Som sagt. Det har framförts kritik mot att kvinnoorganisationer inte välkomnats till Irakkonferensen. Men det kanske inte är så konstigt. Kvinnor verkar överhuvudtaget inte vara särskilt välkomna. I alla fall inte om man läser listan över ledarna för ländernas och organisationernas delegationer här på konferensen.
Bland 107 namn har jag lyckats läsa ut 14 kvinnor. Jag kan ha missat någon. Men många är de under alla omständigheter inte.

Vi journalister gnäller över att tvingas hela vägen till Upplands Väsby för att bevaka Irakkonferensen.
Men andra har det faktiskt värre. De som jobbar här i InfraCity där konferensen hålls. Den som har sett mängden av blåvita polisavspärrningsband förstår att det inte är lätt i dag.

Den här kommentaren kom till min blogg för en liten stund sedan:

”Hjälplöst. Mina arbetskamrater sitter fast på ett kontor i Infra city och kan knappt ta sig in och ut, inga bud får komma dit utan att någon från kontoret kommer ner och ledsagar dem. Lägg de här konferenserna så långt ut i skogen som möjligt istället så slipper man alla problem kring dem.”

Det är avvaktande stämning på Irakkonferensen i Upplands Väsby. Instängda i förhandlingssalen sitter alla de hundratals delegaterna och lyssnar till tal. Vi kan följa dem via storbildsskärmar här i pressrummet.
Under tiden händer inte mycket annat.
FN har hållit en presskonferens tillsammans med Dr Ali Baban, planerings- och utvecklingsminister i den irakiska regeringen.
De skakade hand. Irak hade skrivit under Parisdeklarationen om effektivare bistånd.

Rainer Geiger från FN-organet OECD och den irakiske ministern Dr Ali Baban.

Få svenska journalister var där. Och när en fråga ställdes på arabiska gick de flesta. Fast egentligen var det ju viktigt.
Deklarationen innebär att Irak går från att bara vara ett passivt mottagarland till att också bidra aktivt.
– Vi hoppas på att bli ett land som kan ge till andra. Som ni vet är Irak ett rikt land, sa Ali Baban och avslutade:
– Tack så mycket. Gud välsigne er.

Gäsp, säger en del om Condoleezza Rice gäspning mitt under FN:chefen Ban Ki-Moons tal.
Inte hört talas om jetlag? undrar en läsare.
En helt naturlig reaktion, hon är väl ingen robot? skriver en annan.

Nej, det är klart att hon inte är. Men hon är trots allt världens enda supermakts utrikesminister. Då ska man väl ändå kunna hålla sig i alla fall medan FN:s generalsekreterare har ordet. Dessutom borde hon ha vanan inne. Av jetlag alltså.

Nu är det snart dags för just FN att ha en presskonferens här i ett närliggande rum.

Plötsligt fanns alla reportrar, fotografer och kameramän där. En flock kring någon av vikt. Vem fanns i klungan?
Alla visste inte riktigt men sträckte för säkerhets skull ändå fram sin lilla bandspelare.
Mannen i mitten av klungan visade sig vara Ali al-Dabagh, talesperson för Iraks regering.

Här på konferenscentret i Upplands Väsby där vi är så hjälplöst avspärrade från alla storheter som konfererar i en annan del av byggnaden blir en man som al-Dabagh högvilt.

Vad sa han då?
Bland annat att han tar med sig stödet från 97 delegationer hem till Irak.
Och vilken roll spelar Sverige?
– En viktig roll i återuppbyggnaden av Irak, sa Ali al-Dabagh, och torkade svetten ur pannan.

Regeringstalesman Ali al-Dabagh slet sig till slut loss för enskild intervju med en arabisk tv-kanal.

Nu är det lunch i Upplands Väsby. Efter en lång förmiddag av tal och uttalande från olika länders delegationer på plats.
Så fortsätter det efter lunch. Framåt eftermiddagen håller Iraks premiärminister och FN:s generalsekreterare avslutningstal.
Sedan är det dags att enas. Klockan 18 går tiden ut för en gemensam deklaration.

Helikoptrarna har slutat cirkulera över InfraCity i Upplands Väsby. Nu får till och med poliserna i den massiva kommenderingen ta en liten paus.

Alla talar om vikten av enighet, om ett enat Irak för framtida stabilitet.
Men till och med här, inne på konferenscentret i Upplands Väsby, märks de enorma svårigheterna att uppnå enighet.

Shirzad Mirkhan är här för Kurdiska tv:ns Sverigeredaktion.
Han väntar besked i kurdfrågan, eller snarare, i Kirkukfrågan.
Frågan om den oljerika staden Kirkuk ska anslutas till Kurdistan med sitt självstyre eller fortsätta att tillhöra Irak är en brännhet fråga.

– Blir det ingen lösning finns risk för krig, säger Shirzad Mirkhan.

En folkomröstning om Kirkuks ställning skulle ha hållits i december förra året. Nu skjuts frågan på framtiden.

Shirzad Mirkhan, Kurdisk tv

Precis som Reinfeldt talade Iraks premiärminister Nuri al-Maliki om det hopp som finns i landet, allt elände till trots.
– Säkerheten har ökat tack vare en kombination av militära och politiska initiativ, sa al-Maliki.
Men hans uttalande rimmar illa med verkligheten.

Nu på förmiddagen kom det här telegrammet från TT:

”Minst 16 människor dödades och omkring 30 skadades av en självmordsbomb vid ett polisrekryteringscenter i Mosul i norra Irak på torsdagen, uppgav sjukhuskällor enligt AFP.
Reuters rapporterar, med hänvisning till en poliskälla, om samma attack.”

– Vi Är redo att stödja Iraks regering och alla irakier i deras strävan efter ett säkert, självständigt, demokratiskt, enat och rikt land där de mänskliga rättigheterna respekteras fullt ut, sa statsminister Fredrik Reinfeldt när han öppnade konferensen om Iraks framtid i Upplands Väsby, norr om Stockholm.

Och precis som alla andra talare, bland dem FN:chefen Ban Ki-Moon, uttryckte Reinfeldt en viss hoppfullhet när det gäller framtiden.

– Irak är ett rikt land, både när det gäller mänskliga resurser och naturresurser.
Den irakiska ekonomins fulla potential har ännu inte blivit verklighet.
Det är en källa av hopp för Iraks framtid.

Konferensen har kritiserats för att inte låta kvinnoorganisationer och andra företrädare för det civila samhället vara med. Så Reinfeldt valde att nämna dem.

–  Det är oroande att kvinnor och minoritetsgrupper fortsätter att vara måltavlor för våld, sa Reinfeldt och hoppades att dessa grupper kommer att få spela en större roll i framtiden.
För annars, sa Reinfeldt, blir det svårare att uppnå ett demokratiskt samhälle.

al-Maliki, Reinfeldt, Ki-Moon

Ute vid InfraCity i Upplands Väsby väntade ett antal nyfikna lokalinvånare på att få en skymt av höjdarna som kommit till Stockholm för Irakkonferens.

En av dem var Lars Svensson från Kallhäll.
– Det är mycket diplomatbilar. Det har jag sett. Men jag har inte upptäckt nåt av högdjuren än.

Tror du att den här konferensen spelar någon roll?
– Nej, ingen alls. Det är nog mycket snack och lite verkstad, sa Lars Svensson.

Lars Svensson väntade på Condoleezza Rice.