Vi börjar bakifrån.
För när Maria Wetterstrand talat färdigt klev DN upp på scen och delade ut ett pris – till språkrörskollegan Peter Eriksson.
Han fick pris som förra årets bästa Almedalstalare. Klar och tydlig disposition, ett antal väl valda retoriska grepp, lagom delar humor och allvar var något av det som låg bakom. Och så var det manuslöst. Applåder men ingen Peter Eriksson där. Han är inte i Visby i år.
Jag minns att han pratade om en artkanon i skolan.

Om vi tar det från rätt ända börjar vi med Grön ungdoms språkrör Jakop Dalunde som kom upp på scen med en utmaning.

– Jag tänker bland annat prata om FRA och nu utmanar jag Fredrik Reinfeldt att också låta sin ungdomsförbundsordförande komma upp på scen och prata FRA.

Det kommer naturligtvis aldrig ske eftersom MUF:s ordförande Niklas Wykman har kallat moderatledningen för inkompetent och hotat att lämna partiet, på grund av FRA-frågan.

Och så var det Maria Wetterstrands tur. Bush, klimat, Reinfeldt, FRA, skola, Björklund, Bäckström och det hopplösa Svenskt näringsliv. Häromdagen debatterade Wetterstrand med chefekonom Stefan Fölster. Enligt Wetterstrand sa han att det inte är någon vits att minska oljeanvändningen i Sverige eftersom det bara leder till att någon annan använder oljan istället.
– Det är som att säga att ”om inte vi köper knark så kommer någon annan i världen att göra det, så då kan vi ju lika gärna knarka här”, sa språkröret.

Till sist konstaterade hon att miljöpartiet just nu är Sveriges tredje största parti och att Sverige om två år för första gången kan ha ett grönt parti i regeringen.