Russell Crowe twittrar entusiastiskt. En hel del om hur mycket han tränar.

På sistone har han också puffat för hustrun Danielle Spencer.

Hon är nämligen med i Australiens version av Lets dance. Nu är hon en av favoriterna i Dancing with the stars.

Trogna läsare av den här bloggen vet att Danielle Spencer också är en begåvad sångerska som gjort flera bra skivor.

Men nu dansar hon alltså för välgörenhet i tv.

Och Russell Crowe hjälper henne att få röster.

Sött.

Tom Hanks twittrar också. Han rekommenderar kommande plattan med hustrun. Rita Wilsons ”AM/FM” släpps 8 maj. Hon sjunger kända sånger som ”All I have to do is dream”, ”Wichita lineman”, ”Will you love me tomorrow” och ”Angel of the morning”.

Kan nog bli trevligt. Klart man vill stötta Tom Hanks och hans fru.

Svårare dock för oss på distans att rösta på Danielle Spencer.

Jag tycker mycket om Rumers skiva ”Seasons of my soul”.

Snart kommer uppföljaren ”Boys dont cry”. 28 maj är det dags att köa hos din personlige skivhandlare. 

Nu släpps nyheten att hon också ska spela i Stockholm. Den 4 augusti är hon en av artisterna på Stockholms Arts & Music på Skeppsholmen. En tredagarsfest som har en imponerande lista, med bland andra Björk, Patti Smth, Frida Hyvönen, Emmylou Harris och Laleh.

Dags att skaffa biljett. 

Scarlett Johansson och Jeremy Renner i The Avengers. Foto: Disney

I går var det galapremiär på The Avengers.

Underhållande matinéäventyr som jag skriver mer om på fredag.

En del fans kom till biografen Park klädda som Marvels superhjältar. De fick också komma in. Bra tänkt.

Går man genom centrala Stockholm som Captain America ska man få se en sådan film.

I dag presenterar Gröna Lund årets nyheter. Finns säkert att läsa mer om det i dag och i morgon.

På torsdag är det dags för Rigoletto som återinvigs efter renoveringen.

Det är tid för saker att knoppas. Blomma ut. 

Bodil Malmsten följer jag regelbundet på hennes blogg finistere.

Då och då samlas texter och bilder därifrån i vackar böcker i material som man blir glad av av hålla i.

Den senaste heter ”Och en månad gåt fortare nu än ett hjärtslag” och börjar när hon flyttat till en ny stad vid franska Atlantkusten.

Tankar att återvända till.

Varje morgon vaknar man och hoppas att vädret ska säga Caesarsallad.

Något lätt. En meny som ger spring i benen.

Men vädret insisterar på tunga franska grytor. SMHI har oändliga prognoser av Boeuf Bourguignon.

Dags att gå tillbaka till 70-talet. En klassisker som spreds genom mun mot mun-metoden. Kreolskans söndagsgryta. Då en spännande exotisk mix av fläskfilé, heta korvar, röd paprika, syltlök, cornichoner, svarta oliver.

En fest med fina fäger. Snabblagad.

En het gryta medan vi väntar på att väderleksrapporten ska lova sallader och kall plockmat.

Josefin Ljungman och Peter Eggers, samt Ann Petrén, Björn Bengtsson, Samuel Fröler och Gunilla Röör är några i den starka uppsättnigen av Strindbergs Ett drömspel på Stockholms stadsteater.

När jag läste de mycket entusiastiska recensionerna vid premiären slog jag på datorn i gryningen och lyckades köpa biljetter. I går var det dags.

Strindbergs pjäs vävs samman med färska intervjuer där människor i Stockholm pratar om sina liv.

Utifrån frågan August Strindberg ställer. Har människorna anledning att klaga?

Det är synd om människan. Så lyder den återkommande refrängen.

Uppsättningen väcker många tankar om synd och tycka synd om.

Det finns biljetter här.

The Band har varit mina stora favoriter ända sedan Music from Big Pink och den fantastiska andra plattan.

Bandet där de bytte instrument och turades om att ledsjunga.

Levon Hem, som nu är död, var en av den starkaste rösterna. Han var den ende amerikanen i The Band, mannen från Södern som gav inspiration till kanadensaren Robbie Robertson att skriva sånger som kändes upplockade ur den amerikanska myllan.

Helm skrev också en färgstark självbiografi.

Nu är han död efter många års kamp mot cancer.

Bob Dylan skriver om Levon Helm här.

Gott om filmpremiärer även den här veckan.

Mycket filmläsning i dagens Nöjesbladet. Jag har tittat på Iron sky och franska Slåss för livet. Den japanska Jiro dreams of sush är mycket sevärd, Om en 85-årig kock i Tokyo och hans outtröttliga jakt efter den perfekta sushin.

Mycket fisk blir det.

Jag har varit på den stora fiskmarknaden i Tokyo och det är intressanta bilder därifrån i filmen. Åt sushi där också, på ett mycket enklare ställe än filmens trestjärniga Michelin-krog. 

Njutafilms har precis släppt några sevärdheter.

Som kan locka alla som piggats upp av The Artist.

Samma regissör och huvudrollsinnehavare har gjort spionparodierna om Agent 117. En fransk klantig James Bond-kopia, av samma sort som Johnny English elelr Austin Powers. Båda filmerna, Kairo och Rio, finsn nu i en dvd-box.

En av de bästa stumfilmerna, F W Murnaus Sunrise, släpps också. Den tyske expressionisten värvades efter Nosferatu och Det letzte mann till Hollywood där han gjorde denna klassiker.

Jag såg om mästerverket Sunrise nyligen och det är en häftig tidsbild och tidlös historia.  

I går såg jag Rain, en hyllning till The Beatles musik. Fem amerikaner som försöker se ut som och låta som The Beatles. Det lyckas inte riktigt.

Men medan jag satt där började jag tänka på första gången jag såg The Beatles. De uppträdde i Sverige hösten 1963 och när de landade i London hade Beatles-febern tänt England.

Den 30 oktober 1963 bandades det här programmet. Lill-Babs inledde med att sjunga Leva livet.

Klas Burling som presenterar The Beatles var radions stora popexpert som introducerade massa nya bra musik för oss.

Drop-In sändes den 3 november 1953.

Efter det var ingfet sig likt.