Carl Butler fick många av oss att börja laga mat, och mer avancerad mat, på 1970-talet. Han hittade på fina recept också.

Avocado Butler är en klassiker som står sig. Man skalar räkor, lägger dem i en halv avocado och täcker med en dressing på majonnäs, gorgonzola och gräddfil. PLus lite hackade valnötter. Nu på 2000-talet brukar jag ta ur avocadon ur skalet, skiva den och lägga upp en generös portion blandad med räkor. Sedan på med dressingen och valnötter.

Känns som Avocado Butler den här helgen.

I går såg jag Kevin Costner sjunga i Göteborg.

Underhållande, men långt ifrån en av de bästa konserter jag sett. Väldigt långt.

Jag började fundera på vilka som varit bäst. Tänkte och tänkte. Hittade en del gamla biljetter. Påmindes. Började sätta ihop en lista.

Det är inte lätt.

Det finns väldigt, väldigt många att välja på. Vad kommer jag ihåg av spelningar för 30-40 år sedan?Vi får se.

Men snart är den färdig. Snart finns den här på bloggen.  Ska bara grubbla lite till över placeringarna.

Fredag och nya filmpremiärer. I dag skriver vi om Nine, en ganska meningslös musikalfilm som Emma Gray Munthe ger 1 plus. Den kan man klara sig utan.

Men det finns bättre sevärdheter på bio. Och nästa vecka kommer Alice i underlandet, Crazy heart och Brothers. Flera orsaker att boka biobiljetter.

Göteborgarna döper alla backar som omger stan. 

När man närmar sig Göteborg är det fullt av namn på backar. Fast i den här delen av världen kallas de för mot.

Landvettermotet, Delsjömotet, Örgrytemotet. Folk i de här trakterna kan inte se en backe utan att döpa den och sätta upp en skylt vid vägen.

Man förstår hur politikerna i regionen samlats till olika sammanträden. ”Vi har kanske inte så mycket att komma med, men vi vet i varje fall vad varenda uppförsbacke heter”.

Eller mot. Gött mot är mottot i bygden.

Nu har jag dock gjort en rejäl research (Wikipedia, 17 sekunder) och lärt mig att MOT helt enkelt är ett lokalt ord för Trafikplats. Det är alltså inte backarna som fått namn, utan trafikplatserna.

Så om Jonas Gardells nya show hade inspirerats av Göteborg hade den hetat Glädjemotet istället för Trafikplats Glädjen.

Man lär sig ständigt nya saker.

Göteborg är en vattenpöl.

Spårvagnarna plaskar sammanbitet genom pölarna medan fotgängarna spanar förgäves efter ett ställe där man kan vada över gatan utan meterhöga gummistövlar.

Det är hästmässa och hästhoppning och centrala Göteborg är fullt av kvinnor. Modet för dagen är bylsigt. Tjocka västar, fleece och väderbitna kinder.

Dimman ligger tjock som havregrynsgröt. Allt är grått.

Varför får man alltid det hotellrum som ligger längst bort från hissarna?

Får alla det? 

Tankesmedja är ett intressant ord.

Det används ofta av högermänniskor om deras egna grupperingar. Där sitter de med sina oformliga hårda tankar, stela och tunga och omöjliga att rubba. Som järnmalm.

Men så hettas dessa tankar upp i en omänsklig värme. En smedja. Nu kan högerfolket forma om sina orörliga tankar, smida svärd av det tidigare så bergfasta. Som Conan barbaren kan de banka sina kokheta tankar till något som kan få en användbar form.

Sedan kyls det ner och blir åter stelt.

Tankesmedja.

I tunnelbanan hem från jobbet var jag omgiven av sju kvinnor som pratade i sina mobiltelefoner.

Dock inte med varandra.

Hoppas jag.

Jag klappade ömt min iPhone och skruvade upp volymen på musiken i hörlurarna.

Jag har alltid gillat de där långa skidtävlingarna som vi njöt av framför tv:n på 1900-talet. Sixten Jernberg eller Wassberg eller Gunde slet runt i en femmil som pågick i vad som kändes som flera dagar och alla startade vid olika tidpunkter och man fick jämföra mellantider och skriva jämförelsetabeller som blev lika invecklade som en karta över Tokyos tunnelbanenät.

Det var slit och svett även för den som tittade.

Det är nya tider.

Men man kan inte säga annat än att ski cross som sändes från OS i går är en väldigt tv-mässig sport. Fyra som jagar sida vid sida. Som en blandning av störtlopp, speedway och backhoppning. Kvalheat, kvart., semi och finaler avklarade på några timmar. Färgstarka kvinnor som tävlade.

Ski cross. Hade inte en aning.

Bra ämne för en sportfilm.

Jag älskar min iPhone och min iPod och att ha hörlurarna på i kollektivtrafiken.

Inte bara för det jag lyssnar på.

Det är så mycket man slipper höra.