco gått in på den listan, som Mister Mareng.

Och strax får vi höra nya musik från honom. Luvly.