De inkallade Västeråspoliserna har det lite småtrist på folkpartiets landsmöte.

Svensk psykiatri ska förbättras. Det vill folkpartiet och i dag klubbades partistyrelsens förslag till psykiatriprogram igenom.
Mer tvång i öppenvården, bättre psykiatri för barn och äldre, fler psykiatrer och fler privata vårdgivare. Dessutom vill partiet helt ta bort rättspsykiatrisk vård som straff. Psykiatrisk tvångsvård eller fängelse är alternativen som ska gälla.

Folkpartiets hemsida har bytt utseende. I morse log Lars Leijonborg mot besökaren och hälsade välkommen till landsmötet under vinjetten ”Tillsammans lyfter vi Sverige”.
Nu, några timmar senare, är Lars borta och leendet är Jans. Lars har halkat ner till raden av svartvita ministerfotografier. Så snabbt det går när det väl sker. Och ute i minglet utanför kongressalen kan vem som helst prata med Lars Leijonborg nästan hela tiden. För han har tid nu, och efterfrågan har minskat avsevärt.
Det verkliga villebrådet håller sig däremot väl dold.

Så här såg det ut på första raden framför scenen stunden innan Lars Leijonborg skulle avtackas. Idel topp- och ministernamn (från vänster Jan Björklund, Lars Leijonborg, Okänd, Cecilia Malmström, Nyamko Sabuni, Johan Pehrson och Erik Ullenhag).
Men när förhandlingspassen pågår och skola, psykiatri, kultur och annat ska diskuteras och frågor tas till beslut lyser topparna med sin frånvaro. Istället är de ute och minglar bland gäster och journalister bland gratisgodis och fruktskålar. Journalisterna är förrästen inte heller där, när politiken diskuteras.
Nu, i bloggande stund, är det kulturens tid och Cecilia Wikström pratar om den livsviktiga teatern i krigets Sarajevo. Kongressalen är, och nu tar jag i, knappt halvfull.

Man kan konstatera att det är en händelserik fredag i partiledarnas liv.

Leijonborg gör sin sista dag, Björklund sin allra första samtidigt som statsminister Reinfeldt diskuterar rondellhundar på Rosenbad.

Och s-ledaren Mona Sahlin är i Grekland och pustar ut efter gårdagens raketattack på gränsen mellan Israel och Gaza.

Från Medelhavet hälsar hon i ett pressmeddelande:

– Folkpartiet sätter nu sitt hopp till en ny ledare som anses vara tydligare än den gamla.  Men för mig är Jan Björklund  själva symbolen för en kluven liberal. Han är välkommen att överraska mig men jag tvivlar på att han kommer att stå för den politiska omvändning i socialliberal riktning som folkpartiet behöver.

När aftonbladet.se:s läsare i dag säger sitt får Leijonborg godkänt som folkpartiets ledare. Han blir faktiskt tvåa i modern tid. Men kan ändå inte mäta sig med Bengt Westerbergs popularitet; 47,8 mot Leijonborgs 16,3 procent när knappt 1650 röster lagts.
Leijonborg är ändå nöjd som tvåa.
– Det är roligt med alla positiva nyheter. Det tackar vi för, säger han till aftonbladet.se.
Men det hade väl var roligare att komma först?
– Ja, jag vill alltid komma först. Men Bengt Westerberg är en god vän så jag är glad för hans skull.

Ställningen klockan 14.32:

Bertil Ohlin (15.3 %)
Sven Wedén (1.3 %)
Gunnar Helén (4.7 %)
Per Ahlmark (4.9 %)
Ola Ullsten (3.7 %)
Bengt Westerberg (47.9 %)
Maria Leissner (5.8 %)
Lars Leijonborg (16.4 %)

Med en penninggåva till ett kvinnoprojekt i Bangladesh tackade Jan Björklund sin företrädare för hans dryga tio år som partiledare för folkpartiet.
– Att tacka dig Lars för din insats i folkpartiet är inte gjort i en handvändning. Du har varit praktiskt taget allt man kan vara i folkpartiet, sa Björklund och räknade upp Leijonborgs långa meritlista som började med ordförandeposten i ungdomsförbundet och som kröntes med partiledarposten.

– Men du har inte bara varit nästan allt i folkpartiet, du har stundtals också gjort nästan allt för partiet, sa Björklund och började prata om succévalet från 2002 – ”Leijonkungsvalet” – som Björklund sa.

När Aftonbladets TV 7 sedan ville fråga Björklund hur han skulle göra för att upprepa bedriften från 2002 stack den nya partiledaren ut genom en bakdörr och tv-teamet motades bryskt bort av en pressekreterare och diverse vakter.

Så här ser en papperskorg ut efter att avgångne folkpartiledaren Lars Leijonborg suttit på den.
Han försökte åtgärda, men förgäves.

Medan partikamraterna debatterade det nya handlingsprogrammet för den svenska psykiatrin minglade en lättad Lars Leijonborg omkring i kongresscentrat. Många vill prata med en avgående partiledare och alla vill veta: Hur kändes det att stå på scenen för allra sista gången?
– Det var känslosamt. Det var ett varmt tack jag fick. Men det kommer naturligtvis att bli en stor omställning, säger Leijonborg till aftonbladet.se.
Vad betyder det här för dig som privatperson?
– Rent tidsmässigt tror jag inte att det betyder så mycket. All tid som jag sparar kommer jag att lägga på att bli en så bra högskole- och forskningsminister som möjligt. Men rent psykiskt så är det ett ansvar som lyfts från mig. Jag tror att det kommer att bli lite lättare nu med en något mindre tung ryggsäck.
I de bästa av världar – hade du hellre velat stanna som partiledare mandatperioden ut?
– Ja, det var ju min ambition. Men samtidigt så har jag suttit väldigt länge. Förr eller senare ska det ju ta slut och det är ingenting jag grämer mig över.
Hur ska folkpartiet nå tillbaka till rekordresultatet från valet 2002?
– Det är den enda fråga jag avböjer att svara på. Det överlämnar jag till honom som snart ska väljas till min efterträdare.
Har du något råd att ge Jan Björklund?
– Nej, det har jag inte. Och om jag skulle ha det så tar jag det med honom privat.
Vilken blir din viktigaste fråga som högskole- och forskningsminister?
– Det finns många att välja på. Men nästa år ska vi lägga ett långsiktigt forskningsprogram och jag ska göra allt jag kan för att  det ska bli så bra som möjligt.