Dagen kunde ha börjat bättre för deltagarna på moderatstämman i Gävle.

Enligt Synovates senaste mätning som presenteras i Dagens Nyheter fortsätter partiet att tappa väljarstöd. Moderaterna frå 23,4 procent jämfört med septemberundersökningens 23,8. Sämre än så har det inte varit sedan juni 2004, skriver DN.

Vänsterblocket med s, v och mp får 55,1 procent av väljarstödet mot regeringalliansens 40,2. 

I morgon, fredag, gäller det för arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin. Då ska han bevisa det han säger i alla intervjuer – att det finns ett brett stöd för den svenska modellen och en majoritet som önskar en bevarad arbetsrätt.
Mot det talar flera motioner till moderatstämman, och en opinionsmätning gjord på uppdrag för TV4 Nyheterna för en tid sedan.
Men Littorin vet hur han ska svara. Efter 2 500 intervjuer sedan tillträdet i oktober förra året.

– Jag tror i grunden att det finns ett brett stöd för den svenska modellen. Samtidigt är det klart en och annan som är upprörd över det man uppfattar som storebrorsfasoner, säger Littorin till aftonbladet.se och det var den uppmärksammade fackblockaden av fackolydiga salladsbaren i Göteborg han syftade på.
– Därför uppmanar jag nu, när man sitter i förhandlingar för ett nytt huvudavtal, att man faktiskt lyssnar på de mindre företagen – de som inte har några bolagsregister och inte är med i någon förening, vad de upplever som problem, fortsatte Littorin.

Och sedan återvände han till den svenska modellen.
– Jag tycker det är bäst att man löser det här i ett nytt avtal, inte lagstiftningsvägen. Det går inte att lagstifta fram harmoni på arbetsmarknaden.

Men hur ser du på att så många motioner till partistämman handlar om kritik mot dagens arbetsrätt?

– Nästan alla de skrevs ju just när konflikten (den om salladsbaren i Göteborg, reds. anm.) var som värst. Och det kan jag förstå. Jag kan förstå att man reagerar. Men det är inte samma sak som att säga att man kan lösa det problemet genom lagstiftning. 

I morgon ska han ge samma besked till partikamraterna på moderatstämman.

Mikael Odenberg tyckte det var trevligt att som före detta försvarsminister svara på läsarnas frågor om allt från regeringens nedskärningar till reservofficerarnas framtid.
Och konstaterade en sak.
Försvaret är männens värld.
Bara en kvinnlig signatur kunde spåras bakom frågeställarna.
Och så en Herr Bildt, men Odenberg trodde inte det var den riktige Bildt som frågade:
”Varför stannade du inte på posten för att samla opinion mot nedskärningar av försvarsbudgeten? Nu sopas ju hela problemet under mattan och försvaret tappar all trovärdighet.”

Förre försvarsministern chattade.

Stämningen tätnade under någon timmes tid i framförallt pressrummen på moderatstämman i Gävle.
Ett beslut väntade från skatteverket i Simrishamn. Det kunde röra sig om över 200 000 kronor i obetald skatt. Den skyldige kunde finnas alldeles nära. Det var en moderat riksdagsman.
Strax efter halv fyra. släpptes bomben. Det var Mats Johansson, tidigare chefredaktör för Svenska dagbladet som inte betalat skatt för ett stipendium han fått. 236 000 kronor fick han nu i bakläxa av skatteverket.
När beskedet kom satt jag i ett omklädningsrum längst ner i Gävle konserthus tillsammans med förre försvarsministern Mikael Odenberg. Han skulle chatta med Aftonbladets nätläsare.
Han avfärdade raskt historien.
– Storm i ett vattenglas, sa Odenberg.
Och snart var lugnet åter i Gävle. Mats Johansson hade redan betalat tillbaka pengarna. Han tänker inte överklaga skatteverkets beslut.

Utanför fönstret glänser höstlöven i solen, konserthuset är vackert blått, lokalerna är fina, godisskålarna fyllda men chatta får man på moderaternas partistämma göra – i ett omklädningsrum.

Arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin, Totto kallad, var först ut.
Trots den kyliga, kala och ganska oinspirerande lokalen var han entusiastisk som chattare. Det gick i rasande fart.
Aldrig har jag sett en människa behärska pekfingervalsen med sådan finess.
Knatter knatter knatter och:
– Så nånting ungefär, va?
Och pressekreteraren bredvid var med på noterna.
Utom en gång. När arbetsmarknadsministern skrev ”invandrare”. Utrikes födda heter det på nymoderatska.
Nöjd med svaret var Littorin i alla fall (frågan handlade om arbetslösa utrikes födda akademiker).
– Inte ett öga torrt, sa ministern och klickade på ”skicka”.

Han är målinriktad, Littorin. Eller möjligtvis en tävlingsmänniska. Sedan 6 oktober har arbetsmarknadsministern, enligt hans och pressekreterarens uträkning, avverkat 2 500 kortare eller längre intervjuer.
Och att under den halvtimmeslånga chatten hinna med 16 frågor var han fullt nöjd med.

Reinfeldt återvände till valet 2006. Till alla de som sa att oppositionen aldrig skulle klara av att vinna det valet. Det var omöjligt. Men efteråt sa alla att det inte gick att förlora valet. Det var en promenadseger.
”Men jag har lärt mig att ingenting av det där stämmer,” sa Reinfeldt och konstaterade att
det krävdes en stor insats, och att valet vanns med en mycket liten marginal.
”Den uppgiften var svår. Men en ännu större uppgift ligger framför oss,” sa Reinfeldt och menade att det nu krävs fortsatt förnyelse fortsatt ansvar för att vinna också nästa val, 2010.

Reinfeldt riktade sig till medlemmarna och sa att frågan nu ligger i deras händer.

Fortsätter förnyelsen? Jag hoppas i alla fall det, sa Reinfeldt.
Talet var slut. Stående ovationer i de faktiskt ganska glesa bänkraderna.

”Nu kommer jobben till Sverige,” sa Reinfeldt och vände sig till Mona Sahlin och hennes tal om jobben i landet.

Enligt Reinfeldt har Sahlin skrutit om jobb som kommit tack vare konjunkturen, inte tack vare s-politiken.

Samma sak gäller plusjobben – jobb som egentligen inte behövdes, men som skapades. Och så friårsjobben – 14 000 – jobb som byggde på att man inte jobbar.

Reinfeldt raljerade och menade att det tydligen finns olika syn på vad som är jobb i Sverige – ett riktigt jobb helt enkelt, med lön – eller ett jobb med fjärrkontrollen i handen framför tv:n. Varför talar då socialdemokraterna överhuvudtaget om arbetslöshet, om man ser det så? undrade Reinfeldt.

”Nu kommer jobben till Sverige.”
Tack vare konjunkturen, men också tack vare regeringens politik.
” Vi riktar in oss till grupper som länge stått utanför arbetsmarknaden. Vi genomför en konsekvent arbetslinje. Nu möts folk av attityden att det ska löna sig att arbeta. att varje arbetad timme behövs. För att ekonomin ska kunna växa. Växande pensioner, välfärd, sänkta skatter.”

”Vi ska ta ansvar för Sveirges ekonomi,” sa Reinfeldt och sa att regeringen har visat att man kan ta ansvar i den svåraste av tid – då det går bra men då det är som viktigast att hålla igen.

Och skattetrycket sjunker – det enda som minskar snabbare är statsskulden. Samtidigt som det är överskott i de offentliga finanserna, sa Reinfeldt.

”Nu är det välfärdens tur. Välfärd före värnskatt,” fortsatte Reinfeldt och begav sig ut på en resa till hemtjänstens Sverige. Där har han pratat till punkt och tagit reda på hur det ser ut. Mycket är bra, men det finns brister i kvaliteten, man hinner inte se de gamla, hinner inte med alla elever i skolan. Känslan av att ha yrken med låg status som alltid återkommer. I 99 fall av 100 är det kvinnor som befolkar dessa arbetsplatser.
Hur kan det som väljarna menar är viktigast – skola, vård, omsorg – hur kan den personalen som utför dessa uppgifter anses ha lågstatusjobb? undrade Reinfeldt.

Svaret: Dåliga arbetsgivare som saknar nytänkande och inriktning mot medbestämmande.

”Möjlighet att själv få påverka, att få mäta resultat, att se varje enskild äldre människa i äldreomsorgen. Vet vi vilket liv du har levt? Bemöter vi dig på ett värdigt sätt?” fortsatte Reinfeldt och betonade förmågan att bemöta varje elev – både den som alltid räcker upp handen och den som sitter tyst längst bak.
Det är moderat politik, enligt statsminister.

