Jag brukar ägna Almedalsmorgnarna åt att se vad mina bloggkollegor skriver om kvällen och natten. Vilka var där, vem pratade med vem osv. Men det är ännu  för tidigt, bloggkollegorna har förmodligen inte vaknat och här måste erkännas att jag nog  är Almedalens sämsta minglare för ska man vara med på allt här från tidig morgonen (som gårdagens frukostmöte med GP 8.30) till långt in på natten måste man ha uthållighet av stora mått. Jag såg i alla fall 1,6 miljonersklubbens Alexandra Charles på Donners Brunn i går kväll. Hon drack rosévin. Det var väl inte jättespännande.

Mer spännande var det att få prata med min stora idol. Fast det var mycket tidigare på dagen. Men det händer nog bara under Almedalsveckan i Visby. Helt plötsligt stod han där, Staffan Westerberg och var så vänlig som jag trodde. Och så sa han att ”jag tror jag känner igen dig från Brunnsgatan 4”, vilket säkert inte var sant utan bara snällt sagt men jag smälte som en isglass i värme ännu inte på Gotland.

Här är han igen, till höger: