Några fina stunder på gårdagens tv-sändning New York-konserterna med Bruce Springsteen, U2 och alla gäster. Simon och Garfunkel var mycket söta ihop och kastade rörande ögonkast till varandra. Och Springsteens duettet med Billy Joel öppnade ny fönster. New York state of mind. Indeed.

Jag hade kunnat leva ett fullgott liv utan att se Metallica, och Jeff Beck, och hade hellre lyssnat på Aretha Franklin. Eller Crosby, Stills och Nash som hade så så fantastiska medsjungare som Jackson Browne och James Taylor.

Men man kan trösta sig med att se James Taylor baka Pecan pie på YouTube.

Det är roligt att min lilla låt-lista engagerar så många.

Klokaste funderingen tycker jag kommer från Matilda:

”Jag tycker det är ofantligt lustigt att läsa kommentarerna. Att folk är så inrutade och icke fritänkande och påstår att vissa låtar ska vara med på din lista för att dom låg som listetta ett antal månader. Det betyder väl ingenting för den personliga smaken?

Måste säga att det är en bra lista du har knåpat ihop. Min lista skulle dock se lite annorlunda ut. Men det vore ju fruktansvärt läskigt om allas 100 bästa låtar skulle vara precis samma. Då skulle jag bli rädd för världen vi lever i.”

Matilda är förståndig. Hon har också insett att det här är just min lista, som jag förklarade i den långa inledningen till min topp 100. Mina vänners val ser annorlunda ut. Min frus lista ser annorlunda ut.

Man får ha olika smak.

Man bör ha olika smak.

Jag är till exempel en människa som inte har Bohemian rhapsody med Queen bland mina topp 100. Den skulle inte komma med bland mina topp 1000 heller. Skulle jag ha någon låt med det bandet vore det Killer queen.

Andra efterlyser Led Zeppelin. Jo, Led Zeppelin kommer med om/när jag gör min lista över de 100 bästa konserterna jag sett. Led Zeppelin i Göteborg våren 1973 var fantastiskt bra. Skulle jag ha en låt med Led Zeppelin blev det ”Black dog” från album nummer fyra.

Det svåra är först att bestämma vilka artister man vill ha med. Hur många låtar varje artist får. Och sedan välja. Jag hade lätt kunnat göra en Topp 100 med enbart Dylan, Springsteen, Beatles, Paul Simon och några till.

Men så här blev min lista. Just nu.

Om jag listade mina älsklingsmaträtter skulle jag förstås få kommentarer som krävde att kalvlever borde vara med. Om jag rangordnade mina favoritkläder skulle någon kommentator argumentera för att golfbyxor måste ingå. I storlek small.

Till er som tycker att jag borde göra en lista som speglar era favoriter istället för mina har jag ett vänligt förslag: Gör en egen lista. Det är fritt fram för alla som vågar.

Andra kanske hittar nya sånger att gilla.

Det gör jag hela tiden.

Stort tack till Mattias Holmqvist som medan jag och ni andra låg och sov gjorde en Spotify-lista med mitt urval av 100 favoriter.

Han skriver:

Jag gjorde en spellista till Spotify som är från din topplista över 100 bästa låtarna. Tyvärr hittade jag inte de här tre:

Frank Sinatra: And i loved her
Dexys midnight runners: The Celtic soul brothers
Peter Gabriel: Don´t give up

Övriga låtar hittade jag, i alla fall i cover. Skickar med länken till Spotify så kan du låta andra få ta del av den. Jag fann en rad nya låtar. 

Stockholm är väldigt vackert. Året om. Just nu har snön frusit fast på grenarna och det ligger ett kyligt vitt filter över land och vatten. Svindlande snyggt. Man känner stolthet när man ser alla turister som pulsar fram med röda kinder och huttrande entusiasm. Vargavinter. Nordisk kärvhet.

Hörde ett par fransmän som försökte hitta rätt buss inne i stan i dag. Hjälpte dom och som genom magi kom skolfranskan fram ur min hjärnas dunkla vrår med alldeles rätt ord för buss 47. De blev översvallande lyckliga och jag nöjd över att de får rätt bild.

Stockholm är vackert. Stockholmare är hjälpsamma.

På nyårsafton klockan 20 visar SVT en sevärd film om bröderna Moraeus. Susanne Cederberg har följt Perra, Olle och Kalle Moraeus hemma i Orsa. När de spelar och lagar mat, berättar minnen och skapar musik. På turné med Benny Anderssons orkester och på en alldeles färsk spelning med Benny Andersson på Dalarnas museum i november.

Personligt och mycket sevärt. Missa inte.

Bilden ovan tog jag i somras.

