Man fick inte röka, annars var allting bra.
Resan till Kirov hade börjat, incheckning, säkerhetskontroll och boarding genast.
Fram till gaten. Där tog det stopp. Inget plan färdigt.
– Vad är prognosen? Du måste ge oss en prognos, 20 minuter, en timme?
Mannen intill var irriterad.
– En halvtimme, minst, sa kvinnan i disken.
Vi gick och åt en macka.
Kö vid gaten igen. Dålig prognos.
– Planet från Kirov har inte landat än.
 Vi satte oss till rätta i flygplatsens massagefotöljer som inte fungerade men var bekväma ändå.
En tur till damernas toalett och allmän tjuvrökruta.
På väg tillbaka en kvinna med flygvärdinnescarve och walkie-talkie.
– Ska ni till Kirov?
– Någon mer till Kirov?
– Ja, till Kirov.
– Gå tillbaka till incheckningsdisk nummer 3.
– Vad händer där?
– Vi ska till Domodedovo (en annan Moskvaflygplats).
Tillbaka genom säkerhetskontrollen, nerför trapporna till disk tre.
Taxi till Domodedovo och mannen i brun skinnrock fick ett raseriutbrott. Han kom just därifrån för dyra taxipengar.
Hopräkning av gruppen, in bakom stängda dörrar, hämta resväskor, tillbaka till disk 3.
– Vi ska inte till Domodedovo, vi ska till Bykovo.
– Vart?
– Till Bykovo (en annan Moskvaflygplats)
– Hur långt är det dit?
– Två timmar.
Hopsamling av gruppen. Vi skulle vara 15. Var är killen med dreadsen?
– Där är han, där är han, kom hit, kom hit!
Vi kom till Bykovo. Klockan var halv tolv. Vi var trötta.

Vi gick åt fel håll.
– Passagerare! Hitåt!
Flygplatskvinnan mötte oss med flygkaptenen. De var vänliga och därute på startbanan fanns vårt lilla plan.

Ombord dracks medhavd sprit och stämningen var ganska god.
Vi kom till Kirov klockan två på natten. Det snöade och var alldeles vitt och taxichauffören den vänligaste vänliga.
Nu är vi i Kirov, världens centrum.
Ser ni pricken alla linjer utgår från?

Res