Jens Peterson

Jens Petersson bloggar om nöjesvärlden

Arkiv för kategori Okategoriserade

- Sida 24 av 65

Nein till popcorn

av Jens Peterson

popcornigt.jpg

Många biografer lever gott på att sälja saker man kan äta och dricka.

För många ger det minst lika stora inkomster som själva biobiljetterna.

Under filmfestivalen i Berlin är det dock förbud. Mot popcorn och nachos.

Det står skyltar som talar om att just popcorn och nachos får man absolut inte ta med sig in i biosalongen. Just under festivalen.

Varför just dessa förhållandevis lättstädade tilltugg är förbjudna är svårt att förstå. Det vore mer begripligt om de inte ville ha currywurst och andra kladdiga såsiga födoämnen.

Men popcorn?

De kanske vill markerka skillnaden mellan cineastiska festivalfilmer och underhållande popcornrullar.

Utvandraren von Sydow

av Jens Peterson

sydow.jpg

Han kallar sig en professionell Utvandrare.Rollen som Karl-Oskar blev Max von Sydows steg ut filmvärlden. Nu är 82-åringen som blivit fransk medborgare Oscarnominerad för rollen som tysk. Men tar chansen att hylla Sverige och svenska teatrar.
Max von Sydow berättade för Aftonbladets Magnus Sundholm i december att han blivit fransk medborgare. Han har bott i Frankrike i många år, och svenska myndigheter lät honom inte ha dubbelt medborgarskap.

Max von Sydow lovordae sitt gamla hemland när han mötte världspressen i Berlin.

Och fick en svensk kärleksförklaring tillbaka. Svenska Dagbladets Jan Lumholdt reste sig på presskonferensen och höll en passionerad kärleksförklaring till von Sydow där han inkluderade hälsningar från Jan Troell och Liv Ullmann och uttryckte stolthet över Max von Sydows Oscarnominering.

Den är för filmen ”Extremt högt och otroligt nära” som har svensk premiär den 17 februari. Den handlar om en pojke som sörjer sin pappa (Tom Hanks) som dog i World Trade center den 11 september 2001. Det är en känslostark film som mötts av mycket omväxlande reaktioner.

Och rätt många ordvitsar av modellen ”Extremt lång och otroligt långtråkig”. Men sådant låter vi förstås bli.

Falskt spår

av Jens Peterson

SF är i Berlin för att sälja svenska filmer utomlands.

En av dem är Jägarna 2. Fast internationellt heter den ”False trail”.

Samma bild som den svenska affischen, fast siluetten av en flicka springer genom de sista bokstäverna i titeln.

Ser spännande ut.

Diane Kruger är Marie Antoinette

av Jens Peterson

bloggMA.jpg

Diane Kruger blev känd via filmer som Troja och National treasure. Var bra i Inglourious basterds.

Nu spelar hon Marie Antoinette i franska filmen ”Adjö till drottningen” som öppnade Berlins filmfestival.

Och säger att hon kände igen sig i mycket hos den franska kungligheten.

– Jag kom till Paris i samma ålder som hon och bytte språk från tyska till franska. Jag är i samma ålder som hon var när hon togs från Versailles. Min mamma heter Maria-Theresia precis som Marie Antoinettes mor. Jag fick gåshud när jag läste manuset.

”Adjö till drottningen” utspelas mellan den 14 juli, när hovet och tjänstefolket får höra rykten om en attack mot Bastiljen inne i Paris, och den 18 juli när några i drottningens närhet lämnar Versailles.

Det är en kostymfilm med spektakulära klänningar och färgstarka slottsmiljöer.

– Men det viktigaste är inte klänningarna utan människan, säger Diane Kruger. Jag tycker det är en intim historia som utspelas mycket i hennes sovrum och privata kammare. Jag hoppas publiken ser kvinnan. Inte drottningen. Folk har så mycket åsikter om henne, men jag vill inte döma henne i förväg.

 

Berlin torsdag

av Jens Peterson

bloggsundvall.jpeg

Kjell Sundvall och Brandenburger Tor.

Upp i gryningen för att resa till hotell Adlon.

Dit var pressen kallad för att få veta vem som skulle regissera ”Paganinikontraktet”, som blir uppföljare till Hypnotisören.

Det visade sig vara Kjell Sundvall.

Jag skrev om det här.

Efter det åkte jag till festivalpalatset och lyssnade på juryn som berättade att de ska se på alla filmer i tävlingen med helt öppna sinnen.

Juryns ordförande Mike Leigh pratade mest. Om att han inte ville säga något. Än.

Efter det var det dags för dagens första film. Franska ”Adjö till drottningen” om Marie Antoinette och de sista dagarna på Versailles 1789.