Jag önskar jag hade varit i Madison square garden på hyllningskonserterna för Rock´n´roll Hall of fame. Men i kväll kommer det näst bästa: SVT 2 sänder åtminstone bitar av det hela, med Bruce Springsteen, U2 och andra. Startar 22.30. Två timmar och 15 minuter.

Verkar värt att spara.

Dags att ladda videon.

Finns det video fortfarande?

Men vem sänder galan när Springsteen, Robert De Niro och några till fick utmärkelser av president Obama? När Barack Obama sa ”I’m the president, but he’s The Boss.” Kennedy Center Honor har sänts i amerikansk tv i veckan.

Fin bild, eller hur?

 

 

Redan de gamla grekerna gjorde listor, typ de fem bästa olivoljorna eller de tio långsammaste sätten att giftmörda en filosof.

Men jag tror ändå att list-lusten fick ett rejält uppsving när Dave Marsh publicerade sin The Book of rock lists 1981. Alla tidningar började lista allt som rörde sig. Och som inte rörde sig.

När Nick Hornbys roman High fidelity kom spreds listviruset än mer. Den handlar om en man som gör små listor på allting i sitt liv, och mycket riktigt har svårt att leva i förhållanden.

Efter ett tag blev det för mycket. Lite skämmigt med listor.

De engelska och amerikanska tidskrifter som handlar om musik och film verkar dock ha identifierat sin målgrupp. Läsare vill ha listor. 

Allt ska listas. Allt ska diskuteras.

En av mina bästa vänner är en brittisk filmjournalist. Han och hans vänner, som också skriver om film och musik, är besatta av listor. De bygger upp en samling där människor listar sina 100 favorit-låtar. 

De har tvingat mig att vara med.

Det var en plågsam process att sätta ihop mitt bidrag. Visst är det roligt att fundera på de bästa sångerna och bästa artisterna, men att göra själva valet… Ska man bara ha en från varje artist? Ska man ha sånger som man fortfarande tycker är bra, eller sådana som en gång betydde allt men som man hört för många gånger?

Eftersom de andra är engelsktalande så valde jag direkt bort alla svenska sånger, vilket gjorde allt något enklare. Men ändå. Det var hopplöst. För att inte tala om ordningen. Plats 37 eller plats 88? Men man måste vara ärlig. Jag föddes 1953. Jag formades av det jag hörde på 1960-talet.

Till sist blir en sådan här lista en sorts musikaliskt självporträtt. Och då är det frestande att vilja putsa till spegelbilden. 

Eller så tar man bara de första 100 låtarna man kommer på. Jag kanske brydde mig för mycket.

Maybe I think too much. 

Det är också en bra låt. Paul Simon.

 