Reinfeldt sa att det nu finns Inom räckhåll att bli det parti där jobben växer till, att ge svar för ekonomisk utveckling. Och det är ett parti som äger den arenan kommer vara de som bestämmer Sveriges utveckling.
”Jag vill att vi ska bli det partiet,” sa Reinfeldt.

”Blickarna riktas mot Gävle,” fortsatte han.
” Det är ett partis ständiga dilemma att man odlar bilden att från oss flyr snart varenda kärnväljare. ”
Men enligt Reinfeldt är det också det som väcker nyfikenhet. Man kan göra ett annat vägval – samla den innersta kretsen, omsluta varandra. Det kan kallas ”Ohlydoktrinen” sa Reinfeldt och alla applåderade.
”Alla trivs i cirkeln, men utanför förstår man ingenting”.

Fortsätter förnyelsen av moderaterna, undrar många enligt Reinfeldt, och gick raka vägen in på miljöområdet och talade för ekonomiska styrmedel för miljöns skull.
Eget och andras ansvar. Det räcker inte med Sverige, inte med Europa, inte med de som frivilligt vill minska koldioxidutsläppen.

Vi måste alla med, alla måste erkänna att vi har ansvar för att minska utsläppen. Det är viktigast att börja hos de länder som betyder allra mest. Vi vet vilka de är, sa Reinfeldt och menade USA och Kina.
”Ingen kan acceptera att USA och Kina pekar på varandra” – och ger varandra skulden var Reinfeldts slutsats. Han blickade fram mot det amerikanska presidentvalet och menade att en ny president kommer att vara en viktig deltagare i den här frågan, inte minst när Sverige leder EU som ordförande 2009.

Moderaterna tappar inte längre i en valrörelses slutskede, sa Reinfeldt. Hade valet kommit lite senare hade det gått ännu bättre. Den här gången gick moderaternas politik att förklara för väljarna.
Ett sådant parti känner självförtroende, inte bara några år före ett val utan också i slutskedet av en valrörelse.

”Vi kunde ge svar 2006. Vi kunde vinna framgång i slutskedet av valrörelsen”, sa Reinfeldt.

”Vi valde att vända oss till svenska folket med de argument vi trodde på, en positiv agenda. Det mötte människors respekt. Vi definierar inte oss själva utifrån ett annat politiskt parti, utan utifrån den vardag människor lever i och de frågor som är relevanta just nu”.

Enligt Reinfeldt är moderaterna ett parti som bestämmer över sin egen politik, som bestämmer hur stora de kan bli.

”Frågan är, hur stora orkar ni bli?” frågade Reinfeldt medlemmarna och slog ut med armarna.

11.15 steg partiledare Reinfeldt upp på scenen till stående ovationer. Han vände blicken två år bakåt i tiden – till den förra stämman där De nya moderaterna föddes. Nu, två år senare leder de regeringen.

Det krävs mod och uthållighet för att förändra ett politiskt parti, sa Reinfeldt och tackade medlemmarna för det modet.

Hjärnspökena är skingrade, demonerna är utjagade, blyvikterna ur skorna har vi tagit ur, fortsatte Reinfeldt och härmade kritikerna:  ”Ni är ju bättre än på träning än på match.” Så är det inte längre. Vi var som bäst när det var match, möjligen lite sämre på träning.
”Men ni är för splittrade för att ta ansvar för Sverige.” Så är det inte längre. Nu gäller att Sveriges bäst förberedda regering på att regera tillsammans är alliansen.

Han fortsatte att bemöta den vanligaste kritiken med att moderaterna inte längre bara kan vinna val i dålig konjunktur. Det kan man nu.
Och det stämmer inte längre att moderaterna inte kan vinna mot en motståndare, läs socialdemokratin, med så mycket större resurser.
Jo det går visst, sa Reinfeldt, med vilja och politik.

”Ja, vi får hopp tack vare Anders Borg”
”Och varje kväll får vi för oss själv, tack vare Fredrik”
En specialkomponerad moderathyllarsång inledde stämman.
Och en hälsning från allianskompisarna – Maud, Jan och Göran. Med varsinn kaffekopp i händerna, Jan och Göran kör papper. Maud satsar på riktig kopp.
Göran Hägglund avslutade med att hoppas att moderatstämman ska bli en riktig injektion för alliansen som helhet.