Sedan lite intervjuer och nu har jag skrivit till morgondagens tidning och det är dags för nästa filmvisning.

Festivalen höjer pulsen.

Berlin onsdag

av Jens Peterson

Nu far vi in till den tyska huvudstaden för att se film. Prata film, Skriva om film.

En del ska köpa och sälja film.

En del hoppas få pengar till nya filmer.

Här är långa filmer och korta filmer, vackra filmer och skrämmande filmer. Under nästan två veckor är det film som får mycket av uppmärksamheten runt Potsdamer platz.

Floden Spree är täckt av is. Det blåser en kall vind.

Men nu väntar förhoppningsvis en filmfest.

Först ska vi dock vandra runt mellan pressagenter och lägga pusslet med visningar och intervjuer.

Som vid skolstarten.

Årets snällaste skiva

av Jens Peterson

vinter.jpeg

Sitter och tittar på vintern här utanför och lyssnar på Paul Mccartneys nya.

Rar musik.

Skrev om den i tidningen i fredags.

Redan under The Beatles första år sjöng Paul McCartney den smöriga ”Besame mucho”, käcka ”A taste of honey” och musikallåten ”Till there was you”. Här tolkar han evigt gröna låtar som ”It´s only a paper moon” och ”Bye bye blackbird”. Den sortens repertoar som Rod Stewart med flera återanvänt flitigt under senare år.

McCartney har gjort ett par smarta val till den här plattan. Dels har han också plockat även mer okända gamla godingar, dels kompas han av Diana Krall och hennes spänstiga lilla jazzband.

Här finns också två nyskrivna sånger av McCartney, men han nöjer sig med att sjunga på alla 14 låtarna. Eric Clapton och Stevie Wonder gästar och det hörs. Claptons akustiska gitarr smeker örat på nyskrivna balladen ”My Valentine” och ger bluesfärg åt ”Get yourself another fool”. Wonders munspelssolo lyfter McCartneys gräddfeta komposition ”Only our hearts” som packats in i smäktande stråkar. 

Mest talande låtval är ”Ac-cent-tchu-ate the positive”. Ett rart leende från mannen som prisat silly love songs och skrivit några av de mest älskade sångerna i musikhistorien.

Det här är en hyllning till tidigare generationers sångskatt från en 70-åring som var en ung man när han lekte med genren i ”When I´m 64”.  ”Kisses on the bottom” är ett kärleksbrev undertecknad med pussmunnar.

En kram till Alla hjärtans dag. Årets snällaste skiva.

Cohen, Norah och annat

av Jens Peterson

cohencd.jpg

Mycket ny musik att lyssna på i dessa dagar.

Jag tar mgi in i Leonard Cohens nya bit för bit. Hans röst är mer harkling än någonsin, men texterna griper oh efter ett tag visar melodierna sig.

Jag gillar också First Aid Kit och Lalehs ”Sjung”.

Mikael Wiehe har gett ut en bra samling och som bonus får man också sex sånger han gjorde i ”Så mycket bättre”. Han får det att låta som sånger han skrivit.

Norah Jones har en lekfull sidokarriär som sångerska i bandet The Little Willies. Deras nya album ”For the good times” är en utmärkt sak där hon gör just Kris Kristoffersons titellåt och Dolly Partons ”Jolene” finfint. 

Öronen går varma.

Fånig film om Shakespeare

av Jens Peterson

william.jpg

I dag är det premiär på en tramsig film av Roland Emmerich. Anonym påstår att Wiulliam Shakespeare inte skrev det han skrev utan att det var en ”välutbildad” adelsman som gjorde det.

Filmen har många faktafel och är klumpigt berättad.

Förra året skrev jag en text om Shakespeare. Här är den:

William Shakespeare är ett av världens mest kända namn. Ändå vet vi nästan ingenting om honom. Han gav oss historier som vi berättar om och om igen. Astrid Lindgren, Ingmar Bergman, Måns Zelmerlöw och Leonardo DiCaprio är bara några som hållt Shakespeare levande i 400 år. 

Det sjungs om honom. Bob Dylan och Bruce Springsteen och många andra använder hans eviga figurer i sina sångtexter. Shakespeares Romeo & Julia har återberättats på många vis. Som ljuv romantik eller som blodig rockvideo med Leonardo DiCaprio.

Historien har förändrats till West side story och Ronja rövardotter. Måns Zelmerlöw spelar Romeo i musikalen på Göta Lejon i Stockholm. Där blandas den tragiska kärlekshistorien med sånger av Kiss, Beach Boys och Metallica.Till och med pjäsens tillkomst har blivit en storslagen film, ”Shakespeare in love”.

