Tidningen Komsomolskaja Pravda avslöjar idag blivande presidenten Dimitri Medvedevs hemliga last. Under ett besök på ett pensionärshem i staden Ufa sa den 42-årige presidentkandidaten. – Om kvälllarna äter jag honung, jag har ju ett sådant efternamn att jag är tvungen att äta det. Sedan skrattade Medvedev och sörplade på sitt te. Medved betyder björn på ryska.  Under tekalaset med pensionärerna berättade han också om sin mammas favoritprogram på tv, som av en händelse var identiskt med de glada åldringarna./Mattias

Det finns fler svenskar i Kirov.
I går checkade de in på hotell Vjatka. I morse satt de nere i lobbyn igen och väntade.
Kanske är de här för presidentvalet?
Nej. Männen från östgötska Väderstad är i ryska Kirov för att sälja såmaskiner.
Baltikum och Ukraina är redan erövrat. Nu är det Rysslands tur att få köra Cultus och Spirit och TopDown över vidderna som de här, i trakterna av Kirov.

Hempizzan har kommit till Kirov. En nyhet så stor att småbarnsfamiljen Kozulin lät köra hem två kartonger med smakprov åt oss.
Pizza på ryskt vis.
Som stekta pizzan – kökets specialare – med kyckling, ägg, valnötter och dill bland ingredienserna.
Alla pizzor kommer med dill.
Det gör den ryska pizzan till en helt ny upplevelse.

Vi hade FAMILJEN klar redan före avresa till Ryssland. Den typiska svenssonfamiljen Ivanov.
Men allt går inte alltid som man tänkt sig. Som med vår familj.

Vi skulle ha träffat dem i söndags. Men då fick pappan viktiga affärer att sköta, och mormor skulle komma med tåget först till kvällen.
Så vi skulle träffa dem i måndags. Men då fick lilla barnet influensa.
Vår teori: familjen ville inte längre träffa oss.

Så vi sökte en ny familj, hittade en, men då kunde inte mormor. Hon var krasslig.
Så genom omvägar och tillfälligheter hamnade vi till slut på måndagskvällen hemma hos en tredje familj, familjen Kozulin.
De hade förresten redan hört talas om oss. Svenskar i Kirov är inte särskilt vanligt.

Tisdag, första dagen efter tre dagars firande till fosterlandsförsvararnas ära. I Kirov har det blivit kallare. Jag (Johanna) har tillfälligt fått lämna hotellet inne i centrum för det som förmodligen förr var stans finaste ställe att på bo, hotell Vjatka.

Vad sägs om ett eget vitrinskåp på rummet?

Vjatka, som floden som går genom stan.

Vjatka var också en gång i tiden namnet på Kirov. På 30-talet döptes staden om, efter Sergej Kirov, ledaren för kommunistpartiet i Leningrad som mördades 1934.

Till skillnad från många andra ryska städer har det gamla namnet aldrig kommit tillbaka.

–        Det här är den enda stan i Ryssland som har kvar sitt gamla kommunistnamn, säger översättaren och Kirovbon Nikolaj Savinych.

–        Varför ska man byta tillbaka? Stan har hetat Kirov så länge nu. Det är också en del av historien, säger hans svärson, företagaren Aleksandr Kozulin.

1993 hölls en folkomröstning. Majoriteten valde Kirov före Vjatka.

Kirovkartan är som en guide till den ryska historien. 

Centralhotellet finns på Leningatan, tvärgata till Engelsgatan och parallellgata till Karl Marx-gatan.

Genom hela staden sträcker sig Oktoberprospektet med början nere vid tågstationen som ligger alldeles intill Komsomoltorget och Komsomolgatan.

Här finns Arbetargatan, Fackförbundsgatan och Sovjetgatan. Rysslands siste president, Michail Gorbatjov har förärats med en egen väg.

Efter Sovjetunionens fall 1991 gick omdöpningsvågen över landet. Bort med det kommunistiska, tillbaka till det gamla, före revolutionen, Lenin och Stalin.

Men som Nikolaj Savinych säger, till Kirov har vågen aldrig riktigt kommit.

Vi förstår det själva när taxin rundar Felix Dzerzjinskij-statyn och fortsätter in på Dzerzjinskijgatan.

Dzjerzjinskij, eller Järn-Felix  var hemliga polisen, tjekans grundare. Under hans ledning krossades alla kontrarevolutionära försök.

I Moskva var statyn över honom en av de första som ryssarna tog ner när Sovjetunionen föll.

I Kirov står han kvar.

Ingen kan undgå att det snart är presidentval i Ryssland.
Och ingen kan heller missförstå hur viktigt valet på söndag 2 mars är.
På infarter och utfarter till Kirov ropar budskapet från enorma plakat vid vägkanterna:

”Presidentvalet – vårens första fest!”

”Vårt land – vår president”

Och en hel radda uppsättningar med texten:
”Jag röstar för Rysslands framtid”
Under texten syns en bild på en mer eller mindre framstående ryss.

På valaffischerna i Kirov finns inga namn nämnda. Alla vet ändå att det är Dmitrij Medvedev, Putins kandidat, man ska rösta på.

– Helst skulle jag vilja att Putin satt kvar. Men nu får jag väl rösta på han som har utsetts till efterträdare, säger musikläraren Victoria, 29.
– Jag ska rösta på Medvedev. Det finns inga alternativ, säger taxichauffören i Moskva.

