I morse mötte FRA-chefen Ingvar Åkesson en av alla de bloggare som så intensivt diskuterat signalspaningslagen.

– Vi pratades vid en stund när vi drack kaffe innan sändningen i TV4, berättar bloggaren Henrik Alexandersson.

Han ville veta om det nu är så att han, som bloggar från Bryssel om EU, svensk politik och rättssäkerhet, kommer att bli föremål för FRA:s signalspaning.

– Du kommer inte att bli ett spaningsobjekt, ska Åkesson ha sagt.

Men Alexandersson ville veta om den information som finns i hans telefonsamtal och mejl skulle kunna vara av intresse.

Åkesson svarade, enligt Alexandersson, att det inte är FRA som avgör vad som är intressant att spana på, det gör uppdragsgivarna, som till exempel regeringen.

Då berättade Alexandersson att i hans mejl och samtal finns information från källor inom svensk politik och EU. Skulle inte det kunna vara intressant för regeringen, till exempel inför Sveriges EU-ordförandeskap nästa år, undrade han och ställde frågan:

– Kommer ni i så fall att spana på den (Henriks kommunikation)?

– Det bestämmer inte vi. Det är upp till våra uppdragsgivare, ska Åkesson ha svarat.

– Och det som händer i EU, till exempel i samband med det kommande svenska ordförandeskapet, är intressant för regeringen? fortsatte Alexandersson, enligt egen utsago.

– Det kan inte jag avgöra. Men information ger ju alltid ett…övertag, ska Åkesson ha sagt.

Varför reagerade du på hans svar?

– För han säger ju att den information jag har genom mina källor är sådant som kan komma att bli avlyssnat, om regeringen tycker att det är intressant.

– Jag hade nog väntat mig en mer eldig dementi från FRA-chefens sida.

Henrik Alexandersson tolkar förstås dialogen med Åkesson på sitt sätt. Andra kanske skulle tolka den annorlunda. Men klart är nog att frågorna, oron och misstänksamheten mot den pinfärska signalspaningslagen kommer att frodas en lång tid framöver.