Ulf Lundell har gjort illustrationer till alla hans sonetter, ett diktverk som i sig är en mästerlig gåta. Även när vi ser moderna ungdsomfilmer som ”10 orsaker att hata dig” med Heath Ledger och Julia Stiles är det Shakespeare, i det fallet pjäsen ”Så tuktas en argbigga”. Hans ”Trettondagsafton” blev till ”She´s the man” med Amanda Bynes och Channing Tatum. Där har Viola som låtsas vara kille blivit nutida fotbollspelare.

William Shakespare dog den 23 april 1616. Hansstår som författare till 844 filmer på Internet movie database. Det är fascinerande hur lite vi egentligen vet om honom. Det finns massvis med teorier, tolkningar och gissningar.

Få fakta.

Vi vet när han döptes och när han dog. När han gifte sig och när hans barn föddes. Hans namn dyker upp i några juridiska dokument i olika sammanhang. Testamentet från 1616.

Men vi vet inte säkert hur han såg ut. Det finns tre troliga porträtt, endast ett av dem gjort medan han levde och det föreställer förmodligen William Shakespeare. Men inte säkert.

Vi vet inte ens hur han stavade sitt namn. Det finns sex signerade papper kvar. Han skrev sitt efternamn som Shaksp, Shakesp, Shakspe, Shakspere och Shakspeare. På hans vigselbevis från 1582 står det Shagspere. Han själv skrev aldrig William Shakespeare.

Jag gillar den här osäkerheten. Världens mest berömde författare är en okändis. Det bidrar säkert till intresset för hans texter. Vi vet så lite att det är fritt fram att fylla i tomrummen. Alla luckorna.

Det skrivs 4 000 nya böcker om Shakespeare varje år. Nya gissningar. Nya teorier.Det är den perfektea kulturen. Den perfekta konsten. En gåta som säger en massa saker om oss, men är öppen för var och en att lägga in sina egna erfarenheter och upplevelser i.

Hans pjäser kan bli episka japanska storfilmer eller high school-komedier. Vi använder Shakespeares uttryck utan att veta om det.

Han hittade på många nya ord, beräkningen är 1 500, och berikade det engelska språket. Det är oklart när alla ord började användas, men Shakespeare var den förste som skrev till exempel bandit, critic, advertising, kissing, gossip och film.

Vi kanske inte slänger oss dagligdags med formuleringar som ”kaviar för bönder”  (ur Hamlet). Men när vi säger att något obegripligt är rena grekiskan eller pratar om fair play eller påstår att saker är utan rim och reson – då citerar vi Shakespeare. Att tala om sitt eget kött och blod eller att göra en dygd av nödvändigheten är också Shakespeare.  En nåd att still bedja om. Upp flyga orden men tanken stilla stå. Sweets to the sweet. Ur led är tiden. Band of brothers.

Det är språkets makt. Orden som lever, som har en evig sprängkraft.

Ibland i översättningar. I Leslie Howards klassiker ”Pimpernel Smith”, där en till synes tankspridd professor räddar folk från 1930-talets Tyskland, påstårr en tysk officer att det är bevisat att Shakespeare egentligen var tysk. Professor Smith blir förvånad, men svarar:

– Still, you must admit that the english translations are most remarkable.Jo, den engelska översättningen är anmärkningsvärt bra.

Ett elegant skämt, men det finns en del som tror att han inte skrev pjäserna.  Ofta finns det en sorts snobbighet i botten. Shakespeares texter är så bra att det måste ha varit en adelsman som författade.

Jag tror dock att Shakespeare skrev Shakespeare. Hur lite vi än vet om honom. 

En man för alla tider, skrev kollegan Ben Johnson när William Shakespeare dog.

Absolut.

Fina foton

av Jens Peterson

terrybild.jpg

Jag var på vernissage för Terry O´Neills fotografier i går.

De hänger i loungen på hotell Diplomat den närmaste månaden.

Några fantastiska bilder. Som den på Faye Dunaway här ovan.

Hon har just vunnit en Oscar för Network 1977. Det är 06.30 på morgonen, vid poolen på Beverly Hills hotel.

Ett par av de häftigaste bilderna är på Frank Sinatra 1968. Här finns Mick Jagger 1964 och Amy Winehouse 2008. Terry O´Neill har fotografert berömda namn länge. Han var med på vernissaget och berättade intressanta historier om en del av bildernas tillkomst. Som den med Bowie och en grand danois som stegrar sig mot kameran. Vid varje foto finns också en liten text.

Det är Per Gessles konstbolag Tres Hombres art som ställer ut, och säljer, bilderna.

Bilden nedan på Brigitte Bardot är tagen 1971. Den hänger på National portrait gallery i London. Den kostar 39 000 kronor.

bbcigarr.jpg

Sida 24 av 65