När vi ändå pratar om Paul Simon.

Det är dags att skriva in en av vårens högtidsdagar i almanackan. 12 april släpps Paul Simons nya album, So beautiful or so what. 

Album är ordet. Paul Simon säger i inspelningsreportaget här att han satt sig ner och skrivit just ett album, som på den gamla LP-tiden. Han har också, för första gången sedan han skrev låtarna till 1986 års Graceland, satt sig med gitarr och börjat från noll. Alla de senaste skivorna har startat med rytmer.

Jag köpte Getting ready for Christmas day i december och nu finns även singeln The Afterlife på iTunes. Ännu bättre. Bitarna man får höra i inslaget på YouTube låter mycket bra.

Paul Simon. En av giganterna.

I många lägen i livet kan man naturligtvis ha Paul Simon som förebild.

När de isiga vindarna ligger på, som de gör nu, värmer det att vända sig till hans första solo-album efter åren med Simon & Garfunkel.

Paul Simon. Även en stil-ikon. 

”Till det som är vackert” är en av förra årets starkaste svenska filmer.

I dag finns den på dvd.

Ett starkt passionsdrama av Lisa Langseth, med Samuel Fröler som dirigent vid Göteborgs konserthus. Alicia Vikander spelar den unga kvinnan från förorten som upptäcker klassisk musik och blir kär i den mogne mannen som förför med kultur.

Alicia Vikander är mycket bra. Hon fick guldbagge för rollen och den har också fört henne ut i världen. Just nu bor hon i Köpenhamn för att tala flytande danska och ska spela huvudrollen mot Mads Mikkelsen i en kommande historisk film.

I februari var hon Shooting Star på Berlins filmfestival. Jag intervjuade henne och tog några bilder. Här är ett par som inte fick plats i tidnngen. Den här under togs när en fotograf som skulle fånga de tio Shooting star från olika länder i varierande poser.

Jag såg Oscar-galan när gryningen kom till Kazan i måndags.

Den direktsändes även i rysk tv och det satt fyra personer som kommenterade i pauserna. Så jag missade Filip och Fredriks svenska sändning, men har förstått på reaktionerna att de försökte överrörsta rösterna från Hollywood.

I Kazan fick jag titta i lugn och ro.

Kazan är huvudstad i Tatarstan, en delrepublik i Ryssland. Staden har ungefär lika stor befolkning som Stockholm, och har ett berömt universitet. Forskning och idrott är de också kända för.

Jag kände mig lite som Tintin på äventyr när jag vandrade runt som reporter i Kazan.

Så här fint är deras vapen och flagga.

Här är låtlistan från Roxettes turnépremiär.

De ska spela fler när turnén kommit igång. Bland annat har de repat in en av mina favoriter, No one makes it on her own, som de spelar på varje soundcheck. När Marie känner sig redo kommer den med i konserten.

Dressed for success

Sleeping in my car

Opportunity nox

The Big L

Wish I could fly

Only when I dream

She´s got nothing on (but the radio)

Perfect day

Things will never be the same

It must have been love

7twenty7

Fading like a flower

Silver blue

How do you do?

Dangerous

Joyride

Extranummer:

Watercolours in the rain

Spending my time

The look

Mer extranummer

Way out

Listen to your heart

Church of your heart

SKÅL!

Med She´s got nothing on (but the radio) har Roxette fått en singelhit i en tid när det inte är så vanligt med singelhits.

De har flera sådana kandidater på nya plattan.

Way out som inleder Charm school är väldigt bra och lät ännu bättre på scen. Låg mot slutet av konserten som ett av extranumren och lyfte verkligen. Lär bli en av bandets klassiker.

Och som en sådan låt skulle slå ut allt annat i Melodifestivalen och Eurovisionsfinalen.

Här är lite Roxette-bilder jag tog vid turnéstarten i Kazan.

Autograf-skrivande i Kazan.

Har tillbringat några dagar i ryska Kazan där Roxette hade världspremiär i går.

Min rapport om det ska vara inne i dagens tidning.

Roxette är populära i Ryssland, något som visade sig med deras utsålda konserter i Moskva och St Petersburg i höstas. Nu gör de en turné i öst som start på sin 51 spelningar långa resa till olika kontinenter.

Fansen väntade på hotellet där Roxette skrev autografer. Några hade med sig plakat textade på svenska till arenan.

På eftermiddagen var det en presskonferens med anledning av spelningen. I Kazan är det stort att världsartister som Roxette kommer dit och fyller ishallen. Jag räknade till 41 journalister och fotografer på plats. De fick träffa borgmästaren, den ryske arrangören och Tomas Johansson från Live Nation. Den som ordnade presskonferensen hade inte berättat för Roxette att det skulle ske, och Johansson fick vet det en timme före start. Då var bandet och gjorde soundcheck och repeterade.

En av journalisterna hade tagit med sig ett par byxor till Marie Fredriksson.