JENS 100 i TOPP

1. Bob Dylan: I want you

2. Derek and the Dominoes: Layla

3. The Beatles: Help

4. Bruce Springsteen: Born to run

5. The Band: The night they drove old Dixie down

6. Rolling Stones: Jumpin Jack flash

7. Paul Simon: American tune

8. Leonard Cohen: Hey, thats no way to say goodbye

9. Neil Young: After the goldrush

10. James Taylor: Sweet baby James

11. Bob Dylan: Visions of Johanna

12. The Beatles: In my life

13. Bruce Springsteen: Thunder road

14. Frank Sinatra: And I loved her

15. Rod Stewart: Maggie May

16. Kris Kristofferson: Sunday morning coming down

17. Curtis Mayfield: Move on up

18. Jackson Browne: The pretender

19. Stevie Wonder: Sunshine of my life

20. Dexys midnight runners: The Celtic soul brothers

21. Chuck Berry: Johnny B Goode

22. Guy Clark: L.A freeway

23. Ray Charles: Hit the road Jack

24. Aretha Franklin: Respect

25. Simon & Garfunkel: The only living boy in New York

26. Marvin Gaye: I heard it through the grapevine

27. Rolling Stones: Honky tonk women

28. James Brown: Papas got a brand new bag

29. Leonard Cohen: Chelsea hotel no 2

30. Cat Stevens: Wild world

31. ABBA: The winner takes it all

32. U 2: I still havent found what I´m loking for

33. Hoagy Carmichael: Stardust

34. Sinead O´Connor: Lord Franklin

35. The Who: My generation

36. Crosby, Stills and Nash: Suite: Judy blue eyes

37. Neil Young: Like a hurricane

38. The Eagles: New kid in town

39. Van Morrison: Caravan

40. Edith Piaf: Non, je ne regrette rien

41. 10cc: I´m not in love

42. Tom Waits: Hope that I don´t fall in love with you

43. Otis Redding: The dock of the bay

44. Colin Blunstone: I dont believe in miracles

45. Elton John: Goodbye yellow brick road

46. Outkast: Hey Ya

47. The Band: W S Walcott medicine show

48. Don Henley: The boys of summer

49. Beach Boys: God only knows

50. Bob Marley: Redemption song

51. Andre Wiliams: Bacon fat

52. Paul McCartney: Band on the run

53. John Lennon: Nobody told me

54. Lily Allen: LDN

55. Randy Newman: Louisiana 1927

56. Albert Lee: Country boy

57. Del Amitri: Nothing ever happens

58. Santana: Samba pa ti

59. Glen Campbell: By the time I get to Phoenix

60. Elvis Presley: Suspicious minds

61. The Clash: Should I stay or should I go

62. Bill Withers: Aint no sunshine

63. Bachman Turner Overdrive: You aint seen nothing yet

64. Little Richard: Tutti frutti

65. Free: Alright now

66. Jackie DeShannon: When you walk in the room

67. Pretenders: Back on the chain gang

68. Bobbie Gentry: Ode to Billie Joe

69. Creedence Clearwater revival: Bad moon rising

70. Gilberto Gil: Só quero um xodó

71. Bonnie Raitt: I can´t make you love me

72. David Bowie: Life on Mars

73. Billy Joel: Just the way you are

74. Charlie Rich: The most beautiful girl

75. Steely Dan: Deacon blue

76. Pink Floyd: Shine on you crazy diamond

77. Doobie Brothers: What a fool believes

78. Joni Mitchell: Both sides now

79. The Kinks: Celluloid heroes

80. Tammy Wynette: D.I.V.O.R.C.E

81. Mott the Hoople: All the way from Memphis

82. Katie Melua: Closest thing to crazy

83. Peter Gabriel: Don´t give up

84. R Kelly: The storm is over

85. Dobie Gray: Drift away

86. Sting: Fields of gold

87. Trisha Yearwood: The song remembers when

88. Sam Cooke: Another Saturday night

89. Blossom Dearie: Sweet Georgie Fame

90. The Temptations: Papa was a rolling stone

91. Ry Cooder: Crazy bout an automobile

92. Beyoncé: Crazy in love

93. Emmylou Harris/Rick Danko: Leaving Louisiana in the broad daylight

94. Fairport Convention: Si tu dois partir

95. Patti Smith: Because the night

96. The Police: Every breath you take

97. Elvis Costello: Alison

98. Joy Division: Love will tear us apart

99. T Rex: Children of the revolution

100. Rickie Lee Jones: Walk away Renee

 

 

 

 

Det räcker förstås att läsa en bunt olika filmrecensioner för att inse att kritiker aldrig är överens om någonting.

Det är bra.

Jag tycker det är roligt att läsa någon som har motsatt åsikt. Ibland är jag förbluffad, ibland kan jag se något ur an annan vinkel. Det är inte farligt.

Men är det något filmkritiker ogillar är det andra filmkritiker. Sällan är känslorna så starka som när de ska recensera varandra. En gång för länge sedan gick jag på svenska filmkritikerförbundets debatter som brukade gå ut på att någon panelmänniska skulle förklara att alla andra var idioter och hade fel bakgrund för att skriva filmkritik.

Just nu pågår en sådan match mellan Hynek Pallas, som skriver mycket i Svenska Dagbladet, och Erik Helmersson som skriver filmrecensioner åt TT Spektra och därmed publiceras i en massa landsortstidningar.

Stilenligt nog är de inte ens överens om vad de är oense om.

Man kan följa matchen rond för rond här.

Jag tror viktklassen är lätt flugvikt eller fjädervikt.

 

När man blir äldre, och det blir man, är det roligare med traditioner. Inte bara de där årliga, som jul och nyår, utan de mer vardagliga. Som att äta samma mat samma veckodagar. Ärtsoppa på torsdagar är en svensk klassiker. Här i våra kvarter i shoppingggallerian är det till exempel alltid raggmunk med fläsk på tisdagar. En utmärkt tradition.

I dag är det tisdag. Nu har jag fått veckans dos. 

Knaperstekt fläsk.

Jag vet att min kollega Gossen sitter där borta i Thailand och läppjar på något kallt och tittar grubblande ut över stranden. Och plötsligt slår det honom… det är tisdag. Han missar raggmunken.

Och han drabbas av samma vemodiga hemlängtan som den där sjömannen i Harry Brandelius ”han hade seglat för om masten”.

Vi sammanställer listorna på årtiondets bästa filmer. Vi är fyra som recenserar film på Aftonbladet.

Alla har listat sina 25 favoriter som haft premiär mellan 2000 och 2009.

De är väldigt olika.

Det finns bara en enda film som är med på alla fyra listorna.

På fredag får ni veta vilken.

Varje gång jag ser sådana här sammanställningar, eller läser en handfull olika recensioner av samma film, slås jag av vilken stor spridning det är mellan kritikers åsikter. Vi är sällan överens om någonting.

Like lite som icke-kritiker är det.

Skönt.