Det känns lite avslaget här inne i presskonferensrummet. Det här med bolagsskatten var inte så kul.
I förväg pratades det om ett större Natoutspel. Det blev inget. Kommer det mer i kvällens tal? Antagligen inte. Den sänkta bolagsskatten var nog folkpartiets huvudnyhet i dag.

– Det är på sikt inte bra att Sverige står utanför euron.
– Så småningom bör svenska folket på nytt få pröva frågan. Vi ska hålla tanken levande. Vi står inte untanför det här för tid och evighet, sa Björklund.
Han pekade bla på länderna i Östeuropa som nu är på väg in och som inte kan förstå hur Sverige frivilligt kan stå utanför.

Nu börjar Björklund tala – om det som nedan skrivits.

– Vi vill att Sverige under 2000-talet ska vara ett av världens mest framgångsrika länder, precis som Sverige varit under stora delar av 1900-talet, sa Björklund.

– konkurrensen blir allt tuffare i världen. De stora länderna i Asien som är på gång redan i dag men ännu mer på sikt. Östeuropa, som kom in i EU för några år sedan och där flera nu är på väg att bli medlemmar i EMU.

Den nya punkten för dagen, sa Björklund, är bolagsskatten.
Sedan bad han oss bläddra fram till grafiken på sidan 16 i folkpartiets rapport. Blädder blädder.
– Som ni ser har andra länder gått in för att sänka sin bolagsskatt, sa Björklund.

– Sverige bör under några år sänka bolagsskatten med upp mot fem procentenheter.

Övriga sju punkter i ”tillväxtpaketet”:

Sänk skatten för låg- och medelinkomsttagare
Sänk den statliga inkomstskatten
Reformera 3:12 reglerna
Inför euron i Sverige
Satsa på att intressera fler för matematik, naturvetenskap och teknik
Högskoleutbildning som fokuserar på kvalitet – inte kvantitet
Statliga resurser främst till forskning som kan konkurrera internationellt

Nu har Jan Björklund anlänt till dagens pressträff.
Han vankar fram och tillbaka och hälsar lite glatt på reportrarna. Han verkar avspänd.
Med sig har han gruppledaren i riksdagen, Johan Pehrsson.

Nu fick vi just ett papper i vår hand. Dagens nyhet: Folkpartiet vill sänka bolagsskatten. Det är ett av åtta förslag som ska förbättra det svenska företagarklimatet.

Junilistans nya ledning mötte pressen i en trång lokal på högskolan i Visby.
Fast när det skulle börja saknades plötsligt en av de nyvalda partiledarna, Annika Eriksson. Framme i katedern satt hennes parhäst Sören Wibe ensam tillsammans med de två vice ledarna: Hélène Goudin och Björn von der Ersch.

– Vi ringer efter henne nu, sa en man längst bak i salen.

Och så dök Annika Eriksson upp.

Hon satte sig först för att strax resa på sig och ropa upp den nya partistyrelsen.

Sedan berättade hon varför junilistan behövs.
– Vi utgör det tvärpolitiska alternativ för de många som annars skulle vara hemlösa i EU-valet nästa år.

Och så var det Sören Wibes tur att resa sig upp och tala.

– Vår huvuduppgift är att se till att inte mer makt förs över från Sverige till Bryssel.

Men Wibe har också en annan vision. Precis som vänsterpartiet tänker han sträva efter att junilistan ska bli ett gladare parti.
– Vi har varit inriktade på kritik. Men vi har också ett positivt alternativ till det Europa som EU nu bygger.
– Vi vill se nationalstater som samarbetar fredligt med varandra men som styrs som självständiga enheter.

Längst bak i salen lutade sig avgångne partiledaren Nils Lundgren mot väggen.

Sören Wibe fick frågan om han, som avhoppad sosse, nu hoppas locka över fler socialdemokrater till sitt nya parti.
Wibe svarade lite svävande att visst finns det nog en del missnöje i s-leden, inte minst efter Lavaldomen förra året som enligt Wibe och många andra riskerar att urholka den svenska modellen på arbetsmarknaden.

Den nya partiledningen tror på framgång i EU-valet nästa år.
– Det finns en stor majoritet som stöder våra tankar när det gäller vad som borde avgöras på EU-nivå och vad som bör avgöras på nationell nivå, sa Annika Eriksson.
– Det borde kunna appellera till en stor majoritet.

Målet: Fler röster än i succévalet 2004 då junilistan fick 14,5 procent av rösterna.

Men det är inte folkpartiet och politik som diskuteras mest i Visby. I alla fall inte i pressrummet.
Den stora nyheten här är: Mikael Persbrandt är i stan.
Enligt Politikerbloggen var han ute sent i natt och vid lunchtid sågs han på restaurang Vinäger.

På Donners plats mitt i Visby står en sommarklädd Eva-Lis Sirén under paraply.
Hon är ordförande i Lärarförbundet och vill diskutera den svenska skolan i dag, då folkpartiet och utbildningsminister Jan Björklund står i centrum i Almedalen.
Lärarförbundet har varit i Finland för att ta reda på varför de finska eleverna alltid presterar på topp i alla internationella undersökningar.

Jan Björklund brukar också prata om Finland. Men enligt Lärarförbundet pratar han om fel finska saker, som den hårda disciplinen i klassrummet.
Det är inte den svensk skola behöver, menar Eva-Lis Sirén. Svensk skola behöver istället bättre utbildade lärare och mer pengar till skolan.

– I Finland är det så att staten tar stort ansvar för en femårig akademisk lärarutbildning. Man rekryterar bara de bästa, säger Sirén (nyligen hette hon Preisz) till aftonbladet.se.
– Dessutom har de finska lärarna högre löner och det finns en hållbarhet i utbildningspolitiken. Under 90-talets ekonomiska kris så undantog man i stort sett skolan från besparingar.
Hon vill också att skolledare och lärare ska få bestämma mer själva.
– Den yttre kontrollen som nu finns riskerar att snäva in den svenska skolan.

Företrädarna för Lärarnas riksförbund går omkring i Visby och är arga.
Men inte som man kunde tro på utbildningsminister Jan Björklund, som håller tal i kväll.
Ilskan riktar sig istället mot statsminister Fredrik Reinfeldt.
I morgon kommer detaljerna i en debattartikel på aftonbladet.se.

Det är inte bara socialdemokraterna Göran Persson och Ylva Johansson som kan tänka sig att dra av på skatten för hjälp med städning och andra hushållsnära tjänster.
Tjänsteföretagarorganisationen Almega har frågat folket.

”Hur väl instämmer du i påståendet att det är positivt att hushållsnära tjänster skattesubventioneras?” löd frågan.

Och svaret:

socialdemokratiska väljare: 47 procent för.
moderata väljare: 79 procent för.
folkpartistiska väljare: 75 procent för.
centerväljare: 84 procent för.
kristdemokratiska väljare: 92 procent för. Mest för!
vänsterväljare: 29 procent för. Minst för!
miljöpartistväljare: 57 procent för.