En klok man påpekar att jag bloggar för lite.

Det är sant.

Men ibland är det svårt att hinna när man skriver många texter på andra ställen. Och ibland tycker man att det är viktigare att leka med barnbarnen än att blogga om barnbarnen.

I helgen till exempel när vi hade fina bad.

Men nu börjar det höstas och det är en känsla av skolstart och blanka anteckningsblock och nyvässade pennor. Dags att få fart på bloggen igen.

Högtalarsystemet i t-banan jag åker har fått solsting. När vi ruller in på St Eriksplan ropar rösten ut Tallkrogen. Och så fortsätter den hela resan. Tåget far i verkligheten söderut mot Farsta, men högtalarna (och texterna som rullar i vagnarna) är på väg åt andra hållet..

Turister tittar oroligt på stationsskyltar för att se var de är, medan högtalaren envisas med att räkna upp de södra förorterna.

Tåg söderut, högtalarna på egen resa.

Till sist möts de.

På Medborgarplatsen blir det faktiskt rätt. Slumpen gör att högtalarsystemet för en gångs skull säger rätt just där.

Vi rullar vidare och högtalaren är fel igen. En äldre dam som just stigit på tittar sig nervöst omkring när högtalaren påstår att hon är vid Slussen. Ska man tror sina ögon eller öron?

Sommar sommar sommar.

Stängt för semester några veckor.

Just nu: Sol i Norge.

Min kollega Jan-Olov Andersson träffade nyss Anita Ekberg och om det mötet kan man läsa här på nätet och se i Aftonbladets webb-tv.

Ekberg är mest känd för filmen ”Det ljuva livet”. Det är från den Fellini-klassikern som vi har ordet paparazzi. En jobbig fotograf i filmen heter Paparazzo. Spelad av Walter Santesso.

Jag gillar att fotografera och tar många bilder på Nathalie som snart fyller två och ett halvt. Vi är ett entusiastiskt gäng släktingar som gör det. Som många andra barn av vår tid är hon omsorgsfullt dokumenterad, både med rörliga och stillbilder.

Så mycket att hon redan hunnit tröttna på det.

Som en Sean Penn eller Julia Roberts slängde hon upp handen framför objektivet när jag skulle ta bilder.

Så det är vad man blivit. Jag, en Paparazzo.

Vi väntar på Eva Rydbergs premiär i Helsingborg. Solsken och blå himmel. 

Ursäkta att jag bloggar så oregelbundet.

Det beror dels på att jag skriver en massa andra saker, dels på att jag också bloggar en del på Nöjesbloiggen.

Den ganska färska blogg där Aftonbladets nöjesredaktion gemensamt skriver om olika saker.

Den kan man läsa här.

Men jag ska skriva här också. Snart.

I dag är det högsommarvärme och solen lyser på alla hårdrocksvänner som ska se AC/DC på Stockholms stadion.

För ett år sedan spelade Bruce Springsteen tre kvällar i Stockholm.

Då inleddes juni med polarvindar och ösregn. Man var tvungen att ha vantar och mössa för att ta sig igenom konserterna.

Nu kan picknickpubliken grilla kyckling till riffet på ”Highway to hell”. Men de får säkert inte höra ”Idas sommarvisa” på dragspel som ovan.

Vilket äventyr att planera utomhusvenemang i den svenska sommaren.

Jo, det nya albumet lever upp till förväntningarna och hyllningarna från alla möjliga håll.

Den musiken blir skönt sällskap i sommar.

Väldiga hyllningar av Teenage Fanclubs nya album i både Svenska Dagbladet och Dagens Nyheter i dag.

Det måste jag kolla in.

Ska fråga min skivhandlare. Stefan är bra även på det viset att han talar om vad som stämmer och inte stämmer när olika artister och plattor skrivs upp här och där.

Ett trovärdigt filter. Så ska en bra skivhandlare fungera.