Och ingenstans är budskapet lika tydligt som just i huvudstaden.
Från fasaden på hotell Moskva, mellan duman och Röda torget, ler Vladimir Putin och Dmitrij Medvedev under texten:

”Tillsammans ska vi segra”

Vi åkte över Vjatkafloden till Staromakarjevskoje-kyrkogården i morse.
Det snöade och gravarna försvann i vitt.
Ur drivorna stack korsen upp och bilderna på de döda och plastblommorna i rött, grönt, blått, gult.

Gravbesökarna hade spadar med sig, tog bort den värsta snön för att kunna duka fram.
På kyrkogårdar i Ryssland en söndag har man picknick med de döda. Dricker te, kaffe och kanske lite vodka.
Hela sällskap i minibussar kommer för en gravöl.
Vi pulsade vidare längre in i kyrkogårdsskogen och ut på öppna gravfältet.
Fåglarna landade för kvarlämnat picknickbröd.
Det snöade ännu mer och utanför grindarna började plastblomstanterna packa ihop butiken.

Vi fick lift in till Kirov med en ung man i kritstreckskostym.
Sen gick vi och åt ryska pannkakor med kondenserad mjölk och sirap.
Det var söndag i Kirov.

Det var Fosterlandsförsvararnas dag i går. Rysslands fars dag. Männens dag.
För Oleg från stans internetleverantör”Informationssystem” kunde dagen ha utvecklats på ett bättre sätt.
För det trådlösa nätet på hotell Tsentralnaja fungerade inte. I alla fall inte överallt, i alla rum, på alla våningar och aldrig hela tiden.
Hotellet ringde jouren. Oleg kom. En vänlig man, kanske 40. Han förstod ingenting.
Oleg tog stegen och drog ut en sladd i taket, Oleg och vi sprang upp och ner för trapporna på hotell Tsentralnaja på jakt efter nätkontakt.
– Här funkar det!
– Nej nu gick det ner igen.
Till slut kom vi fram till att utanför hissen på plan fyra gick det bra.
Så Oleg åkte hem. Hoppas han fick fira lite.

Oleg

Man fick inte röka, annars var allting bra.
Resan till Kirov hade börjat, incheckning, säkerhetskontroll och boarding genast.
Fram till gaten. Där tog det stopp. Inget plan färdigt.
– Vad är prognosen? Du måste ge oss en prognos, 20 minuter, en timme?
Mannen intill var irriterad.
– En halvtimme, minst, sa kvinnan i disken.
Vi gick och åt en macka.
Kö vid gaten igen. Dålig prognos.
– Planet från Kirov har inte landat än.
 Vi satte oss till rätta i flygplatsens massagefotöljer som inte fungerade men var bekväma ändå.
En tur till damernas toalett och allmän tjuvrökruta.
På väg tillbaka en kvinna med flygvärdinnescarve och walkie-talkie.
– Ska ni till Kirov?
– Någon mer till Kirov?
– Ja, till Kirov.
– Gå tillbaka till incheckningsdisk nummer 3.
– Vad händer där?
– Vi ska till Domodedovo (en annan Moskvaflygplats).
Tillbaka genom säkerhetskontrollen, nerför trapporna till disk tre.
Taxi till Domodedovo och mannen i brun skinnrock fick ett raseriutbrott. Han kom just därifrån för dyra taxipengar.
Hopräkning av gruppen, in bakom stängda dörrar, hämta resväskor, tillbaka till disk 3.
– Vi ska inte till Domodedovo, vi ska till Bykovo.
– Vart?
– Till Bykovo (en annan Moskvaflygplats)
– Hur långt är det dit?
– Två timmar.
Hopsamling av gruppen. Vi skulle vara 15. Var är killen med dreadsen?
– Där är han, där är han, kom hit, kom hit!
Vi kom till Bykovo. Klockan var halv tolv. Vi var trötta.

Vi gick åt fel håll.
– Passagerare! Hitåt!
Flygplatskvinnan mötte oss med flygkaptenen. De var vänliga och därute på startbanan fanns vårt lilla plan.

Ombord dracks medhavd sprit och stämningen var ganska god.
Vi kom till Kirov klockan två på natten. Det snöade och var alldeles vitt och taxichauffören den vänligaste vänliga.
Nu är vi i Kirov, världens centrum.
Ser ni pricken alla linjer utgår från?

Res

Valkampanjen är i gång i Ryssland.
I Moskva är tunnelbanebiljetterna prydda med texten:
2 mars – presidentval i Ryska federationen.
Samma budskap från reklampelarna på stan och i tv-rutan.
I går kväll var det presidentvalsdebatt på kanalen Rossija.

Tre kandidater var där: kommunistledaren Zjuganov, liberaldemokraten och den populistiske gaphalsen Zjirinovskij och så den unge Bogdanov från demokratiska partiet.
Han lovade att med honom får ryssarna en ung president (38) med nya tankar fyllda av demokrati. Zjuganov lovade gott om erfarenhet från sin stab och passade också på att gratulera alla till morgondagens högtid – fosterlandsförsvararnas dag. Zjirinovskij gapade mest men garanterade också ett starkt Ryssland med honom vid rodret.

Intressant debatt kanske.
Men ganska oviktig.
För varken Zjuganov, Zjirinovskij eller Bogdanov kommer att bli Rysslands näste president.
Den fjärde kandidaten, Dmitrij Medvedev, som stöds av Putin, leder med över 60  procent i opinionsmätningarna. Han spås en promenadseger den 2 mars och deltar inte i några tv-debatter överhuvudtaget.